Secondhands självporträtt av nya filmen
Följ med på en liten bildvandring från inspelningen av nya filmen Make my day från Secondhands och läs killarnas egna kommentarer till höjdpunkterna fångade på bild.
Gabbe njuter av kändisskapet.
Foto: Johan Ståhlberg
I helgen har skidkollektivet Secondhands premiär för sin nya film Make my day. Här får killarna i gänget själva berätta om den gångna vintern via några bilder. Men först får filmaren Johan Rosengren (som med parhästen Jonas Wahlstrand ligger bakom Make my day) berätta om den kommande filmen utifrån sitt perspektiv och minnas tillbaka på säsongen:
”Rent spontant känns det som om vi har tagit ett stort steg framåt i utvecklingen, både med killarna och deras åkning och Jonas och mina egna kunskaper i filmproduktion. Vi har rest mycket mer, nya platser ger alltid ny inspiration, nya möjligheter och även nya vänner. Och allt detta har vi fått gott om detta år! I filmen har vi intervjuat åkarna som berättar om varandra, vilket jag tror kommer bli mycket uppskattat. Man får lära känna dom mer ingående.
Foto: Johan Ståhlberg
Ungefär vid samma tidpunkt som Lasse halkade runt på hala pjäxor högst uppe på TOTT-taket i Åre, befann sig Joppe, Piffen, GB, Blayze och jag nere i Engelberg i Schweiz på en resa som fram till sista stund såg ut att bli helt värdelös. Vi trängde ihop oss i Piffens röda 740 och begav oss ut på en resa ner genom Europa. I våra planer ingick dock inte att just denna dag skulle vinterns värsta oväder dra in över Norden. Ovädret når så klart full styrka ungefär samtidigt som vi går ombord på båten mellan Rödby och Puttgarten. Klockan var 03.00 på morgonen och vi låg ner på golvet på båten som gungade, inte ens en dansk fiskargubbe kunde ha gått rakt genom taxfreebutiken!
Körandes i tre timmarsskift nonstop och med så kraftiga sidvindar så bilen bytte fil på autobahn, fortsatte vår resa tills vi äntligen rullade in i Engelberg på rekordlångsamma 33 timmar. De sju planerade dagarna vi hade tänkt tillbringa i Engelberg rinner snabbt förbi och med dem regn, blåst och absolut INGEN snö. Dagen D kommer och vi får nys om att snö är på väg in, vi tar en chansning och bokar hotellet tre dagar till, dom två första dagarna vräker snön ner för att till den tredje dagen sluta falla och ge plats för sol, blå himmel och enorma fält av orört puder, vi fick tonvis med material och till och med jag själv fick sig ett par sköna puderåk!
Vi tillbringade ett par dagar i Funäsdalen i februari månad. Vi drog runt i systemet någon dag och letade efter lite roliga grejer att fota och filma. Vi hittade bland annat en gammal stuga som vi körde en rolig session på. En dag senare när vi strosade runt lite kring hotellet, råkade vi på ett jäkligt schysst downrail. Eftersom vi inte hade någon belysning med oss kom det som en skänk från ovan när vi ser att byggjobbarna som jobbade på ett hus precis bredvid hade satt en 500 W bygglampa i lyktstolpen vid railet. Bara att hämta en skarvsladd och koppla in i deras transformatorstation som stod fyra meter bort.
Det var väl ungefär där någon högre makt tyckte att det fick vara nog med medvind, för efter att en trött och halvsjuk Jim hade förbannat railet med ett par väl valda ord, var det bara Lasse kvar, försök efter försök på switch up to fakie och switch up 270 passerade. Och ganska precis när Lars började känna att nu jävlar sitter det, så lyckas han ramla av railet lite olyckligt och slå axeln ur led. Detta är ju inget som bekommer en dalakarl som Lars ”Lazerman” Ilis särskilt mycket, det var inte första gången det hände. Problemet kommer när den krökta axeln inte faller tillbaka som den brukar, utan lämnar Lasse stående lutandes över någon slags stålvagn med armen hängandes, samtidigt som Jim agerar sjuksköterska, Johan Ståhlberg knäpper massa bilder och jag springer runt honom småskrattandes och filmar det hela. Som den dalmas Lars är vägrar han ambulans, men när axeln inte verkar ge med sig får vi lov att ringa och samtidigt som luren har lagts på och den är på väg, faller axeln tillbaka och allt är frid och fröjd igen. Vi släckte bygglampan, plockade ihop våra saker och tog oss till hotellet. Morgonen efter åkte vi hem. Railet =1, Secondhands = 0. Returmatchen blir det kommande år, var så säkra!”
