Split is the shit!

Freeride har testat en rad splitboards för att du som åkare ska få en uppfattning om vad som finns, vad som funkar och vad som floppar.

Vägen till Storulvån är isig och bitvis renblåst, vinden tjuter och längs dikeskanterna skymtar inte mycket med snö denna första helg på det nya året 2014. Men en bit innan fjällstationen har en stor vinddriva lagt sig över vägen. Det är bara ut och skotta för att bilarna ska ta sig igenom, något en gärna gör när det finns hopp om lössnöåkning. Magnus Jansson, kökschef på Storulvåns fjällstation kör först i sin vinröda chevrolet V6:a. Tillsammans med tre andra åkare har han ställt upp för att testa splitboards en hel helg för freerides räkning. Övriga deltagare är Elin Rydevik, Alexander Grimschöld och Alexandra Hafmar.

Det kanske är dags att redan nu slå fast att det inte har handlat om något vetenskapligt test i en kontrollerad miljö. Vi har kört i Storulvån med allt från lössnö till hårdpackat och is. Utbudet på splitboards och tillbehör ökar hela tiden och ambitionen med det här testet har varit att visa för dig som åkare vad som finns, vad som funkar och vad som floppar. I det perfekta testet hade vi haft tillgång till ALLT, men nu har vi fått nöja oss med det vi lyckats få tag på, och det är inte så illa det heller. Brädorna som testats är, Jones solution 161 (cm) med Karakoram split 30 bindningar, Jones solution woman 156 med Spark R&D burner bindningar, Jones solution woman 148 med Karakoram split 30 women xs bindningar. Vi har också testat K2 Ultra split 164 med Kwickerbindningar, Voilé Artisan 165 med Spark R&D blazebindningar, Voilé Artisan woman 156 med Voilé light railbindningar. Samt Salomon Sick stick 166 med spark R&D blazebindningar, Burton Freebird 162 med Spark R&D burnerbindningar och Furberg ”the splitboard” med Voilé-kit.

Teståkarna har varierande erfarenhet av splitboardåkande, men för att du som läsare ska kunna tolka deras kommentarer och fundera på vad som kanske passar dig och din åkstil följer här en kort presentation:

Magnus Jansson: 30 år, 86 kg, 175 cm. Magnus testade en splitboard för första gången för strax över tio år sedan. Han blev så avskräckt av ”skiten” att han höll fast vid snöskor ända fram till för tre vintrar sedan. När han började jobba i Storulvån blev han splitboardfrälst och kör nu på en egenmodifierad Priorbräda med dynafitbindningar och pjäxor. Allt för att spara så mycket vikt som möjligt. Magnus har åkt snowboard sedan 11-årsåldern och gillar att åka fort och testa nya grejer. ”Det mesta brukar gå, gärna så snabbt som möjligt.” Men säger han, ibland blir jag lite rädd. Magnus bor i Storulvån och de senaste tre vintrarna har han åkt splitboard nästan varje dag från januari till maj.
Alexandra Hafmar: 26 år, 65 kg, 173 cm. Alexandra har åkt snowboard sedan 18-årsåldern och splitboard sedan två vintrar tillbaka. Hon gillar att åka fort men också att cruisa. Har just nu lite problem med ett knä, ”så jag åker lite harigt.” Förra året blev det runt 80 åkdagar varav 20 på splitboard. När du läser det här är chansen stor att Alexandra lägger stora pudersvängar i Gulmarg, norra Indien, där hon ska spendera vintern.
Elin Rydevik: 23 år, 58 kg, 155 cm. Elin är en glad parkentusiast som brukar köra lite boxar och röda linjen. Hon har åkt snowboard sedan 15-årsåldern men det är först nu när hon bor i Åre som det blir mer regelbunden åkning. Innan har det varit någon semestervecka per år.
Alexander Grimschöld: 29 år, 78 kg, 178 cm. Alexander har åkt snowboard sedan 10-årsåldern och började med splitboard för ett år sedan och fick ihop närmare 40 åkdagar på splitboard, bland annat i Chamonix. Han gillar friåkning och håller sig borta från parken. Alexander beskriver sig själv som en ”snabb soulsurfer”. I våras körde han röda linjen för första gången, med en splitboard!

