Surfing mellan fjällen

Surfing i Nordsjön i augusti. För oss som passerat det absoluta nybörjarstadiet är vågorna vid norska Stadlandet perfekta. Ungefär huvudhöga och lite sega men väl uppe på vågen är den lättbemästrade och tar oss hela vägen in till den vidsträckta sandstranden. Vänstervågor och högervågor rullar ut från ett skeppsvrak som sticker upp ur vattnet i Ervika.

På den norska Atlantkusten, ett par timmar sydväst om Ålesund, ligger den lilla halvön Stadlandet. Vattnet utanför halvön är vida beryktat för sitt hårda väder. Stormarna som drabbar dessa vatten tillhör de värsta längs hela den norska kusten och vågor uppemot fem meter förekommer. De många meteorologerna som valt Stadhavet som observationsplats, menar att här kan alla väderfenomen mötas på en och samma gång. Till följd av detta ligger på botten utanför Stadlandet inte mindre än 56 skepp som gått under i det våldsamma vädret här.

Med detta som bakgrund blir vi en aning förvånade och besvikna då vi glider ner för den slingriga bergsvägen mot Hoddevika, ett av Stadlandets säkraste surfspot, och blickar ut över havet. Det är helt platt! Det var inte det här vi hade åkt i tjugo timmar för. Trots de uteblivna vågorna sprider sig en viss munterhet i gruppen då det slår oss vilken otroligt vacker plats Hoddevik är. På den lilla biten plattland som ligger inklämd mellan de branta gröna bergssidorna finns ett tiotal bondgårdar med tillhörande åkermark. Följer man Hoddevikas enda väg genom dessa åkrar kommer man fram till en sandstrand som har hela vikens bredd. Vid vägens slut finns också en liten hamn och det är från den de stora, cleana och lättsurfade högrarna rullar in. I alla fall på de bilder vi studerat innan vi bestämde oss för att ge Hoddevik en chans. Nu börjar vågorna att rulla tio meter från strandkanten och de har ungefär höjden av en kantställd norsk femkrona. Med grusade förhoppningar om en inledande morgonsurf ger vi oss istället i kast med att utforska byn. Detta visar sig vara gjort på ungefär tio minuter. Förutom en liten livsmedelsbutik med oklara öppettider hittar vi snart ett Villa-Villekullaliknande hus med en skylt som avslöjar att det är här som Stadsurfing har sitt huvudkvarter.

Stadsurfing drivs av Torkild Strandvik och är ett hotell som kommit till enbart på grund av den superba surfingen som sägs finnas här i Hoddevika. Hotellet erbjuder självhushåll i enkla men ack så mysiga rum. Man anordnar även surfkurser och kan erbjuda paketlösningar för större grupper, till exempel anordnas här ett årligt ”jentecamp”. I huset finns också en liten surfbutik som enligt personalen är ”aldrig oben, aldrig stängd”, vilket i praktiken innebär att man får leta rätt på någon i huset för att få betala för det man önskar köpa. I butiken finns all utrustning som kan behövas för surfing på nordliga breddgrader; tjocka våtdräkter, huvor, neoprenhandskar samt ett urval av surfbrädor från det inhemska märket Frost. Det finns även möjlighet att hyra bräda eller en komplett utrustning.

Torkilds berättelse om hur han upptäckte surfingen i Hoddevik är en riktig solskenshistoria. Han hade i unga år varit med familjen här på semester, dock främst för de vackra omgivningarnas skull. På den tiden var det ingen, så vitt man vet, som surfade här men Torkild såg, som den nyfrälste surfare han då var, att stället hade potential. När så Torkild i vuxen ålder skulle dra iväg på en två månader lång surftripp visade det sig att biljetterna till Lanzarote, dit han planerat att åka, var slut. Han kom då att tänka på sina minnen från Ervika och bestämde sig för att åka dit. Väl där infriades förhoppningarna om bra surf, han kom över ett billigt hus och flyttade hit och på den vägen är det. Till Stadlandet och Hoddevik kommer nyfikna surfare från hela världen. Torkild berättar stolt om en surfare från Kalifornien som upplevde sin första riktiga tub här i Hoddevik. Vidare berättar han att det kommer mycket svenskar hit och att de som en gång varit här brukar bli stamgäster.

Hur fantastiska Torkilds berättelser om tre meter, cleana vågor, två veckor i sträck är så kvarstår dock faktum att när vi blickar ut över Hoddevik så ligger vattnet spegelblankt och stilla. För att strö salt i våra vidöppna sår tittar en av Torkilds medarbetare förbi och berättar att det vilar en förbannelse över alla svenskar som kommer till Hoddevik. När svenskarna är här är det dålig surf. Molokna och en aning besvikna slår vi ihjäl dagen med beachvolley på stranden vilket i sig känns en aning suspekt och inte så lite exotiskt. Beachvolley och strandliv mellan fjällen!

