Vi går lavinkurs: Att lära sig att undvika det värsta

Freerides frilansare, Petter Elfsberg, har genomfört utbildningen Friåkning 1 som är en tvådagars grundkurs i lavinsäkerhet. Viktig kunskap, men hur är de egentligen att gå en lavinkurs? Svårt? Tråkigt? Teoretiskt? Eller alldeles, alldeles underbart?  

Att utbilda sig är alltid bra, det är de flesta överens om, men hur är det egentligen att utbilda sig inom lavinsäkerhet? Är det bara något för extrema friåkare? Eller ska alla som någon gång tagit en sväng i lössnön mellan pisterna också besitta denna kunskap? Det är dags att reda ut hur det egentligen är att delta på en lavinkurs.

Med min bakgrund känns det självklart att utbilda sig inom ämnet. För åtta år sedan var jag själv med om en tragisk lavinolycka i Alperna och efter att ha spenderat större andelen skiddagar i preparerad pist och park så vistas jag nu åter regelbundet i terräng som kräver lavinutrustning. Jag har gått flera introduktionskurser genom åren men jag känner definitivt att det är dags att fylla på med kunskap.

Som alltid när det kommer till någonting nytt så är det lite spänt innan kursstart. Det dröjer dock inte längre än cirka 30 sekunder innan alla spänningar släppt. Mycket tack vara vår kursledare, som ser till att denna utbildning känns opretentiös redan från start.

Denna kurs hålls i Åre av Johan Arnemo från Summit Guides. Men samma utbildning genomförs också på flera olika orter med kursledare från andra företag.

Vi är totalt åtta personer i gruppen, inklusive kursledare, vilket är något mindre än normalt till följd av rådande pandemisituation. All praktisk utbildning sker utomhus och teorin sker online för att hålla utbildningen smittsäker.

Vi inleder med att presentera oss själva. Både bakgrund, ålder och erfarenhet skiljer sig brett inom gruppen vilket känns både befriande och rimligt, det är trots allt en grundkurs. Där många av oss lindade in sig i floskler så slår en av deltagarna huvudet på spiken när frågan om varför vi egentligen går denna lavinutbildning dyker upp.
– Jag tycker det är gött att åka puder!

Det går ett varmt skratt genom gruppen som svetsar oss samman något innan vi kliver på första liften upp för dagen. Halvvägs upp på Åreskutan är det så vackert att det gör ont. Molnen ligger under oss och termometern visar flera grader varmare än nere i dalen samtidigt som solens strålar värmer oss ytterligare.

Vi tar rygg på Johan som leder oss ut på ett öppet fält i skogen. Där hoppar vi ur skidorna och hänger av oss ryggsäckarna.
– Det kommer inte bli så mycket skidåkning idag, men imorgon ska vi försöka åka lite mer. Förklarar Johan något ursäktande.

Under dagen som följer vår vi lära oss hur en transceiver (alltså en lavinsändare) fungerar rent tekniskt, hur vi testar att den fungerar samt hur vi använder den på bästa sätt. Vi går i sicksackmönster och betar av olika termer som signalsök och finsök. Vi letar efter varandras sändare och går också igenom övrig lavinutrustning så som sond, spade och ryggsäck.

Innan lunch har vi genomfört en komplett räddningsinsats där vi sökt upp och tillika grävt upp dockan Gerd som legat begravd under snön. Eventuella kalla tår och fingrar är tinade sedan långt tillbaka då pulsandet i den djupa snön fått igång värmen i kroppen ordentligt.

Lunchen avnjutes välförtjänt i en snödriva i värmande solsken. Trivseln skjuter i taket men vi är dock eniga om att detta scenario hade varit desto mindre trivsamt om inte vädret varit på vår sida.

Nåväl, eftermiddagen spenderas med skidorna på fötterna och vår kursledare tar oss runt och handleder oss på olika sluttningar i Åre. Lavinfaran är relativt stor efter ett intensivt snöfall dagarna innan utbildningen vilket gör att vi pedagogiskt nog får vända om vid vissa branta partier. 

Vi använder oss ofta av ett bedömningskort som ryms i fickan. Med hjälp av ett punktsystem och en tabell kan vi enkelt göra en bedömning kring vart vi ska åka och inte åka. Lavinförhållanden kontra terrängens karaktär ger oss ett värde som är grönt, gult eller rött. Johan låter oss själva komma fram till besluten och vägleder oss vid behov.

