Hur bra är nya materialet Futurelight jämfört med andra membran?

Vad är skillnaden mellan de olika membran som finns i våra skidjackor? Är Gore-Tex bäst på att hålla oss torra eller är det bara den produkt som är bäst marknadsförd? Är membranprodukterna värda pengarna? Freeride har gjort en djupdykning i membranens värld tillsammans med en materialexpert från textilhögskolan i Borås. 

Nyligen slog det globala outdoor-märket The North Face på stora trumman när de lanserade sitt material Futurelight, som de själva menar är framtiden: ”FUTURELIGHT™ är utvecklad med innovativ nanoteknologi och är först i sitt slag att erbjuda andningsbart, vattentätt skydd.” stod i ett av pressmeddelandena.

Hur otrolig är egentligen denna produkt? Polartec´s NeoShell är ju liknande konstruktionsmässigt som redan finns. Som vanligt är det svårt som enskild konsument att veta och förstå. Är det ens en ny produkt, eller är det bara så att företaget har varumärkesskyddat denna lösning och nu är i full färd med att slå in den i en attraktiv förpackning av marknadsföring där ”framtid”, ”lätt” och ”nyhet” är några av nyckelorden?

I de flesta fall är det dock vad folk är beredda att betala för klädvarumärket i sig som styr prisbilden mest.”

Kläderna tillverkade av det nya materialet Futurelight har i alla fall varit tillräckligt bra för de två amerikanska alpina skidäventyrarna Hilaree Nelson och Jim Morrison, som iförda sina Futurelight-plagg brakade nedför en sinnessjukt mäktig couloir på det 8 516 meter höga berget Lhotse, vars grannberg är välkända Mount Everest. Bakom expeditionen står givetvis The North Face själva som leverantör. Genom majestätiska drönarbilder får vi skåda när de arbetar sig uppför världens fjärde högsta berg för att tillslut komma till belöningen: ett riktigt fett skidåk som inleds med en ränna och därefter mynnar ut i ett enormt vitt face model XXL.

Att det just är The North Face som står bakom denna produktion är egentligen inte poängen här. Gore-Tex, som köps på licens med lite olika lösningar av många stora outdoor-märken, har gjort flera liknande marknadsföringskampanjer. Att producera en egenfinansierad expedition till någon kall, hög och majestätisk bergstopp dit vanliga dödliga Sälen-Åre-Alperna skidåkare i 99,99 procent av fallen aldrig kommer är ett inarbetat marknadsföringsknep som i princip alla skidklädmärken någon gång har använt sig av.

Att gnugga sitt varumärke mot skidåkare med stora alpina ambitioner är en klassiker, ett modernt narrativ som får de flesta potentiella konsumenterna att låta cashen flöda på tre röda (eller tja, reklambyråerna och uppdragsgivarna verkar gå igång på det i alla fall).

Så, vad är egentligen de faktiska skillnaderna mellan exempelvis Futurelight och Gore-Tex? Vad är ens ett membran? Och vad bör man ha i åtanke när man spenderar sina pengar på membranplagg?

Låt oss fråga en oberoende expert som inte har sin lön betald av någon av de som tillverkar, säljer och marknadsför produkterna. Med oss i denna djupdykning har vi nämligen Mats Johansson, expert och forskare inom det textila området. Han ska hjälpa oss att bena ut skillnader, fördelar och nackdelar med membran generellt. Längst ned har vi på Freeride satt ihop en liten tabell för att hjälpa er att navigera i membrandjungeln nästa gång ni ska ut på jakt. Häng med!

Del 1: Vad är ett membran och hur fungerar det?

Hej Mats Johansson, materialexpert på textilhögskolan i Borås! Vad är ett membran?
Ett membran är ett lager i någon typ av konstruktion som släpper igenom och stänger ute någonting. Det kan vara vätskor eller partiklar eller gas, egentligen vad som helst.

Ok, och om vi applicerar det på skidkläder?
– När vi pratar funktionsmembran i sportkläder så pratar vi om en textil som är uppbyggd i flera lager. En så kallad sandwich-konstruktion, som man kan bygga upp på olika sätt.

