Köpguide: Topptursutrustning

Intresset för topptur har ökat explosionsartat de senaste åren, och även om det är möjligt att gå på skidtur med 115-skidor, Dukes och 140-flex-pjäxor är det inte ett recept för att ha det trevligt. Freeride.se hjälper dig genom den snårskog som är turutrustning och ger dig ett bra underlag för att göra din turupplevelse så bra som möjligt. Välkommen till Köpguiden – Topptursutrustning!

Skidor

Vi börjar med den kanske mest välkända signaturen för sporten, skidorna. För den som inte läst freerides köpguide för skidor är det en utmärkt plats att  börja på, men sektionen för topptursskidor är ganska kort och vi ska ta och djupdyka lite mer i ämnet.

Det som idag förknippas mest med toppturskidor är olika typer av ultralätta konstruktioner. Och absolut, lätt är trevligt när det kommer till att gå på tur – varenda gram utrustning ska släpas med upp. Men lätta skidor är inte bara guld och gröna skogar, det finns en avvägning att göra.

Det finns två stora punkter gällande skidvikt. Den första är att skidor som är lätta i större utsträckning påverkas av snön. Lätta skidor kommer alltså upplevas som nervösa och uppmärksamhetskrävande i slagig snö – inte nödvändigtvis kul för den som gillar att åka fort! För väldigt lätta skidor kan det också bli ett problem med trötta ben då skidorna inte “kör sig själv” i samma utsträckning. Det här något som inte går att undvika eftersom det är en direkt effekt av skidvikten, men se till att ha det i åtanke vid skidköp. En lätt skida är inte nödvändigtvis en skida som just du trivs att åka på.

Den andra punkten är att väldigt lätta skidor har en tendens att gå sönder i tid och otid. Tillverkare tummar hela tiden på gränsen till hur lätta skidor som är möjliga att göra och ibland hamnar de på fel sida av den. Till skillnad från det första problemet går det här dock att undvika i stor utsträckning genom att undvika de absolut lättaste skidorna på marknaden.

För den som vill spara vikt utan att riskera en skida med tveksam hållbarhet är alternativet en mindre skida. Utöver viktbesparingen underlättar en mindre skida också turer på andra sätt. Mindre stighudar blir trevligare att hantera och packa, en smalare skida är mycket bättre på hårda skrån och en kortare skida är mycket mer hanterbar i kickturns.

Men allt det här är ganska flummigt – finns det inga konkreta tips? Visst finns det! En skidas storlek är beroende av var i världen den ska användas, men som tumregel för en turskida är 85-100 mm lagom midja för Skandinavien och Alperna. För de som planerar att hänga i Kanada eller Japan bör riktmärket snarare vara bortåt 105-115 mm midja. Vad gäller skidlängd för dedikerade turlagg tänker jag skruva ner skidköpguiden något – “kroppslängd minus” ska det vara. Med det menar jag att sikta på samma längd som dig själv, men att några några centimeter kortare är föredraget framför några centimeter längre.

Bindningar

Nästa naturliga steg blir en nivå upp från underlaget, vad för bindningar? Till att börja med är rambindningar helt utdaterade. Undantaget är för de som absolut måste ha DIN16 och/eller en 140-flex race-sko utan tech-inserts, men i det läget är den här köpguiden inte aktuellt oavsett. Även för de som vill ha fullständig alpinbindningssäkerhet finns det idag bindningar med fullvärdig elasticitet i både tår och hälar utan att behöva gå uppåt med en tung ram under foten. Använd de alternativen istället.

Det som gäller på tur är istället så kallade techbindningar. De kräver pjäxor med speciella infästningshål och finns i ett långt spann av viktklasser. Allt från “maximalistbindningar” designade för att efterlikna elasticiteten i en alpinbindning till “minimalistbindningar” helt utan möjligheter att ändra vare sig sullängd, DIN eller hälhöjarinställning.

Att ge direkta tips om vilken viktklass som ska användas är svårt eftersom det har mycket med personlig preferens och vilken typ av skida den används till. Som tumregel kräver bredare skidor och tyngre åkare biffigare bindning, men exakt vilken bindning som är bäst beror även på åkstil, krav på utlösning och användningsområde. Om du vill stöta och blöta tankar om exakt vad för typ av bindning som passar dig bäst står freerides forum nära till hands att fråga. Det finns mycket expertis där, den är inte alls dumt att använda sig av!

Lyckligtvis är det mycket enklare att ge råd om huruvida bindningen ska ha skistoppers eller inte. För en renodlad turskida, hoppa över skistoppers. Använd fångrem istället. Det är ett enkelt sätt spara vikt utan att tappa funktionalitet, och lösningar för hålla fast stoppers i turläge har en tendens att krångla. Även om skidan ska användas sporadiskt i skidsystem tycker jag fördelarna med att skippa stoppers väger upp. Om skidorna däremot kommer användas regelbundet i skidsystem är stoppers att föredra, och det kan även vara klokt att se efter ett par bindningar som lutar mer åt “maximalisthållet”.