Foto: Johan Ståhlberg
Lars ”Laser” Ilis, Funäsdalen
Johan Ståhlberg: Ola Melin ringer okristligt tidigt en lördag morgon och frågar om jag ska med till Funäsdalen och flyga helikopter, köra skoter och bo gratis på hotell, men bara om jag fixar åkare! Sagt och gjort, jag och Henrik Utter sätter oss i min sketna gamla Saab 9000, Jim Johansson Wolf och Johan Rosengren från Secondhands sätter sig i Jims sketna vad-det-nu-är-för-bil, hämtar upp Ola på vägen och beger sig till Funäsdalen där vi senare sluter upp med den studerande Lars ”Laser” Ilis. Det blev varken skoter eller helikopter pga allt för dåligt väder, men ett rail fick vi till. Vet ej om det kom på film. Lars ramlar av efter några tappra försök och slå i marken så hårt att han som ett antal gånger innan slår sin axel ur led.
Foto: Johan Ståhlberg
Kristoffer ”Piffen” Edwall, Night of the jumps, Östersund
Piffen: Jag och Jim hade precis landat hemma i Sverige från Colorado, USA. Jetlaggade, otvättade kläder och massa annat ont, så sätter vi oss på tåget upp till Östersund för att delta i denna uppvisning under Skidskytte-VM. Uppbyggt var en stor corner som vi tolkade in mot med skoter. En rolig show som beskrev skidåkningens tidslinje och utveckling. Publiken gav oss riktigt bra stöd.
Foto: Johan Ståhlberg
Jim Johansson Wolf, Roadgap, Åre E14
Jim Johansson Wolf: Efter att ha slitit ett flertal timmar med att bygga denna kick som är ca 4 meter hög och som ska ta oss över E14 i Åre med säkerhet, kommer polisen…Jag och Lars Ilis står högst upp i inrunnet, Gabbe står och pratar med konstaplarna och Jonas med filmkameran i en snöhög några meter bort på vägen. ”KÖR NI FÅR NI 500 SPÄNN, BLIR FETT KLIPP”, skriker Jonas för fullt. Gabbe, som försöker intyga polisen att vi gör detta säkert, med vägvakter och tom väg, då detta är en professionell filminspelning, känner sig nog ganska dum i detta ögonblick, haha. Pengarna såg vi aldrig röken av, men klippet och bilden blev…ja, fett!
Jonas Wahlstrand: Den blinkande lilla bilen svänger fint in till sidan av vägen och som taget ur en svensk polisserie kliver en konstapel ut ur bilen med tummarna innanför skärpet, tittar sig lite omkring och säger, jaha, vad händer här då? Gabbe är den som tar klivet fram och presenterar sig och förklarar läget. ”Vi håller på att spela in skidfilm, vi har killar utsatta med komradios… och vi hoppar bara när de inte kommer några bilar”. Samtidigt står vi lite längre bort och börjar förstå att sheriffen nog inte kommer ge sig förrän vi ger oss av. Det är klart man blir frustrerad när man blir stoppad i sista sekund, men man vill ju inte riskera en natt bakom galler i Järpen heller, men det fick bära eller brista, med 10 timmars grävning i armarna och 4 timmars sömn kunde vi bara inte vända och åka hem. Jag ropar till grabbarna att dom bara ska kör, fort som fan!