Bygger alla varumärkesskyddade funktionsmembran på samma grundfunktion?
Ja och nej. Ett funktionsmembran i sportkläder bygger oftast på samma funktion. Ambitionen är att de ska ha en vattentäthet från ena hållet och släppa ut vattenånga från andra. Det som man lite slarvigt brukar kalla att kläderna ”andas”. Så ja, funktionen är ofta den samma. Det finns däremot olika typer av konstruktioner för att få till denna funktion. Ibland misslyckas företagen, och då blir det istället en barriär, dvs ett tätt skikt där ingenting släpps igenom. Inte bra.

Hur konstruerar man kläderna och membranet så att man får denna funktion?
– Det finns två primära sätt att göra ett membran på: beläggning eller laminering. Det är viktigt att skilja på dessa.

Ok, och hur skiljer de sig åt då? 
– Beläggning = blöta kemikalier stryks fast på ena sidan av textilen för att skapa ett skikt med membranfunktion. Laminering = ett färdigt membran som man limmar fast på ena sidan av textilen.

De vanligast förekommande membranen i skidkläder (typ Gore-Tex, reds. anm.), använder de sig primärt av beläggning eller laminering?
– Det vanligaste är att använda sig av laminering. Det är lite enklare och lite säkrare, ur en kvalitetssynpunkt. Det är också mindre kemikalieanvändning. Tillverkas själva membranet på rätt sätt utan kemikaliespill är det också mer miljövänligt.

Del 2: Membranen och miljön

Hur bra är egentligen de här funktionsmembranen ur miljösynpunkt?
– Det kan variera extremt mycket. De behöver inte vara sämre än något annat om de är tillverkade på ett bra sätt. När man pratar membranplagg används oftast syntetmaterial. Nästan alla syntetmaterial är oljebaserade, vilket kan anses vara negativt i sig, men det behöver inte vara dåligt. Det är snarare viktigare hur vi tar hand om plagget när vi har använt klart det.

Men de omtalade fluorkarbonerna som finns i såväl membranplagg som skidvalla? De är väl ändå inte speciellt bra?
– Nej, inte ur en miljösynpunkt. Om vi ska göra ett plagg som stöter bort vätska kan det först och främst vara fördelaktigt att använda ett syntetmaterial som yttertyg, då det agerar naturligt vattenavstötande. Använder man istället ett naturmaterial krävs det att man använder ytterligare kemikalier för att få till de vattenavstötande egenskaperna.

Vad är det som gör fluorkarboner så seglivade och farliga? 
– Den kemi som har varit den vanligaste under många år är att använda fluorkarboner, vilket fungerar som en ytbehandling som resulterar i att vattnet rinner av. Man brukar klassa farliga ämnen som så kallade PBT-ämnen (persistenta/långlivade, bioackumulerande och toxiska/giftiga). Ett giftigt ämne kan uppfylla något av dessa, men fluorkarbonerna uppfyller alla. De bryts aldrig ned, vilket man har upptäckt relativt nyss. Fluorkarboner är kol-fluorbindning. Fluor och kol som kombination existerar inte naturligt. De har ingen plats i något kretslopp och påverkar därför ekosystemen negativt.

Med detta sagt, kan ett membran verkligen vara miljövänligt?
– Det kan absolut ha förutsättningar för att vara det. Om man sätter ett polyesterbaserat membran på ett polyestertyg och använder ett polyesterbaserat lim så blir slutresultatet något i riktningen monomaterial, vilket är mer eller mindre en förutsättning för återvinning, vilket är positivt. Man behöver egentligen inte använda farliga ämnen för att få till en vattenavstötande funktion.

Är alltså anledningen till att man använder flourkarboner för att det är extremt effektivt? Och historiskt sett kanske på grund av okunskap?
– Absolut. De ursprungliga flourkarbonerna var väldigt långa molekyler. Långa molekyler = stabila molekyler = stabil behandling = satt på plaggen för evigt. Dessa ”långa” kemikalier är förbjudna idag, men flourkarboner som ämne används fortfarande. Dessa molekyler kommer bland annat ut i naturen via vatten från tillverkningsprocessen och slits av när plaggen används. Flourkarbonerna finns i massor av produkter, inte bara skidkläder: Teflon-stekpannor, brandskum, insidan av popcorn-påsar, i skidvalla, bakplåtspapper, smörjmedel osv.

Del 3: Varför är vissa skalkläder så dyra?

