Arolla – ett oexploaterat skidberg med stor potential

Mellan Zermatt och Verbier, i en dalgång som markerar gränsen för det tysk- och fransktalande Schweiz, ligger Arolla. Detta läge, mellan välrenommerade skidorter och några av Alpernas högsta toppar, skvallrar om att bergsmassiven som omger Arolla erbjuder skidåkning av högsta klass.

Foto: Anders Ödman

Till skillnad från närliggande och mer berömda skidorter erbjuder Arolla inte på bekväma sittliftar och fantastiska restauranger. Det fåtal skidåkare som besöker Arolla har istället nöjet att, så gott som ensamma, utforska ett oexploaterat skidberg med stor potential.

Första gången jag besökte Arolla var en januaridag år 2007. Vädret var i ärlighetens namn ganska dåligt men jag var där i sällskap med två lokala skidförmågor ­och tillika kollegor i skidskolan i Verbier. De visste var på berget man skulle hålla sig om sikten uteblev och vi spenderade hela den dagen med att spåra upp ett helt skogsparti. Linje efter linje med rolig och oändligt varierad skidterräng fulladdad med snö.

Efter en grym skidupplevelse i Arollas lägre belägna skogspartier har jag alltid sett fram emot ett tillfälle att återvända och på en dag med bättre väder pröva på åken som lockar ovanför trädgränsen. Den möjligheten kom i januari 2011, då jag och fotograf Anders Ödman efter ett par dagar med dåligt väder i Verbier upptäckte en ensam sol över Arolla på väderkartan. Vi tog ganska omgående ett beslut om att köra till Arolla tidigt morgonen efter, vilket skulle visa sig vara ett bra beslut.

Arolla kan stoltsera med ett flertal iögonfallande linjer som kan åkas utan en alltför ansträngande hike
Foto: Anders Ödman

Från Sion i Rhonedalen är det en lång klättring upp till Arolla men längst vägen bjuds man på en hel del sevärdheter att beskåda genom bilrutan. I dalens nedre del kantas bilvägen av en samling sandstenstorn med stora stenblock som på ett mirakulöst sätt balanserar ovanpå. Lite högre upp domineras utsikten av Dent Blanche, 4 357 meter över havet.

Vi kommer fram till Arolla strax efter det att liftarna har öppnat och möts av den glada nyheten att 20 centimeter nysnö väntar på oss i systemet. Knappliften som förflyttar oss från botten av skidsystemet på 2000 meter drar iväg med ett kraftigt ryck, men när jag lyfter blicken och börjar studera omgivningarna glömmer jag snabbt den oömma behandlingen.

Att se bergen som omsluter skidorten är kort sagt en imponerande syn. Rakt ovanför står Mont Collons 3 637 meter höga nordvägg och fungerar som en påminnelse om att dalen vi nyss färdades i nu är helt utbytt mot snötäckta toppar. Glaciärerna på Mont Collon och dess granne, Pigne d’Arolla (3 796 meter över havet), glittrar i morgonsolen och förkunnar – på ett tydligare sätt än ett otal varningsskyltar i lifthus runt om i Alperna ­– att vi befinner oss i högalpin miljö.

Artikelförfattaren utforskar Arollas lekfulla skidterräng
Foto: Anders Ödman

Skidsystemet i Arolla sträcker sig mellan 2000 meter och 3000 meter och är helt och hållet orienterat åt öster, förutom toppliften med tillhörande restaurang – som för övrigt den enda restaurangen i skidområdet – som har soligt söderläge. 

Skidområdets terräng utgörs av böljande ryggar och klippblock vilka inbjuder till lekfull skidåkning med inslag av slalom mellan de hinder som naturen lagt på plats. Från toppen slingrar sig en enda pist ned genom det alpina landskapet, och utanför den syns inte ett spår.

Arollas skogsåkning är ett bra sätt att avsluta de lite längre åken och räddningen då vädret förstör åkningen högre upp i systemet
Foto: Anders Ödman

Närmast förbluffade över att vara ensamma om all snö utanför pisten börjar vi dagens åkning med att lägga ett par spår mellan klippblocken på snöfältet alldeles bredvid liften.  Precis som jag hoppades är skidterrängen lika rolig och utmanande här, längst upp i systemet, som jag minns att den var i de lägre skogbeklädda sluttningarna den där dagen i januari 2007. Efter att vi fått ett par åk i benen går vi över till att åka de lite brantare åken som vi spanat in från släpliften. Samtliga ligger inom bekvämligt avstånd från skidsystemet, och ändå verkar det inte som om vi får sällskap av några fler skidåkare.

Framåt eftermiddagen försvinner solen bakom bergen i söder och temperaturen sjunker raskt ett par grader. Mina ben känns som gummi efter en dag med bra åkning och hårdhänta släpliftar, men just den här dagen upplever jag inte tröttheten som en störande faktor. Under en vanlig skiddag i ett vanligt skidsystem ges inte möjlighet att åka sig trött på samma sätt. Den ömhet jag nu känner i mina ben associerar jag därför snarare med tacksamhet för en bra dag på berget, än bitterhet över att jag inte spenderade tillräckligt mycket tid på gymmet i höstas.

Arollas bästa snö låg orörd bara ett stenkast ifrån toppliften
Foto: Anders Ödman

Trots bra väder, bra snöförhållanden och den spännande skidterrängen som Arolla kan stoltsera med måste det ändå medges att Arolla som skidort har vissa begränsningar. De sex släpliftar som utgör de vertikala transportmöjligheterna i skidsystemet är ganska tröttsamma att åka en hel dag och utnyttjar man hela dagen hinner man åka i princip alla åk som liftsystemet har att erbjuda utan att man själv behöver gå någonting.

Å andra sidan önskar jag inte att Arolla skulle ha fler restauranger, effektivare liftar, eller annan service som man förknippar med ett mer utvecklat skidområde. Det är just tack vare den lägre servicenivån som Arolla kan erbjuda sina besökare friheten att ensamma utforska ett fantastiskt skidberg. I min mening finns ett stort värde i att bevara möjligheten till den typen av skidupplevelse.

Foto: Anders Ödman

En hel veckas skidåkning i liftsystemet kan nog medföra en stor dos repetition men om man tittar på vad Arolla har att erbjuda om du ämnar gå på tur under ditt besök förändras den saken.

På en vecka hinner man sannolikt inte mer än en bråkdel av alla tänkbara turer. Arolla är en naturlig startpunkt för att med stighudar under skidorna nå de närbelägna topparna samt för att ta sig till hyttorna Cabane de Vignettes och cabane Bertol. Dessa hyttor är värda ett besök i sig, men är också en perfekt utgångspunkt för bestigning av klassiska skidberg som Pigne d’Arolla och Tête Blanche.

Jag kan således konstatera att Arolla är värt ett besök för den fina skidåkning som erbjuds, även om skidsystemet är för litet för flera sammanhängande dagar med skidåkning. Dessutom finns oändliga möjligheter för den som föredrar att gå uppför berget för egen maskin.

Av den senare sortens skidåkning finns så mycket att utforska runtomkring Arolla att man även med en generös skidsemester ändå får finna sig i att det finns skäl att återvända ännu en gång till.

 

Text: Viktor Häggander
Foto: Anders Ödman