Det finns gott om varierad åkning i området kring STF-stugan i Storulvån. Getryggen och ett område vid foten av fjället som kallas för ”parken” ligger nära till hands. När väder och snöförhållanden tillåter finns det gott om åkning i Snasahögarna och Bunnerfjällen som ligger inom dagstursavstånd från Storulvån. När vi testade brädorna höll vi oss till Getryggen och parken. Vi satsade på många korta åk för att alla skulle få några vändor med varje bräda. Förhållandena var förvånansvärt bra i parken där vi körde klassiska åk som ”lilla vågen” och ”japanskogen” i bitvis decimeterdjupt jämtlandspuder. Men det blev också en hel del kartongsnö, hårdpackat och is, speciellt en bit upp på Getryggen. Efter två intensiva heldagar med tester hade alla varsin favorit. Men det spar vi till slutet.

Nu följer en genomgång av vad åkarna tyckte om de olika brädorna. För den nördige har vi vägt all utrustning på en köksvåg. Du kan själv pussla ihop vikten som blir av olika kombinationer av brädor, bindningar och stighudar. Vikten anges i gram.

Jones solution 161 (cm) med Karakoram split 30 bindningar

Jones solution 161 (karakoram plattor),vikt: 4163, pris: 8500 kronor
Karakoram split 30, vikt: 1690
Gecko stighudar, vikt: 572
Svängradien är på 9,1 meter och brädans profil är en blandning av ”camber” mellan fötterna och ”rocker” i fram och bakkant, med mer ”rocker” fram för ökat flyt i lössnö. Här hittar du mer info om brädan.

Alexander: Jävligt bra bräda, den är verkligen allround. Lagom hård och stabil, fungerar bra i alla förhållanden – is, packat och lössnö. Bindningen har lite för mjuk bakkappa och tåspännet är för hårt och plastigt. Däremot bra i gåläget, det går fort att vrida om och vinkla bak bakkappan. Plus för att man kan låsa hälen.

Magnus: ”Skitnajs”! Den har bra kantgrepp på is och är rolig att köra. Den här brädan kan man ta med på vad som helst, verkligen en bräda för hela berget. Bindningarna är sköna och funkar bra men är svåra att få på plats när det är isigt och blåsigt, det packar lätt snö på fel ställen.

Alexandra: Lättåkt men lite tråkig. Tror att den blir roligare när man åker snabbt och bränner på i större åk, den känns stabil och snabb. Bra bräda för hela berget men jag blev inte kär. Väldigt lätt att gå med men bakkappan på bindningen är lite för mjuk för min smak.

Jones solution woman 156 med Spark R&D burner bindningar

Jones solution woman 156 (voilé kit), vikt: 3709, pris: 8500 kronor
Spark R&D burner, vikt: 1602
Svängradien är på 7,9 meter och brädans profil är en blandning av ”camber” mellan fötterna och ”rocker” i fram och bakkant, med mer ”rocker” fram för ökat flyt i lössnö. Här hittar du mer info om brädan.

Alexandra: Roligare än Solution 161. Känns lekfull och bra för blandad terräng. Allround. Den är kvick i svängarna i skogen. Har fin grafik men saknar det där lilla extra. Men den är jättelätt att gå med. Bindningarna är jättebra, bakkappan på burner är riktigt styv och det gillar jag. Enda minus är att det tar lite extra tid att ställa om till gåläge då man måste skruva upp och spänna upp bakkappan innan den går att vinkla bak.

Alexander: Den är som Solution 161 med alla dess egenskaper men blir lite för kort för mig vilket gör att den känns nervösare och lite för mjuk. Men som lekfull skogsbräda är den perfekt. Den är som ett rosa moln att gå med.

Jones solution woman 148 med Karakoram split 30 women xs bindningar

Jones solution woman 148 (karakoram plattor), vikt: 3500, pris: 6000 kronor
Karakoram split 30 women xs, vikt: 1682
G3 stighudar, vikt: 548
Svängradien är på 7,3 meter och brädans profil är en blandning av ”camber” mellan fötterna och ”rocker” i fram och bakkant, med mer ”rocker” fram för ökat flyt i lössnö. Här hittar du mer info om brädan.