Membranplagg är generellt sett rätt dyra, speciellt om det är brandat. Är det värt pengarna man betalar? Speglar verkligen prisbilden hur dyrt det är att tillverka plaggen?
– Det behöver inte vara så dyrt. Många av de brandade produkterna ingår dock i ett systemtänk där man får en slags kvalitetsgaranti. Det levereras alltså inte bara ett membran som du kan göra vad du vill med, utan det behöver konstrueras på ett visst sätt så att funktionen verkligen garanteras. Mönsterkonstruktionen är A och O här. Hur fickorna placeras, vart sömmarna går osv. För att branda sin produkt i dessa fall behöver man alltså bygga plagget enligt företagets standard och med detta i åtanke blir det såklart en lite annan prisbild. I de flesta fall är det dock vad folk är beredda att betala för klädvarumärket i sig som styr prisbilden mest.

De billigare alternativen, som kanske inte har ett hippt varumärke, hur är de?
– Rent membranmässigt finns det många billigare alternativ som är minst lika bra som de stora företagen, men man har däremot inte alltid samma garanti när det kommer till konstruktionen. Kvalitetsmässigt är det alltså värt pengarna, men det behöver inte alltid motsvara vad tillverkningen har kostat. Det är även viktigt att komma ihåg att material är en sak, system är en annan.

DEl 4: Kompakta och mikroporösa membran

Futurelight beskrivs som det första i sitt slag att erbjuda ett andningsbart, vattentätt skydd. Kan ett membran vara både och?
– Ja, men man måste ofta kompromissa lite. Det finns, återigen, två sätt att göra ett membran. Den ena sorten kallas kompaktmembran. De är som en plastfilm, helt täta. Det resulterar i bra vattentäthet, men kan även ha en bra ånggenomgång. I en sådan konstruktion kommer fukten i jackan pressas ut genom ett ångtryck där materialet i sig suger upp fukten.

– Det andra sorten kallas mikroporösa membran. Ett mikroporöst material har fullt med små kanaler i sig, som till exempel Gore-Tex och Futurelight. Så pass små att en ångmolekyl kan vandra igenom, men inte en vattendroppe. I dessa membran är det alltså kanalerna som ångan letar sig igenom, och inte materialet i sig som buffrar.

– Allt i naturen eftersträvar jämvikt. Det är den funktionen som utnyttjas då vattenångan rör sig mot den (i regel) torrare yttersidan. Om man anstränger sig rejält kan man svettas liter i timmen. Det kommer inget membran att kunna släppa igenom. Blöt kommer man bli om man anstränger sig, men det finns mycket man kan göra för att underlätta – speciellt i konstruktionen.

Kan ett membran vara andningsbart, vattentätt och samtidigt stretchbart?
– Det går, men det utmanar definitivt tåligheten och tätheten kan förloras. Om man stretchar ett mikroporöst membran kommer porerna att bli större vilket resulterar att det inte tål lika mycket vatten. Samma gäller ett kompaktmembran, för ju mer du stretchar det desto tunnare blir det, vilket kan resultera i att det går sönder.

Finns det någon textil fiber som i sig har hydrofobiska egenskaper i den grad att det skulle kunna fungera som ett membran? Skulle det i sådana fall vara mer miljövänligt?
– Det beror lite på hur in absurdum man går. Man kan väva en textil väldigt tät, vilket kan göra den vindtät, men den kommer troligtvis inte att klara de värsta grejerna där regnet piskar i timtal eftersom vattentåligheten inte blir lika hög utan membran. Men då kan man samtidigt ställa sig frågan: hur tåligt material behöver jag, egentligen? Vi har kommit till en punkt i branschen där plaggens materialspecifikationer håller god standard för en topp-tur till Mount Everest. Den typen av standard behöver du sällan för en vecka i Sälen. Med det sagt kan en tätt vävd textil absolut räcka i vissa fall, speciellt om det kallt och torrt. Den så kallade ”andningsförmågan” blir betydligt bättre utan membranet.