Pjäxor

Ett par fötter går inte att stoppa ner direkt i ett par bindningar (tyvärr) – och ett bra stöd för vristen är trevligt att ha. Men vad gör egentligen en pjäxa bra till turskidåkning?

Återigen är ett bra ställe att börja på en tidigare köpguide. Punkt ett, två och tre på listan för den bästa pjäxan är precis samma som för vilken alpinpjäxa som helst – passform, passform och passform. Skillnaden är att passformen som beskrivs i den tidigare guiden inte är helt i linje med vad som är bäst för en turpjäxa. Tänk betydligt mer avslappnat. Foten kommer belastas på ett helt annat sätt på dagstur än under en dag i liftsystem. Den kommer inte avlastas lika mycket och det kommer gå långa perioder utan att skalet “flexas ut”. Formen på pjäxan måste anpassas därefter och turpjäxor ska ha en mer avslappnad passform än “liftpjäxor”. De bör också vara några millimeter längre än det som tidigare beskrivits, det ska gå att stå rakt upp och ned med pjäxan i gåläge utan att tårna tar i fram – mer som ett par vandringskängor än racepjäxor alltså.

Sen var det gåläge. Gåläge på pjäxor är förmodligen det bästa som hänt skidturande sen skivat bröd. Ett par pjäxor med ett, i alla fall okej, gåläge är en grundsten för att kunna njuta av en längre skidtur. Men vad är då ett okej gåläge? Mitt bästa tips är att strunta i alla siffror och marknadsföringsgrejer från tillverkare, det enklaste sättet att få en känsla för om ett gåläge är okej eller inte är att prova att springa i pjäxorna. Med ett dåligt gåläge känns det fortfarande snarlikt att springa i alpinpjäxor, med bättre gåläge blir det mer och mer likt att springa i ett par skor med hård sula. Och även om det perfekta gåläget inte på något sätt är ett krav för att få en njutbar tur är det starkt rekommenderat med ett bättre gåläge än den dassiga ursäkten till rörelse som finns i vissa modeller av “freetouring”-skor.

Självklart ska pjäxorna ha “tech inserts” så de går att använda tillsammans med techbindningar. Det är mer eller mindre standard på turskor idag, men det finns fortfarande några få modeller utan, så var uppmärksam på det.

Ett avslutande tips på pjäxfronten är till de som har lätt att få skavsår – det finns innerskor med snörning. Står valet mellan två pjäxor som båda sitter som en smäck, där den ena har snörning på innerskon och den andra inte har det, kan det vara värt att välja pjäxan med snörning för den som dras med skavsårsproblem.

Stighudar

Någon gång ska det bära av uppför också, för det behövs stighudar! Även om det kan verka som att alla stighudar är skapta lika är det ganska stor skillnad mellan dem. Ett par dåliga stighudar kan vara som att ha sandpapper under skidorna som dessutom är krångligt att få av och på, medan ett par bra stighudar kan glida på bra även i ganska modest lutning och gå enkelt att få av utan att ens behöva ta av skidorna.

Den tydligaste skillnaden mellan olika stighudar är vilken typ av material de är gjorda i. Det finns i princip två olika; nylon/syntetmaterial och mohair (vilket är ull från angoragetter). Sammanfattat kan sägas att nylonhudar oftast är billigare och håller betydligt längre, medans mohairhudar glider mycket bättre. Det finns också olika typer av mix-varianter, där båda fibertyperna blandas i olika förhållanden med varierad framgång. Vissa blandhudar är väldigt bra och lyckas kombinera de bra egenskaperna, andra blandhudar är fullständiga katastrofer och det blir mer en blandning av det dåliga från båda sidorna.

För den som är på väg att utforska hur mycket den gillar att gå på tur är nylonhudar ett bra val. De kostar inte allt för mycket och är lätta att använda. Många nylonhudar kommer också med verktyg för att skära till huden, vilket är extremt smidigt (även många “gamla rävar” köper numera sådana verktyg löst eftersom det är så enkelt och funkar så bra). För den som redan är fast i turvärlden finns det ingen anledning att ha något annat än mohairhudar. Det blir lite mer kostsamt i längden, men det extra glidet gör stor skillnad, speciellt på längre turer.

Vad gäller “märkeshudar” (det vill säga stighudar som är färdiganpassade till ett par skidor och säljs av de som tillverkat skidorna) är de i princip alltid tillverkade av någon av de stora stighudstillverkarna och sedan brandade av skidmärket. Enkelt förklarat avtalar skidtillverkarna att köpa ett större parti och sätter på sin logga, ibland inkluderar de också specialfästsystem av varierande kvalitet. Den gemensamma nämnaren är att det kan vara svårt att få reda på vem som egentligen har tillverkat stighuden och vilken modell det är, och då är det svårt att veta vad som fås för pengarna. Med det sagt har det funnits märkeshudar som varit extremt billiga i förhållande till normalpriset på motsvarande stighud. Andra gånger har priset legat betydligt mycket högre än tillverkarens rekommenderade pris. Som sagt, ofta lite att köpa grisen i säcken.

