Köpguide: Avancerad topptursutrustning

Vad ska man tänka på när man väljer skarknivar, stegjärn, isyxor, karbiner och rep? Här är vår avancerade köpguide för topptursutrustning.

Innehållet som avhandlats i den första köpguiden för toppturer räcker till det mesta i skidåkningsväg. Men när det inte längre bara är skidåkningen som är målet, när det kanske till och med är turen i sig som lockar mest, är det lätt att börja känna sig begränsad.

För den som vill vidga sina vyer ytterligare och ta sig an större toppar kommer här Köpguiden – Avancerad Topptursutrustning!

Vad är egentligen “avancerad topptur”

Det är en bra mycket bra fråga, och svaret är inte helt entydigt. I den här köpguiden har vi valt att inkludera aktiviteter som klättring och glaciärfärdsel, vilket medför en del extra utrustning. För dig som vill gå långt eller riktigt snabbt tar vi även en titt på hur utrustningen kan anpassas till det.

Skarknivar (skarjärn)

Det mest allmänbrukliga verktyget som kommer tas upp i den här köpguiden är skarknivar (eller skarjärn som de också kallas). Det är kort och gott ett böjt metallstycke som fästs i bindningen. När ett steg tas trycks skarkniven ner i snön på varje sida om skidan och ger på så sätt extra grepp.

Skarknivar är ett specialverktyg. De går ofta att ersätta med stegjärn, men fördelarna med skarknivar är att när det är hårt, men inte så pass brant att stegjärn är ett måste, är de både snabbare att få på och färdas med än stegjärn. Dessutom väger de en bråkdel av ett par stegjärn. Det finns också vissa typer av genomslagsföre som skidor med skarknivar hanterar galant, men som är en mardröm med stegjärn.

När skarknivar införskaffas är det två saker som ska tänkas på. De ska fungera med den bindningen de ska användas till och storleken ska vara rätt för skidan. Många techbindningar idag har samma typ av infästning för skarknivar – det går därmed att mixa och matcha mellan de olika märkena. Tyvärr gäller det inte alla märken, så kolla upp vad som gäller för den aktuella bindningen.

Storleken är enklare att få koll på – så tight som möjligt som fortfarande går fritt runt skidan. Det är möjligt att ha ett par skarknivar till skidor i olika bredder, sticker det ut för mycket på sidorna blir det fort otympligt på skrå. Redan någon centimeter “för breda” skarknivar kan vara irriterande.

Stighudar (igen?!)

Ja, vi ska ta en liten instickare på stighudar igen. Som redan framgick till viss del i förra delen är stighudar i mohair egentligen det enda alternativet när det ska gå snabbt. Det extra glidet gör stor skillnad när metrarna börjar bygga på. Vissa märken på stighudar som mixar mohair och nylon fungerar också bra. Tyvärr är det verkligen från modell till modell vilka som fungerar bra, att ge några generella tips är helt omöjligt.

Det är också värt att skippa bakfästet på stighudarna. Med vana att hantera stighudar är det lätt att hålla klistret snöfritt och det är sällan bakfästena gör någon skillnad. Att skippa bakfästen är ett bra sätt att spara lite vikt och det gör det lättare att få av och på stighudarna, vilket är tacksamt på långa dagar med många skiftningar. Se bara till att stighudarna slutar innan skidans eventuella kicktail eller tailrocker börjar!

Ett bonustips om stighudar är att det går att valla dem. Skulle det börja bli problem med att snö fastnar på dem är den bästa långsiktiga lösningen att valla. Det ger också en liten förbättring av glidet. Valla stighudar görs enklast genom att sätta dem på skidorna och ta en kloss varmvalla som stryks över stighuden (både med- och mothårs). Smält sen vallan försiktigt med vallajärnet på låg temperatur.

Kläder

Ska det börja gå snabbt och långt är det värt att överge det freerider-traditionella hardshell:et till förmån för ett softshell. Den extra ventilationsförmågan är guld värd, och som bonus är softshellkläder mer resistenta mot slitage. Den extra hållbarheten är inte dum när turerna börjar innefatta klättring, saker som skrapas runt mot klippa slits fort och det där snedtrampet med stegjärn blir ofta bara ett litet hål istället för en lång reva.

För den som byter till en softshell-setup är det dock värt att, precis som klädguiden påpekar, komplettera med ett tunt och lätt hardshell som ligger med i säcken. Skulle vädret träffa fläkten ordentligt håller ett softshell, med sin lägre vind- och vattenresistens, inte riktig måttet.

Isyxor

För färdsel genom teknisk terräng är en isyxa ett välkommet verktyg. De kommer i en hel rad olika varianter för olika bruk. De har olika mycket böjda skaft, olika viktfördelning, olika slags blad med mera.

Till skidåkning är en yxa med “traditionell” geometri bäst. Det innebär ett helt rakt, eller väldigt lätt böjt, skaft. Ett mindre böjt skaft gör yxan lättare att använda med “stavteknik” (när yxans skaft sätts ner i snön) och vid self-arrest. Det är också en mycket bra utgångspunkt eftersom de flesta andra av de tidigare nämnda egenskaperna hos isyxan automatiskt blir anpassade för skidåkning i och med det.

De två kvarvarande valen är längd och material i bladet. Längd på isyxa är, för skidåkning, mycket enkelt. Kort och gott är kort gott. Det finns ingen poäng med att ha en yxa som är mycket längre än runt 50 cm – vilket brukar vara de kortaste längderna som erbjuds.

