Allt du behöver veta om om korsbandsskador – från olycka till rehabilitering
Skidåkning och knän, i synnerhet korsband, är en duo som inte alltid drar jämnt. Med hjälp av ortopeden Johan Norqvist har vi djupdykt i ämnet.
Solen strålar under en vårvinterdag i Åre. Det år lågsäsong och backarna är välpreparerade utan nämnvärd konkurrens av andra skidåkare. Skidorna går friktionsfritt från stålkant till stålkant i ett bekvämt och kravlöst tempo och banar väg för kaffe och diverse sötsaker.
1. Olyckan
Men plötsligt; ett snedskär på vägen mot transportsträckan, en mindre flygtur över ett krön och… pang.
– Ditt korsband är av, förklarar läkaren på Åres Hälsocentral med största trovärdighet en dryg halvtimme senare.
Jag börjar ta in det. Det gör i alla fall inte speciellt ont och jag trodde helt klart att smärtan skulle vara större vid en korsbandsskada av detta slag.
Nu väntar rehabilitering. Antagligen operation också. Eller…? Behövs det alltid ett ingrepp vid en korsbandsskada? Är det inte värre med ledbanden och menisken? Vad är egentligen skillnaden på alla delar i ett knä?
Frågorna är många men svaren få och en viss oro börjar sakta infinna sig.
Lyckligtvis så har vi skidåkare varandra att falla tillbaka på när det kommer till knäskador, och bara några minuter efter det att jag lämnat hälsocentralen så möter jag min förste själsfrände på kryckor.
– Har du också dragit korsbandet? Jag har precis opererat mitt, förklarar en långväga bekant och lyser upp i ett leende.
Dagen därpå tar jag mitt svullna knä och beger mig till en skidåkande kollega för att prata om skidåkning och… ja, knäskador.
– Jag har dragit båda mina främre korsband, förklarar Åka Skidors tidigare chefredaktör Tobias Liljeroth som om det vore det mest naturliga i världen.
Senare fylls telefonens inkorg på i ett hiskeligt tempo:
– Välkommen till klubben, nu är du också en riktig skidåkare!
– Jag trasade sönder hela knät i Mayrhofen.
– Jag körde med trasigt korsband ett tag.
– Mitt korsband satt ihop i en sträng…
Med mera.
Summan av kardemumman. Vi skidåkare verkar uppenbarligen vara särskilt utsatta för korsbandsskador oavsett om vi är elitidrottare eller veckoturister. Vad beror detta på egentligen?
För att lära oss mer om korsbandsskador, knän och skidåkning har vi tagit hjälp av ST-läkaren Johan Norqvist som arbetar på ortopedmottagningen i Östersund.
Förutom att bända benknotor så åker Johan också en hel del skidor.
– Jag har omkring 50 skiddagar på ett år, i stort sett bara friåkning och gillar att droppa klippor. Jag arbetar på ortopeden i Östersund och är under specialistutbildning, förklarar Johan när han kortfattat ska beskriva sig själv.
2. Anatomin
Låt oss börja med de två benen som förbinder knäleden – lårbenet (femur) och skenbenet (tibia). Lårbenet är försedd med en stor muskelgrupp (quadriceps), ofta kallad framsida lår i träningssammanhang, som går längs hela låret ned mot knät där den (enkelt förklarat) övergår till en sena som sitter fast på knäskålen och övergår sedan till patellaligamentet som i sin tur fäster i skenbenet, under knät.
På baksidan av låret hittar vi en till stor muskelgrupp – hamstrings. Dessa muskler stabiliserar knät och är också jättejobbiga att träna.
Hamstrings går längs hela lårets baksida och fäster i skenbenet nedanför knävecket. Dessa två muskelgrupper på framsidan respektive baksidan av låret kompletterar varandra och ger en bra stabilitet i knät, om än inte fullgod.
Lyckligtvis är vi också försedda med en gott och blandat-påse med diverse ligament och brosk. Enkelt förklarat så har vi två halvmånar av brosk i varje knä som fördelar trycket där lårbenet och skenbenet möts, dessa broskformationer kallas menisker.