Jim droppar och i samma sekund han lämnar kicken sitter Gabbe fortfarande på snövallen och försöker förklara för konstapeln att det här är ett seriöst projekt, där säkerheten alltid kommer i första hand och att det inte finns tillstymmelse till risk att vi skulle köra utan att det är helt tomt på vägen. Konstapeln behåller lugnet och följer bara Jim med blicken utan att röra huvudet, samtidigt som Gabbe fortsätter att predika utan att ha sett att Jim nyss passerade vägen. Sheriffen tar ett stadigt tag om bältet och avbryter Gabbe, ”Men nu har det redan hoppat en kille, och här kommer en till”. Lars har droppat in och gör en fin liten snurr över bilen, Gabbes axlar sjunker ihop och han kan beskåda hur herr Ilis landar på andra sidan vägen.
Lars som spänt av sig skidorna är på väg upp igen, fortfarande i tron av att han kan fortsätta köra. Glad i hågen passerar han polisen och Gabbe och med en liten nick a la rättviksraggare slänger han ur sig ett ”tjena, läget?” till konstapeln. Då svarar polisen: ”vad är det för fel på den här killen då?”. Sedan var det slut på det roliga för den gången, vi fick packa ihop grejerna och åka hem. Lasse och Jim fick lämna personuppgifter på både sig själva och av någon underlig anledning sina föräldrar.
Foto: Johan Ståhlberg
Lars Ilis, Totthotel, Åre
Jim Johansson Wolf: Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Med svettningar och hjärtklappningar tvingade vi Lasse att ta lite mera sats än han från första början ville och vips så stompade han ett 15 meters dropp från Totthotellets tak, medan vi satt vid sidan och såg på.
Johan Ståhlberg: Men ett rykande färskt mega dump i Åre, så fanns det gott om snö över allt. Lars som har börjat få stora bergs-drömmar är fruktansvärt sugen på att droppa något. Då kommer jag och tänka på detta dropp som vi pratar ganska mycket om här i Åre. Landningen är fin av fluffig snö och Lasse sätter fart upp för brandtrappan, vidare upp på taket. Jag riggar blixtarna på nytt, kollar vinkel och gör mig klar, Jonas signalerar att även han är klar. Inte nog med att Laser ska droppa 15 meter från ett tak, utan även flyga förbi ett stängsel med läskiga järnrör. Jag ser Laser komma ut från taket, Klick, flash, blixt och kameran går av, bilden sitter, POFF! Laser stompar landningen!
Jonas Wahltstrand: Med peppet fortfarande på topp fick vi lov att hitta på något annat efter roadgapet. Lasse som tidigare snackat om att droppa några baracker var sugen att få något gjort. Det visade sig att barackerna var fulla av byggarbetare och vi fick lov att titta efter något annat. ”Totttakek då, var de någon som sa, där har du ju ett skapligt dropp. Sagt och gjort, vi styr mot Tott. Lasse går runt nere på marken och tittar upp mot taket, mumlar lite som bara herr ilis kan göra, och säger snart ” jag gör de! vi kör!” Vi andra tittar på varandra lite förvånat, ok?
Fem minuter senare lämnar Lasse kanten, tar ett stadigt tag om skidan och försvinner ner bland träden. Ett jubel sprider sig i skogen. Men Lasse är inte riktigt nöjd, så det är lika bra att köra en gång till tycker han.
En kvart senare sitter vi i bilen, sjukt nöjda med att ha fått bra material. Men vi kan fortfarande inte släppa roadgapet. Vi åker dit igen och rekar, det är lite trafik så vi bestämmer oss för att köra. Aldrig förr har herr Ståhlberg riggat en blixt så snabbt och aldrig för har de vart så spännade att filma skidåkning. Vi förvandlades till ett gäng småkids som sjukt spända låg på lur i diket för att inte bli upptäckta. Jag fick samma känsla i kroppen då som man hade när man var liten och skulle palla morötter av den skjutglada herr Svensson hemma i byn. Alla körde på riktigt bra, lika snabbt som vi kom drog vi därifrån. Nöjda över en händelserik dag avslutade vi vår Årevistelse med några iskalla på Tott, där även Lars fick be om ursäkt till ägaren för han hade hoppat från taket, haha!
Foto: Johan Ståhlberg
Secondhands på loungen på Tott Hotell
Jim Johansson Wolf: Här kan man skriva: Gabbe är inte bartender. Vi är inte avslappnade. Det här är inte på riktigt. Eller: Skönt häng efter en lyckad filmshoot i Åre.