Som bladmaterial finns aluminium och stål att välja mellan. Enkelt kan sägas att aluminium är lättare, men också mer begränsande och slits fortare. Det gäller att rannsaka sitt eget användande här – för ren snöklättring funkar aluminiumblad, men på is är ett alublad inte kul. Att använda ett alublad på klippa kommer också leda till att det inte blir mycket användande innan yxan måste bytas ut. En yxa med stålblad är mer allsidig, men väger också mer.

Den som klättrar is har förmodligen redan isyxor, men de är sannolikt kraftigt krökta, tunga och inte anpassade för att använda med stavteknik. Det är helt klart möjligt att använda en sån yxa till skidåkning, men jag rekommenderar en separat, mer traditionell, yxa till skidåkning.

Stegjärn

Precis som med isyxor kommer stegjärn i en rad olika former som är anpassade för olika typer av bruk och precis som med isyxor finns ett “självklart” val för skidåkaren som sen måste kompletteras med lite extra för att hitta rätt.

Till skidåkning är stegjärn med horisontala fronttaggar det som gäller. Vertikala diton är anpassade för ren is, och även om det ser ut som en liten skillnad när en tittar på stegjärnen gör det förvånansvärt stor skillnad när de används.

Materialen som används i stegjärn är de samma som används till isyxor – det går att välja mellan aluminium och stål. För- och nackdelarna mellan dem är också ungefär desamma. Aluminium väger mindre, men fungerar mindre bra på is och slits riktigt fort om det börjar användas på klippa.

Det som kan vara värt att ha i åtanke är att stegjärn, till skillnad från isyxor, förhållandevis ofta blir misshandlade mot klippa och stenar i samband med kamvandringar och på moräner. En isyxa används sällan på samma genomgående sätt även när den är framme, och kontakt med sten och ren is kommer av sig själv vara mer begränsad. Stegjärn sitter ofta på genom mer blandad användning. Med det sagt – om det är viktbesparing som gäller finns det mer vikt att banta bort på ett par ultralätta stegjärn än på en ultralätt isyxa.

Rep

Rep som används till skidåkning bör vara impregnerade. I och med att de spenderar i princip all sin tid i snöiga och isiga miljöer blir oimpregnerade rep fort mättade med vatten, något som gör dem otympligare att jobba med. Speciellt om det är kallt nog för att vattnet sen också fryser.

För glaciärfärdsel är tunt och lätt trevligt. I och med att repet inte kommer användas i en miljö där det är risk för slitage mot sten och klippa behövs ingen tjock mantel som skydd. Längdmässigt är 30 meter bra för två personer, 50 meter för tre personer och 60 meter för fyra personer.

Ett rep för klättring och/eller kamvandringar kommer slitas mer och att välja rep blir svårare. Exakt vad för typ av rep som är att rekommendera är beroende på situation och aktivitet. Det är svårt att ge några generella tips, och att gå igenom olika typer av rep och dess användningsområden skulle kunna vara en artikel i sig. Det enda råd jag kan ge är att det är superviktigt att vara väl inläst på och införstådd med olika reps egenskaper och vilka användningsområden de är godkända för.

Sele

För klättrare finns det ingen anledning att inte använda en redan ägd sele. För den som ska skaffa sele enkom till skidåkning och alpinklättring är det värt att sikta på en minimalistisk alpinistsele. Det som skiljer dem från “vanliga” klätterselar är att de generellt har väldigt lite eller ingen stoppning på selens slingor samt att de oftast går att “öppna helt” och därmed går att ta på och av utan att behöva trä över fötterna.

Avsaknaden av stoppning spelar ingen större roll för de flesta skidrelaterade äventyr – du kommer inte hänga särskilt mycket i selen – men det gör den något lättare och framförallt mer packbar. Fördelarna med en sele som går att ta av och på utan att behöva trä benöglor över fötterna är ganska uppenbara för den med skidor eller stegjärn på.

Utrustning för glaciärfärdsel

Solbrillor

Ska du ut på glaciär är en av de grundläggande utrustningskraven ett par mörka och ordentligt täckande solglasögon, speciellt på vårkanten. Vanliga rayban-rutor är inte nog, mängden ljus som kommer in från sidorna är mer än nog för att bli snöblind. Se till att ha nånting som sitter tight. Det behöver inte nödvändigtvis vara speciella glaciärsolglasögon, men passformen ska vara klockren och glasen ska vara mörka.

Isskruv

Den som av en händelse tippar ner i en glaciärspricka och fortfarande är vid medvetande vill absolut börja med att försäkra sig om att inte trillar ner djupare. Den bästa metoden för det är att trycka in en isskruv och klippa in sig i, vilket är varför en isskruv är en obligatorisk personlig del av ett glaciärkit.

Den som isklättrar har garanterat ett rack isskruvar tillgängligt redan – bara plocka med en i mellanlängd, runt 15 cm. För den som behöver köpa en isskruv finns det massor av modeller att välja mellan, men det finns ingen poäng med massor av balla funktioner som underlättar skruvning och annat – enklast och billigast möjligt är bra till glaciärfärdsel.

Karbiner, slingor och prusikar

För övrig kringutrustning är det mesta som finns på marknaden ganska likvärdigt. Åsikterna är många om exakt vad som ska bäras, så jag fuskar lite och säger att det är upp till läsaren att själv dra sina egna slutsatser. Det enda generella tipset är att det är svårt att lägga knopar i små karbiner.

Text: Oscar Frick
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.