Deeptalk med Henrik Harlaut

Hur stor betydelse kan ett hopp ha för ens karriär? Ganska stor om man heter Henrik Harlaut och är ensam i världen om att sätta just det hoppet. Tack vare sin nosebuttertrippel i X Games blev Henrik Harlaut ett känt ansikte även utanför slopestylescenen.

Efter flera försök fick Henrik Harlaut i år äntligen till det i X Games, både i slopestylen och i big air.

”Put your self in the history books dude, cause you know that you´ve got it. Put it in the history books Henny, just stomp it.”

Tanner Halls peptalk inför Henrik Harlauts näst sista hopp i årets X Games big air-final i Aspen blev snabbt en snackis men för Henrik, just där och då, verkade det ha haft föga betydelse. Han hade redan bestämt sig – det var en historisk dag.
–Jag hade tänkt på nosebuttertrippeln i en månad i alla fall och så pratade jag om det med dem jag bodde med den dagen, att jag kanske skulle göra det, för jag kände att jag kunde göra det. Men jag hade inte tänkt att göra det om jag inte behövde det, säger Henrik Harlaut.

Efter att ha vunnit kvalet med sina nosebutterdubblar stärktes hans redan goda självförtroende ytterligare. Och medan övriga i finalfältet hängde i loungen inför finalen stannade Henrik kvar ute vid hoppen och la upp finalplanerna.
–Jag tänkte för mig själv om jag skulle göra det eller inte och det var samma sak då, om jag behöver göra det så gör jag det tänkte jag.

Henrik Harlaut njuter, med all rätt, under årets X Games.
Efter de tre inledande finalhoppen rådfrågade han kompisen Tanner Hall om han skulle testa nosebuttertrippeln.
–Men då sa han att jag inte behövde det eftersom alla andra var jättelångt efter. Han sa istället att jag bara skulle göra en massa stilfulla trick som alla vill se och som andra inte kan göra.

Henrik följde råden och laddade på en dubbelcorksjua följt av en biotia.
–Sedan när jag landat det sa Tanner Hall att jag borde göra nosebuttertrippeln ändå och då valde jag att göra det, även fast jag hade vunnit utan den. Jag kände att jag skulle landa den, det var ett bra tillfälle för den.

Får du den känslan ibland, inför ett hopp, att du vet att du kommer att sätta det?
–Ja.
Och då gör du oftast det eller?
–Ja, ofta är det så. Men jag är en sån som går och tänker 100 procent skidåkning hela dagen. Jag tänker så mycket på nya trick och så där så jag hade tänkt ut exakt hur jag ville göra den där. Det gick så bra hela kvällen, jag landade allting helt perfekt, inte en enda backseat, ingen drag eller någonting så då kände jag att det var dags. Jag visste ju att det var många som kollade på X Games också så då visste jag att det skulle bli en bra grej av det, och det blev det. Jag har aldrig fått så mycket berömmelse som då. Sjukt kul, riktigt riktigt kul.

Henrik Harlaut överst på pallen i X Games.

Hur var känslan efteråt, glädje eller lättnad?
–Det var otroligt mycket glädje men det har också varit ett mål sedan jag var liten att vinna X Games. Det var största målet, men de två senaste åren har jag känt att jag haft lite problem med domare och sådär, de har inte riktigt gillat min typ av trick, och så har jag börjat filma mycket så jag tänkte inte riktigt på det som en dröm längre. Det kändes som att den kom längre och längre ifrån mig men det var otroligt kul när det väl hände för då förstår jag ju och kommer ihåg allt jag gjort för att det ska hända och allt jobb jag har lagt ner. Som en lättnad men med sjukt mycket glädje.

Hoppet gav maximala 50 poäng och fick en av kommentatorerna att utbrista: ”That is the most insane trick that has ever been done in ski big air”.
Vad betyder ett sånt hopp för dig som skidåkare?
–För mig själv kommer jag komma ihåg det så otroligt väl, allt runt omkring och så där. För karriären vet jag inte…sponsorerna gillade väl det, hehe.
Vad betyder guldet tror du?
–Alla som har tagit ett guld i X Games har ju kvar det som merit flera år senare.

Guldet i big air följdes upp av ett silver i slopestylefinalen. Och det är inte bara i X Games han har lyckats i vinter, Henrik är i sitt livs form och levererar i tävling efter tävling.
–Jag har inte missat en enda pallplacering i de tävlingar jag har ställt upp i i vinter, det är fett.