Vi har också två kollateralligament på varje sida om knät. Dessa kallas allt som oftast för ledband och har som uppgift att stabilisera knät i sidled (annars blir du kobent). Sist men inte minst har vi ett främre och ett bakre korsband (ACL och PCL) som (lite namnet antyder) korsar varandra inuti knät.
Korsbandens främsta uppgift är att förhindra lårbenet från att glida framåt och bakåt i förhållande till skenbenet, men det stabiliserar också i sidled när knät böjs. Trots detta, är vi skidåkare ofta utsatta för skador i den här delen av knät.
”Fotboll är det enda som är farligare än skidåkning när det kommer till korsbandsskador”
– Fotboll är det enda som är farligare än skidåkning när det kommer till korsbandsskador, förklarar Johan Norqvist och skrattar lite innan han fortsätter.
– Jag skulle säga att korpfotboll är det farligaste du kan hålla på med när det kommer till korsbandsskador. Det är bättre att syssla med motorcross.
Skrattretande, men tyvärr fakta. Enligt det Svenska Korsbandsregistrets senaste rapport (2020) så toppar fotboll listan följt av alpin skidåkning, innebandy och handboll. På plats 22 hittar vi motocross.
– Det är mycket energi i skidåkning och ligamenten arbetar konstant med böjning och rotation. Ligger du och cruisar åker du ofta i 60 knyck. Krockar du med bilen i den hastigheten så besöker du i regel en akutmottagning efteråt. Kraschar du på skidorna reser du dig oftast och åker vidare, det är helt sjukt när man tänker på det.
Det har gjorts en betydande del forskning kring alpin skidåkning och knä- och korsbandsskador. Kanske är SLAO’s skadestatistik från 2020/2021 den mest vägledande för svenska skidåkare. Enligt rapporten så drabbas knappt en skidåkare av någon typ av knäskada per 1 000 skiddagar. Med andra ord – skulle du mot förmodan lyckas med bedriften att åka skidor varje dag under tre års tid så kommer du sannolikt (sett till statistiken) drabbas av en knäskada under dessa tre år.
”Åker du 50 dagar om året, vilket också är mycket, så klarar du dig statistiskt i 20 år.”
Åker du 50 dagar om året, så klarar du dig statistiskt i 20 år innan du drar på dig en knäskada.
I en annan studie från Norge har man under tre säsonger analyserat världscupåkare under tävling med hjälp av videomaterial från tävlingarna samt FIS egna skaderegister.
Totalt gick det 21 korsband under perioden och med hjälp av filmmaterialet från flera olika kameror och vinklar så var det även möjligt att se i detalj hur skadorna faktiskt gick till (20 korsbandsskador gick att analysera i denna studie).
De flesta som skadar korsbanden är dock inte alpina tävlingsåkare, men oavsett nivå så sker olyckorna oftast på ungefär samma sätt.
Med underlag från flera studier går det att koka ned en stor del av alla obrukbara korsband och kommit fram till fyra gemensamma tillvägagångssätt när det kommer till korsbandsskador i samband med skidåkning:
3. Fyra typer av korsbandsskador
1. Klassikern
Beskrivning: Relativt rakt knä i kombination med yttre våld som skapar en utåtrotation.
Exempel: Skidspetsen fastnar i lössnön och vrider foten och knät utåt samtidigt som du ramlar framåt eller fortsätter färdas nedåt.
2. Fantomfoten
Beskrivning: Inåtrotaion i kombination med maximalt knäböj.
Exempel: Du hamnar i en kraftig och okontrollerad bakvikt samtidigt som skidorna börjar svänga inåt.
3. Zlatan-varianten
Beskrivning: Översträckning i knäleden.
Exempel: Du kommer i full fart mot blöt nylagd sprutsnö som överraskar och bromsar så tvärt att knät böjs (åt fel håll). Sker ofta i kombination med att skidorna korsas i en ofrivillig plog.
4. Pjäxrelaterad skada
Beskrivning: Kraft mot pjäxans bakkappa trycker underbenet framåt.
