Cykelpremiär i Högbo – Sveriges bästa stigcykling?

Högbo är det gamla järnbruket utanför Sandviken, knappt 20 mil från Stockholm, som idag är ett poppis friluftsområde. Freerides trogna frilansskribent Petter Elfsberg har besökt Högbo MTB-Arena för att prova på stigcykling för första gången. Häng med på en svettig och rolig mountainbike-premiär.

Min 3-växlade Monark har tjänat mig i många år. Genom stadens gator och till och från förskolan har den rullat flitigt. Allt som oftast har jag tagit mig fram med kepsen bak och fram och med för lite luft i däcken. Cykling för mig är att ta sig från punkt A till punkt B, det har aldrig varit mer än så. Än.

”Cykling för mig är att ta mig från punkt A till punkt B, det har aldrig varit mer än så. Än.”

I det sociala flödet ställs nu skidor in och cyklar tas ut. Pudriga skidbilder byts ut mot cyklister i solnedgångar och fartfyllda flygturer med leriga mountainbikes. Jag har på något ofattbart sätt lyckats kringgå denna hysteriska cykeltrend som fyller alla skidåkares omåttliga action-behov under de snöfria månaderna… fram tills idag. För tydligen så har jag ett cykelparadis runt knuten. Och vad passar väl bättre än att nyttja sitt närområde dessa dagar?

Högbo Bruk ligger 6 kilometer norr om Sandviken, cirka 20 mil från Stockholm, och är ett gammalt bruk där järn- och ståltillverkningen blomstrade under 1600-talet men som idag nyttjas som ett stort rekreations- och friluftsområde. Högbo MTB Arena har gjort sig ett namn under de senaste åren och idag är det tydligen min tur att cykla mountainbike, för första gången.

Jag svänger in på parkering till Högbo och möter upp Anders Hansson, mitt angenäma sällskap för dagen, som redan har lyft ut cykeln ur bilen när jag anländer. Anders är gammal tävlingscyklist och tillika rutinerad skidåkare och är en av tre cykelinstruktörer i Högbo.

Intill oss är en padel-match i full gång och framför oss börjar flera sällskap lägga ut handdukar på stranden intill den lilla sjön i Högbo trots att det fortfarande är tidig morgon, Högbo Bruk lever i allra högsta grad. Apropå grader, termometern visar glädjande 26 grader i luften samtidigt som vi spatserar genom denna ljuvliga sommaridyll tills vi kommer fram till byggnaden som företaget ”Äventyrarna” förvaltar.
– Är cykeln klar? Ropar Anders in genom dörren till något som ser ut att likna ett kontor.

Ut kommer Tobias Hägglund, som är en av nyckelpersonerna i Högbo och bland annat driver Äventyrarna som hyr ut diverse åkdon så som cyklar, kanoter, inlines och rullskidor. Han beger sig kvickt ut i förrådet där en drös med mountainbikes står uppradade, och det dröjer inte länge innan jag har en lämplig cykel framför ögonen på mig.

”Här finns milsvis med leder i alla svårighetsgrader där den kortaste slingan är knappa 2 kilometer medan den längsta mäter hela 45 kilometer”

Jag och Anders småpratar om stigarna och lederna i Högbo Bruk samtidigt som vi sakta cyklar genom den vackra bruksorten på väg mot cykelspåren. Här finns milsvis med leder i alla svårighetsgrader där den kortaste slingan är knappa 2 kilometer medan den längsta mäter 45 kilometer. Anders stannar till vid en karta som ger oss en överblick över detta omfattande stigcenter innan vi fortsätter vidare mot pumptracken och teknikområdet.

Jag behöver inte många minuter på cykeln innan jag inser hur ofattbart det är att jag inte nyttjat detta enorma cykelområde tidigare. Nåväl… jag intalat mig att någon gång ska vara den första och är glad att premiären bjuder på strålande solsken och trevligt sällskap.
– Häng med, nu kör vi! Hojtar min guide framför mig och sedan börjar vi trampa på ordentligt.

Vi glider fram i den grönskande vegetationen som allt som oftast är omgiven av små sjöar eller tjärnar. Gästrikland är vackert och jag försöker njuta så mycket som möjligt av naturen samtidigt som jag måste hålla fullt fokus på underlaget. Ovan som jag är så blir varenda sten och rot en utmaning och, till skillnad från när jag manövrerar ett par skidor, så har jag ingen aning hur cykeln reagerar i den här typen av terräng. Men en sak är säker i alla fall, jäklar vad kul detta är! Och snart inser jag att en heldämpad modern mountainbike är något heeeelt annat än min 3-växklade Monark.