Efter dagens slut ses vi online och sammanfattar dagen. Många, inklusive jag själv, påpekar vikten av det lilla kort som vi fick vid dagens början som uppenbarligen lyckades motivera oss att på sikt kunna göra korrekta bedömningar själva, utan vare sig kort eller handledning.

Vi skrapar också bort ytan på lavinprognoser.se som är en tjänst från Naturvårdsverket och lär oss tyda prognoser och olika lavinproblem. Vid det här skedet börjar det bli riktigt intressant. Vi har fått verktygen för att kunna bedöma riskerna, men hur tar vi besluten?
– Om vi skulle gräva en snöprofil på en sluttning för att kolla efter svaga lager som eventuellt skulle kunna orsaka en lavin så kan resultatet skilja sig om vi gräver lite längre bort på sluttningen, förklarar Johan.

Det är med andra ord i princip omöjligt att avgöra om en slutning är helt säker eller inte. Det som avgör om vi åker eller inte är beror till stor del på vilka risker vi är beredda att ta. Men hur stor risk är vi egentligen beredd att ta?

För att reda ut det får vi göra ett test för att få att värdera vårt eget risktagande där vi i slutet får en konkret siffra som säger något om vårt adrenalinbehov. Skrämmande information, och jag är tacksam att mitt eget test inte skjuter i höjden. Jag konstaterar för mig själv att även jag blir äldre för varje dag som går samtidigt som vi rundar av dagen lagom innan middagstid.

Dag två startar framför datorn med diverse teoretiska fakta med tillhörande diskussioner. Vi som grupp bestämmer oss också för vilken typ av åkning vi gemensamt anser är lämplig för dagen med hjälp av information från bland annat lavinprognoser.se och Skistars egna bedömningar på hemsidan.

Därefter ses vi ute i backen och spenderar dagen med skidorna mestadels på fötterna. Vi betar av olika områden och bedömer vilka sluttningar som är lämpliga och vice versa. Det blir förstås mycket snack inför varje åk, vilket med handen på hjärtat tar bort en del av åkglädjen. Men jag tror att alla deltagare ser framför sig hur vi i framtiden kan göra dessa bedömningar betydligt snabbare, det är ju därför vi valt att utbilda oss. För att kunna göra relevanta bedömningar som vi grundar våra beslut på, som i sin tur förhoppningsvis kan hjälpa oss att undvika olyckor.

Vi får några fina svängar under dagen innan vi avslutar med en grävbatalj inom gruppen. Givetvis med vetenskaplig grävteknik som grund för tävlingen.

Sammanfattningsvis så motsvarade kursen alla mina förväntningar. Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag upplever att övriga deltagare också var väldigt nöjda med innehållet och sin nyvunna kunskap.
– När går nästa kurs, Friåkning 2? Löd från alla håll efter avslutad utbildning, vilket talar för att alla förväntningar uppfylldes.

Som skidåkare vill vi ju självklart ha det svart på vitt. Kan jag åka här eller inte? Tyvärr har jag och mina kurskamrater blivit varse om det inte riktigt är så enkelt. En stor del av innehållet på utbildningen Friåkning 1 är kopplat till det mänskliga psyket. Begrepp som grupptryck, tunnelseende och risktagande är centrala. Och väldigt lite fokus ligger egentligen på själva snön i sig.

Denna kurs ligger under SVELAV (Sveriges Lavinutbildningar) som är en tjänst från Naturvårdsverket som också ansvarar för de nationella lavinprognoserna (lavinprognoser.se). Utbildningen upplevs därmed oerhört seriös och saklig och innehållet genomsyras av forskning och omfattande studier. Kursledarens personliga åsikter och preferenser är minimala när det kommer till utlärning (utan att för den sakens skull vara opersonlig) och det känns tryggt att veta kursens innehållet är det samma oavsett vilket företag som håller utbildningen.

Jag skulle vilja rekommendera alla som planerar att vistas utanför markerade nedfarter att gå en lavinkurs. Det är inte bara lärorikt, det är roligt också. Och med större kunskap kommer förhoppningsvis antalet lavinrelaterade olyckor att minska. Ta hand om er i vinter och gå en lavinkurs!

  • Mer information om Sveriges lavinutbildningar finns på svelav.se
  • Nationella lavinprognoser från naturvårdsverket finns på lavinprognoser.se
Text: Petter Elfsberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
0 kommentarer
Kommentera