Omvägen till Helvetestinden

Varje år dyker det upp nya varianter av flerdagarsturer i de norska fjällen, Nordvestlandet ville också vara med. Häng med på omvägen till Helvetestinden, ett topptursdrama i  fem akter med Asbjørn Eggebø Næss som dirigent.

– Jag tror att vi måste vända! Skriker friåkaren Asbjørn Eggebø Næss i motvind som i samma stund går från kuling till full storm.
Vi kan fortfarande se det slutliga målet mellan snödrivorna 50 höjdmeter över oss; toppen av Helvetestinden. Det kan vi bara glömma. Vi har en ny chef i gruppen och “han” lyder inte våra önskningar eller kommandon. Vi tar oss ner igen med vinden som vaggar oss från sida till sida. Vi lutar oss mot stavarna och följer våra egna spår tillbaka där vi kom ifrån.

Ryggen på berget är markerad med stup på vänster sida och en brant på höger, så det finns ingen utrymme för misstag i val av väg ner. Det blir därför problematiskt när spåren plötsligt slätats ut på grund av vinden och sikten går från klar till en vit dimma. Vinden ökar ytterligare och efter ett effektivt rådslag enas vi om att gräva ner oss.

Låt oss spola tillbaka tiden lite. Anledningen till att vi står här och gräver i snön är en idé från Asbjørn Eggebø Næss. Inte grävningen, men turen till Helvetestinden och diverse omvägar runt detta berg med det fruktansvärda namnet.

Asbjørn hade sett möjligheten till att gå denna topptur i nordvästra Norge. Fjäll och övernattningsmöjlighet finns där. Då saknas det egentligen bara att någon visar vägen och sätter kursen.
– Alla berg förtjänar en topptur, även de i nordväst resonerade Asbjørn.
När vi gick denna tu, började turen i Nordmøre och slutade i Isfjorden. Du kan antingen gå hela turen men den är även vacker att gå om du bara vill göra en del av rutten. Du kan även gå i motsatt riktning och det finns flera varianter av turen. Därav “omväg”.
– Jag hoppas att inspirera till de oändliga möjligheterna man har i dessa bergsområden, säger Asbjørn Eggebø Næss.

För dig som inte orkar läsa mer…

Turen kommer också att presenteras i videoform under hösten 2018 här på Freeride i fem episoder under rubriken ”Omvägen till Helvetestinden”. Första episoden släpps måndag 17 september, därefter ett nytt avsnitt varje måndag.

 

Puderlycka på Brandstad i Øksendalen

Dag 1: Jordalsgrenda – Øksendalen

Alternativ: Skogsåkning på Brandstad med övernattning på Philipshaugen

Äventyret börjar hemma hos Asbjørn på gatan Hjelset 19, Mars 2017. Han har bjudit Even Sigstad, stjärna från Field Productions filmer, på resan. Känd för att vara skicklig på rails och glida över räcken, men underskattad som friåkare och med en synnerligen god erfarenhet av bergen. Det pekas intensivt på en karta från den ena fjälltoppen till den andra över ett område som de båda väl känner till.

Det snöar, och enligt väderprognosen kommer det att snöa resten av dagen. För ett fyradagars-projekt som till största del kommer att ta plats över trädgränsen är det en dålig nyhet, men om du gör om planerna kan det bli det motsatta. Den första etappen, som egentligen skulle gått mellan Jordalsgrenda och Øksendal, omvaldas istället till en puderdag i Brandstadskogen.

– Med en halvmeter nysnö, grad tre på lavinskalan och noll sikt, så känns det olämpligt att gå på kalfjället, säger Asbjørn.
Efter 15 år som professionell skidåkare har han fått mycket erfarenhet och rutin. Han har varit skibum på ett flertal av värdens kontinenter och haft diverse roller i skidfilmer som Kong Vinter och Field Production. Idag är Asbjørn en sammanslagning mellan en freerider och självutbildad bergsguide. Dessutom är han delägare i det norska skidmärket SGN, där han har en egen pro-modell.

Innan det ska åkas puder måste resten av logistiken för resan vara på plats. Under de kommande dagarna kommer gruppen, som förutom skidproffsen Even och Asbjørn, även består av fotograferna Terje Aamodt och Bård Basberg, att behöva förflytta sig från en dal till en annan under expeditionen. Det kan inte lösas med endast en bil och kollektivtrafiken är sisådär mellan bergen. Det gäller att att sätta ut bilar som väntar när expeditionen är klar och de kommer ner från berget igen för att ta sig till nästa dal.