Elin: Den känns klockren för min nivå, den gör det man säger åt den i svängarna – gör jag rätt så gör den rätt. Väldigt allround. Plus för snygg design. Bindningarna är bra förutom att de är känsliga för is- och snöbildning när de ställs om från gåläge till åkläge.

K2 Ultra split 164 med Kwickerbindningar

Vikt: 4665 , pris: 9500 kronor, 11500 kronor inklusive bindningar och skins, Kwicker sko strl 42, vikt: 2928
K2 hudar, vikt: 538
Svängradien är på 8 meter och brädan har en platt profil mellan bindningarna med ”rocker” fram och bak. Den är ganska styv. Här hittar du mer info om brädan.

Alexander: Den sämsta lösningen som finns bland splitboards just nu. Helhetskänslan är inte bra. Det är ett krångligt system med för många små moment. Det är lätt att snön fastnar under skon och ställer till det när man ska trampa i bindningen. Dessutom känns skon för hård och tung. När man ska låsa skon inför ett åk är det lätt hänt att spärren inte låser, det finns utrymme för misstag. Jag skulle hellre se ett spänne som man låser fast och vet att det sitter. Åkmässigt hamnar man lite högre upp. Plus för K2:s stighudar och hur de fästs i brädan, plus också för att den är stabil att traversera med. Jag tror att brädan i grunden är en fin bräda utför, men bindningssytemet gör den inte rättvisa.

Magnus: Alla idéer med brädan är bra, men det funkar inte. Det är omöjligt att se om låspinnen i bindningen sitter bra vilket skapar en osäkerhet och jag lossnade själv ett par gånger. Men skon är riktigt bra, så borde alla skor vara, just att man kan ställa hårdheten i sidled och framled. Systemet med stighudarna är bra, de är enkla att sätta på och ta av. Men plattan som utgör bindningen måste de jobba med, den är för pillig och går inte att lita på. Dessutom lossnade några plastdetaljer i gåläget vilket höjer ett frågetecken kring kvaliteten. Själva brädan kändes lite mesig i åkningen. Menlös. Just nu har systemet för många barnsjukdomar.

Alexandra: I skogen var den inte kul alls, det var som att styra en buss. Men det kan vara för att den är lite för lång för mig. När jag körde på fort var den roligare. Den kändes stabil och bet bra på isigt underlag. Men skorna gillar jag inte, de känns alldeles för tunga, klumpiga och hårda. Jag fick ingen känsla genom skorna, det var helt enkelt lite platt och dött. Brädan är mer fart än lek. Jag tycker att tanken med hela systemet är bra, men det skapar en osäkerhet i åkningen när man inte vet helt hundra om man sitter fast. Hade inte känt mig säker inför ett riktigt stort och brant åk.

Voilé Artisan 165 med Spark R&D blazebindningar

Voilé artisan 165 (voilé kit), vikt: 4091, pris: Voile Artisan: 5999 kronor, Spark R&D Blaze: 2999 kronor
Svängradien är på 8,55 meter och profilen är en blandning med ”camber” mellan bindningarna, för mer ”studs” och stabilitet på hårdpackat, och ”rocker” fram och bak för ökat flyt i lössnö. Här hittar du mer info om brädan.

Alexandra: Flyter bra i lössnö men känns lite för mjuk för min smak. Tyckte inte att den reagerade tillräckligt snabbt i korta svängar. Känns som att den blir för slagig om man åker för fort. Men en rolig bräda för söndagsåkning.

Magnus: Tycker den är bra men inte särskilt speciell. Den är bra på allt, men den är så allround att den tappar charmen lite. Fast jag kan tänka mig att den som har en jibbig åkstil gillar den. Känns lätt att gå med.

Alexander: Kändes ostabil i svängarna från tå till häl. Fast när man väl fick upp den på kant kändes den stabil. Varken bu eller bä att gå på, helt ok med andra ord. Fungerade fint med nya Geckohudar.

