Anåfjället – Fantastisk topptur på Funäsfjällens mest utdömda fjällmassiv

Freeride går på topptur på Anåfjället, ett fjäll som dömts ut av lokalbefolkningen, men som visar sig erbjuda bättre åkning än förväntat. Häng med på en trivsam och stundvis fluffig tur på ett av Funäsfjällens absolut vackraste fjällmassiv.

Carl von Linné beskrev tydligen Anåfjället som ett hav stillnat i storm, vilket är en oerhört träffsäker beskrivningen av det mäktiga massivets vågformade toppar, som likt en obesvarad kärlek är lätt att beundra på avstånd från Funäsfjällens alla vinklar och vrår.

Nog med poetiska termer och dags att tala i klartext – Anåfjället ser helt enkelt ut att kunna leverera sjukt bra skidåkning, det kan nog alla som någon gång varit området skriva under på.

Dessvärre är lokalbefolkningen synnerligen eniga vad gäller skidåkning på Anåfjället – det är flackt och lämpar sig bäst att besöka med vandringskängor under sommartid.

”Dessvärre är lokalbefolkningen synnerligen eniga vad gäller skidåkning på Anåfjället – det är flackt och lämpar sig bäst att besöka med vandringskängor under sommartid.”

Det må så vara. Men den nyfikenhet som drivit mänskligheten framåt sedan dagen då Eva och Adam hade fruktkalas i Edens trädgård ska idag ta en grupp skidåkare upp på Anåfjället med målsättningen om en enkel och lättillgänglig topptur utan nämnvärda krav på erfarenhet, fysisk kapacitet eller väder och vind.

Lagledare för dagen är Funäsfjällens mesta och bästa guide, Jon Wagenius. Och trots att framförhållningen på denna topptur kan likställas med förberedelserna inför en bokrecension på högstadiet så har Jon lyckats skrapa ihop en brokig skara skidåkare med ett ålderspann som sträcker sig från student till pensionär.

Dagen börjar strax innan klockan nio då vi beger oss med bil från Funäsdalen och tar riktning mot Bruksvallarna. Vi svänger av mot Mittådalen och landsväg 531 och efter endast några minuters resa kan vi parkera bilarna intill botten av Anåfjället nedanför övre Lillåsvallen. Vi kör en snabb lavingenomgång innan vi drar på stighudarna på och kliver på skoterspåret som går förbi bredvid parkeringen.

– Jag har inte åkt skidor på Anåfjället på över 20 år, förklarar Jon Wagenius samtidigt som vi börjar ta våra första steg upp mot toppen.

Även om känslan talar för att Anåfjället är en udda fågel när det kommer till topptur i Funäsfjällen så är vi inte ensamma på fjället. Framför oss har vi ytterligare en grupp skidåkare som också tagit sikte på Anåfjällets smäktande kalfjäll. Vägen upp mot fjället går genom en vegetationen som sakta skiftar från granskog till fjällbjörk innan några enstaka buskar tillsammans med ledkryssen slutligen är det enda som reser sig upp ur snön.

– Anåfjället har Sveriges högsta trädgräns, berättar Jon ungefär samtidigt som vi når kalfjället.

”trädgränsen på Anåfjället är en av Sveriges högsta på 960 meter.”

Han medger ganska kort därpå att sanningshalten i ovan nämnda påstående inte är helt förankrat med Googles omätliga kunskap, men det visar sig mycket riktigt att trädgränsen på Anåfjället är en av Sveriges högsta på 960 meter.

Nåväl, vägen upp är och förblir flack och vi kan med enkelhet gå och småprata med varandra samtidigt som vi håller ett lagom tempo uppför. Solen bländar behagligt, snön tindrar och det är exakt så trevligt och trivsamt som man drömmer om när man planerar en topptur.

I samma stund som fjället öppnar upp sig så viker gruppen framför oss vänster och beger sig tillsynes upp mot närmsta fjälltopp. Vi fortsätter istället rakt fram längs skoterleden ett hundratal meter till innan vi når Ånnfjällstjärnen som är belägen på 1106 meters höjd över havet.

– Wow, vad fint det är här! Hörs någon i gruppen säga, och det går inte annat än att hålla med.

Vi har nu uppskattningsvis gått i cirka en timme och betat av drygt 300 fallhöjdsmeter. Framför våra fötter ligger den frysta tjärnen som ska korsas och bakom oss ligger ledkryssen från skoterleden som vi precis vikt av från. Det är ofrånkomligt att inte leka med tanken på att en skoter faktiskt hade kunnat ta oss upp hit på några minuter, helt lagligt, men då hade denna nya gruppkonstellation å andra sidan inte lärt känna varandra längs vägen upp.