Varför går det så bra för dig just nu?
–Jag har så kul. Det är så många som är stressade och kanske inte har lika kul just nu. Vanligtvis vill jag ha mina egna trick på alla features, det gör att det är så mycket svårare. Men i år bestämde jag att ta ner det lite och bara köra ett eller två egna trick och på resten köra trick som alla andra gör för de är så mycket lättare och domarna vet hur de ska bedöma dem. Sedan har jag ju buttern som jag kan lägga till lite extra.

Harlaut tar luft i X Games.

Försäsongen spenderade han i Mammoths park tillsammans med Armada-polaren Phil Casabon vilket bland annat resulterade i den uppskattade editen The Beginning. Därefter följde Dewtouren och Inspired Demo Tour som han är i sluttampen på nu. Under 66 dagar besöker han, Phil Casabon och Paul Bergeron 50 olika skidorter i USA.
–Det har varit otroligt roligt och avslappnande. Så fort vi kommer till berget sitter det ett gäng kids på 15 personer och bara väntar, sedan hänger det på ett lika stort gäng till, det är riktigt fett. De flesta kids blir stokade bara vi kommer till deras backe, vi behöver inte göra de galnaste tricken för backarna har oftast inte så sjuka hopp.

Henrik ser det som ett slags välgörenhetsprojekt samtidigt som han får göra det bästa han vet – åka skidor.
–På många av de här ställena är det aldrig några professionella skidåkare. Många av dem kommer därifrån men kommer aldrig tillbaka. De i Colorado får se alla proffsen på de största tävlingarna så det här är lite för att ge tillbaka något till dem som inte bor där.

Mannen bakom demotouren, Eric Iberg, har drömt om projektet i flera år men det var först i år som det blev av.
–Han har velat göra det de senaste 15 åren och har frågat andra pro’s om de skulle vara down och göra det men de har inte velat. Jag ser det som ett bra nytt sätt att marknadsföra sig och sjukt bra för sponsorerna. Och så har jag fått se 30 nya skidbackar som jag aldrig sett innan.

Vid tio års ålder satt Henrik Harlaut i en buss på väg ner till ett alpinläger på den italienska glaciären Schnalstal i Italien. Något år tidigare hade han bytt Väsjöbacken i Stockholm mot Åre då hans skidtokiga familj ville komma närmare ”the real stuff”. Med på bussen ner till Italien var den tre år äldre Jacob Wester som under bussresan introducerade den nya typen av skidåkning för den vetgirige tioåringen.
–Jag visste inte så mycket om sporten alls då. Jag hade sett Red Bull Big Air en gång och tyckte det var sjukt fett. Men jag började snacka med honom (Wester) och han berättade en massa om sporten, hur fet den var och hur fri den var. Han sa då att jag måste lära mig att göra en backflip där nere i Italien.

En ung Henrik Harlaut efter silverplatsen i London Ride 2005.
Jacob var inte med på själva alpinlägret utan åkte ner till Italien på egen hand för att nöta hopp. Den sista dagen på lägret lämnade Henrik portarna och gled ut till det hopp Jacob hade byggt ute i pudersnön. Utan större bekymmer satte han den där backflippen Jacob hade pratat om och i samma ögonblick inleddes vad som skulle bli en sanslös karriär.
–Det var då jag visste att det är det här jag ska satsa på, att jag kunde bli bra på det. Jag var bara tio år och kunde göra en backflip.

Under vintern fortsatte han att nöta hopp och rails. Dagarna spenderades i Bräcke och kvällarna hemma på tomten i Ullån, på de egenbyggda hoppen och trärailen som han byggt tillsammans med bröderna Oscar och Philip. Men det var först på våren, när Jacob Wester kom upp till Åre, som han gjorde backflippen igen.
–Så mina kompisar trodde inte på mig när jag sa att jag hade satt den i Italien. Men när Jacob kom upp till Åre på våren fick han mig att testa det i Bräcke och då landade jag den, det finns på film, och då fick jag visa det för mina kompisar.

Ryktet om den modige grabben med det svåruttalade efternamnet spred sig i Åredalen och vid 13 års ålder nådde det längre än så efter att Henrik kommit tvåa i tävlingen Quarterfajt, i Åre. Före killar som Jacob Wester och Henrik Windstedt.
–Det var mitt första riktigt bra resultat.

Över tio år har passerat, och idag är läromästare Wester och Harlaut kollegor i det svenska slopestylelandslaget.
–Jag har otroligt, otroligt mycket att tacka Jacob för. Han var den som visade freeride.se för mig också, 2001 någon gång, när han gjorde massa tricktips för hemsidan. Jag har alltid tyckt att Jacob har varit den bästa svenske förebilden för mig.

