Ofoten, det bortglömda topptursparadiset

Lofoten och Lyngen känner de flesta toppturssugna skidåkare till. Ryktet har dock nått redaktionen att det finns ett alternativ precis intill, ett alternativ som bjuder på lika mycket skidåkning, men utan trängsel. Vi låter exil-svensken Oscar Frick berätta mer.

När det ska turas i Nordnorge tänker de flesta nog osökt på de klassiska områdena Lofoten eller Lyngen. Det är inte så märkligt, det finns mer otrolig skidåkning där än vad som hinns med på en livstid i en världsunik miljö. Tyvärr är det ingen direkt hemlighet, och som besökare där är det bara förvänta sig att trängas med andra törstiga puderjägare.

Ofoten, ja – utan ”L” i starten, är kanske mest känt för Narvik. Inte direkt en främmande plats för svenska skidentusiaster. Inte märkligt det heller – det är slutstationen för nattågen från Stockholm och Narvikfjellet bjuder på 900 höjdmeter liftburen skidåkning med utsikt över norska fjordar (och Nordens snyggaste pistkarta).

Tabben som de flesta svenska skidåkare gör är att de åker till Narvik och åker bara i Narvikfjellet, ingenting annat. Kanske tas en tur upp på Rombakstøtta, men när det dedikerad tur-resa på schemat är det de två L:en som gäller – antingen Lofoten eller Lyngen.

Men jag ska berätta en hemlighet; turåkningen i Ofoten, det vill säga området runt Narvik, är lika bra som den i Lofoten eller Lyngen. Men den konkurrens och hets som infinner sig i Lofoten och Lyngen lyser med sin totala och fullständiga frånvaro. Det är inte ett skämt att de boende i området tycker det känns uppåkt om man kan se uns av igensnöade spår på samma fjäll. Vill du vara garanterad att åka ospårad snö är det givet, Ofoten är ett område du bör se närmare på – det är helt enkelt en pärla som ligger oupptäckt jämte sina mer kända syskon.

Områden i Ofoten

Ofoten som region bjuder på alla slags turer. Allt från nybörjarvänligt – både sett till längd och svårighet – till turer som är på ”Fransson-nivå”. Det finns möjlighet att gå i princip vad som helst av smak och behag oavsett vilken del av Ofoten du bestämmer dig för att åka till över dagen, men för att veta var det kan vara lämpligt att börja leta efter det du har lust till finns det några stora drag som kan vara bra att känna till!

Söder om Narvik längs kusten finns många bra alternativ på lättare turerLitletind är en fin förtopp till den karakteristiska Sovende Dronning som är väl värt ett besök i sig. Vidare söder över finns den gamla kommunen Ballangen med Simlefjellet som fint, lättare, turalternativ. På vägen däremellan passeras också den mycket klassiska turen upp på Rånkeipen, en lagom tur som är enkel och bjuder på en oslagbar utsikt över Ofoten-fjorden.

Ett annat bra ställe för lättare turer är att dra norr ut mot Gratangen och Lavangen. Här ligger det förmodligen mest besökta topptursfjället i området, Spanstinden. Också det enda topptursfjället i området det är nästan helt säkert att du kommer möta andra skidåkare på, men det är inte utan anledning. Det är en otroligt fin tur, speciellt i förhållande till den ganska ringa komplexiteten. Här finns också Melkefjellet, ett fjäll med lite anmarsch, men som ändå är en nog så fin lite lättare tur. Eller varför inte sikta på Leigastinden? En trevlig tur med anmarsch genom den otroligt vackra Vassdalen.

En liten notis jag helt försynt sticker in här också är att vädret norr om Gratangseidet (där bilvägen serpentinar upp för fjället något norr om Bjerkvik) ofta är helt annorlunda än nere i Ofotenfjordens botten. Det kan vara regn och grått i Narvik och snudd på blå himmel uppe vid Spanstinden. Eller tvärt om, snöfall och ingen sikt uppe i Gratangen samtidigt som det är fint väder och pow söder om.