Exempel: Du hoppar och landar i kraftig bakvikt, oftast löser inte skidorna ut. Detta tillvägagångssätt kan också resultera i ömma benhinnor och underbensfraktur.
Oavsett hur det går till när du skadar ditt korsband så kan du vara rättsäker på att det är det främre korsbandet (ACL) som råkat illa ut.
– Det absolut vanligaste är skador på det främre korsbandet. Det är väldigt ovanligt att det bakre korsbandet går av, det händer i regel bara vid riktigt allvarliga händelser så som trafikolyckor och liknande, och då skadas ofta mycket annat i knät samtidigt, säger Johan.
Efter att skadan är skedd så kommer du sannolikt få ont och bli svullen samtidigt som du kommer uppleva en obehagskänsla och instabilitet i knät. Med hjälp av enkla rörlighetstester kan en läkare konstatera om det rör sig om en korsbandsskada eller inte. Om så är fallet genomförs i regel en röntgen för att utesluta skelettskador följt av MRT (magnetisk resonans-tomografi), i folkmun kallad magnetkamera, för att säkerställa diagnos.
4. Operation
Du som diagnostiserats med korsbandsruptur ställs nu inför ett val: operera eller inte – ett beslut som tas tillsammans med sjukvård och läkare.
– Man tittar dels på vilka aktiviteter personen i fråga sysslar med, vissa klarar sig fint utan korsband. Men unga personer som ställer höga krav på stabiliteten i knät och exempelvis satsar på fotboll eller alpin skidåkning, då är det aktuellt med en korsbandsrekonstruktion, säger Johan Norqvist.
4. Rehab
Efter operation börjar genast rehabilitering, som alltid ska ske med handledning av en fysioterapeut. Först och främst gäller det att stegvis återfå rörlighet samt minska svullnad och inflammation. Därefter läggs kontrollerade styrkeövningar in som stegras och följs upp med olika styrke- och stabilitetstester.
– Jag kan inte nog betona hur viktigt det är att inte återgå till sin idrott för snabbt. Det ska gå minst nio månader, men gärna tolv månader. Det finns en viss prestige i komma tillbaka snabbt, men det innebär en jättestor risk, säger Johan.
Du löper sju gånger högre risk att skada både det nya (och det friska) korsbandet om du återgår till en högrisksport (det vill säga skidåkning) innan det har gått nio månader sedan operationen genomfördes, enligt ett forskningsprojekt vid namn »Projekt korsband« från Göteborg.
Efter nio månader är risken fortfarande hög, men lägre, för dig som sysslar med en riskfylld idrott och en av fyra får en ny korsbandsskada innan karriären är avslutad.
Vi vet inte varför risken är högre att drabbas av en ny korsbandsskada även i det friska knät efter en operation och det är inte något som tas upp i de studier som finns. Men vi vet att det lönar sig att inte stressa tillbaka till sin idrott.
”Ja, tyvärr… det tar tid. Det är nog den enda saken du kan vara säker på om (läs när) du råkar ut för en korsbandsskada.”
Ja, tyvärr… det tar tid. Det är nog den enda saken du kan vara säker på om (läs när) du råkar ut för en korsbandsskada.
Enligt Svenska Korsbandsregistrets årsrapport från 2020 så är väntetiden på en operation i snitt 542 dagar* i Sverige, addera därefter ett års rehabiliteringstid, så har du en återhämtningstid på cirka två och ett halvt år från det att du ligger och åmar dig i backen.
Trista siffror som kan förstöra skidglädjen hos de flesta. Så en relevant fråga är; hur förebygger man egentligen en korsbandsskada?
– Se över inställningarna på dina bindningar, det är otroligt viktigt. Om man tittar på den norska studien som vi diskuterat innan så uppstod i stort sett alla skadorna innan bindningen löste ut.
Utöver det så är träning det viktigaste. SISU tillsammans med Folksam och Svenska Fotbollsförbundet har tagit fram flera övningar under samlingsnamnet Knäkontroll som går att hitta gratis.
– Det finns studier gjorda på dessa övningar inom fotboll som visar att skaderisken minskade med 64 procent, mycket tyder på att det går att översätta till skidåkning också, säger Johan.
