Sveriges sydligaste skidbacke stänger för gott ”– Sorgligt”

Förr flockades skåningar och danskar hit för att få känna skidglädje på hemmaplan. Efter över fyrtio vintrar i tjänst har liften tystnat, men minnena och drömmen om snö i Skåne – lever kvar.

Kläppen och Kåbdalis har redan öppnat, medan sommaren knappt hunnit övergå i höst i landets sydligaste delar. Men oavsett hur stundande vintern artar sig kommer Sveriges sydligaste skidlift att stå still. Den kommunalt ägda Orebacken i Sjöbo har stängt för gott och Vintersverige är nu en skidanläggning fattigare.

Bara i Italien har över 300 skidanläggningar klappat igen de senaste tre decennierna. Så många anläggningar finns inte ens i hela Sverige. Inför senaste säsongen var 190 anläggningar anslutna till SLAO, Svenska skidanläggningars organisation. Frågan är hur länge vi kan stoltsera med så många. Vintrarna blir allt varmare, förutsättningarna tuffare – och nu har alltså ytterligare en anläggning dukat under.

Skidmetropolen Sjöbo

Sjöbo har en lång tradition som vintersportort. Skidfrämjandet, alltså dagens Friluftsfrämjandet, etablerade sig tidigt med en lokalavdelning i det med skånska mått höglänta landskapet mellan Romeleåsen och Linderödsåsen. Då var det längdåkning och backhoppning som gällde. På norra sidan av Sjöbo oras dalgång anlades ett backhoppningstorn och under några decennier i mitten av förra seklet vallfärdade folk för att se skånska mästerskap, danska mästerskap och Götalandsmästerskap i backhoppning. Backrekordet, från invigningen 1960, var 22 meter och runt femtusen åskådare bevittnade bedriften.

Redan på den tiden hände det att vintrarna var varma och snöfattiga, och det blev inte bättre av att hoppbacken låg i söderläge. Då fraktade entusiasterna dit snö från Småland med järnvägsvagnar, och bar sedan snön till hoppbacken. På 1970-talet revs hopptornet men 1984 öppnade en ny backe, på andra sidan dalgången: Orebacken − en skidbacke med lift i norrläge.

Kommunens idé

− Det var kommunens idé att anlägga en skidbacke och de behövde någon som kunde driva den. Det var därför de hörde av sig till oss, berättar Tommy Andersson som var ordförande i Friluftsfrämjandets lokalavdelning i Sjöbo när det begav sig.

Backen blev snabbt populär och folk strömmade till från både när och fjärran. De 39 fallhöjdsmeterna fick även grannarna på andra sidan sundet att hitta till Skånes skidmetropol.

− Vi hade alltid mycket folk, ibland nästan för mycket. Och efter några år strömmade danskarna också till. Jag kommer särskilt ihåg vintern 1987. Då öppnade vi backen på nyårsdagen och sedan var det full rulle ända till andra helgen i mars, minns Tommy.

På den tiden snurrade inte bara en lift i Orebacken. Där fanns också en kortare lift som transporterade upp åkare längs den flackare västra sidan av backen. Och även om de senaste decenniernas åkning skett på natursnö, så har det inte alltid varit så i Sjöbo.

− En vaktmästare från kommunen kom och startade snökanonen och sedan fick vi stanna kvar och vakta den. Det betydde att vi fick övernatta i en bod som stod i backen. Så där har jag övernattat många gånger tillsammans med ungdomarna i Friluftsfrämjandet. Snökanonen fick aldrig lämnas obevakad och dessutom flyttade vi runt kanonen under natten, berättar Tommy.

En epok har gått i graven

Det har gått drygt fyra decennier sedan Orebacken satte i gång liften för första gången. Men nu är det slutåkt och en epok har gått i graven.

− Det är sorgligt att kommunen bestämt sig för att avveckla skidbacken, tycker Mathias Andersson, som drivit backen i många år genom Friluftsfrämjandet. För bara drygt tio år sedan investerade vi i hyrskidor och utrustning för 50 000 kronor så att barn kunde prova på att åka utför utan att behöva köpa eget först.