Stighudsbredden bör, som tumregel, täcka skidans tail – men inte allt för mycket mer. Det innebär att stighudarna bör vara några millimeter smalare till några millimeter bredare än vad tillverkaren säger att tailen är. Till ett par skidor med 115 mm tail går 110 mm breda stighudar alldeles utmärkt, men är tailen 119 mm kan det vara en bra idé att gå på ett par 120 mm breda stighudar.

Så var det “cheat-sheets”, det vill säga en typ av plastmatta eller nät som oftast kommer med mellan stighudarna. Släng dem. Eller ha i alla fall inte med dem på tur. Det blir en sak mindre att fippla runt med vid byte och en sak mindre som stör i ryggsäcken, och de kommer ändå bara flyga iväg på någon blåsig tur och skräpa ned fjället. Är det svårt att få isär stighudarna är det här en bra metod att lära sig. Vissa rekommenderar att använda dem för långtidsförvaring över sommaren och dylikt, men jag tycker bara de riskerar att gå sönder och lämna plastbitar i klistret. Min erfarenhet är snarare att det som avgör hur länge stighudsklister håller är hur nogrann en är med att torka stighudarna efter att ha använt dem och att de inte långtidsförvaras i för hög temperatur. Så skippa vinden på sommaren, ha dem i källaren eller frysen istället, det kommer göra större skillnad.

Stavar

Det absolut viktigaste med stavarna är stora trugor. Stavarna är balanshjälp på uppvägen, och det suger att välta bara för att staven sjönk ned i snötäcken för att trugan var så liten.

Utöver stora trugor finns det en del andra turgimmicks. Det är framförallt teleskopstavar och “långa handtag” jag tänker på. Teleskopstavar är absolut ingenting dåligt, men långt från ett måste. Stavar utan teleskop är ofta lättare, billigare och det finns mindre på dem som kan gå sönder. Det finns en del som gillar att ha olika längd på sina stavar på upp- och nedvägen, men den stora merparten ids i slutändan inte med det, utan låter dem vara på en och samma längd. Den stora fördelen med teleskopstavar kommer istället när de ska packas undan och inte användas. Till exempel om det ska klättras eller cyklas. Eftersom skidorna ändå ska med på ryggsäcken gör inte nödvändigtvis någon enorm skillnad där heller, men det blir ändå en märkbar skillnad i mängden meck.

Att ha ett ”extragrepp” (eller sammanhängande extra långt) grepp på staven är också någonting som ofta är på tapeten, och det är förståeligt varför. Det är helt enkelt sjukt bekvämt! Mitt råd är dock att inte tänka på det alls vid stavköp, det är så enkelt att göra själv om det saknas. Skaffa en rulle vulktejp (gärna av bättre kvalitet än t ex Biltema) och vira på! Så länge staven inte är extremt smal fungerar det riktigt bra.

Annan utrustning

Om det känns som att det saknas tips för vissa utrustningskategorier är det för att jag medvetet utelämnat några detaljer. För ryggsäcksköp finns den tidigare ryggsäcksguiden i två delar, och för kläder finns den tidigare klädguiden. De två guiderna är redan så välanpassade till turskidåkning att det inte finns något att tillägga.

Til syvende og sist vill jag också slå ett slag för att det, på tur, går riktigt snabbt att komma bort från allt vad pistörer och lättillgänglig hjälp heter. De där sakerna som egentligen borde vara självklara, men är så lätta att skippa blir ännu viktigare! Så snåla inte ur, se till att få med första hjälpen, förstärkningskläder, lavinutrustning och en grundläggande lavinutbildning. Det är inte värt att skippa det.

Letar du efter information och köpråd om rep, sele, stegjärn, skarjärn och liknande så kika på vår köpguide för avancerad topptur.

Freerides guider:


Att välja rätt skidkläder

Det finns många begrepp som är bra att ha koll på när man ska köpa skidkläder och det är lätt att bli förvirrad av allt snack om membran och vattenpelare. I Freerides guide hittar du matnyttig information.

 


Att välja rätt pjäxor

Ett par krånglande pjäxor kan förstöra en skiddag på några sekunder. Här går vi igenom saker som är bra att tänka på gällande pjäxköp.

 

 

Att välja rätt skidor

Midjemått, rocker, spann, längd, flex – där har du några av faktorerna som kan vara bra att ha koll på inför ett skidköp. I den här guiden benar vi ut begreppen.

 

 

hjälmarAtt välja rätt hjälm

Karbon, half shell, full face, mips. Tekniken för att skapa en skidhjälm har gått framåt sen Stenmark skyddade kokosnöten med en mössa.

 

 

Att välja rätt goggles

Polariserat, dubbellins, sfäriska linser, outriggers. Vi förklarar vilka goggles och varför du ska välja dom.

 

 

 

Välj rätt längd på dina skidor

När carving intog marknaden på 1990-talet började det tillverkas en mängd olika typer av skidor i olika längder. För att ta reda på vilken skidlängd du ska ha räcker det inte med en standardformel för alla olika skidtyper. Freeride hjälper dig att välja rätt längd på dina alpina skidor.

 

Text: Oscar Frick
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.