Voilé Artisan woman 156 med Voilé light railbindningar

Vikt: 3738, pris: 5999 kronor
Voilé light rail, vikt: 1820
Svängradien är på 8,4 meter och profilen är en blandning med ”camber” mellan bindningarna, för mer ”studs” och stabilitet på hårdpackat, och ”rocker” fram och bak för ökat flyt i lössnö. Här hittar du mer info om brädan.

Elin: Överlag kändes den lite osmidig i både åkningen och gåläget. Men brädan är kanske något för lång för mig. Den var svårjobbad från kant till kant i åkningen på hårt underlag, men skitmysig i lössnö. Den flyter bra. Bindningarna är bra, lätta att ta av och sätta på med Voilés pucksystem. En bra detalj är deras ”avalanche strap” som gör att det går att öppna båda spännena samtidigt. Men tåspännet är för platt och hårt.

Salomon Sick stick 166 med spark R&D blazebindningar

Salomon sick stick 166 (voilé kit), vikt: 4068, pris: Pris 8000 kronor (inklusive stighudar)
Spark R&D blaze, vikt: 1636
Salomon stighudar, vikt: 588
Sick stick rankas som varken mjuk eller hård i flexet, den är mittemellan. Den har en platt profil mellan bindningarna och ”rocker” fram och bak för bättre flyt i lössnö. Här hittar du mer info om brädan.

Alexandra: Jag var skeptisk till längden. Trodde att den skulle kännas lite som en lastbil men så var det verkligen inte. Köttar man på så är den hur bra som helst. Ger man allt så är det den bästa brädan man kan åka på. Den reagerar på en gång och ger en väldig respons i svängarna. Den har soul. Jag är förälskad!

Magnus: Första åket var inte alls kul, men sen när man tryckte på lite så hände det grejer. Den är väldigt kvick i svängarna. Men det är ingen bräda man vill gå för långt med. Det känns som att den väger en del, men det är nästan värt det ändå. Alexander: Den är lång och styv så det tar nog ett tag att bli kompis med den. Kändes lite tung att gå med. Man måste åka hårt för att få ut något av den. Brädan bör matchas med hårda bindningar, hårda skor och hår på bröstet!

Burton Freebird 162 med Spark R&D burnerbindningar

Burton freebird 162 (voilé kit), vikt: 4100, pris: 7999 kronor
Spark R&D burner, vikt: 1602
Gecko stighudar, vikt: 556
Svängradien är på 6,43 meter och brädan är mediumhård på flex-skalan. Brädan har en så kallad s-profil vilket innebär att det är ”rocker” under framfoten som övergår i ”camber” mellan fötterna för att ge mer flyt i lössnö men ändå stabilitet i svängarna. Här hittar du mer information om brädan.

Alexander: Jättebra bräda. Lekfull men ändå stabil när det går riktigt fort. Den har en stor pudernos som gör att den flyter bra och mjukheten i tailen gör att den känns lekfull. Passar bra ihop med burnerbindningarna som har en hård bakkappa.

Magnus: Finns inget att klaga på. Varken tung eller lätt. Kändes stabil och gjorde det man ville när man ville. Fint kantgrepp. Enda anmärkningen på burnerbindningarna är att de borde kopiera karakorams sätt att ställa om vinkeln på bakkappan mellan åk- och gåläge vilket endast är en vridning.

Alexandra: Lätt att gå uppför med och sjukt rolig i skogen där den reagerar snabbt i svängarna. Den känns verkligen lekfull och jag tror den är rolig även i liftburen åkning.

Furberg ”the splitboard” 162 (voilé kit)

Vikt: 4000, pris: 599 Euro (inklusive frakt inom Europa, men plus tullavgift)
Spark R&D blaze (12/13), vikt: 1476
G3 stighudar, vikt: 650
Brädan ”tar ut svängarna” med en svängradie på 16 meter. Och brädan har vad som kallas för ”freerider rocker” vilket innebär att den har ”rocker” mellan bindningarna, två små sektioner alldeles utanför bindningarna med platt profil, för ökad stabilitet på hårdpackat, och sedan ytterligare ”rocker” fram och bak för ökat flyt i lössnö. Här hittar du mer info om brädan.