Senast liften snurrade i Orebacken var 2018. Därefter har vintrarna inte riktigt medgett mer.

– Vi underhåller inte skidliften längre. Det var en av de besparingar som vi la fram till politikerna häromåret, förklarar Håkan Andersson, fritidschef i Sjöbo kommun, i lokaltidningen Ystads Allehanda.

Håkan tycker det är sorgligt och hade gärna sett att Sjöbos epok som skidort hade fortsatt. Men besparingen klubbades igenom och sedan dess har politikerna inte velat fortsätta att underhålla liften, som nu är sliten och inte besiktigad på länge.

− Jag hoppas kommunen fortsätter att klippa gräset i varje fall, påpekar Mathias. Inte bara för att hindra backen att växa igen, utan även för att vi åker både mountainbike och mountainboard i backen. Sjöbo ora är ju fortfarande ett livligt friluftsområde, med längdspår och MTB-leder i skogen runt backen.

Sveriges nya sydligaste skidbacke och livet efter liften

När Sveriges sydligaste skidanläggning stänger för gott innebär det att stafettpinnen skickas vidare. Sveriges sydligaste skidbacke med lift är nu Ornahög i Brösarp drygt tre mil ostnordost, där man bland annat har arrangerat fyra SM i grässlalom. Svunnen är den tid när det fanns gott om skidbackar i Sveriges sydligaste landskap. Frostavallen i Höör, Belebacken i Hässleholm, Lerjevallen utanför Arkelstorp … Osby, Åsljunga, Skäralid, Degeberga, Båstad och Rörum på Österlen … alla är de gamla ”skidorter” som fått kasta in handduken. Den sydligaste backen med lift som Sverige någonsin har haft är Zimmermans backe i Skurup, där Skurups Alpina Skidklubb frodades under Ingemar Stenmarks glansdagar.

Utan de lokala små skidbackarna blir avståndet till utförsåkning längre och dyrare, och frågan är vad som händer med skidintresset när tröskeln blir för hög. Men bara för att liften har slutat snurra i Sjöbo behöver det inte betyda att det är slutåkt i Oran för det. Passionen för skidåkning sitter djupt rotad i många skåningar och längtan efter skidglädje är stark − även när förhållandena är svåra.

− Liften var ju inte helt lätt att åka i för liftgatan var ju ganska brant. Vi sa alltid att ”det är svart lift upp och röd backe ner”, säger Mathias med ett skratt och konstaterar:

− Grillkåtan finns kvar, och det går ju fortfarande att åka skidor i backen när snön kommer. Kanske kan det ändå skapas nya skidminnen där, en solig vinterdag – även utan lift.

Skåningarnas kvarvarande skidbackar

Vångabacken (Vånga)
Liftar: 1 ankarlift, 2 knappliftar
Fallhöjd: 132 m
Längsta nerfart: 660 m
Högsta åkhöjd: 149 m ö h (vid vändhjulet)

Ornahög (Brösarp)
Liftar: 1 replift
Fallhöjd: 27 m
Längsta nedfart: 155 m
Högsta åkhöjd: 95 m ö h

Vallåsen (Våxtorp, Halland − återöppnad 2025)
Liftar: 1 sittlift, 1 knapplift
Fallhöjd: 145 m
Längsta nerfart: 1 260 m
Högsta åkhöjd: 198 m ö h

Copenhill / Amager bakke (Köpenhamn, Danmark)
Liftar: 1 knapplift, 3 åkband
Fallhöjd: 75 m
Längsta nerfart: 400 m
Högsta åkhöjd: 85 m ö h

Slettegaard (Bornholm, Danmark)
Liftar: 1 knapplift, 1 replift
Fallhöjd: 38 m
Längsta nerfart: 250 m
Högsta åkhöjd: 115 m ö h

Obs! Uppgifterna om fallhöjd, längsta nerfart och högsta åkbara höjd varierar på flera av skidanläggningarna, och därför anges här de mest sannolika måtten.

Var först med det senaste inom skidvärlden. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och undvik att missa något.