Skantz nya mål: åka orört varje gång

Bantetjahke, Tjaerhvientjahke och Tjelmiebyölehke. Grundkurs i samiska? Nej, tre toppar som Mattias Skantz, en av Sveriges flitigaste toppturare, nyligen skidat.
– Skidåkare i Sverige är ointresserade av att skida bra skidterräng och lössnö. De åker där alla andra åker, säger han.

Nej, något flockdjur kan man inte beskylla Mattias Skantz för att vara. Han jagar hellre i mindre grupp och åker bara till, låt säga, Åre om han verkligen måste. Varför slåss om den lilla snö som faller i Åre när det finns ett helt Norrland som är fullt av potentiella åk, resonerar han. Som ett led i detta valde han för ett par år sedan att bestiga 366 toppar på lika många dagar – de flesta med skidor.

Hur ser du på projektet “366 toppar på 366 dagar” idag?
– Jag tänker att jag var väldigt fokuserad, jag känner mig inte lika motiverad idag. Nu har jag mått psykiskt dåligt ett tag och då drömmer jag mig tillbaka och önskar att jag hade hållit på med det nu för att då hade jag varit så fokuserad på det och inte tänkt på hur jag mår. Men annars är jag nöjd med att jag fick till det, nöjd med att jag fick skida så mycket bra och roligt under året. De dåliga dagarna i december, när det var lite snö, hade jag ändå toppar kvar att göra och det gjorde att jag fick väldigt många roliga stunder under projektet. Så jag tänker tillbaka på alla stunder som var fulla av humor och ren skidglädje. Det var ju trots allt 198 toppar av 250 (79 procent) som jag skidade som bjöd på bra lössnö så det var okej siffror. Även 187 toppar av 250 (85 procent) på skidor var orörd snö, alltså inga andra skidspår.

Idag har han sansat sig något men är ändå med största säkerhet fortfarande en av svenskarna med flest skiddagar per säsong.
– Vinterns stora plan är väl som alltid att försöka åka så mycket lössnö som möjligt. Även så roliga skidberg och skidterränger som möjligt. Mitt personliga mål på är att köra 100 procent orörd lössnö hela vintern, så när som när jag skidar hemma på Frösön, i slalombacken.

Ett annat pågående projekt är att bli först med att skida alla 57 toppar i norska Børgefjell, i gränsområdet mellan Nordland och Nord-Trøndelag.
– Børgefjell är Norges motsvarighet till Sarek så det är orörd natur utan leder eller stugor. Det är långturer till fullo och ganska tuffa grejer, men jag har redan gjort en tredjedel. Jag har gjort alla på 24-timmarsturer i juli. Jag brukar vara där en gång per sommar så det kommer att ta ett tag, upp mot tio år till, men jag vill skida alla. På vintern är det äckligt mycket snö där så det går knappt att vara där.

Även i Sverige har han planer framöver.
– Jag kommer även fortsätta med Västerbottens alla 144 toppar, och Jämtlands 32 längsta skidåk. Jag har gjort alla Jämtlands toppar men jag har inte åkt skidor på alla så det vill jag göra. Totalt är det 178 toppar och jag har 37 kvar. Jag har en kompis, Henrik Westling, som också vill skida alla toppar så vi har sagt att vi ska göra det tillsammans. Problemet är att vi till stor del har olika toppar kvar. Men de vi båda har kvar ska vi göra tillsammans, men han är småbarnsförälder så målet är nog tre-fyra år bort. En del är inte så lätta att göra heller. Vi har i alla fall sagt att vi ska avsluta med Blåhammarkläppen och äta trerätters på Blåhammarns fjällstation sedan.

– Sen blir det väl turer efter vädret. Lite norge på vårkanten, Jungfrau i april och kanske Rumänien i februari.

Vilken var din bästa tur förra vintern?
– Jag var iväg och skulle gå en travers på Acka tillsammans med en kille som heter Björn Segelbo från Jorm. Men när vi var på väg dit så visade det sig att det skulle bli väldigt dåligt väder. Det kräver att det är perfekt väder och perfekt snö om man ska gå där, men det var 10 minus och mulet så vi åkte till Oxtindarna, nära Mo i Rana istället. Och vi fick några väldigt lyckade dagar där. På en dag gjorde vi 3000 fallhöjdsmeter i fyra decimeter lössnö, det var bäst förra året. Jag hade ett ett annat skönt mål förra vintern också. Det var några som var sura för att jag hade avslöjat en av mina bästa skidhemligheter i Jämtland så mitt mål var att hitta fem nya sådana berg i Jämtland som ofta levererar bra med lössnö och riktigt brant och inspirerade terräng. Jag hittade fyra stycken under vintern och sedan ringde en kompis som hade hittat ett till berg så jag fick ihop fem nya roliga toppar.

Är det många som blir sura för att du röjer fina okända åk, på din hemsida?
– Nej. Skidåkare i Sverige är ointresserade av att skida bra skidterräng och lössnö. De åker där alla andra åker. Så länge du håller dig från dessa tre områden: Storulvån, Hemavan-området och Rikgränsen/Abisko så är det 99.8 procent chans att du är själv om åkningen och snön.

Det är inte bara vintertid Mattias gillar att röra på sig. I somras cyklade han Sörmlandsleden runt, 700 kilometer, på rekordtiden sju dagar.

Hur viktigt är det att slå rekord?
– Jag gör det rent personligt, för mig själv. Det är alltid roligt att göra saker på mitt sätt med mina egna perspektiv. Man kan ju inte förhålla sig till andra och vad andra tycker och tror är möjligt eller inte. Gränser är till för att sprängas, på alla plan i livet. För mig är det viktigt att se hur långt jag kan skida eller springa och vart mina gränser går. Det är ett sätt att lära känna sig själv.

Som 15-åring cyklade du 87 mil från Östersund till Nyhem, utanför Jönköping, på fem dagar. Var det startskottet på ditt äventyrande eller hur började det?
– Kanske det, jag har alltid gillat att pressa mig fysiskt.  När jag gick i mellanstadiet cyklade jag 16 mil till en släkting. Sedan, 2006, sprang jag 20 mil mellan Östersund och Sundsvall med tre löppass i benen den sommaren. Jag har alltid åkt skidor och gillar att skida lössnö i rolig skidterräng. Inte i stora skidsystem utan i mindre liftanläggningar med kanske 100 höjdmeter och brant skogterräng full med klippor, eller sådan terräng utan lift.

Vad är det som driver dig?
– Känslan att skida lössnö med mina vänner på sköna berg. Gärna med vetskapen att Åre är snöfritt  till exempel. Jag tror att det finns mer än 50 skidberg som är så bra att man aldrig kunde ana det i Svea rike.

Kan du beskriva exakt vad det är som du uppskattar med att vara ute och tura så mycket?
– Bra skidåkning med roliga vänner – att få dela upplevelsen med andra. Gärna med människor som inte vet om att det finns så här bra skidåkning på hemmaplan. Och naturupplevelsen, den anti-uppkopplade tillvaron där ute, bortanför internet och mobilmottagning. Då får man tid att tänka på vad som sker och vad man upplever i livet. Egen tid helt enkelt, med andra eller helt själv.

Text: Fredrik Tacacho
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.