Fredagsfilmen: The Secondhands
Sagan om The Secondhands fortsätter med både minnen och skitsnack. Här förtydligar några av grabbarna hur det egentligen gick under det andra året som ett filmteam.
Basse var thug Gebe var blond
Foto: Simon Hastegård
Säsongen startade med att man tillsammans satte ett gemensamt mål. Målet blev att göra en uppföljare till Frame By Frame samtidigt som att The Secondhands skulle visa att de var i den svenska skidfilmsbranschen för att stanna.
 Gänget samlat Foto: Simon Hastegård |
 Johan, Emil och Jonas Foto: Simon Hastegård |
Produktionen satte igång med full fart. Tack vara Göran Wahlstrand, Jonas påhittiga pappa, fick de användbara hjälpmedel för att underlätta och göra kreativ filmning. Han byggde bland annat en dolly och linbana med ett kamerafäste som gänget fick stor nytta utav.
– Speciellt skoj var det när vi var uppe på Hundfjället och spände upp linbanan över en hel ravin, bara det var ett halvdagsprojekt. Sen fick vi slänga jackor över slutet på linan, eftersom att vi inte hade någon broms som kunde stoppa kameran när den kom farande över ravinen. Trots vår ansträngning blev materialet inte SÅ bra, säger Johan Rosengren och skrattar.
Emil Forss i Kläppen
Foto: Simon Hastegård
Detta år gjorde man även ett utbyte av material med filmkreatören Jerk Loman från Swedish Posse, något som bidrog att filmen fick variation i form av läckert pudermaterial på Kaj, Sverre och Jon Örarbäck.
I Stryn fick The Secondhands, efter att ha snackat med killarna på anläggningen, tillåtelse att köra en session på det exklusiva hoppet på baksidan. Secondhands fick då sitt första wow-session med flertalet bangers i solnedgången.
Efter shootet blev det dock rabalder då vissa parter tyckte att Secondhands hade kört i hoppet utan tillstånd. Det visade sig senare att anläggningen inte hade varit tillräckligt tydliga med att meddela detta till de andra produktionsbolagen. Hoppet skulle inte vara exklusivt för någon utan anläggningen ville tvärtemot att flera bolag skulle få chansen att köra deras hopp.
Sebastian Persson i Kläppen
Foto: Simon Hastegård
Säsongens avslutades i slutet av april med gängets första springshoot i Sälen. Tillsammans med arkitekt Lars Ilis och Kläppens pistpersonal byggdes det ett hopp på 27 meter i anläggningens stängda snowpark. När dagen var slut och skidor och kameror packats ihop, åkte de flesta hem med ömmande fötter men med material av hög kvalité.
Kristoffer Edwall berättar om sitt bästa minne från säsongen.
– Vi bodde ju hela gänget i den lokalt kända Secondhands-stugan uppe i Tandådalen. Många fina fester och efterfester ägde rum i det huset. Roligast var när Joppe och Hamann hade en liten striptease inför hela festen, och även för de två okända tjejerna som inte överhuvudtaget kände sig bekväma i situationen.
Kollektivet fick detta år även stifta bekantskap med en ny karaktär i gänget i form av en dansk… förlåt, skåning.
– Sebastian ”Vafföödå dåå” Persson bidrog med kontraster med allt vad det innebär i form av god glädje och skadeglädje, berättar Lars Ilis.
Jim Johansson Wolf
Foto: Simon Hastegård
Det var även detta år som jag, krönikören själv, kom i bilden. Av ren tillfällighet hamnade jag som säsongare i Sälen på samma städjobb som flertalet i Secondhands. När de fick veta att jag hade en kamera och att jag hade ett stort intresse utav att använda den blev jag snabbt inbjuden till deras olika aktiviteter. Jag fick dock en annorlunda start med gänget då de på nått sätt intalade mig att leka modefotograf, men med killarna som kvinnliga modeller á la Top Model.
Var de bilderna har tagit vägen är det nog ingen som vet. Men å andra sidan är det kanske lika bra.
När det var dags för introinspelningen bar det i väg mot Rättviks biosalong där Jonas bokat in tid för introinspelning för en skidfilmsproduktion. Temat var dansband! Efter ett hektiskt dygn av filmning och ett förevigada fotograf Johan Ståhlberg dansbandsklädda skidåkare på Vidablicks utsiktstorn. Detta, strax utanför Rättvik, med den grandiösa storsiljan i bakgrunden. Snyggare filmcover får man leta efter!
Namnet på filmen blev helt enkelt Secondhands med anledningen att namnet passade bäst just då.
– Vi ville göra en självbetitlad film och så var det ju film nummer två, så vi tyckte namnet passade väldigt bra. Samtidigt fick dansbandet i introt ett givet namn, konstaterar Johan Rosengren.
Foto: Simon Hastegård
