En resa till Stryn: Del 2
Den lite annorlunda resan till sommarskidåkningen i Stryn fortsätter. Här är den avslutande delen av Daniel Rönnbäcks resestory.
Äntligen ska vi få uppleva den ökända midsommaren på Folven. För alla er som varit där vet vad jag pratar om: Det är fest i 24 timmar som fortsätter dagen därpå. Fest i var och vartannat tält och husvagn. Förtält och partytält blir snabbt fyllda med människor. Dagarna innan midsommar var vi oroliga över de ryktena om föregående midsommar, då tält hoppats sönder och husvagnar välts. Men med patrullerande vakter kunde vi känna oss lugna.
Oskar Pedersen kastar sig ut i en bakåt volt ner för den 17 meter höga klippan.
Dimman ligger tät uppe på glaciären, men nere i dalen är det uppehåll. Vi bestämmer oss för att åka ner för att titta på klippan vi spanat in några dagar tidigare. Vi mäter upp klippan med ett rep till en fallhöjd på sjutton meter från hoppkant till vatten. Med femton grader i luften och Strynsjön som samlingspunkt för det kalla glaciärvattnet kryper gåshuden fram bara tanken att simma in till land efter ett hopp. Niclas Karlsson är först att hoppa, han samlar mod och kastar sig ut i luften. Med ett öronbedövande plask tränger han genom vattenytan och försvinner under vattnet. Med snabba simtag och pustande når Niclas i land. Oskar Pedersen är näste man på tur. Tar sats och slänger sig ut över klippkanten samtidigt som han viker kroppen bakåt och gör en utsträckt mollbergare. Oskar fullföljer elegant volten och vrider runt precis innan vatten ytan som han skär perfekt med fötterna. Samtidigt förevigas allt på bild och film. Stryn är känt för att locka fotografer och filmteam. När solen är framme under kvällstid och sjunker ner bakom bergen skapas ljusscener som lockar filmare och fotografer från hela världen. Samtidigt som vi befinner oss i Stryn fångas sekvenser till kommande filmer av Secondhands, norska Field Production och Chaos Production.
Äntligen ser väderprognosen lovande ut, två dagar sol är lovat. Det blir en tidig kväll och lika tidig morgon. Klarblå himmel och strålande sol. Ingen tid att förlora. Stryn Summer Ski består av två liftar. En tvåstolslift som tar dig upp för den första etappen. Här krokar man på den dieseldrivna ankarliften som transporterar dig sista biten upp till toppen. Vi lämnar blixtar och kamerautrustning i lifthuset och tar ankarliften upp mot toppen. Niklas Karlsson, Johan Lantz och Tom-Oliver Hedvall åker vänster mot parken. Jag själv börjar spana efter potentiella foto-jibs. Jag skråar ut en bit på vänster sida för att kolla in några klippor som verkar bra. Snön har drivit bort och landningarna består av vindpackad hårdsnö. Höger sida om liften ser bättre ut och jag hittar snabbt två platser att fota på. Snön är fortfarande hård så istället riggar jag upp vid det svarta hoppet för att fånga ögonblicket på bild. Stryns park består av två linjer, en röd med tre hopp i följd och en blå flow-linje med mindre hopp och boxar. Snön är som smör och för att det ens ska gå att pista, slänger parkvärdarna på tonvis med salt på snön så att den ska brinna ihop.
Niklas Karlsson med kontroll i luften i svarta hoppet.
 Tom-Oliver Hedvall jibbar över en sten pir. |
 Niklas Karlsson hoppar över sprickan mellan klippan och snön. |
Dagens bilder är fotade och vi åker ner från glaciären med ett leende på läpparna. Sju dagars väntan på sol och det var värt varenda sekund. Vägen ner från glaciären har en makalös utsikt så vi passar på att fota några porträttbilder. Sista dagen i Stryn och sista dagen på skidor för denna säsong. Vi är tidigt upp i backen för ännu en superbra dag och massor med grymma bilder. Eftermiddagen närmar sig och moln börjar dra in över Stryn som ett tjockt grått täcke. Vi packar ihop och åker ner mot campingen.
Jim Johansson i en stor 360.
Nicklas Karlsson sitter och njuter av naturen på den stol liknande stenen.
När vi rullar in på Folven camping för att packa ihop våra saker har solen försvunnit bakom molnen. Bortom bergen kan man se hur regnet närmar sig. Hinner nästan packa in alla saker i bilen när regnet når campingen. Sista minuterna blir som det åtta första dagarna, grått och blött. Jag tänker tillbaka på de tio dagar vi tillbringat i Stryn med en härlig känsla i kroppen. Trotts att vi bara fått två dagars skidåkning och drömmen att fånga solnedgångsbilden ej blivit förverkligad, har det varit en fantastisk resa. Mobilen har fått nya nummer, msn-listan blivit längre och nya vänner, bekanta och andra trevliga människor har korsat våra vägar. Nu väntar hundra lugna mil hem till Stockholm. Men lugnet varar inte längre än 30 mil, då bilen börjar guppa och bakdäcket vobblar så bilen skakar. Olyckligt nog blir vi stående i en tunnel. Två bultar har gått av på bakhjulet. Paniken sprider sig direkt. Vi befinner oss i Norge femton mil från Oslo mitt i en tunnel utan täckning på mobilen. Klockan är tio på kvällen så alla verkstäder är stängda.
Johan Lantz sträcker på sig efter ännu en tur upp till glaciären utan skidåkning.
Fast i en tunnel, femton mil från Oslo. Två bultar av och ett vobblande bakhjul.
En snäll tant stannar till och erbjuder lift till Shell som hon påstår ligga trehundra meter bort. Jag lyckas få tag på ett nummer till nummerupplysningen i Norge så att vi kan få tag på bärgningsbil. De trehundra metrarna blev en kortare joggingtur tillbaka på ett par kilometer. Trettio minuter senare sitter vi i bärgningsbilen på väg mot verkstaden. Vi blir släppta utanför en Däckverkstad. Klockan är nu ett på natten och vi tvingas övernatta i bilen. Dagen därpå går allt smidigt. Bilen är reparerad inom en timme. Johan som legat sjuk och utan röst i två dagar får sätta sig i en annan bil hem mot Gävle samtidigt som vi fortsätter mot Oslo och vidare till Sverige.
