Koridningen blev till ett Chinese Downhill

Ride the Cow är Sveriges näst största friåkningstävling som går på Hemavans offpistface Kobåset. I år satte varmt väder och ett vått, instabilt snötäcke stop för tävlingen. Friåkningstävlingen transformerades istället till ett störtlopp med masstart. Gustav Corin summerar sina intryck från helgen.

Torsdag 19 april – gängshred i Hemavans park

”Blir det nån tävling tror ni?”
”Hur är det med snö uppe i båset?”
”Njaa vi får se..”
”Jo man är väl taggad, men det lär väl inte bli nåt.”

Solkatten, Hemavan, 08:00 torsdag morgon. Stämningen är glad, lite sömndrucken och på gränsen mellan hoppfull och uppgiven. Kära återseenden, frukostskrammel och berättelser från säsongen som varit fyller matsalen där registreringen till årets Ride The Cow precis har påbörjats. Utomhus är det fem plusgrader och molnigt, på gränsen till regn. Snacket går kring hur det har varit soligt och bra temperaturer i flera veckor, men att det precis nu surnat till ordentligt. Vissa skyller på oss hemvändare, andra skyller på de som varit på säsong i alperna, och några dricker sitt kaffe i tystnad. Trots avsaknad av våfflor och medföljande våffelkö, flyter frukosten på bra.

Strax efter klockan nio klingar Mad Mike med två spritflaskor för att få deltagarskarans uppmärksamhet, och åkermötet inleds:
– Vi kan ta det direkt, det blir ingen tävling idag, säger Bosse.
Ingen suck av besvikelse eller frustration hörs. Det är ingen som ifrågasätter beslutet.

Johan af Ekenstam, som jobbar med lavinprognoser för Naturvårdsverket, förklarar hur det är. Det har varit så varmt, att snön är väldigt blöt och instabil. Dagens bedömning enligt honom och Lavinprognoser.se är ”Betydande lavinfara” (3/5), och där problemet är våta laviner. Johan berättar om hur man skulle kunna spränga i facet, men då finns det risk att allting släpper ner till barmark, eller att ingenting händer. Skulle en sprängning inte ge något resultat är det fortfarande väldigt osäker terräng, och det skulle kunna släppa av sig självt eller av påverkande skidåkare. Det som behövs är temperaturer under fryspunkten på nätterna, så att snön stelnar.

De allra flesta spenderar dagen i vad som troligen är norra Sveriges bästa park, och vid klockan två öppnar Storfjällsbastun med badtunnor. Den legendariska Ride The Cow-stämningen har spridit sig bland deltagarna även i år. Det är glatt humör, nya och gamla bekantskaper och riktigt gött häng.

På torsdagskvällen visar Isak Sandling, också känd som Mr. Kokkaffe himself, upp en samling helt fantastiska bilder på Stockstugan i Hemavan. Det serveras mat och bubbel, och det hela känns som ett självklart inslag i världens trevligaste friåkningstävling.

Fredag 20 april – Spontan filmtävling

”Kommer det bli bra?”
”Det kommer bli helt makalöst!”

Bastukväll-gänget claimar redan innan pjäxorna har kommit på. Vädret på fredagen är helt värdelöst, för att utrycka det milt. Några plusgrader, regn, dimma och tidsvis hård vind. Att tävlingen i Kobåset är inställd gör ingen förvånad idag heller:
– Det är ännu farligare än igår, säger Johan af Ekenstam. 

Julius Aspman, Richard Croy och Emil Ekelund har utlyst en spontan filmtävling och det smids planer i rasande fart. Skidpeppen är helt klart orimlig, om man tar hänsyn till vädret. Men varför skulle man göra det? Folk härjar över hela berget, och det är tydligt att skid- och snowboardåkare har anlag för kreativitet.

Reglerna för den snabbt ihopslängda filmtävlingen är: minst tre men max fem deltagare per lag, och max 1 minut film. Filmerna bedöms sedan efter samma kriterier som ett tävlingsåk:

  • Air & Style
  • Flyt
  • Teknik
  • Kontroll
  • Kärlek (som i filmtävlingen ersatt linje)

Vid fyra på eftermiddagen är det en fuktig skara deltagare som samlats i Solkatten för att titta på alla bidrag. Här var det röjigt och kreativt så det bara skriker om det! Skoter på asfalt, massvis med stora backflips och en hel del skräpplockande. Rickard Croy och Julius Aspman har valt en vinnare i varje bedömningskategori, och domarna har valt ut ett hederspris och ett förstapris.

