Trail running i Davos

Hösten är den mörka medeltiden mellan den ljusa sommaren och den vita vintern. En tid som för skidåkaren kan vara en lång pina. Men frukta inte, hösten är möjligheternas tid för att bygga kondition inför vintern. I Alperna, på orter som erbjuder skidåkning vintertid, finns möjligheterna att med löparskor skapa sig bästa möjliga förutsättningar inför stundande skidsäsong.

I Stockholm regnar det. Statsministern är just avsatt och i stunden står landet utan politisk ledning. Hösten har slagit till med kraft och vädret är kallt denna tidiga höstmorgon.

I luften, påväg bort ovan de tunga gråa molnen, ser allt så avlägset och litet ut. Som att landet är ett modellandskap byggt för att likna en verklig förebild. Svävandes där uppe mot nästa del av denna jättelika modell av verkligheten skiftar landskapet om. Istället för att vara platt och skogsbeklätt övergår landskapet till att vara kuperat och bart, men med vita fläckar som ger ledtrådar till hur det ter sig vintertid.

Jag är på väg till östra Schweiz för att kröna försäsongsträningen inför stundande vinter med en weekend av trail running i berg som vintertid bjuder till enorma ytor friåkning.

Likt huvudpersonen i Thomas Manns bok Bergtagen byter jag tåg i det lilla Landquart, några mil norr om den större orten Chur. Schweiziska SBB, som skött resan hit från Zurich, har likt alltid gjort det med en punktlighet ned på näst intill sekunden. Att resa med tåg i landet som på kartan kan anses utgöra hjärtat av alperna är en fröjd. Dels för den allt som oftast fläckfria punktligheten och dels för det visuellt mycket vackra bergslandskap som tonar upp sig en bit söder om Luzern.

För ett ögonblick funderar jag på ifall det är ett gigantiskt vykort som tejpats upp på fönstret till tåget eller ifall det faktiskt är landskapet utanför jag ser. Gröna prunkande träd avgränsar de lika gröna alpängarna som sträcker sig upp längs bergssidorna innan terrängen blir för brant och vegetationen övergår i barrskog, som sedan övergår i låg vegetation ovanför vilken stenblocken tar över.

Snart står det klart att fallet är likt det senare alternativet, det jag ser är verkligt och jag lutar mig ut genom det öppningsbara fönstret för att suga in de första andetagen av den beryktat helande bergsluften.

Här uppe, 1500 meter över havet, är luften torr och sådär lätt att andas som bara luften en klar höstdag kan vara. Davos är Schweiz högst belägna stad med sina 11 000 invånare. Det känns att det är en stad när jag knatar backen upp från stationen till Hotell Strela som jag ska bo på kommande dagar. Det är liv och rörelse, människor i blandade åldrar syns på gatorna där de yngsta ser ut att vara på väg hem från skolan och de äldsta ser ut att slutat jobba för flera år sedan. Numer är de ute för att handla eller bara spatsera. Solen skiner från en nästan klarblå himmel och det är sensommarvarmt i solgasset.

På berget vid Rinerhorn är solen på väg ned. Ljuset är oranget och himlen är blå. Solen värmer fortfarande men det märkas att luften har en nyans av höst. Den är kall och river lite lätt i halsen. Snart ligger snön tjock här uppe och de vida fält som breder ut sig och sluttar nedåt ger hintar om att här finns det fin skidåkning vintertid.

Jag har fått följa med Christian Egelmaier ut när han ska fotografera med de mycket duktiga löparna Judith Wyder och hennes make Gabriel Lombriser. Båda är schweizare och trivs med att springa i berg, även om Gabriel är tydlig med att han gillar Davos just för att bergen inte är superspetsiga.
– Det är bra här. Bergen är ganska runda vilket gör att man kan springa hela vägen till topparna. Är det för brant slutar det bara med att man går istället.

Judit, som tillbringade sina gymnasierår i Mora, instämmer. Hon är orienterar i grunden men springer gärna fritt på stigar i bergen. Just orienteringen tog henne till Sverige och de kunskaper hon tillägnade sig i svenska under gymnasieåren sitter fortfarande kvar. Till min förvåning fortsätter vi samtala på svenska. Judit klagar över det komplicerade svenska språket, men så komplicerat kan det inte vara med tanke på hur bra hon bemästrar det.