Per Arnsäter: Eftersom Furbergbrädan ”the splitboard” 162 kom för sent för testhelgen och ingen annan kunde senare så tog jag och testade brädan själv. Det blev ett par dagar i Kittelfjäll i jättefina, men kalla, puderförhållanden. Om mig som åkare: jag är 28 år, väger 74 kilo, och är 183 centimeter lång. Snowboard har jag åkt sedan 11-årsåldern och splitboard sedan 2010 när jag skrev om det på Freeride. Jag gillar att gå, men framförallt att åka. Helst gles och brant skogsåkning med mycket snö. Annars trivs jag också i lagom snabba och branta fjällsluttningar. Åker sällan pist och aldrig park, men har som mål i vinter att bli en bättre parkåkare!

Furbergbrädan sticker ut med sin rocker-profil som gör att den ser ut som en banan. Och den sparsamma sidoskärningen ger en svängradie på 16 meter! I Kittelfjäll blir det framförallt puderåkning i flera av bergets fina bäckraviner och här kommer verkligen brädan till sin rätt. Den flyter underbart i lössnö och känns väldigt stabil. När jag testar den i lite brantare och hårdare åkning på ”Sadeln” känns den fortfarande stabil och den känns direkt och pålitlig i långa och branta svängar. Däremot har jag tänkt på att den inte känns så ”poppig”, det är inte samma studs i den som i en mer traditionell bräda med mer camber. Med andra ord tycker inte jag att jag får riktigt samma respons i svängarna som jag är van vid. Den funkar fint att gå med även på branta och hårda partier, men det känns inte som att man får ner så mycket kant som man skulle vilja ibland. Rockern gör att nosen gärna sticker upp i luften vilket kan leda till sämre kantgrepp när man skråar. Men det kanske är jag som är ovan? Överlag tycker jag att det är en rolig och spännande bräda som jag gärna åker puder med.

Filmat av:  Alexander Grimschöld

Testpanelen var enig efter två dagars åkning att det numera finns så pass bra splitboardbindningar att det inte finns någon anledning att åka på Voilés plattor med påskruvade bindningar. Det blir tyngre och dessutom kommer man upp en bit från brädan. Undvik det. Satsa istället på Voilés och Sparks bidningar som passar till Voilés pucksystem. Spark har inför den här säsongen släppt två modeller som vi inte hade möjlighet att testa men som verkar spännande. Magneto har en lite mjukare bakkappa och Afterburner har en styvare bakkappa. Eller kör på Karakoram som har utvecklat ett eget fästsystem. Smaken är som baken och alla omdömen bör tas med en viss nypa salt. Men förhoppningsvis så kan det här testet fungera som en guide till dig som är i splitboardköpartagen!

Avslutningsvis följer åkarnas favoriter

Alexandra: Salomon sick stick! (Men Jones och Burton starka tvåor).

Elin: Jones solution 148.

Alexander: Jones solution 161, men inte med Karakoram utan Spark-bindningar eftersom de inte är lika känsliga för is- och snöbildning.

Magnus: Salomon sick stick.

Köptips

Fundera på vilken typ av åkning du gillar mest. Är du ute efter de långa och stora åken behöver du en bräda som du kan lita på, men det kan också vara värt att satsa på en utrustning som väger lite. Vid långa anmarscher spelar varje gram roll i slutändan – allt ska släpas upp på toppen! Om du däremot siktar på kortare turer eller hajker inom liftsystemet kanske inte vikten är lika avgörande. Då kanske det är ännu viktigare att välja en bräda som känns rolig och passar din åkning nedför. Att köpa en helt ny utrustning kostar en del. Men tack och lov växer begagnatmarknaden för splitboards. Det kan vara värt att hålla utkik på Freerides köp och sälj-avdelning, diverse Facebooksidor eller andra köp- och säljsajter. Men om du varken vill köpa nytt eller begagnat så återstår möjligheten att klyva din egen bräda och göra en splitboard. Om du till exempel köper Voilés split-kit kan en göra så här: http://www.voile.com/voile-splitboard-hardware/voile-split-kit-diy.html

Text: Per Arnsäter
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.