Gillar du att köra branta rännor är ett besök till Sør-Skjomen ett måste! Det är ett couloir-eldorado av rang, även i internationella sammanhang. Sør-Skjomen var under andra världskriget bas för tyska ubåtar – fjorden är smal och med branta fjällsidor på sidorna vilket var ett bra skydd mot bombflygplan, resten kan du nog fantisera ihop själv. Här inne hittar du klassikern Gangnesrenna och den inte lika kända men minst lika spektakulära Lappvikrenna. Dessutom en uppsjö av andra rännor; TjårddarennaMeraftesrennaHeart of Gold och många, många fler rännor och spektakulära åk både med och utan namn.

Om du vill passa på att maximera din norskhet genom att dra på hyttetur när du ändå är på besök finns två av Norges finaste och också mest välbesökta hyttor i området. Lyckligtvis är det generellt inte särskilt många toppturare på besök, de flesta du möter där håller sig till fjällskidor. Den ena hyttan är stor sannolikhet att du hört om förr – nämligen Hunddalshytta inne i Hunnddalen. Ett helt fantastiskt område att besöka med otroligt många alternativ på åk i alla svårighetsgrader – dessutom är hyttan i sig mycket fin och välutrustad.

Den andra hyttan är Lossihytta. Den ligger inte fruktansvärt långt bort från Hunddalshytta, och att gå mellan dem är absolut möjligt. Lossihytta är lite mer otillgänglig under vintern, men om våren när vägen öppnar in i Norddalen går det att köra nästan hela vägen fram till dörren. Även området runt Lossihytta bjuder på massvis med olika topptursalternativ. Bland annat finns här Storsteinsfjellet, Norges högsta fjäll norr om Bodø.

Men fastna inte i de här områdesindelningarna! Mitt bland rännorna i Sør-Skjomen går det att köra fina turer på normalvägen på Middagsfjellet eller Gangnesaksla! På ”snällfjället” Spanstinden har det åkts skidor på den branta och exponderade nordsidan och det finns en brant ränna på Melkefjellet också! Som sagt, det går att få all slags åkning i princip överallt, och det hela går att nås med max dryga timmen i bil från Narvik!

Boende och transport

Det bästa stället att bo på är Narvik. Det ligger ganska precis mitt i Ofoten, och som sagt, med en dryg timma i bil i vardera riktning går det att komma åt mer åkning än vad som hinns med på en livstid. Att bo i Narvik ger också tillgång till Narvikfjellet – ett fint alternativ om förhållandena för topptur skulle vara sådär eller om benen bara är lite för trötta för att pressa ut många fler höjdmeter uppför. Det är också en stad, om än en liten sådan, med allt vad det innebär – många olika boendealternativ, och är det fullständig katastrof finns det både biograf, badhus och museum att roa sig med.

Det ska heller inte glömmas bort att en fin sak med Narvik är närheten till svenska gränsen. Skulle vädergudarna vara på riktigt dåligt humör kan vädret vara helt annorlunda i Riksgränsen eller Abisko. Regn i Narvik är ofta snö i Riksgränsen, och om det blåser ordentligt i Narvik händer det att det är vindstilla och fint i Abisko. Det gäller bara att vädret inte är för dåligt, det händer en handfull gånger per vinter att vägen förbi Bjørnfjell stänger fullständigt. Om du väljer att fara över gränsen, se också till att komma ihåg att ta höjd för att vägen kan vara stängd när du ska tillbaka.

En annan stor fördel med Narvik är att det är nattågens slutdestination. För stora delar av Sveriges befolkning är det alltså mycket lätt att ta sig hit. Hoppa på en liggvagn i Stockholm eller annan ort längs vägen norr ut, få en god natts sömn och var framme vid lunch dagen efter. För Stockholmsbor som prompt vill undvika tåg är det Kiruna flygplats och så transport därifrån – antingen med tåg (svårt att undvika dem!), buss eller bil.