Ett membran som är jättebra på allt är alltså lite utav ett fantasimembran? Det krävs en viss dos av kompromisser?
– Ja, det finns definitivt ett motsatsförhållande. Vill man ha ett maximalt vattentätt skydd och samtidigt anstränga sig hårt kommer man att svettas mycket mer än ett tyg kan släppa igenom. Därför är olika slags ventilationssystem med dragkedjor i armhålorna och liknande en utmärkt funktion för att få till en god kompromiss med bra resultat. Återigen, i slutändan är det mönsterkonstruktionen av plagget som är A och O. Det är här de inarbetade membransystemen ofta har ett stort försprång. De vet hur sömmarna ska tejpas likväl som placeras.

Både Futurelight och Gore-Tex är, som tidigare nämnt, mikroporösa membran. Hur kommer det sig att det ena andas mer än det andra?
– Tänk att man har ett brett band av en lösning som liknar tuggat tuggummi. Detta stretchas ut med hjälp av krokar som går åt varsitt håll. Eftersom materialet har extremt låg friktion (kol-flourbindning, Teflon, vatten rinner av, you know the drill by now) blir filmen bara tunnare och tunnare på ett väldigt jämt sätt. Till slut blir det så tunt att det börjar spricka upp små mikrohål och på så vis skapas ett mönster i materialet. Mikrohålen är så pass stora att vattenånga tar sig igenom men ej vattenmolekyler.

– Futurelight och liknande membran (ja, det finns fler på marknaden som erbjuder samma lösning) skapas genom en elektrospinningsprocess där filmen med små, små mikrohål byggs upp av små ”korvar” som lägger sig ovanpå varandra i ett liknande mönster. Det blir fler kanaler, kors och tvärs.

– Den första lösningen (Gore-Tex, reds. anm.) är alltså en yta med massa små hål i. Den andra lösningen (Futurelight, reds. anm.) är flera ytor med massa små hål i som överlappas av varandra och på så vis skapar snirkliga ”kanaler”, vilket resulterar i ett lägre ångmotstånd, bättre luftgenomtränglighet. Detta skapar det som i folkmun kallas för ”bättre andning”. Där har vi förklaringen.

Vattentäthet och andning

Vattentäthet

  • Vattentäthet mäts oftast med vattenpelare som anges i millimeter (mm). Vattenpelare bestäms genom att placera en kvadratisk kub som är 1×1 tum över tyget, därefter fylls vatten på i tuben och man mäter hur högt man kan fylla på vatten i mm innan tyget börjar läcka (vattnet kan också tryckas mot tyget för att simulera trycket som en pelare åstadkommer).
  • Ibland används skalan PSI (Pounds per Square Inch) som kan konverteras till mm-skalan genom 704 mm = 1 PSI.

Andning

  • Andning mäts oftast i gram per kvadratmeter under ett dygn, vilket skrivs g/m2/24h, och är helt enkelt hur många gram vattenånga som går ut på varje kvadratmeter av membranet under 24 timmar.
  • Andningsförmågan kan också mätas i RET (Resistance to Evaporative Heat Transfer), där en lägre siffra betyder bättre andningsförmåga. Tyvärr har vi inte lyckats hitta någon konvertering från denna skala till g/m2/24h.

Fakta om några membran

Futurelight
The North Faces eget framställda material tillverkat genom en ny nanoteknologi där man utmanar liknande, redan etablerade membran när det kommer till andningsförmågan. Det är ett mikroporöst membran, vilket medför en viss känslighet mot stretch då porstorleken i membranet riskerar att förstoras om detta sker. Väldigt vattentätt och även något bättre luftgenomtränglighet från insidan. Upplevs mer som ett softshell rapporterar de som testat, och har inte den klassiska prassliga, stela chips-påse känslan som klassiska skalkläder ofta har. Högt pris men ska även hålla en hög kvalitet.

Vattenpelare: 15 000 mm
Andning: 70 000 g/m2/24h

Gore-Tex
Ett material och konstruktionssystem som köps på licens av olika företag. Det är ett mikroporöst membran, vilket medför en viss känslighet mot stretch då porstorleken i membranet riskerar att förstoras om detta sker. I grunden uppbyggd av polytetrafluoroeten (PTFE) som har extremt låg friktion, vilket resulterar i att i princip allt rinner av materialet (vatten likväl som fett). Extremt vattentätt, slitstarkt och till viss del andningsbart (går ofta att justera med olika ventilationsdragkedjor). Ett system med hög kvalitetsstämpel om man vill hålla sig torr, men man bör samtidigt ha i åtanke att det inte är det mest miljövänliga valet.

