10 skäl varför topptur är bättre än lift

Artikeln om varför lift är bättre än topptur han knappt publiceras innan en blixsnabb replik landade i inboxen. Det är Åres mest flitige toppturare tillika Magasin Åremedarbetaren Rikard Westling som opponerar sig. Med siktet på 100 000 fallhöjdsmeter utan lift detta år kliver han upp i pulpeten för att svara Anders Wingqvist.

Topptur och friåkning är olika sidor av samma mynt, det går inte alltid att jämföra dom rakt över som Anders Wingqvist gör. Trots detta har jag valt att möta hans argument och därmed även försöka klargöra en del kring fenomenet topptur. Behöver du uppdatera dig så har du ursprungsartikeln här: 10 skäl varför lift är bättre än topptur.

1.

Om skidåkningen

Friåkning som herr Wingqvist beskriver det : ”farten, adrenalinet och glädjen att åka nedför bergs- och fjällsluttningar” kan ju faktiskt likställas med alpin racing med fartdräkter och käppar – sökandet efter det perfekta skäret… Här får man ju även den kvantitet som Wingqvist efterfrågar, alpin racing mäts ju ofta i hur många blåa och röda käppar man tagit på en dag eller ett träningsläger.

Topptur handlar mer om den totala upplevelsen. Känslan av att befinna sig långt bort från liftar och centralt styrd skidåkning. Här är naturupplevelsen likställd med känslan och euforin som svängarna ner för den med egen muskelkraft erövrade fjäll eller bergssidan ger. Upplevelsen förstärks av att man tar sig runt med hjälp av apostlahästarna. Som en viss Freerideskribent (!) uttryckt det i ett tidigare reportage: ”Men skulle landskapet framstå som lika sagolikt, skulle middagen på kvällen och isländska skyr-yoghurt cheesecaken till efterrätt ha smakat lika gott? Och framförallt: skulle åken nedför kännas lika välförtjänta?” (Anders Wingqvist, 2014-04-28 14:13, Freeride).

Text: Rikard Westling