Bästa teknik – Jon Söderen och Emil Lund
Bästa flyt – Unicornchasers
Bästa kärlek – Team Omne
Bästa kontroll – Team Kittelfjäll
Bästa air & style – Arvidsnowboarder

Hederspris – Skidpatrullen
Bästa film – Axel Ljuden

Lördag 21 april – Chinese downhill utan förvarning

Dag tre börjar lika blött och grått som de tidigare. I fransk FWQ-sed är åkarmötet 40 minuter försenat. Beskedet är återigen dystert men väntat. Det är farligare än igår, igen. Det har kommit några centimeter snö, som isolerat den våta snön under så den inte har frusit något. Arrangörerna har en oväntad och lite halsbrytande joker i rockärmen:
– Vi kör ett kinesiskt störtlopp.

Dagens koncept är alltså chinese downhill från toppen av Kungsliften i Hemavan hela vägen ner till Solkatten. Banan går i pister och transportsträckor, genom lite vattenpölar för att sedan svänga uppåt in i mål. Det blir ett rafflande lopp. Men blir det masstart? Det märktes att det var något lurt på gång, och tävlingsledningen var kryptiska kring hur loppet faktiskt skulle utföras. Svaret på frågan om det skulle bli masstart var:
– Det blir någon form av start.

Start-Johan samlade deltagarna runt sig en bit ned i backen, efter han sagt att alla skidor och snowboard skulle stå längs snöstaketet längst upp. Reglerna var att det skulle vara samma som en friåkningstävling, men inget tranceivertvång. I övrigt var raceskidor eller fartdräkt inte tillåtet, och alla uppmanades att vara snälla. Sedan, helt utan förvarning, yttrades de kända orden:
–Rider ready, ride the cow!

Kaos. Löptävling tillbaka upp till skidorna. Det är folk, skidor och brädor precis överallt. Ingen vet vem som kommer iväg först, men ganska snart är de allra flesta påväg nedför pisten Glidaren i en väldig fart. Det är trångt och stökigt. Här och var ligger det stavar som folk har tappat.

Även målgången blev rätt så stökig. Det slutade med en skarp högersväng upp för backen och in i mål. I herrar alpint blev det en tight toppstrid, som fjolårsvinnaren Edvin Olsson gick segrande ur. I damer alpint vann Sofie Gidlund före Gabriella Edebo, och trea blev Ronja Stenhöös efter att Irma Krantz snopet nog tappade en skida en knapp meter från mållinjen:
– Jag startade lite längre bak och så jobbade jag mig fram, det var min taktik. Det var ganska läskigt. Sjukt kul att det var så jämt mellan alla tjejer, säger Sofie Gidlund.

I snowboard herrar kom de fyra första in på rad, med Alexander Grimschold före Martin Wichart, Emil Ekelund och Johan Lundqvist. Damklassen vanns av Emelie Boman, före Julia Örtegren och Andrea Eriksson.

Prisbordet dignade av grejor! Skidor, prosecco och vinnarna fick varsin väst från Jackson Hole Originals. Prispengarna delades upp i två. Ena hälften gick till baren efter banketten, och andra hälften gick till nästa års pott.

En stor eloge från undertecknad går till tävlingsledningen som för elfte året i rad styr världens trevligaste friåkningstävling. Trots helt fantastiskt dåligt väder och helt utomjordisk lavinfara, var stämningen på topp hela tiden. Det händer bara här i Hemavan. Vi ses nästa år!

Resultat och podiumbilder

Text: Gustav Corin
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
  • Gilla9   Kommentera
  • Bra artikel? Mer av detta? Freeride prioriterar innehåll efter vad ni som läsare vill se på sajten. Sprid och dela med dina vänner så ökar chanserna för fler liknande artiklar!
  • KATEGORIER: ,
  • TAGGAR: , , , ,