Gore-Tex finns i flertalet varianter. Grundfunktionen är densamma men de olika varianterna har olika primära användningsområden. Två av de vanligaste i outdoor-världen är Gore-Tex Pro och Gore-Tex Active. Varianten Gore-Tex Pro arbetar med både ytter- och innermaterial som har en högre slitstyrka och passar för de mer extrema aktiviteterna – som mountaineering, klättring etc. Gore-Tex Active har extra bra andningsförmåga och själva membranet är tunnare och byggt i en 3-lagers funktion, vilket passar utmärkt för de mer aeroba aktiviteterna. Alla Gore-Tex produkter, som Active och Pro har en vattenspelare på minst 28 000 mm.

Vattenpelare: 28 000 mm
Andning: 15 000 g/m2/24h

Sympatex
Hydrofilt membran, där materialet i sig stöter ifrån sig vatten från utsidan och samtidigt transporterar bort vattenångan från insidan, däremot inte via porer utan genom materialets vattenlösliga egenskaper. Kan resultera i en minskad komfort då materialet sväller vid blött klimat och då ofta blir tyngre, men det bildas däremot aldrig en kondens på insidan av hydrofila material, vilket det kan göra på de mikroporösa konstruktionerna.  Tillverkat av polyester för molekylär styrka och polyeter för att transportera bort vattenmolekyler.

Vattenpelare: 20 000 upp till 45 000 mm
Andning: 0,5 RET

Dermizax
Ett samlingsnamn för ett gäng olika material från japanska Toray. Hydrofila membran som absorberar och transporterar fukt från kroppen till utsidan (samtidigt som det stänger ute vattenmolekyler från den vattenresistenta ytan). Lämpar sig, precis som Sympatex, för högintensiva vintersporter.

Vattenpelare: 20 000 mm
Andning: 40 000 g/m2/24h

Atmos™
Houdinis egna hydrofila polyesterbaserade membran framställt i samarbete med japanska Teijin. Kombineras ofta med skalmaterialet Bedrock (återvunnen polyester) och resulterar på så vis i en slutprodukt som har goda förutsättningar för att vara återvinningsbart (förutsatt att rätt trims, behandling, färgningsprocess osv används).

Vattenpelare: 20 000 mm
Andning: 15 000 g/m2/24h

Helly Tech®
Helly Hansens eget system. Kommer i olika prestandanivåer beroende på hur höga krav man har på sin utrustning. Uppbyggd i en 3-lagerskonstruktion där yttertyget är ansvarar för att avvärja kalla vindar (samt vatten då det är impregnerat), mitten-lagret besitter de grundliga vattenavstötande egenskaperna och det inre skiktet består av ett andningsbart tyg, ofta någon slags nätduk. Förhållande hög prisnivå, men företaget besitter samtidigt en mångårig kunskap inom klädkonstruktion.

Helly Tech Protection
Vattenpelare: 5 000 mm
Andning: 5 000 g/m2/24h

Helly Tech Performance
Vattenpelare: 15 000 mm
Andning: 15 000 g/m2/24h

Helly Tech Professional
Vattenpelare: 20 000 mm
Andning: 20 000 g/m2/24h

Eco-Shell
Fjällrävens eget system. Klimatkompenserat och flourkarbonfritt. Kombinerat system där det hydrofila membranet transporterar bort kroppens fukt och sedan skyddas av yttertyget som i sin tur är impregnerat för att motstå vind och vatten. God andningsförmåga. Finns i olika konstruktioner (2,5-lagers eller 3-lagers) beroende på användningsområde. Skillnaden mellan 3-lagers och 2,5-lagers Eco-Shell, vad Freeride erfar, är att ett tunt foder skyddar insidan av membranet i 3-lagers funktionen, medan en beläggning gör samma sak i 2,5-lagers funktionen. Båda skydden initierar transporten av fukt och vi har inte hittat funktionsskillnader i vattenpelare och/eller andning mellan de två olika varianterna.
Prissättningen speglar snarare varumärket än membrankonstruktionen.

Vattenpelare: 30 000 mm
Andning: 26 000 g/m2/24h

Text: Emma Lerider Harrysson
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.