Bakom kameran: Ola Rockberg

Lite i det dolda från de mer namnkunniga fotograferna i Åre arbetar Ola Rockberg med att föra fram talande bilder om det kalla och vintriga Åre. Till vardags utbildningsansvarig för sport och skidlärarlinjen i Åre men fyller sin fritid med foto och naturnära upplevelser. Under hösten har han två böcker uppe för lansering som båda handlar om Åre, men på lite olika sätt.

Berätta lite kort om dig själv?

–Jag bor i Åre och jobbar som utbildningsansvarig och lärare på Åre Sport och Skidlärarlinje. Förutom jobbet som lärare fotograferar jag allt möjligt i Åre med omnejd. Naturligtvis blir det många motiv med skid- och friluftsliv eftersom jag rör mig mycket i de kretsarna.

När och hur fick du upp ögonen för skidåkningen?
–Jag är ursprungligen från Östersund och har åkt skidor på alla sätt och vis sedan jag var liten grabb. Från mina föräldrars hus i Östersund kunde man se skidbacken på Frösön och redan på 70-talet skjutsade min pappa mig till backen på eftermiddagarna. När sedan ljuset slocknade framåt tiotiden på kvällen kom han och hämtade mig. I början på 80-talet utbildade jag mig till skidlärare i Friluftsfrämjandets regi och därefter dröjde det inte länge förrän jag fick jobb i Åre som skidlärare, och på den vägen är det.

Hur hamnade du i just Åre?
–Skidlärarjobb och skidåkning lockade mig till Åre.

När upptäckte du din fascination för att filma och dokumentera? 
Jag har länge varit fascinerad av fotografering och min första fotoutställning var faktiskt skidfotografier. Jag hade ett bildspel med diabilder som rullade i ett butiksfönster i Östersund för att vi ville göra lite reklam för Friluftsfrämjandets skidlärarutbildningar. Det här var nog i början på 90-talet. De flesta bilderna var från en serie resor vi hade gjort till Sölden med Friluftsfrämjandet. För ungefär tio år sedan, när den digitala eran fick fart på riktigt, ökade mitt intresse också markant. Sedan mitten på 2000-talet har jag fotograferat på en frilansbasis parallellt med mitt ordinarie arbete i Åre.

Vad är ditt bästa minne från vintern?
–Kanske låter tokigt, men jag fotade vid flera tillfällen i vintras då kameran nästan blåste ur handen på mig eller blev genomblöt av snö och regn och det var mycket intressant. Det är måhända inte de bästa minnena från vintern men de är definitivt minnen som blir bestående. Dels för att jag fick bilder som var lite annorlunda men också för att det krävdes att jag som fotograf tvingades att se på motiven lite annorlunda, vilket är roligt.


Vad är det svåraste med att fotografera?
–Tekniskt sett blir det ju lättare och lättare att fotografera med tanke på att den digitala kamerautrustningen är så pass bra och att det går att experimentera sig fram till goda resultat med den. Däremot är det lika svårt nu, som det var när jag började fota, att variera sig och att hitta motiv som sticker ut ur mängden och blir speciella. Många gånger räcker det inte att bara ta fina bilder med vackra färger. Bilderna ska kunna berätta något och skapa känslor hos betraktaren, och det är väldigt svårt att göra på beställning. Det är svårt att få till bilder som blir bestående minnen hos betraktaren. De flesta bilder, även om de är snygga, stannar inte kvar i betraktarens minne om de inte berör någon särskild känsla hos den som tittar på bilden.

Är det något speciellt som du försöka visa upp eller hålla fram med ditt fotograferande?
–Jag har ofta med mig kameran i vardagliga situationer när jag rör mig i Åre och de senaste åren har jag fotat mycket i Åre by på mina promenader eller när jag är ute på skidor på Åreskutan. Många bilder är inte speciella just vid tagningsögonblicket. De blir egentligen bara en dokumentation av det jag råkar se i kameran på det stället där jag befinner mig. För att man ska uppskatta dessa bilder behöver man ofta en egen relation till Åre. Jag har funderat på hur jag ska få in skidfotografin på ett mer vardagligt sätt och inte bara dokumentera de bästa åken, största tävlingarna eller mest namnkunniga åkarna. Tyvärr har jag inte kommit på något givet sätt ännu, men det kanske kommer.