För boende på västkusten är de realistiska alternativen färre. Det norska järnvägsnätet slutar abrupt i Bodø, så för markburen kollektivtransport längre norr ut än det är det buss som gäller. Detta gör det alternativet både tidskrävande och krångligt (men såklart inte omöjligt). Det är lite synd, nattåg genom Norge hade förmodligen varit en fenomenal upplevelse. Alternativet är antingen att ta sig till Stockholm och köra nattåg därifrån, eller flyg från Oslo upp till Evenes flygplats, och så vidare därifrån med buss eller bil till Narvik.

Apropå bil är det, precis som på topptursresor till Lyngen eller Lofoten, starkt rekommenderat med bil. Låna, hyr eller kör själv om du bor nära. Hyrställen för bil råder det ingen brist på, vare sig i Narvik, på flygplatsen i Evenes eller på flygplatsen i Kiruna.

Guide och andra hjälpmedel

För att gå toppturer krävs det en hel del kunskap inom alpin säkerhet, navigation och planering (med mera). Dessutom är det ingen dum idé att ha med någon som känner till området väl – så det är inte konstigt att många väljer att gå någon eller några dagar med guide, alternativt köra hel resa med dito. Även om de flesta av guidefirmorna i Lofoten, och till viss del även Lyngen, inte är främmande för att anordna guidning i Ofoten också, speciellt inte om det rör sig om en längre resa, är det ändå hacket bättre att anlita guider som är baserade i området. De hittar bättre i Ofoten än du gör i din egen bakficka, och kan hjälpa dig göra det bästa av resan utifrån rådande omständigheter. Det finns en hel del att välja mellan, ett urval jag varmt kan rekommendera är:

För den som vill vara mer självgående är det inte bara kartan som kan hänvisas till. Den definitiva guideboken med stort G för området runt Ofoten är Mikael af Ekenstams bok Ski Touring Around Narvik (ISBN 9788293090717). Den finns också i norsk utgåva och heter då Toppturer Rundt Narvik (ISBN 9788293090427), men den engelska utgåvan är något mer uppdaterad och bättre innehållsmässigt, så det är den jag skulle rekommendera. För den som verkligen vill ha svensk text finns också den första versionen av boken; Topptur: Narvik,  Riksgränsen, Björkliden, Abisko, men den boken är både ur tryck och definitivt utdaterad – även om du har den från förr är den engelskspråkiga versionen en väl värd uppdatering.

Norge är också mycket skidåkarvänligt med sin landstäckande lavinprognos, som du hittar på varsom.no, bara klicka in dig på Ofoten. Tänk dock på att det är lavinprognoser som täcker mycket stora områden, hur det ser ut lokalt kan variera väldigt mycket. Varsom finns även som app att tanka ner till både Android och iPhone, något som är väl värt att göra.

Ett annat bra verktyg som det finns tillgång till i Norge är landstäckande lutningskartor. Det finns att tillgå i många olika varianter, men min favorit för användning på PC eller padda är NVE bratthetskart. Om du känner att det alternativet inte riktigt är för dig, utan vill titta på på några andra är en googling på ”bratthetskart” en bra startpunkt. Alternativen är för många för att lista upp här. För användning i telefonen tycker jag det enklaste är att slå på ”Bratthetskart”-funktionen på Varsom-appens kartflik, men även här finns väldigt många alternativ.

Som ett sista tips finns också ”vanliga” kartor tillgängliga online på norgeskart.no. Och där kan vi snacka kartor! Norrmännen tar sina kartor mycket seriöst, och många områden finns i löjligt hög upplösning. Vi snackar en meters inklination med bra precision. Ett klart bra verktyg för den som vill planera turer så mycket som möjligt innan den är på plats! Ofta finns det också möjlighet att titta på vanliga kartor utan ”lutningslagret” på många av sidorna med lutningskartor, men det är inte alltid de laddar in den mest högupplösta versionen av kartan för visning, så är det bara karta du ska titta på är Norgeskart ett bättre alternativ. Och självklart finns Norgeskart också som app!