Vi bor på Hoddeviks enda camping, vilken består av en gräsplätt och ett utedass. Läget är dock inget fel på, det tar ungefär tre sekunder att ta sig från campingen ner på stranden och ytterligare tre sekunder innan du är i vattnet. Campingen drivs av en äldre gentleman som bor i huset intill och övernattning kostar femtio norska per tält vilket väl får ses som högst överkomligt. Efter lite övertalning får vi dock ställa vår husbil intill hans hus och för tio norska per dygn får vi då koppla in vår elkabel. Detta innebär för oss att vi kan släcka våra sänglampor innan vi somnar och drömmer om Torkilds tremetersvågor.

När så morgonen gryr den andra dagen visar den sig vara den första lik. Inga vågor idag heller. Vi bestämmer oss genast för att köra de 3-4 milen till Ervika som enligt vår Torkild eventuellt kan vara surfbart då Hoddevik suger: ”Litt större i Ervika, icke mye!”. Ervika visar sig vara precis lika gudomligt vackert som Hoddevik. Gröna fjäll sluttar ner mot vattnet och vikens inre del kröns av en fantastisk sandstrand. Vi parkerar bilen vid den lilla kyrkogården (då vi senare läser på gravstenarna visar det sig att uppskattningsvis 75 procent av de begravda antingen hetat Ervika eller Hoddevika i efternamn) som ligger strax ovanför stranden. Till vår stora glädje upptäcker vi att det här, till skillnad mot i Hoddevik, rullar in vågor. Små är de men ändå tillräckliga för att få vågtörstande semestersurfare att gå igång. Våtdräkterna åker på, brädorna vaxas och sedan ligger vi i till kvällen och lyckas faktiskt få riktigt bra vågor. Dessutom är vi helt själva hela dagen så någon trängsel är det aldrig fråga om.

Väl tillbaka i Hoddevik visare det sig att det där har varit oförändrat lugnt hela dagen och ingen av de andra på campingen som vi pratar med har ens gett sig på att försöka surfa. När vi sedan återigen besöker Torkild och hans hotell så hävdar han fortfarande att det bara är ”Litt bättre i Ervika, icke mye” och vi börjar ana att viss lokalpatriotism finns med i bilden. Vår erfarenhet blev istället att det nästan alltid var bättre i Ervika, särskilt de små dagarna. Vi fick dock höra att de dagarna när det är riktigt stort kan det helt enkelt bli för stort i Ervika och då är Hoddevik lite mindre och med cleanare vågor. Summan av kardemumman blir i alla fall att det alltid är värt att prova Ervika, även om det är kav lugnt i Hoddevika. Men inte ens de dagar då det är helkört med surfingen behöver man gå sysslolös. Trevliga berg finns att vandra i, en enkel topptur ger dig en makalös utsikt. Är du våghalsig kan du alltid testa lyckan med longboard nerför de slingriga bergsvägarna. Beachvolley är redan nämnt och dessutom lär havsfisket utanför kusten vara grymt. Vi provade under vår vistelse fisket i en liten sjö uppe på fjället och fick stekt röding till kvällsmat som belöning.

På grund av golfströmmen blir det aldrig riktigt kallt i vattnet utanför Stadlandet. När vi var där, i slutet av augusti, var vattnet fortfarande sommarvarmt med temperaturer kring arton grader. Vattnet blir dock aldrig kallare än åtta grader vilket det brukar vara kring jul. Detta innebär att Stadlandet är tillgängligt för surf året om, under förutsättning att man inte förknippar surfing enbart med boardshorts och bar överkropp. I skrivande stund (slutet av november) är det tolv grader i vattnet och den sista månaden har rapporten dagligen talat om vågor mellan en och en halv och tre meter. Hösten och vintern är som på så många andra ställen bäst men med lite tur kan man få det att fungera även på sommaren. Närheten till Stryn Sommer ski center fick oss att börja planera en riktig supersemester med surfing de dagar detta är möjligt och skidåkning de resterande.

Fram till vår sista dag på detta undersköna ställe fortsatte det att vara platt i Hoddevik men klart surfbart i Ervika. För oss som då vi kom var svältfödda på vågor har det varit perfekt. Små, lätthanterliga vågor och nästan alltid själva i vattnet. Under hela vår vistelse har vi stött på kanske 20 andra surfare. Vi får senare höra att runt påsk, då det är mest folk här, kan det ibland vara upp till 40 surfare i vattnet samtidigt vilket fortfarande innebär att det är gott om svängrum. Stadlandet är därför, avslutningsvis, väl värt ett besök oavsett årstid. Surfingen kan väl mäta sig med andra, mer avlägsna, europeiska alternativ och dessutom slipper du trängas. Billigt är det också och avståndsmässigt får väl Stadlandet ses som relativt lättillgängligt, naturligtvis beroende på var i Sverige du bor. Den fantastiska inramningen med medföljande naturupplevelse får du på köpet.

Text: Johan Nicklasson