Långtidstest av telisbindningen 7tm Power

Freerides telemarksdoktor, Mattias Unander, presenterar här ett långtidstest av telisbindningen 7tm Power med säkerhetsutlösning

Gillar du att åka telemark? Gillar du dina korsband som dom är? Föredrar du att tillbringa vintern utan gips? Överväg att byta till en bindning med säkerhetsutlösning.

Efter flera säsonger på 7tm Power, kan jag nöjt konstatera att den fungerar. Ibland nästan för bra. Detta kommer från en tvivlare, jag gillade inte alls 7tm till att börja med. Första gången jag monterade den på ett par skidor åkte den av igen fortare än kvickt och byttes ut mot en Rottefella TRP-100. Varför? Alldeles för mycket flex i sida och med den gamla, svarta T1-pjäxan kändes det som att ha en enkrona under sulan. Sen bytte jag pjäxor, provade 7tm Allmountain under en säsong och gjorde sönder 4 tådelar. Det var då saker började bli intressanta. Man skickade förstärkta prototyper över halva världen, på ett villkor: Gör allt du kan för att köra sönder dem! Jag gjorde vad jag kunde men misslyckades. Inte ett problem på resten av säsongen. Några månader senare damp fler överraskningar ner. Man lyssnade på kundernas böner om mer stöd i sida under pjäxan för ökat tryck på kanten. Bindningen blev mer aktiv genom att ledpunkten flyttades bakåt under foten och färgen byttes till cool svart.

Men hur är den att åka på då? Riktigt bra! Jag har mer än 100 dagar på just denna bindning, mest på skidor med midja mellan 95 och 110 mm. Jag har lekt i terrängparken, droppat klippor och till och med kört rakt in i träd. (Allt för vetenskapen…) Den har prövats på blåis, färsk manchester, pucklar och meterdjupt puder. Gradvis har den övertygat mig och är nu min favoritbindning. Ska man jämföra påminner 7tm Power om Rottefella R8 eller Hammerhead i position 4. Den är betydligt mer aktiv (håller ner främre sulan mot tådelen) än en Targa med hårda fjädrar, eller O2. Kantkontroll på hård pist är inget problem, ens på breda skidor. Den aktiva ledpunkten hjälper till att hålla kontroll på bakskidan och komma snabbt från kant till kant. Massor av kraft alltså, och dessutom säkerhetsutlösning. Trevligt. Dessutom finns bromsar/skistopper som tillbehör, i flera olika bredder, som gör att man slipper fara nedför backen som en väderkvarn och få skidorna i ansiktet 7 gånger innan man stannar.

Säkerhetsutlösningen är i princip en roterande platta med en utskärning fram som vilar mot en fjäderbelastad rulle. Ett spår hindrar att den löser ut uppåt, endast i sida. Rotationscentrum ligger i främre hålfoten mot trampdynan till, vilket är ergonomiskt bättre än framför tån, som på TRP-100. Om man frontalkrockar med något löser den också ut genom att plattan glider framåt och ur sitt faste. Att den inte löser ut uppåt/bakåt kan vara en nackdel för vissa, men för min typ av åkning är det en fördel. Jag tillbringade senare delen av 70-talet på Head-skidor och bindningar. Där satt bindningen på en platta som hölls av en fjäderbelastad kula framför tån. Minsta bakvikt i pucklarna eller när man landade efter ett hopp så löste den ut. Eftersom jag fortfarande hoppar en hel del och faktiskt leker lite i terrängparken (Heja farfar!) så föredrar jag rotationsutlösning. Vill man lösa ut uppåt/bakåt är det Voilé CRB som gäller. Den fungerar bra efter ett antal års vidareutveckling.

Vridstyvhet då? Ja, basen på utlösningsplattan är i smalaste laget för dagen superbreda skidor, och om man står på golvet och vrider sida till sida kan man se hur bindningen flexar lite. Faktum är dock att det inte är ett problem på snön. På K2 Kahuna/Maiden tyckte jag mig kunna känna flexet, men på ännu bredare Karhu PFD kände jag inte något flex. Sannolikt beror det minst lika mycket på skidans vridstyvhet. Att komma i igen efter att ha löst ut är enkelt. Passa in tådelen i rullen och trampa ner med hälen.

Nog ovationer. Vad har 7tm Power för nackdelar? Ja, i djup lössnö ger Power ibland lite för mycket – just det – kraft. Kraften som håller ner trampdynan mot bindningen tvingar också ner skidtoppen en del på bakre skidan. Det finns olika lösningar på det problemet: Fetare skidor, bakmonterad bindning, hålla ihop knäna (bra idé under alla omständigheter) eller plocka ur Power-sprinten. Då får man en neutral bindning, utan att nämnvärt tappa kantkontrollen. Se bara till att inte tappa sprinten i snön!

Att tura men Powersprinten på plats är inget vidare kul. Minsta lössnö och toppen dyker direkt. Samma lösning: dra ur sprinten. Det är lätt gjort… bara vrid ur bindningen, tryck ned på sprinten och dra ut den åt sidan. Lika lätt att få den på plats igen. Lite omständligt, men om den som går mycket på tur sneglar antagligen ändå på brorsan – Power Tour, med gångjärn under tån.

Bromsarna fälls inte in under bindningen, utan ligger kvar utanför skidans kanter. På feta skidor har jag drabbats av att skidtoppen hakat i bromsen när jag råkat gå lite väl lågt i svängen. Detta inträffar dock bara på 100mm midja och uppåt. När bromsarna är monterade finns också en liten tendens till isbildning under tådelen, men bara i temperaturer kring nollpunkten, så problemet är ganska begränsat. Den tidiga versionen av hälförhöjning hade en tendens att trilla ner i det lägre läget. Detta ska nu vara åtgärdat. Jag fixade mina bindingar själv – slipade spåret lite djupare med hjälp av en Dremel.

Hållfasthet? Lysande! På två år är det värsta jag lyckats åstadkomma att vrida ur häldelens metalldel ur plastinfästningen. Den lyfte jag på plats igen utan verktyg. Bromsarna funkar finfint och efter lite slipjobb även hällyftarna. Total reparationskostnad så här långt: 4 US-dollar för en ny fångrem. Tur att den gamla gick av, för jag körde ner i en grop i dimma tjock som ärtsoppa.

Slutbetyg:
Utmärkt, hållfast bindning som ger bra kantkontroll, aktiv känsla som hjälper till att styra bakskidan men straffar sig om man vill tura. (Se 7tm Tour istället) Välfungerande säkerhetsutlösning som inte tjuvutlöser, och faktiskt en möjlighet att skippa utlösningen också. Bromsar i flera bredder samt en rad andra tillbehör. Lite viktstraff för säkerhetsutlösningen, men inte mycket.
Över disk i Sverige är detta en dyr bindning, men vad är dina ben och knän värda? Efter att ha testat den i ett år köpte jag en uppsättning till – till fullpris. Nu väntar vi bara på en 7tm med step-in.

Text: Mattias Unander, Foto: Mattias & Monika Unander