Favorit-turer

Att lista några favorit-turer är på vissa sätt väldigt lätt och på många sätt väldigt svårt. Det är väldigt lätt för att det finns väldigt många väldigt fina turer i området. Det är väldigt svårt för även om jag varit mycket på tur i Ofoten finns det så otroligt många turer jag inte hunnit med! Men jag kan göra ett försök på att klämma ur mig lite åsikter.

Mina favoriter blande de enkla turerna är ändå Spanstinden och Rånkeipen. Spanstinden är som nämnt tidigare väldigt populärt, men det är inte utan anledning. Det är en tur som startar på hög höjd, inte har någon anmarsch att tala om och bjuder på fantastisk utsikt på toppen. Gratangs-fjorden och Lavangs-fjorden i väst och nord – i öst och syd, inåt landet, ses istället fjällen som breder ut sig i lager på lager och så Sverige någon stans i fjärran. Rånkeipen är i mångt och mycket en ganska lik tur med den skillnaden att den startar på havsnivå. Sen öppnar sig utsikten över Ofotfjorden gradvis upp sig ju högre upp du kommer, och mot toppen till blir det också utsikt över sjön Storvatnet. Till skillnad från Spanstinden är det dock sällan någon större ”trängsel” att tala om på Rånkeipen.

För den med mer turvana som ger sig på mellansvåra turer tycker jag nog Sealggačohkka och Meraftestinden tillhör något av det finare i området. Sealggačohkka går att gå både från Hunddalshyttene och som extratopp vid transport mellan hyttene och Beisfjord. Det är en tur som går i riktigt häftiga miljöer och bjuder på många fina åkalternativ i olika svårighetsgrad. Turen går dock till stor del på glaciär. Meraftestinden å andra sidan går att göra helt utan att komma i kontakt med glaciär. Den ligger inne i Sør-Skjomen, så redan bilturen dit är spektakulär. Väl längst inne i botten av fjorden börjar turen från nästan första steget med stigning, sen fortsätter det i jämn och lagom lutning hela vägen upp till toppen på 1348 meter över havet. Det är en tur som är total glädje från första till sista sväng när förhållandena är bra!

De avancerade turerna jag tycker sticker ut är dels, tro det eller ej, Rombakstøtta – men med nedåkning på nordsidan (välj mellan någon av rännorna eller det riktigt spektakulära Rombaks-S:et), och så också att ta sig upp på Frostisen 1724. Rombakstøtta som tur är väl tveksamt om det behöver någon närmare introduktion. En superklassiker för besökande svenskar, då den ligger väldigt nära Narvik. Det går faktiskt bra att göra den helt utan bil från Narvik för den som vill. Att åka ner på nordsidan kräver dock lite planerande – antingen gäller det att ha en bil förplacerad nere i Straumsnes eller prova lyckan och försöka lifta tillbaka. Frostisen är en logistisk utmaning på andra sätt – det är toppen som ligger mitt i den största glaciären i området. Långt från de riktiga giganterna, men tillräckligt stor för att känna sig omvälvd av den eviga isen. Toppen i sig bjuder på en helt sinnessjukt utsikt i en karg miljö, och det blir inte sämre av åket som väntar efteråt!

Men… Det här var ju inte särskilt heltäckande…

Helt korrekt! Det är helt enkelt svårt att göra något heltäckande för ett område med så sjukt många fantastiska möjligheter i ett så kortfattat format som en artikel. Tanken är inte att ge en komplett guide till området, utan snarare ge en liten inblick i vilka möjligheter området erbjuder så att du själv kan ta det vidare därifrån! För mer ingående hjälp i textform är Ekenstams böcker verkligen att rekommendera – inte dumt att köpa in i god tid innan resan och sitta och sukta i.

Jag står fast i att Ofoten är ett av Europas, kanske till och med världens, mest underskattade områden för toppturare – och nu när jag själv flyttat därifrån är jag redo att dela med mig av hemligheten. Varför det kommer dröja till uppföljaren ”Tromsø – topptursstaden i skuggan av Lyngen” dyker upp låter jag vara osagt.

Text: Oscar Frick
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
0 kommentarer
Kommentera