I backspegeln: Superpark
Det fanns en tid då parkerna endast var till för snowboardåkare och skidåkarna förpassades till alpin åkning. För att råda bot mot detta skapade skidåkarna Superpark.
Idag är det en självklarhet att både bräd- och skidåkare kan samsas i parken. Båda kategorierna är lika välkomna och den ibland kanske lite joviala konflikten som fanns mellan grupperna är på nedgång. Det har dock inte alltid varit så, det fanns en tid då skidåkare var lika oönskade i parken som en skrikande bäbis på en fullsatt buss. Med stora skyltar proklamerade man att parken endast var för snowboardåkare och i liftkartan benämndes även parken som just ”snowboardpark”.
När den ikoniska amerikanska skidtidningen POWDER, 1999 började förstå kraften i den nya skolan skidåkning, frågade POWDER-redaktören Keith Karlsen, sin kollega på det samägda snowboardtidningen SNOWBOARDER Magazine, om de kunde bjuda in lite skidåkare till deras årliga parkfotografering. Som svar fick han ett gapskratt. Skidor hade fortfarande inte blivit coolt i brädåkarnas ögon och att dela utrymme med dem var inte att tala om för den überheta snowboardvärlden.
Och varför skulle de släppa in skidåkare egentligen? Skidåkningen var för evigt förlorad i fartdräkter, tidtagning och en massa tyska regler. Allt som snowboardkulturen inte stod för. Det var lika få gemensamma nämnare mellan de två tillsynes nära besläktade sporterna som det är likheter mellan en cirkel och en fyrkant.
Som det så ofta är i föränderliga tider skedde många saker parallellt. Skidindustrin var i behov av utveckling, det fanns en helt ny generation åkare som ville vara som brädåkarna, The New Canadian Airforce tog fram den nya skidan 1080 tillsammans med Salomon och skidåkarna visade att de ville vara i parkerna. Resultat blev en utveckling som gick exponentiellt de första åren. Från att mer eller mindre bara ha trick som hette helikopter, utvecklades D-spin, corkar, underflips, rodeos, skodeos och så vidare. Det fanns bara en väg för skidåkningen nu och den vägen var, för att göra en torr liknelse, uppåt i luften.
Mike Douglas beskriver sina minnen från tiden såhär:
– Varje år utmanades idén om vad man faktiskt kunde göra på skidor. Vi var övertygade om att utvecklingen skulle stanna av för att allt var gjort. Men sen så kom det fram någon ny och gjorde något nytt galet trick och därmed också sätta en ny riktning på vad som var möjligt att göra på skidor.
Helt plötsligt var skidåkningen het igen och en viktig del i detta var den årligt återkommande Superpark. Ett parkshoot som arrangerades av tidningen POWDER och ett fåtal filmbolag. De nya hjältarna kom dit och åkte, tidningarna skrev om det och nya filmbolag tog tillfället i akt att få bra material med den nya generationens åkare. Även om Superpark inte finns kvar idag, eller att det kan vara svårt att förstå hur en enskild shoot kan ha sådan betydelse bidrog den till att en ny rörelse var född. Superpark var en del i det nya pusslet som 2014 gör OS-debut som egen sport.
