Skidsnack med Eric Hjorleifson
Kanadensiske friåkaren Eric Hjorleifson tillbringar mycket av sin tid med att filma med bland annat Matchstick, men jobbar också med produktutveckling åt sina sponsorer. Vi tog ett snack och han berättade om sina tankar kring prylarna han kör på och vad han ska göra framöver.
Eric är i München på sponsoruppdrag, såklart. Dynafit, Arc’teryx och 4FRNT slåss om Erics tid under några hektiska dagar innan det bär av mot snön igen. Direkt efter ISPO ska han till Österrike. Thomas, en av de ansvariga på 4FRNT, har en stuga i Pitztal som gänget brukar åka till varje år när mässan är över. Ibland har de haft sällskap av filmare och fotografer, ibland åkt själva.
– Vi åker rätt mycket liftnära, turar och hajkar om vi känner för det. Förra året var helt fantastiskt, det var 20 minus och puder hela vägen ner till dalen i varje åk. Det är ett schysst område, där finns en del kul linjer som inte åkts så ofta, kanske aldrig.
Eric är lågmält entusiastisk när han berättar, och det känns som att hänga ut med polarna och njuta av bergen är viktigare än att claima förstaåk.
Du har ju filmat mycket med Matchstick Productions tidigare, hur ser planerna ut i år?
– Efter Österrike åker jag tillbaka till Nordamerika för att filma med Sherpas Cinema. De håller på med ett nytt två-årsprojekt efter All.I.Can som heter Into The Mind.
Förra säsongen var jag skadad och kom inte igång med åkningen förrän i april, men i år är tanken att jag ska hinna filma med både Sherpas, Matchstick och Field. Sedan filmade jag tillsammans med Sweetgrass innan lanseringen av Beast också.
Ett minst sagt späckat schema. Kommer du hinna med något annat?
– När jag inte är iväg och filmar hjälper jag till med utvecklingen av skidor för 4FRNT. Vi håller på hela tiden, tidigare i vintras byggde vi om skidpressen vi bygger Renegade med. Det var ett jäkla jobb, men det var värt det. Versionen av Renegade vi har nu är den bästa vi har byggt.
Eric Hjorleifson med sina bägge promodels – Renegade och Hoji.
Foto: Hedda Berander
Har du några nya skidor på gång eller kör du vidare på Renegade och Hoji?
– Jag har alltid idéer om hur jag vill utveckla mina skidor, men just nu handlar det mer om att förändra och förbättra skidorna som finns än att bygga en helt ny modell. Nästa Hoji kommer bli lite styvare, till exempel.
En sak jag fokuserar mer och mer på är egenskaperna som gör en skida bra uppför, vilket handlar mycket om lätthet, och därför också om pris. Materialet som krävs för att bygga en lättare skida som ändå har bra utförsegenskaper kostar mycket mer, och det måste tas med i beräkningen. Så vi får se vad som händer där, det är ett kontinuerligt arbete.
Förutom skidbygge sysslar Eric en del med marknadsföringen av 4FRNT – ett företag som är stort nog att inte kunna kallas litet, men långt ifrån de stora drakarna när det kommer till PR.
– Här i Europa konkurrerar vi främst med olika corebrands, och det är inte alltid enkelt för folk är lojala mot sina små lokala företag, men samtidigt gillar jag att vi inte är något jätteföretag. För min del behöver vi inte växa så mycket. Jag trivs med gänget jag jobbar med, och vi gör skidor vi själva vill åka på. Gör man inte prylar man själv tror på så märks det.
Eric lägger in en snus, lössnus, och som vanligt förvånas jag över hur svenska tobaksvanor spritt sig över världen. Importerar han det från Sverige eller?
– Nej, det finns faktiskt i Kanada nu, fast bara blöjvarianten, och det är inte riktigt samma sak.
Vi småsnackar om snus en stund, och EU:s hot om förbud och regleringar. En tysk journalist kommer förbi och säger hej, han var en av dem som var med på förra årets resa till Pitztal.
– Det var då vi testade de allra första prototyperna av Beast, berättar Eric, och samtalet ramlar in på prylar igen.
Med tanke på all forskning och matematik som ligger bakom utvecklingen av bindningar kan jag inte låta bli att undra om det inte känns läskigt att köra på en helt otestad prototyp?
– Alltså, det är klart att det är speciellt att köra på testbindningar, det är verkligen mycket vetenskap kring utvecklingen, men vi körde successivt hårdare för att testa gränserna stegvis. Ärligt talat så kändes det mer avigt att byta till Dynafit från första början än att gå från deras tidigare bindningar till Beast.
Med den minimala tådelen och så eller?
– Ja, när jag först bytte så kändes det märkligt med techbindningar, men nu tycker jag att det känns ovant med vanliga alpinbindningar istället. Det ligger i människans natur att ifrågasätta förändringar, men så länge man är medveten om det och kan komma över det så gör det inget.
Hur menar du?
– Kolla på fatskirevolutionen, jag menar, hade du ställt skidorna jag lärde mig åka på bredvid de jag kör på nu hade de sett ut som längdskidor. De breda skidorna och rockern har förbättrat åkningen, jag förstår inte de som är kritiska till det, för det finns det fortfarande folk som är. Förändringar är nödvändigt för att skidåkningen ska utvecklas och gå framåt.
Märker du någon skillnad i attityden kring utveckling mellan Nordamerika och Europa?
– Det är en yngre kultur i Nordamerika. Som jag ser det är folk där mer framåt och villiga att testa nya grejer. Ibland kan det kännas som ett museum att åka i Alperna. Folk har skidor som är tjugo år gamla och en teknik som… ja.
Men det är bra för oss, för de personerna är inga konkurrenter om pudret, säger Eric och flinar med glimten i ögat.