Gabriel, som inte spenderat sin gymnasietid i Sverige, berättar på engelska att han sysslar med en rad olika inriktningar av idrott. Förutom att löpa är han även triathlet och tävlar i gigathlon, tävlingsformen som innefattar löpning, landsvägscykel, MTB, simning och rullskridskoåkning.

Morgonen efter letar vi oss ut på stigarna runt den anrika bergbanan Parsennbahn. De röda vagnarna är ett av Davos mer tydliga kännetecken och på den slingrande rälsen transporterar banan turister från gatuplanet upp till bergspasset Weissflujoch 2662 meter över havet. Vintertid går det härifrån att med en kabinbana ta sig hela vägen upp till Weissflugipfel. Bergstoppen som är toppen av det stora liftsystemet i Davos.

Morgonsolen kysser de smala stigarna som snirklar sig mellan de rostfärgade lavinstaket som under vintertid ska hindra snömassorna på bergssidorna att rasa ned på bebyggelsen nedanför.

På andra sidan dalen, nästan i rak vinkel mot den sol som är på väg upp, tonar den lite mindre toppen Seehorn upp sig. Ett relativt vanligt mål för den lokala ortsbefolkningen när det är dags för att varva ned efter arbetsdagen. Ja, att varva ned efter arbetsdagen innebär alltså att ta sig upp för några branta stigar, upp på en bergstopp.

Just nu är det morgonstund och Seehorn får vänta tills ett senare tillfälle. Någon timme förlöper på stigarna runt mittenstationen av Parsennbahn. När bilderna som skulle tas är tagna beger sig mina nyfunna schweiziska vänner nedåt medan jag beger mig uppåt.

Uppåt mot Weissflujoch för att därifrån inleda dagens löppass längs med stigen, eller vandringsleden Panoramaweg. Stigen har fått sitt namn efter det panorama av schweiziska bergstoppar som tonar upp sig framför ögonen på dig när du tar dig längs med ledmarkeringarna. Stigarna är uppmärkta med schweizisk precision och den karta jag och kompass jag införskaffat dagen innan kommer inte till särskilt stor nytta.

Vid tidpunkten för sen förmiddag når jag fram till restaurangen i Strela Pass efter att förundrat joggat längs med stigen som faktiskt bjöd på ett panorama värt namnet. Strela Pass som jag nått fram till är det bergspass som öppnar porten mot grannorten Arosa. En grannort som den kommande säsongen via det nya liftkorten Topcard knyts ihop med Davos, Lenzerhide och Laax. Ett nytt superliftkort som kommer ge stora möjligheter till varierad skidåkning för skidåkaren som söker sig till bergen i kantonen Graubünden.

Lungorna är på väg att vända sig ut och in. Hjärtat slår i maximal hastighet samtidigt som benen är stela som grindstolpar. Mitt flås denna höst är inte som det ska. Trotts intensiva löppass längs med cykelbanorna i Solna och ett långt ifrån stillasittande arbete är det något annat när stigarna är branta och höjden är dryga 2000 meter över havsnivån. “Detta borde jag göra oftare” är den sensmoral jag tycker mig anan innan ens berättelsen är slut. Imorgon har jag lovat mig själv att ta itu med den vertikala kilometern upp till toppen av Jakobshorn. En strapats som i stunden, när jag pustar ut på toppen av Seehorn och beundrar solnedgången över alptopparna tvärs över dalgången, framstår som väldigt jobbig att ta sig an.

Efter lunch den följande dagen joggar jag de sista kilometrarna från Teufi ned till Davos. Här uppe gäller inte liftkortet på bussen och mina apostlahästar fortsätter bära mig trots en strapatsrik dag. Den vertikala kilometern upp till toppen av Jakobshorn och den efterföljande nedstigningen i Dischmatal på baksidan summerar 12 kilometer i terräng som jag tidigare aldrig löpt i. Rakt upp och sedan rakt ned. Det Gabriel berättade om att Davos är bra för att bergen inte är branta här tycks vara en sanning med modifikation. Visserligen är terrängen långt ifrån så spetsig som vid exempelvis Chamonix, men för den som vill utmana sig som terränglöpare bjuder Davos helt klart upp till dans.

Stigar att springa

Panoramaweg

Fallhöjd: 302m
Längd: 5km

Vertical K Jakobshorn

Fallhöjd: 1043m
Längd: 6km

Seehorn

Fallhöjd: 668m
Längd: 3km

Text: Axel Adolfsson
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.