Den första bilen placerar de vid Frisvoll i Eresfjorden. Där blir den stående två dagar innan Asbjørn och gänget passerat den första etappen på berget. Går man istället från etapp 1 måste andra bilen placeras i Brandstad. Skogen i Brandstad är starten på många ikoniska rutter från Øksendalen. Därför är det välkomnande plats för alla topptursentusiaster att det är lätt att ta sig fram. Øksendalen Bygdeservice har huggit ner träd för att göra skogsåkningen mer tillgänglig. Asbjørn har döpt området till “Norges första liftfria skidort”. Vid starten finns en stor parkeringsplats.

– Jag älskar att vara ute i skogen och hoppa, trixa, svänga och leka runt. Därför var nog dagen i Brandstadsskogen den bästa, säger Sigstad.
Det kommer tydligt fram vad han och Asbjørn menar med det, för sådan skidglädje får du leta länge för att hitta. Med hopp, dropp och butters susar de fram genom skogen. Efter en dag i pudret checkar gänget in på Phillipshaugen Lodge. En naturlig plats att bo på om skidturen börjar i Brandstad. Det traditionella lodgen byggdes 1899 och osar bergskultur, gammalt trä – och god mat. Här kan turisterna både bo fint eller “standard”. Det finns även enklare lösningar för den som vill köra på budget.

 

 

Stilla före stormen

Dag 2: Brandstad (Phillipshaugen) – Eresfjorden (Kavli Moen)

När snön äntligen lagt sig och molnen glidit bort blir det vindstilla och klar himmel över Øksendalen. Det är grönt ljus för den första riktiga etappen i riktningen mot Helvetstinden. Men även om det är klart och stilla på morgonen säger yr.no att det fina vädret ej är här för att stanna. Om några timmar kommer solen att försvinna och vinden kommer att trycka på:
– Vi måste börja tidigt för att hinna fram innan vädret stoppar oss. Morgontimmarna ser bra ut, det handlar om att gå medan du kan, säger Asbjørn.

Bilen parkeras vid botten av Brandstadsskogen och och gänget börjar traska uppför i soluppgången med rykande färsk pudersnö. Vinden har fortfarande inte nått Saufjellets bergssida och parkeringen, så Asbjørn och Even tar möjligheten att få några pudersvängar i riktningen de kom ifrån. När de nöjt fått några svängar fortsätter de resan över kammen till Henrikbotnnebba. De måste fortfarande ta hänsyn till lavinprognosen som är 3 på skalan och det finns lite rum för misstag:
– Varierade snöförhållanden, säger Even Sigstad, efter att ha tagit sig ner från Henrikbotnnebba, på vägen mot Eresfjorden.

Den ursprungliga planen var att gå vidare till Litjfjellet och sen Gogsøyra, men planer är till för att förändras när det kommer till bergssäkerhet. Vädergudens mening var att de skulle stanna i Litjfjellet, för innan vi visste ordet av de kom stormen in från sidan. (Inte stormen du läste om i början, utan ett smakprov på vad som skulle komma). Plötsligt handlade allt om att ta sig ner från fjället. Mer passande kunde det väl inte vara än att middagen var klar vid Kavli Moen, med mandelpotatis och egen skjuten hjort, serverat av vår värd Nikolai Finset.

 

Trubbel

Dag 3: Kavli Moen, Eresfjorden – Svartvassbu (DNT-hyttan)

Från dukat bord, rödvin och jacuzzi på Kavli Moen, går gänget vidare från Eresfjord och upp till DNT-hyttan Svartvassbu. En bil är strategiskt placerad vid Merringdal så vi kan gå loss på etapp tre som går från fjordnivå. Efter tre timmar av vandring på fjället ankommer projektledaren Asbjørn Eggebø Næss och kompani fram till en nedsnöad hytta som måste grävas ut. Alla är utmattade men Even tar jobbet med glädje.

De flesta av dem hade räknat med att lyxlivet var över för denna gången, men så var det ej. Plötsligt tar Asbjørn upp både fatöl och hummer. Ett tillsynes oändligt lager av ved ska såklart också förtäras. Senare på kvällen blir det bastubad i den lilla hyttan. Med andra ord är tillvaron just nu uppe på 1000 m.ö.h ganska behaglig.

