FWT Alaska – Så gick det
Det fjärde stoppet för Freeride World Tour utspelade sig på en friåkningslekplats av rang, nämligen Haines, Alaska.
Tävlingsfacet Little Jarvis Glacier, är ingen påtvingad kommunal lekplats. Little Jarvis kan jämföras med Liseberg eller Disneyland. Likt stora lekplatser måste du ha med dig respekt, ögon i nacken och nerver av stål för att ta dig ut på andra sidan med hälsan i behåll. Med 740 meter i fallhöjd, två olika starplatser att välja mellan och en lutningen på 45° skulle vi komma att få se en händelserik tävling.
Först ut för dagen var snowboard herrar, tyvärr utan vårt stjärnskott Christoffer Granbom som inte lyckades kvala in. Snowboardåkarna satsade friskt och ställde ner riktigt imponerande åk. Den som imponerande mest på domarna var Ryland Bell med två 360° rotationer som dessutom var både frontside respektive backside som extra krydda på moset. Det genererade 95.00 poäng vilket gjorde att han petade Sammy Luebke från förstaplatsen. Tack vare Bells vinnaråk grusade han Luebkes chans att vinna hela touren redan innan sista tävlingen i Verbier.
Över till skidor och herrarnas tävling där vi skulle få se fartfyllda åk med en hel del tricks! Först ut för dagen bland herrarna var Jérémie Heitz. Likt Odens spjut, Gungner, kastade han sig ut för kammen och vägrade att sakta ned. Ett sträck över de två första dubbeldroppen lämnade han efter sig innan farten hann ikapp schweizaren och det resultera i en krasch. Näste man för rakning var vår egen landsman Reine Barkered. Stabilt åk med hög fart som alltid, två mindre dropp i Reineskala mätt och en längre “transportsträcka” till nedre delen. Där avslutade han stort på en så kallad “transfer” som skulle bli dagens favoritparti att gå stort på – många linjer skulle komma att avslutas med den. Åket gav 78.00 poäng vilket ledde till en sjunde plats. Lite för tamt linjeval för att domarna skulle ge högre poäng.
Ungtuppen Logan Pehota skulle komma att imponera mest på domarna med ett mycket kontrollerat åk fullspäckat med inslag av alla bedömningskriterier. Toppspektionen bestod av två dubbeldrop och en 360° utför en tredje klippa. Nedre delen skulle bestå av fart och tekniska delar. Filmlikt tog han ett fjärde dropp i exponerad terräng och avslutade med en stor transfer och en safety grab. Välförtjänta 90.00 tilldelades han för det. Den som skulle komma att stå bredvid Pehota på pallen var Loïc Collomb Patton som tänkte nytt och fräscht i linjeval. Helt eget linjeval som han packade fullt med ena kännetecknet efter det andra. För att smöra in sig extra hos domarna lade han av en stor 360°.
Men en extra stjärna i kanten är ingen annan än vår egen Kristofer Turdell värd. Med en fruktansvärd fart inledde han sitt åk med två dubbeldropp. Trots den hiskeliga farten han genererade hade han inga problem att sänka den. Men efter ett brakande åk kom han in mot sista favoritkännetecknet som så många hoppat på innan. En enorm backflip som var lite för stor för Kristofers bästa gjorde att benen inte riktigt orkade hålla emot när han satte ned den. Han landade med hade mer än dubbla avståndet till närmsta bombhål, som bland annat Reine och Stefan Hausl hade gjort innan. Tyvärr blev det DNF för Kristofer men han kan gå hem med tunga byxor efter sin uppvisning av tunga bollar i järn. Positivt är att vi får se Turdell köra finalen i Verbier ändå.

Damerna imponerade i dagens tävling och visade att de också kan leverera på de storväxta bergen i Alaska. Evelina Nilsson imponerade med bra fart och droppade stort. Tyvärr gick hon omkull i den solbakade snön. Matilda Rapaport med rutin i dessa berg visade vart skåpet skulle stå och kammade hem en andraplats, vilket placerade henne på en tredjeplats i totalen. Den som imponerade mest på domarna var Eva Walkner. Hon visade en helt annan energi och självförtroende än de övriga åkarna. Med ett eget linjeval som dessutom innehöll tekniska delar och ett stort dropp var det ingen tvekan om vem som skulle gå hem som segrare.

Kvalade till Verbier Extreme









