På rull i och runt Whistler

Janne Tjärnström och Mattias Fredriksson prövar A-Line i kanadensiska Whistler och guidar till north shore-cykling i Squamish och single tracks bland grizzlybjörnar i South Chilcotins.

Kliver av Fitzsimmons Express i Whistler, allt är sig likt, vädret är vackert och det är fullt med folk. Det är dock en stor skillnad mot de gånger jag varit här förut, det finns ingen snö. Det är sommar och bara för en vecka sedan öppnade Whistler Bike Park efter vinteridet. Lätt jet-laggad och omtöcknad efter en lång resa från Åre hoppar jag upp på cykeln och rullar iväg mot parkens redan legendariska A-line.

Mina kommande fyra minuter är som en enda lång karusell. Fylld av velodromkurvor, platåhopp, step-downs, step-ups och avslutningsvis GLC-droppet, ett dropp på ungefär två meter i hög fart precis utanför restaurangen med samma namn. Ett fall här kommer att beskådas av många. Det går vägen och jag sätter ner fötterna i marken och allt stannar upp. Wow, vilken känsla, jag fattar knappt vad som hände, men en sak är jag säker på – i Whistler Bike Park kommer man aldrig ha tråkigt.

Foto: Mattias Fredriksson

Foto: Mattias Fredriksson

Whistler, eller Alta Lake som byn hette ända fram till 1975, ligger ungefär två timmar nordost om Vancouver i kanadensiska British Columbia. Från början var orten inriktad på vinteraktiviteter. Nu finns det golfbanor av hög klass, tennisbanor i massor och en skatepark samt superfina områden för vandring, klättring och forspaddling. Här märks aldrig att byn har ”off season” som i många andra orter i Europa och Nordamerika.

Om du sitter och äter på Ingrids, ett av dom bästa frukost- och lunchställena i Whistler, kan du se mångfalden av besökare. Här finns massor av skidåkare på väg ner från glaciären där många jibbers och freestyleåkare från hela världen hänger ut och tränar så här års. Du ser också fullt av downhill-kittade människor som leder sina cyklar genom byn. Därtill alla övriga turister som besöker Whistler av ovan nämnda anledningar. En skön mix av människor och en härlig semesterfeeling med andra ord. Människorna i Whistler är serviceinriktade och trevliga och som skandinav känner du dig nästan som hemma. Kanadensarnas mentalitet påminner väldigt mycket om vår nordiska.

1999 öppnade Whistler Bike Park och blev då den enda MTB-parken i sitt slag i världen. Det avsattes ett stort område på berget för cykling, vilket inte kanske var en så stor nyhet i sig. Men den stora nyheten var att cyklingen var liftburen, det vill säga lift upp och cykel ner; precis som för skidåkarna på vintern. Idag slår Whistler Bike Park rekord vad gäller antal cyklister och sommaren 2004 hade parken över 60 000 besökare från jordens alla hörn. I parken finns något för alla. Det spelar ingen roll om du är bäst i världen eller total nybörjare med hyrd utrustning. Alla kan ha lika kul.

Den stora nyheten för i år är en utökning av parken. The Garbonzo expansion, vilket ger mer varierad cykling samt en ökning av fallhöjden från tidigare 400 till nuvarande 1150 meter(!!!). Cyklingen i den övre regionen innehåller färre handbyggda hopp och kurvor och är mera av single track-karaktär. Ändå finns här sköna hopp, svepande linjer och en riktigt skön naturlig wallride i form av en fyra meter hög och nästan lodrät klipphäll. Två nerfarter finns än så länge – No joke och Original sin – där den förstnämnda är mindre avancerad. När parken öppnar nästa säsong så kommer det med säkerhet finnas fler nerfarter här uppe.

I den nedre delen av parken finns teknikområden för den som vill pröva på cykling nedför i lugn och ro. Sedan är det bara att ta liften upp och rulla ner för de fint tillrättalagda nerfarterna. Stigar med svepande velodrom, kurvor och gupp som kittlar i magen och ger en skön känsla av kontroll. Här finns också avancerade nerfarter med dropp utför klippor och branta nerrullningar. Den mest trafikerade nerfarten i Whistler är A-line, inte svår men otroligt skön med över trettiofem uppbyggda hopp och en massa sköna velodromkurvor. Nerfarten Schleyer har också blivit en klassiker. Designad av freerideikonen och Whistlerbon Richie Schley. Denna led innehåller allt: rötter, slick rock, drops, träbryggor och platåhopp och är nog min egen favorit.

Inför varje år byggs även en lång bikercrossbana. Man kan välja linje själv den sista biten ner till liften om man har tröttnat på A-Line eller bara vill tävla med sina polare. Här nere ligger också Boneyard Slopestyle. Här trixas det hej vilt bland big jumps, boxar och en stor wallride. Varje år körs tävlingar i slopestyle och bikercross med hela världseliten på plats. I Nordamerika är MTB väldigt populärt och det syns tydligt i parken. Här samsas alla åldrar, allt ifrån tioåringar upp till fullt downhilldressade pensionärer. Något som är extra skoj är att det är mycket tjejer som är ute och åker.

Whistler Bike Park öppnar för säsongen i slutet av maj och har öppet dagligen till början av oktober. Tre kvällar i veckan är det även kvällsöppet (Extended play. Då hålls liften öppen till klockan åtta. Detta är ett utmärkt tillfälle att få ”ride the lightning in beautiful British Colombia”. Det märks att det är ”locals night” för nivån på cyklingen är riktigt hög kvällstid.

Foto: Mattias Fredriksson

Foto: Mattias Fredriksson

Cykelparken är uppbyggd precis som skidområdet vintertid. Här finns pistörer på cykel istället för skidor. De patrullerar området och hjälper skadade cyklister eller folk som har diverse problem. Det sker även ett ständigt jobb med underhåll av leder och banor. Även pistkartsystemet är lånat från vintersäsongen och har samma typ av gradering över hur svår varje nerfart är, grön, blå, röd och svart. För att varva av lite, hyr ett par skidor en förmiddag och åk upp till Blackcombs glacier. Där uppe kan du ta några sköna åk i sommarsnön och kolla in alla jibbers.

Bland träden i Squamish. Foto: Mattias Fredriksson

Singletracks i South Chilcotins. Foto: Mattias Fredriksson

Om du har tid över under din vistelse i Whistler är ett besök i legendariska Squamish att rekommendera. Drygt fyrtiofem minuter från Whistler mot Vancouver ligger detta mountainbike-mecka. Hit söker sig de flesta filmbolagen och de bästa åkarna för att filma sekvenser till sina nya produktioner. Här finns inga liftar så det är bara att trampa upp eller hyra en pick-uptruck. Åkningen är mestadels mycket teknisk och av North shore-karaktär. Hundratals stunts är uppbyggda i skogarna av locals och den mest kända nerfarten är 19th Hole.

En annan fantastisk upplevelse är en tripp till South Chilcotins. Ungefär två timmar från Whistler ligger TYAX Mountain Lake Resort. Härifrån kan du flyga ut i vildmarken med sjöflygplan och cykla tillbaka på hundra år gamla singletracks. Cyklingen här ute bör ske med guide eftersom grizzlybjörnar finns i området. En tur du aldrig kommer att glömma och som antagligen kommer vara det bästa du upplevt på en mountainbike.

Text: Janne Tjärnström och Mattias Fredriksson