– Vi går upp på Ånnfjället, förklarar Jon Wagenius och pekar pedagogiskt mot den toppen.

Det är något rörigt att hålla isär fjälltopparna. Ånnfjället är en av topparna på Anåfjället, som alltså är själva massivet som i sin tur består av flera toppar som sträcker sig över 1000 meter. Högst är Blåstöten som mäter 1332 meter över havet. Allt som allt så kallas platsen vi befinner oss på kort och gott endast för Anåfjället av ortsbefolkningen.

”Anledningen till att vi idag väljer bort den högsta toppen är den kraftiga vinden som under några dagar har piskat fjällvärlden”

Anledningen till att vi idag väljer bort den högsta toppen är den kraftiga vinden som under några dagar har piskat fjällvärlden och förflyttat snö från väst- till ostsluttningar vilket gjort att vägen ned från Blåstöten inte skulle ta oss tillbaka till parkeringen där vi startade, om vi vill åka någorlunda mjuk snö vill säga.

Sista biten upp mot Ånnfjället levererar förstklassig (och stenhård) blomkålssnö alá Åreskutan samtidigt som lutningen tilltar och för en stund upplevs lite utmanande.

Väl på toppen av Ånnfjället (1301 m.ö.h) drar vi snabbt av hudarna i vinden som tilltagit något i takt med att vi kommit högre upp på fjället, sedan åker vi ned i ostlig riktning vilket resulterar i några branta fluffiga svängar innan det blir flackt igen. Efter ett antal platta svängar tar vi åter av oss skidorna och börjar knata upp för ytterligare ett brant parti för att därefter kunna mjölka benen på några pudersvängar till.

Och så håller vi på ett tag; upp på en topp – ned för en brant – upp på nästa – och så vidare… ni fattar. Det är troligtvis det mest effektiva sättet att få åtminstone några högkvalitativa svängar på Anåfjället.

Tids nog tar hungern över och vi sätter oss i riktning mot solen, skyddad mot vinden, för att inmundiga medtagen matsäck. Mitt i tretåren kaffe hörs en välbekant guide-röst med ett för stunden ovälkommet budskap:
– Nu packar vi ihop och åker ner!

Varpå en annan röst snabbt yttrar sig frågandes:
– Redan? Vi som har så trevligt…

”Det är inte åkningen som ligger i fokus – det är samtalen, skratten, kaffet och vyerna som gör denna topptur helt underbar.”

Den korta konversationen blir talande för hela dagen. Det är inte åkningen som ligger i fokus – det är samtalen, skratten, kaffet och vyerna som gör denna topptur helt underbar.

Till slut får vi bege oss ned ändå, oavsett hur trevligt det är. Faktum är att den sista åkningen ned också visar sig vara väldigt trevlig. Det är ett glidaråk av rang, och vi betar av några hundra fallhöjdsmeter i decimeterdjupt puder. Över kallfjället, ned bland fjällbjörkarna, vidare genom granskogen och slutligen till parkeringen där vi startade, drygt fem timmar efter det att vi anlänt.

Summa summarum; Anåfjället är i det stora hela ett flackt fjäll som i jämförelse med andra toppar i Funäsfjällen inte har mycket att komma med när det kommer till skidåkning utför. Å andra sidan så är detta fjäll oerhört lättillgängligt och helt utan anmarsch, dessutom så går skoterleden mer än halvvägs upp vilket underlättar vägen upp oavsett om du skidar eller åker skoter.

Det finns ett flertal toppar vilket gör att variationsmöjligheterna är stora och fallhöjden är, i jämförelse med intilliggande fjäll, också relativt stor och det är enkelt att undvika lavinterräng så väl på vägen upp som ned.

Linné visste vad han pratade om. Det var en ära att bestiga detta stormande hav och den korta romans som Anåfjället bjöd in till gav mersmak. Hoppas vi ses snart igen, tills dess beundras du på avstånd. Tack.

Kort fakta

Om Anåfjället: Anåfjället är ett massiv som består av flera toppar över 1000 meter, högst är Blåstöten som möter 1332 meter över havet. Anåfjället har också en av Sveriges högsta trädgränser på 960 meters höjd.

Topptur på Anåfjället: Starta vid parkering nedanför Övre Lillåsvallen som ligger på höger sida längs väg 531 mot Mittådalen. Kliv på skoterspåret som och följ det upp på kalfjället där du sedan väljer en eller flera av topparna att bestiga. Anåfjället ger virka 350 till 500 meters fallhöjd beroende på vägval.

Text: Petter Elfsberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
0 kommentarer
Kommentera