Drömjobben: Frilansskribent
I serien Drömjobben belyser vi några av de jobben som anses vara drömjobb för skidälskare och intervjuar personer som arbetar med skid- och snowboardåkning på ett eller annat sätt.
En frilansskribent är någon som har stenkoll på skidåkning, har en riktigt vass penna samt är driftig nog att se var en viss typ av artikel skulle passa och kunna sälja in den artikeln till berörd tidning. Arbetet kan se väldigt olika ut beroende på vilket jobb du gör. Ena dagen sitter du på en flygplats i Innsbruck och kämpar med en text inför en deadline, andra kanske du åker skidor och måste vara på alerten och samla in information och vissa är bara rent datajobb.
Johan Jonsson är en sådan. Förutom att åka skidor profesionellt och göra succéfilmer låter han både pennan och kameran arbeta. En vän av ordning har sett hans texter och bilder lite varstans, bland annat här på Freeride.
Berätta lite kort om din bakgrund och skidjournalismen.
– Jag har sedan dagisåldern levt någon form av skidliv. Fram till studenten på skidgymnasiet i Malung iförd fartdräkt, men efter det med lite bredare skidor och större kläder. Senaste åtta åren har jag kunnat försörja mig på det (ibland med hjälp av andra småjobb och med mer eller mindre krisande ekonomi vid årets slut). För tio år sedan började jag skriva lite för olika skidpublikationer, vilket resulterade i att en del tyckte om det, och det i sin tur ledde till att fler och fler av pitcharna jag skickade till magasinen och hemsidorna blev antagna. Det har varit ett bra sätt att kombinera skidåkningen med sidojobb. Och arbetsplatsen kan man ju sällan klaga på när man gör skidreportage.
Hur hittar du nya artikelvinklar?
– Det är svårt att uppfinna hjulet varje gång man ska skriva ett nytt reportage, men Lucas Stål-Madison sa en väldigt bra sak när jag gjorde historiens kortaste intervju med honom: ”…om man tänker på vad som är rätt eller fel, så tänker man ju bara på det som redan finns, och då har man limiterat sig redan där.” Jag brukar försöka ha det i bakhuvudet när jag gör saker. Samtidigt så finns det ju ”vanliga” resereportage och fråga-svar-intervjuer därför att de fyller en funktion. Man kan som sagt inte göra helt nya saker hela tiden. Det är en viktig poäng i många delar av livet tror jag – bara för att det aldrig har blivit gjort tidigare behöver det inte betyda att det är bra. Däremot finner man ju de riktiga pärlorna i nytänkandet. Det är en balansgång att försöka tänka fräscht, men inte slå knut på sig själv för det.
Främsta minnet från en reportageresa?
– Det var från en jäkla skräckresa förra vintern. När det går åt helvete öster om östeuropa är man inte så kaxig. Reportaget kan ni läsa här. En annan resa som påverkade mig, på ett mer positivt sätt, var den till Svalbard för ett par år sedan. Fantastisk plats.
Vilket råd skulle du ge till någon som är sugen på att skriva om skidvärlden?
– Bli inte deppad om du inte får in det första reportaget du gör i någon tidning. Det är många av dagens frekvent förekommande skribenter som blev refuserade massor av gånger innan de fick någonting publicerat. Var ödmjuk inför uppgiften och försök lista ut vad du kan göra bättre nästa gång.
Bästa botmedlet mot skrivkramp?
– Lemmelkaffe.
