Thaisurf bland turister och Nemofiskar

Paraplydrinkar, solstolar och fejkade kläder i all sin ära. Ola Melin begav sig till Thailand och stötte på de mytomspunna vågorna.

I taxin på väg till Kata Beach
Foto: Ola Melin

På väg från Phukets östsida till västsida susar ett Thailand förbi utanför taxin som man inte ser i resekatalogerna. Plåthus. Tiggare. Ofärdiga byggen. Några kullar, nedförsbackar och ett par hårda inbromsningar senare stannar vi till i Kata Beach, strax söder om Patong. Vi betalar taxichauffören, traskar omkring ett tag i den thailändska kvällen innan vi efter en liten stunds letande hittar ett trevligt hotell.
– Jag skulle gärna hjälpa dig med din packning men jag har problem med min rygg, svarar Don, den solbrända hotellägaren, och tar sig för ryggen.

Det är okej. Jag bär upp väskorna på egen hand. Upp till vår bungalow som är beläget vid foten av en liten höjd. Kvickt tar jag plats i hängmattan som hänger mellan två pelare på uteplatsen. Den vackra kustremsan ackompanjeras av en sol som är i full färd med att gå ner i horisonten och denna synen tillsammans med en kall thailändsk öl avslutar min första dag i Kata Beach.

På väg till surf med brädan i högsta hugg
Foto: Ola Melin

Nästa morgon väcks jag av att en moped står på tomgång nedanför min bungalow. Fem minuter. Tio minuter. Nu hörs röster också.  Jag vaknar till liv, går ut på balkongen och tittar yrvaket ner mot receptionen. Hotellägaren Don från gårdagen står tillsammans med en yngre kille och för en livlig diskussion och gestikulerar flitigt. Den yngre mannen pekar på två surfbrädor som ligger bredvid dem. Don suckar, tittar upp och får syn på mig. Ett glatt leende, tummen upp och han säger:
– Wanna surf?
Såklart vill jag surfa. Jag tar snabbt på mig ett par shorts och en snabbkomponerad lapp kommer att informera min sovande flickvän om var jag håller hus.

”Surfar. Tillbaka till frukost”

Vägen till surfspotet är speciell. Vi sitter tre stycken på en supertrimmad moped. En svensk turist, en hotellägare med en ömmande rygg samt, en för mig, okänd yngre chaufför. Med oss har vi tre surfbrädor som vi helt trafiksäkert har under armarna. I en uppförsbacke får föraren plötsligt för sig att han ska ha en ciggarett. Han rotar fram paketet, tänder en cigg och vi vinglar till. Han skrattar – jag skrattar inte. Vi har tydligen olika syn på vad som är roligt.

En perfekt morgon i turistparadiset Thailand Foto: Ola Melin

Enstaka surfare får samsas med badande turister Foto: Ola Melin

Framme vid surfspotet glöms mopedresan snabbt bort. En smal stentrappa leder ner till stranden. Klockan har precis passerat halv åtta på morgonen vilket betyder i att vi nästan är ensamma på stranden och i vattnet. Jag orkar inte stå och beundra morgonsolen särskilt länge. Med brädan under armen springer jag ut i vattnet som ligger på en beghaglig temperatur strax under 30 grader. Vågorna har ett klassiskt beachbreak vilket betyder att vågorna bryts relativt nära stranden och detta innebär i detta fall en korta paddlingsturer. Små vågor böljar till en början in och vi sitter ett litet gäng på våra brädor och väntar. Enligt Don kommer det att bli bra surf alldeles strax.

Vi sitter på våra brädor upp guppar i morgonsolen. Don delar mer än gärna med sig av surfminnen, stora vågor och hans tankar om att utveckla surfingen i Thailand. Hans engelska, med den klassiskt asiatiska brytningen, får ett abrupt slut mitt i en beskrivande händelse då ett set med vågor börjar rulla in.
– Look. Wave, säger Don och pekar utåt.

Jai brukar ofta slåss med Don om vågorna.
Foto: Ola Melin

Don tar ett par armtag inåt stranden för att säkert komma med vågen. Hans bräda lyder direkt och så fort vågen är under honom dras han med. Jag sitter kvar utanför brytet och ser ägaren av hotellet jag bor på leka på vågen. Hans ryggont verkar inte vara lika påtagligt som igår när det skulle bäras väskor. Strax därpå sitter han bredvid mig igen och ler med hela ansikte.
Kvalitén på vågorna här varierar men enligt Don så brukar det för det mesta vara surfbart. Don vinkar frenetiskt in mot stranden där en yngre surfare står och vaxar sin bräda. En thailändsk mening senare vinkar surfaren på stranden tillbaka.

Surfaren på stranden, Jai, är lokal surfare som ofta fajtas med Don om vågorna. Oavsett om det är strålande sol eller regn så brukar de båda finnas i vattnet. Medan Jai paddlar ut så börjar de första turisterna att markera revir med parasoller och handdukar på stranden. Några blickar riktas såklart ut mot oss som sitter och väntar på vågor men för de flesta är allt som en vanlig dag i Thailand.

Don förklarar med stor inlevelse att han brukar försöka surfa minst en gång per dag. Året om. Jag förstår självklart att han just nu ljuger mig rakt upp i ansiktet men detta till trots låter livet behagligt. Han driver ett hotell där han skyller på ryggont för att slippa tråkiga sysslor och han försöker surfa varje dag. Inga konstigheter. När jag frågar vad han vet om Sverige tystnar han. Sen skiner han upp.
– Girls. Beautiful girls, säger han och skrattar.

Efter en morgon i vattnet med Don och Jai förstår jag att det inte finns särskilt många problem i turistparadiset Thailand. Ett par gånger irriteras de över att badande turister  går för långt ut men lika snabbt är de på bra humör igen när de inser att en ny våg är på väg in. När armarna börjar tröttna och vågorna börjar försvinna glider jag in mot stranden. Jag beställer en färskpressad melonjuice av den flitige försäljaren på stranden och sätter mig och tittar ut över stranden och havet.

En thailändsk local på väg ut
Foto: Ola Melin

Thailand börjar så sakta att vakna till liv. I horisonten ser jag ett par fiskebåtar som är på väg in. Ute vid lineupen har Don och Jai regerat ännu en dag och snart är de redo för en ny arbetsdag. Fast inte riktigt än. Bara någon våg till. Jag förstår dem. Det är en underbar morgon.

Text: Ola Melin
Foto: Ola Melin