Vilka inspireras du av fotomässigt?
–I Stockholm bor en dokumentärfotograf som heter Micke Berg och han har inspirerat mig att fota vardagliga, enkla situationer. ”Fota där du är, gör det inte så krångligt och var inte för noga” brukar han ungefär säga! Det har inspirerat mig att ta med kameran i vardagliga situationer. Inspiration till skid- och friluftsfoto behöver man inte gå över ån efter vatten för. I Åre finns flera duktiga fotografer. Mattias Fredriksson, Niklas Blom och Gösta Fries för att nämna några. Göstas bilder gillar jag speciellt. De är ibland lite underfundiga och kräver att betraktaren har tid att titta en stund på motivet för att förstå bilden. Hans bilder är inte alltid så självklara vid första anblicken vilket gör att de blir mer intressanta över tid.

Vilka är de viktigaste ingredienserna enligt dig för att lyckas med sitt fotograferande?
–Bra fotograferande kräver många gånger att man på något sätt har en relation till motiven. Ska man fota skidåkning är det en förutsättning att man kan fenomenet skidåkning så man vet vad man ska titta efter. Jag har varit närvarande vi flera World Cup tävlingar (både alpint och puckel) i Åre och fotat. De bästa bilderna kommer när man känner sig bekant med området, åkarna och har skapt sig en idé vad man vill fota. Faktum är att förståelse för det man ska fota kan vara viktigare än utrustningen i flera fall. Jag tycker om att besöka platsen jag ska fota flera gånger eller vara där i god tid innan fotograferingen och det är först efter en tid på platsen som bilderna kommer. Det här innebär att man måste vara utrustad med tålamod som fotograf. Har du tålamod kommer motivet till dig när du står och väntar, låter konstigt, men så är det rätt ofta upplever jag.

Hur ser planerna ut för sommaren och hösten?
–Jag har ett projekt som startade i våras och löper över ett par månader och det är att följa Jämtland/Härjedalens TV-pucklag. Det blir dokumentära bilder på grabbarna som förbereder sig för TV-pucken i höst. Fysträningar, samlingar, peppning, isträning, matcher, glädje, sorg, laganda, förväntan är saker som blir förevigade när man hamnar bland ett gäng målmedvetna idrottskillar. I höst är jag inblandad i två boksläpp om Åre. Jag själv ger ut en fotobok om Åre, ”Årebilder”, som är en skildring av Åre som by sett utifrån mitt perspektiv som Årebo. Martin Alzén som är frilansskribent, skidlärare och Årebo kommer att förgylla boken med texter om Åre by. Dessutom är jag som fotograf inblandad i en bok som heter ”Åre offpistguide” som är precis vad det låter som, en guide för den som vill hitta till bra offpiståkning i Åre.

Vad kan vi vänta oss till nästa vinter?
–Nästa vinter bevakar jag alla de World Cup tävlingar som går av stapeln i Åre. Det blir åtminstone tre discipliner: racing, puckel, skicross. Jag kommer även fortsättningsvis att göra många fotopromenader i Åretrakten, både till fots och på skidor, med kameran nära till hands. Exakt vad som händer mer än det vet jag inte ännu.

Vad har du i din kameraväska?
–Nikon D3s och Nikon D700 med tillhörande objektiv (Nikkor, 35/2.0, Nikkor 50/1.8, Nikkor, 85/1.8, Nikkor 105/2.8, Nikkor 24-70/2.8, Nikkor 70-200/2.8, Nikkor 300/2.8) Dessa verktyg är pålitliga arbetshästar men faktum är att flera av mina bilder de senaste åren fotats med en liten Panasonic Lumix GF1som är en spegellös systemkamera som går ned i jackfickan. Till den har jag bara ett litet fast objektiv (20/1.7) och då gäller det att vara kreativ när man ska fota. Det är nyttigt att laborera med olika utrustning för att hitta variation på de bilder man tar. Jag återkommer gärna till samma motiv flera gånger fast med olika kamerautrustning. 

Text: Kristoffer Frenkel
Foto: Ola Rockberg