Utmanande åkning i Klippiga Bergen

Den allmänna uppfattningen här i Europa är väl att de bästa skidorterna ligger i Mellaneuropa, med platser som Chamonix eller La Grave. Detta stämmer säkert, men med bekanta i USA så har mina vägar styrts till Colorado under de gånga åren – något som gett mig och de kompisar som hängt med över, en god insikt i Colorado’s skidutbud.
De flesta känner till skidorter som Aspen eller Vail, men hur många har egentligen hört talas om Colorado’s motsvarighet till Kittelfjäll – ”Arapahoe Basin”, eller den makalösa backcountryskidåkning som finns tillgänglig på ett mycket enkelt sätt i området kring Summit County utanför Breckenridge?

Visst stämmer det att de flesta åker till Colorado för att besöka de stora skidorterna – även undertecknad är frekvent besökare av såväl Vail som Aspen – men Colorado slutar inte där! Speciellt mindre orter som Breckenridge eller Arapahoe Basin kan ge oss nordiska skidåkare mer av den ”fjällkänsla” man ofta är ute efter när man åker skidor.
För mig är inte skidåkningen på riktigt om man, mitt i en svart pist kan hitta en ”ski-in” hamburgerrestaurang – det är helt enkelt för tillrättalagt! Vari ligger äventyret när man hela tiden kan se en snabbmatkedjas logotyp från backen…..? Här skulle jag istället vilja slå ett slag för den lilla skidorten ”Arapahoe Basin” som ligger i Front Range området, på vägen upp mot Vail (man tar en liten avstickare från motorvägen I-70 för att komma dit). Arapahoe Basin bjuder på utmanande nedfarter, inte minst i den double-black-diamond märkta ”Pallavicini” som bjuder på upp till 50 graders lutning…. Brant var ordet….

”A-Basin”, som orten ofta förkortas är också Nordamerikas högsta skidort, och hit kommer man lämpligen efter några dagars anpassning på något lägre höjd. Högsta nedfarten (offpist) ligger på 3978 meter, och det har en tendens att ta andan ur den mest vältränade individ, att vistas på så höga höjder. A-Basin har, precis som Kittelfjäll, många olika alternativ men inte så många pistade nedfarter, vilket ofta ger möjlighet till nya åk som man inte prövat tidigare! Den mycket branta ”East wall” är en höjdare när den är öppen, vilket tyvärr är alltför sällan. I januari-februari i år hade A-Basin för lite snö för att öppna East Wall, så fick vi tyvärr inte åka dessa smått vertikala linjer detta året – Berget står ju dock kvar nästa år tack och lov!

Även den något större skidorten Breckenridge bjuder på utmanande åkning i högalpin terräng – framförallt inom det område som kallas ”The High Alpine Bowls of Peak 7”. Där, och på Peak 8 hittar man som regel orörda linjer, och ibland hela områden, som man med fördel kan utforska. Lutningen varierar, men när det är som brantast så lutar det ca 45 grader – och det räcker gott för mig! Breckenridge har en historia som en gammal gruvstad, och arkitekturen påminner starkt om en gammal västernstad, så även om skidåkning inte är det enda intresset så finns goda möjligheter att trivas i den lilla staden, och dess omgivning.

När man ändå befinner sig i Colorado’s ”Summit County” så vad kan passa bättre än lite offpiståkning utanför de välpreparerade skidorterna? Om man fortsätter Highway 9, förbi Breckenridge, så kommer man efter ca 20 minuters körning upp i ett bergspass som heter ”Hoosier Pass” – Här uppe finns lättillgänglig offpist, och svårighetsgraden sätts egentligen av hur mycket åkaren vill gå med skidor på ryggen. Naturen är oerhört vacker uppe i passet, och lyckas man inte hitta den magiskt torra lössnön så kommer man trots allt ALLTID att komma hem med ett minne av väldigt vacker natur.

Telemarkåkning är inte en av mina starka sidor, men backcountryåkningen i Hoosier är tillgänglig via antingen en vanlig ”promenad” upp på berget i pjäxor eller via snöskor (beroende på snömängd). Om man råkar befinna sig i Hoosier Pass på rätt tidpunkt går det även att tolka upp med någon av lokalbefolkningens skotrar, som mot en mindre ersättning brukar ställa upp med skjuts. De högsta topparna kring Hoosier Pass är Mt. Bross på 14172 fot och Mt. Lincoln 14286 fot. Förvänta er inte att kunna klättra upp på dessa, lavinfaran är ofta väldigt hög (en 4:a eller en 5:a på den europeiska skalan), och topparna lämpar sig heller inte speciellt väl för skidåkning, men en mäktig bakgrund är det, helt klart!

För min del så spenderas som regel största delen av tiden i Breckenridge och Vail, men utflykterna till Arapahoe Basin och backcountryskidåkningen i Hoosier Pass är väl värt namnet. I år var vi på plats i mitten av februari och framåt och fick bevittna hur intensivt ett snöoväder i Klippiga Bergen faktiskt kan vara. Ungefär 4 av de 12 skiddagar vi hade i Colorado i år bestod av att trycka undan midjedjup, fjäderlätt, pudersnö i något som man bara kan beskriva som väldigt bra skidåkning!

Åker ni till USA, och Colorado i synnerhet så rekommenderar jag verkligen att inte sugas in i Vail och Aspens jättecirkus, utan istället söka upp de lite mindre skidorterna. Väl värt besväret som sagt, och liftköerna och de amerikaner som upprätthåller samma skidmode som på 80-talet är som bortblåsta! Som vanligt handlar det om att hitta de outforskade, och okända ytorna, och det gör ni enklast utanför de stora skidorterna.

Text: Jonas Emilsson, yetiadventures.com