Klockan 12 dagen efter har vädret skiftat igen och solen kikar fram. Det är dags för turens stora mål: Helvetestinden. En väderrapport som laddats ner dagen innan lovar att vädret ska blir bättre och bättre men det stämmer inte. Inte över huvud taget faktiskt. Vädret som bara skulle bli bättre och bättre under dagen sattes hela projektet på prov. För nu när de står 50 meter från toppen smäller stormen in. Det var början av artikeln, här kommer fortsättningen; en av dom håller fast skidor och annan utrustning så att det inte blåste iväg medan de andra bestämde sig för att följa fjällregel nummer 9, “spara på krafterna och sök skydd om nödvändigt”.

Det fanns inget alternativ. Efter ett par timmar av grävande på en av topparna, Styggværshaugen, har vi tillräcklig med plats för alla ska få rum i snögrottan och försonar oss med tanken på att behöva spendera natten här. Det är naturligtvis ingen som vill det, så det spånas på idéer i hur vi ska komma ner. Problemet är att vi inte längre vet exakt vart vi är. Området är extremt exponerat, med stup till vänster och lavinterräng på andra sidan. Det finns bara en väg ner och den går exakt där vi kom ifrån. Vi får en idé. Asbjørn tar ett rep och binder ena änden runt sig själv och en spade i den andra änden. Fotografen Bård Basberg tar med sig alla våra stavar och en knäckt sond har han delat i bitar. Planen är att kasta spaden framför sig och se hur de lägger sig i terrängen. Sakta kunde de ta sig ner och de lämnade stavarna i spåret. På de sättet kunde de hitta vägen ner till en distinkt märke som de lätt kunde hitta på kartan.

Med märket som referens kunde vi ta oss vidare ner med hjälp av kompass. Idén fungerade och i walkie talkien kunde de höra de lättade orden “gör er klara!”. Stormen fortsätter runt omkring oss men stämningen är optimistisk. En kort stund senare är Asbørn och Bård tillbaka vid snögrottan och helt efter planen kan vi följa stavarna vidare ner till märket. Här ifrån blir det skidåkning och plogning i whiteout tills vi tillslut når vattnet, som är vår nästa referens på kartan.

– Vi har kommit ner tack vare jävligt bra samarbete, säger lagledaren Næss medan vi fortfarande är omringade av stormen, men utom fara.

Helvetestinden

Dag 4: Svartvassbu – Helvetestinden – Isfjorden (Romsdalen Lodge)

Helvetestinden bär sitt namn med stolthet, men Asbjørn ger sig inte. Han ska till toppen. Ett par veckor senare är han tillbaka med nya människor och ny väderprognos. Even är utbytt mot freerider Nikolai Schirmer och den svenska tjejen Kajsa Larsson. Fotografen Terje Aamodt och Anders Eide är också med igen. Med den tidigare turen färskt i minnet, går det inte ens att jämföra hur lugnt och tyst det är just nu. Snön har fallit lodrätt från himlen och solen skiner. Raka motsatsen fåra förra gången. Där med är det klart för big mountain skiing med några av Skandinaviens bästa freeriders i knädjupt puder.

På klassiskt Schirmer-vis har freeridefenomenet naturligtvis valt den smalaste och svåraste vägvalet ner för Helvetestinden. Och brantaste, såklart. Det är ovanligt brant för att vara en topptur. Men det är sånt de gillar. Så länge förhållandena tillåter det. Varken Kajsa eller Asbjørs linje kan man kalla grön. Snön minskar i rännan som Schirmer valt och han måste försöka dra ner på farten då snön blir sämre och sämre. Snön i rännan lossnar och han lyckas stanna medan snön rasar en halv meter bakom skidorna. När snön slutat rasa är det dags för gaspedalen igen.

Nu är det naturligt att fråga om denna tur bara är för skidproffs? Nej, det går en snällare rutt sydväst från Helvetstinden till Høgesternebba. Från där kan du åka “normalt” mot Risbrekka och hitta längdåkningsspår vidare till Isfjorden. Næss & compani var inte helt klara med dagen efter den extrema åkningen ner från Helvetestinden och tar en till tur från Høgseternebba fören de tillslut på kvällen tar och glider ut mot Isfjorden och Romsdalens Lodge. Och eftersom Shirmer och Larsson inte var med på den första delen av rutten, lägger de in en bonusdag från Isfjorden med riktning mot Vengetindane dagen efter.

Text: Christian Nerdrum översatt av Sofia Lewerin