Henrik Harlaut har en unik stil, både i parken och på gatan.
Foto: Fredrik Tacacho

Det är inte helt lätt att få tag på Henrik den här vintern, än svårare att få till ett möte med honom. Men nu, i samband med att han är hemma i Sverige för att förnya sitt USA-visum, tar han emot hemma i tvåan på Gärdet i Stockholm en gråmulen februaridag. I ett par väl tilltagna hängslebyxor, en fluffig svart hoodie och en ståtlig grön keps, allt från sponsorerna givetvis, sitter han skönt tillbakalutad i den vitbeiga soffan samtidigt som han tillrättavisar en dread som fallit fram på näsroten.

Tack vare framgångarna i X Games och satsningen på OS är mediaintresset ett helt annat än han är van vid. SVT har han betat av på morgonen och senare på eftermiddagen kommer Aftonbladet för en intervju. Henrik klagar inte, han trivs med Henrikhaussen.

Hur är det att vara Henrik Harlaut idag?

–Det är rätt likt, för mig själv är det som det alltid har varit. Jag har aldrig velat ändra på mig bara för att jag har blivit mer känd.

Hur trivs du med uppmärksamheten?
–Jag tycker det är kul för jag har alltid velat bli känd, men från början drömde jag om att bli hockeyspelare. Jag har själv alltid haft favoriter och det har gjort att jag har velat bli en favorit för andra också. På det sättet har jag velat bli känd, inte känd för att vara känd, men för att kunna inspirera och visa glädje.

Hans egen skidhjälte har länge varit en viss Tanner Hall.
–Han har varit den största inspirationen och hjälten för mig, men det är många andra också.

Henrik njuter av att stå i rampljuset.Hur känns det att själv vara den hjälten för många idag?
–Det är sjukt kul för tänk om Tanner och Pep och alla de hade åkt runt och kommit till typ Väsjöbacken, det hade man aldrig kunnat tro. Det är en känsla som jag känner igen och vet hur den skulle vara och det ser man ju på kidsen också. De kan ju inte förstå det, de tycker att det är otroligt fett.

Och intresset för Henrik lär inte svalna på ett tag. I början av mars är det Slopestyle-VM i norska Voss och nästa år, när slopestylen gör entré i OS i Sotji, kommer Henrik presentera sig för den stora massan där hemma i tv-sofforna.

Historiskt sett har jibbarna haft en negativ inställning till de stora tävlingarna som OS och VM, det har ingått i själva imagen men den attityden håller på att förändras. Henrik Harlaut är en av många åkare som välkomnar inträdet i OS i Sotji nästa år.
–Det kommer göra själva sporten så otroligt mycket större. Vissa saker är inte så fett med det men jag försöker inte tänka på de delarna. Jag försöker bara se det positiva, att jag har en chans att vara där och påverka. Det är lätt att säga vid sidan av att det inte är fett med OS och att ingen kör fett där men därför skulle jag vilja vara där och påverka och visa att det är fet åkning i OS och att folket som ser det ska kunna se den mest stilfulla åkningen i världen förhoppningsvis.

Henrik bjuder på en cork 360. För att plocka mer poäng hos domarna har han valt att skala ner antalet egna hopp och istället köra hopp som är mer lättbedömda för domarna inför OS.Vad kan det negativa med OS vara?
–En del tycker att det roliga försvinner när det blir så seriöst. Men jag kommer att se det som X Games, jag kommer att träna lika hårt inför det. Redan är det många som gör illa sig bara för att de blir så upphetsade av själva grejen att det är OS.

Är det många duktiga åkare som kommer att bojkotta OS tror du?
–Inte inom tävlingsscenen, alla som tävlar i X Games kommer att vara med. Men det kommer ju inte att kunna bli lika stort som X Games eftersom varje land bara får skicka fyra åkare. Så USA är det ju synd om för de kommer ju inte kunna ha alla sina bästa åkare där för de har så många duktiga åkare.

Tänker du mycket på OS redan?
–Jag tänker på det rätt mycket, vad för typ av åk jag vill göra. De har sagt att det ska vara två rails och tre hopp. Att hålla mig skadefri är högsta prioritet, skidåkning är det roligaste jag vet i hela världen och därför vill jag kunna åka skidor dagen efter.

Henrik vill göra avtryck på flera sätt under OS, inte bara i parken.
–Jag vill chocka den svenska befolkningen. De kommer att säga ”va, kan man se ut så där”. Jag ser ju annorlunda ut jämfört med en normal svensk med mina dreads och mina stora kläder men jag ska bara vara mig själv. Jag försöker inte vara något speciellt, men det ska bli kul och förhoppningsvis får jag massa extra uppmärksamhet på grund av det också.

  

Det klassiska klippet där Tanner Hall peppar Henrik till stordåd.

Text: Fredrik Tacacho
Foto: Armada, Fredrik Tacacho