Topp 5: Mountainbikeminnen med Johan Jonsson
Skidåkning och cykling utövas ofta av samma personer. Kanske för att cykelsäsongen tar vid där skidsäsongen slutar, kanske för att båda sporterna har beståndsdelar som fart, natur och prylar. Hursomhelst bad vi skidåkaren/fiskaren/bloggaren Johan Jonsson dela med sig av fem cykelminnen som etsat sig fast.
1. Första gången på heldämpad cykel
Lycka är en ny cykel.
För snart två år sedan blev mina gamla Univega vid namn Tobias stulen ute i den hemska gangsterförorten Solna. Jag fick jag tips av min fiskebroder och tillika fotomagikern Gösta Fries om att åka ut till Bålsta för att kolla upp ett ganska nytt cykelmärke där man skulle få otroligt mycket mer för pengarna är vanligt. Jag gjorde som han sade, och åkte hem från Bålsta med en begagnad, men heldämpad, cykel. Mina ben var fortfarande svaga, men det var ändå någon form av revolution. Glatt, tänkte jag, och började cykla typ varje dag.
2. Cykelvasan
Medaljskörd.
Sommaren 2011 fick jag en anmälan till halva Cykelvasan, och gjorde någon halvslapp insats. Efteråt kastade jag ur mig att man väl skulle kunna vara topp tio bara man cyklade lite. Min lilla tant Bea skrattade åt mig och sa att hon skulle bjuda mig på SPA-weekend på Loka Brunn om jag gjorde det nästa år. Tyvärr cyklade jag inte på typ en månad innan 2012 års upplaga (förutom några fåfänga grusvägspass dagarna innan). Fiskesäsongen kom helt enkelt i vägen! Men det hela slutade hur som helst med att jag kom på elfte plats, på samma sekund som tian. ”Oootur”, som Jacke sa när Jon Larsson knycklade in halva ansiktet på en sten under Extrem SM 2003. Så istället för en SPA-helg fick jag en chokladmedalj från ”Chocolimpic Games”. Synd…
3. Rörbäcksnäs
Fotograferar fotografen i Rörbäcksnäs.
Eftersom jag bor i Hammarbyhöjden utanför Stockholm, sker i stort sett all min cykling runt Hellasgården och i Nackareservatet. Kul det! Men första gången jag var i Rörbäcksnäs blev jag ändå så jäkla peppad, och förstod att det inte måste vara så in i helvete mycket rötter på stigen överallt. Rörbäcksnäs har bitvis Sveriges bästa single tracks tror jag, och det var på något vis en ögonöppnare. På bilden är det Daniel Rönnbäck som tar en bild på sin polare Jesper. Själv hade jag flaxen att hamna på omslaget av cykeltidningen Kadens förra hösten med en bild från den här dagen. Flott!
4. 29 tum
Ja, 29-tumshjul är så bra som det sägs.
I sommar har jag börjat cykla med 29 tumshjul, och egentligen vill jag bara göra en liten jämförelse i frågan om man ska cykla med 29:a eller inte: Det är som med Mac och PC – det är många som använder PC som tycker att Mac inte är bra, men 100% av de som testat båda vet att Mac är bättre. Ungefär så är det med 29-tummare. En revolution! Speciellt i Stockholm där det är så mycket rötter och annat stök.
5. Skottland
Gösta Fries, för ovanlighetens skull framför linsen, i ett skotskt cykelparadis.
På samma sätt som att Rörbäcksnäs till viss del lade till en ny nivå på roligheten i min cykling, lade Skottland till ungefär 100 nya nivåer. Första veckan i juni i år var jag och några cyklister till, ledda av tidigare nämnda Fries, i Skottland för att cykla (och kanske fiska lite). Otroligt! När jag för första gången körde… nej, jag kan inte skilja ut någonting. Men cyklingen i 7Stanes, och framför allt i Glentress, är helt jäkla ruggigt bra. Att saker är byggda för att cykla på gör det så fruktansvärt mycket roligare! Det här kanske folk som cyklat länge skrattar åt, men jag som egentligen började cykla på allvar för två år sedan, och nästan bara cyklat i Stockholm, visste inte riktigt hur äckligt, löjligt jäkla bra det kan vara när folk som är duktiga på att bygga leder får göra vad de vill. Åt dit för bövelen! Skottlands förträfflighet får ni på köpet.
Foto: Johan Jonsson