Vi kör på leden ”Tobbe” som sannolikt är namngiven efter mannen som lånat ut cykeln till mig. Det är en av de enklare blå banorna men terrängen med svepande kurvor och flera långa spångar är utmanande, åtminstone för mig. Vi trampar på längs leden, genom gran- och björkskog och över myrar, ibland är stigen riktigt smal för att sedan öppna upp sig till en bred grusväg.

”Det är verkligen en naturupplevelse att rulla fram längs den trolska skogen och sinnesstämning som infinner sig kan helt klart jämföras med en bra dag på fjället under vintertid”

Efter en stund kommer vi fram till sjön Öjaren och den, i trakten, välkända Svartviksstugan som ligger vackert belägen intill vattnet där vi stannar en stund. Det är verkligen en naturupplevelse att rulla fram längs den trolska skogen och sinnesstämning som infinner sig kan helt klart jämföras med en bra dag på fjället under vintertid.

Tids nog närmar vi oss platsen där vi startade och vi cyklar nu förbi en gigantisk hög av sågspån som döljer enorma mängder snö, vilket givetvis fascinerar en skidåkare lite extra. Högbo lagrar snö under sommaren för att kunna få upp sitt väletablerade längdspår tidigt på hösten.
– Det är kylslingor nedgrävda i spåret, förklara Anders samtidigt som vi cyklar ett varv intill längdspåret som kort efter sommaren kommer att täckas av snö.

Snö och vinter känns dock långt borta just idag, svetten rinner och termometern har passerat 30 grader. Trots värmen kan vi inte hålla oss från att avsluta i pumptracken och teknikområdet. Vi känner på lite luft under hojen, tränar på diverse balanshinder och sveper fram i velodromerna.

Trots att det är måndag förmiddag och industri-semestern inte har kickat igång ännu så är vi långt ifrån ensamma. Många cyklister passerar och i teknikområdet får vi sällskap av en familj från Stockholm som besöker Högbo för första gången.
– Det är jättebra här, det finns något för alla! Säger den äldste i sällskapet när jag frågar om vad de tycker om området.

Den yngsta familjemedlemmen är inte mer än fem år gammal men skiner som en sol när han trampar för fullt med sin lilla mountainbike.
– Jiiihoou, tjuter han samtidigt som cykeln rullar över en kulle.

”det är väl det som gör Högbo unikt, här finns något för alla. Ett utryck som må vara en klyscha, men som i detta fall stämmer till punkt och pricka”

Och det är väl det som gör Högbo unikt, här finns något för alla. Ett utryck som må vara en klyscha, men som i detta fall stämmer till punkt och pricka. För mig som nybörjare känns området fantastiskt inbjudande, och trots att jag själv inte testat de svårare banorna (än), så verkar gemene besökare helt överens om att de kan utmana den mest erfarna cyklist.

Och den som inte vill cykla behöver knappast gå sysslolös. Här kan du paddla kanot, gå en golfrunda eller spela padel. Eller varför inte klättra i höghöjdsbanan, träna i utomhusgymmet eller ta en tur runt sjön på rullskidor? Ja, ni hör ju.

Jag lämnar av min cykel hos Äventyrarna och därefter avnjuts en välförtjänt räkmacka tillsammans med Anders på kafét Gruvstugan.
– Tack för idag, jag tänkte blåsa ur mig själv några varv på de svarta lederna innan jag åker hem, säger Anders samtidigt som han sveper det sista ur kaffekoppen innan han cyklar iväg.

Själv passar jag på att ta en svalkande simtur vid badplatsen innan jag lämnar Högbo Bruk. I bilen på väg hemåt känner jag mig tacksam, att under en så pass speciell sommar som denna, ha en sådan fantastisk plats i mitt närområde.

En kvällstidning utnämnde nyligen Högbo MTB-Arena som Sveriges bästa stigcykling, huruvida det stämmer eller inte låter jag vara osagt tills jag har skrapat ihop fler cykel-erfarenheter. Men det låter åtminstone rimligt helt efter vad jag fått uppleva idag.

Text: Petter Elfsberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
0 kommentarer
Kommentera