Att flyga drake: Landkiting

För fyra år sedan köpte Susanne Storm och Cello Vega två leksaksdrakar för att liva upp gamla barndomsminnen. Det hela slutade med att barndomsminnena blev mer än återupplivade – de blev verklighet. Sedan 2009 driver Susanne och Cello Skykites i Göteborg och gör allt för att sprida landkiting i Sverige.


Cello försöker få fart på mountainborden i den svaga vinden
Foto: Sebastian van Baalen

Jag möter de nyblivna föräldrarna Susanne och Cello på en stor gräsplätt i Fiskebäck i utkanten av Göteborg. Gräset är långt och Cello påpekar att de flera gånger fått ringa kommunen och be dem klippa det. Ändå är detta det bästa stället för landkiting förklarar de. Det är stort och öppet, ligger nära och det brukar blåsa en frisk vind utifrån havet. Dock inte idag.
– Vi har alltid varit friluftsaktiga av oss, berättar Susanne. Tidigare höll vi på med dykning, men det slutade vi med då det var för mycket jobb att hela tiden förnya våra certifikat. Istället upptäckte vi som av en slump landkiting – och blev fast!


Cello Vega och Susanne Storm
Foto: Sebastian van Baalen

Landkiting föddes ur kitesurfingen på 70-talet och det finns många likheter. Med hjälp av en drake, eller powerkite som det kallas, genererar man fart för att dra en mountainboard. En mountainboard påminner om en longboard men har grövre uppblåsbara däck som gör att den kan användas i terräng.
– Till skillnad från till exempel kitesurfing så är landkiting väldigt smidigt, det är bara att plocka med sig bräda, drake och en grill och sen ge sig ut och köra, förklarar Cello och fortsätter:
– Samtidigt är det en enorm kraft i en stor drake när det blåser. Det finns expeditioner till Nordpolen som utförs med endast släde och drake.

Internationellt sett är det en relativt stor sport, men i Sverige har det inte riktigt slagit igenom ännu. Men Cello tror inte att det beror på att Sverige är efter.
– Den främsta orsaken är nog att det saknas riktigt bra ställen att åka på i Sverige. Det ultimata hade varit en golfbana precis bredvid havet, men det är inte så populärt om man åker där på sommaren, skämtar Cello.
– Sen tror jag också att det handlar om okunskap, folk kan helt enkelt inte vara nyfikna på sporter de inte vet finns.

För att sprida landkiting vidare startade paret år 2009 upp Skykites, en hobbyverksamhet som är en av två importörer av landkiteutrustning i Sverige och som aktivt försöker få fler att falla för sporten. Susanne och Cello erbjuder alla att följa med och prova på helt gratis och bjuder ofta med bekanta när det är ute och kör.
– Hela syftet med verksamheten är först och främst att få fler att få upp ögonen för landkiting men i en perfekt värld vore det såklart underbart om vi kunde leva av landkitingverksamheten, säger Cello.


Foto: Eolo Sport Ind

Eftermiddagens uppdrag blir istället att ge mig en snabblektion i att flyga drake. Tyvärr är vinden för svag för att orka dra någon av brädorna, men kanske är det lika bra. Vad som ser löjligt enkelt ut när Cello gör det, visar sig nämligen vara tekniskt svårt och dessutom väldigt fysiskt krävande när jag själv står med blicken fäst mot draken i skyn.  Trots att jag inte ens har någon bräda under fötterna är det en härlig känsla – en slags försmak av hur det skulle kännas om man kunde åka på riktigt.
– Landkiting är en slags flowkänsla, precis som med surfing och snowboard, beskriver Cello medan han rullar ihop en av drakarna.
– Det är en kick när man hoppar flera meter upp i luften. Det känns lite som att hoppa från en balkong men veta att man landar mjukt. Folk som håller på mycket med kitesurfing tycker vi är galna som kör på land; man landar ju lite hårdare på marken än i vattnet.


Foto: Eolo Sport Ind

Trött i armarna hjälper jag till så gott jag kan med att packa ihop grejerna. Vinden var inte riktigt med oss idag så några spektakulära trick fick jag inte se.
– Mitt favorittrick är superman, berättar Cello. Man låter helt enkelt kiten ”flyga” en så att man åker efter med helt sträckt kropp.

När solen börjar gå ner avtar vinden helt och vi rör oss tillbaka mot bilarna för att avsluta intervjun. Susanne och Cellos nyblivne son skriker, han är trött på att vänta.
– Att skaffa barn är den farligaste extremsporten, skämtar Cello.

Får jag skriva om Fiskebäck, eller är det ett secret spot?

Nej skriv! Det är bara kul om fler kommer hit. Då kanske kommunen måste börja klippa gräset oftare, utbrister Susanne.

Text: Sebastian van Baalen
Var först med det senaste inom skidvärlden. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och undvik att missa något.