De 7 märkligaste skidorterna världen

Skidorter kommer i de flesta färger och former, och även om de flesta skidområdena homogeniseras mer och mer i dagens globala samhälle finns det åtskilliga utstickare. Är du själv på jakt efter de riktigt udda fåglarna behöver du inte söka längre än precis hit, här listar vi nämligen de 7 märkligaste skidorterna vi känner till!

Egentligen är skidorter över huvud taget en ganska märklig företeelse. Hela samhällen som fortsätter finnas och i vissa fall till och med från början byggts enkom för att det finns en stor grupp människor som tycker det är härligt att spendera tid under vintrarna med att glida ned för backar. För oss skidälskare är det självklart, men för många som inte förstår charmen i det vi gillar mest är det inte full så begripligt. Det finns dock vissa platser som är lika märkliga för oss som en ”vanlig” skidort är för vinter-hataren. Vissa av dem är välkända, men likväl fenomen, andra är betydligt mer obskyra.

Mzaar, Libanon

Listan inleds med en ort som inte varit så märklig om den legat i alperna. Mzaar är en by bland berg, det finns liftar av olika sorter, 80 km pister av de flesta olika svårighetsgrader och goda möjligheter att åka utanför pisten. Men orten ligger inte i alperna, den ligger i Libanon. Libanon som i grannland till Syrien och Israel. Om du frågar efter skidorten Mzaar väl på plats i Libanon är det dock inte helt säkert att alla kommer säga sig förstå vad du menar. Mzaar betyder nämligen ungefär fristad på arabiska, och det är inte alla som tycker det är ett lämpligt namn på skidorten. Vissa känner istället skidorten under andra namn, antingen som Faraya efter den “riktiga” byn som ligger i närheten, eller som Ouyoune el Simane efter namnet på det område där Mzaar ligger.

Malam Jabba – Pakistan

Det är många som känner till Gulmarg i Indien, och det är i sig en relativt märklig ort. Det har t ex skrivits om Gulmarg att den som inte vill ha sin skidåkning serverad tillsammans med apor och automatkarbiner bör se sig om efter en annan ort. Men om Gulmarg inte känns riktigt extremt nog är det bara kika en bit bort på andra sidan den gräns som ligger till grund för automatkarbin-delen av Gulmarg-upplevelsen. Malam Jabba ligger i Pakistan, i ett område där olika talibangrupperingar varit (och eventuellt är) högaktiva. Faktum är att talibanerna hade total kontroll över området Malam Jabba ligger i år mellan 2007 och 2009. Någon gång under den tiden kom de fram till att skidåkning inte är något som människor ska syssla med, varför de passade på att demolera hela skidområdet. Sedan dess har säkerheten i området ökats, och skidorten har kunnat byggas upp igen, men precis som i Gulmarg innebär det att allehanda militant och halvmilitant personal rör sig i området. Istället för skyltar om att inte gunga liftstolarna eller åka sicksack i liftspåren pryds deras liftar om uppmaningar om att rökning och vapen i liftarna är förbjudet. Och även om Malam Jabba inte ligger lika nära den indisk-pakistanska gränsen som Gulmarg (beroende på vem som tillfrågas, exakt var gränsen går råder det inte helt och hållet konsensus om) är det inte mer än ca. 10 mil till östra Afghanistan…

La Grave, Frankrike

La Grave är, minst sagt, en välkänd skidort. Men välkänd innebär inte nödvändigtvis “normal” och ju mer en tänker på det, desto lättare är det att komma till insikten att La Grave är en märklig skidort. När den typiska skidorten idag är mångmiljonprojekt med nyinvesteringar, liftar kors och tvärs, stora hotell och nattklubbar gör La Grave 180 grader och bjuder på en trött och traditionell alpby med exakt 0 km pist på berget och, i praktiken, en enda lift – som dessutom är över 40 år gammal. Det är förvisso just den kombinationen som gör att många skidåkare beskriver La Grave som det ultimata skidparadiset, men det ändrar inte det faktum att det är en rejält udda skidort. La Graves fortsatta verksamhet som skidort har också varit högst tveksam vid minst ett tillfälle, även om det redde ut sig med minsta tänkbara marginal. Ryktet säger att delar av svårigheterna med att hitta nya ägare som är villiga att ta över driften har att göra med att hela verksamheten ligger i nationalpark, något som försvårar eventuella utbyggnader av systemet.

Masikryong – “Demokratiska” Folkrepubliken Korea (Nordkorea)

För de som är lika intresserade av lägga blommor vid statyer av diktatorer som de är av skidåkning, gillar att höra propaganda om de amerikanska hundarna, eller helt enkelt inte vill kunna röra sig utanför sitt hotell utan medföljande ”guider”, är Masikryong den perfekta skidorten. I ett land där både fattigdom och svält är ett faktum beslöt sig ”den store ledaren” att bygga en skidort. Knappast det enda tveksamma beslutet som tagits av den stora ledaren, men skidorten är ändå en märklig skapelse. Både Sam Smoothy och Jamie Barrow har varit på plats för att testa åkningen, intressant nog har båda valt att avstå några negativa kommentarer gällande åkningens, eller skidortens, kvalitet. De uttalade förvisso heller inga positiva kommentarer. Vi låter läsaren själv dra slutsatser om hur det kommer sig. Båda besökarna har dock kommenterat på att det är extremt ont om människor, både i de preparerade pisterna och utanför. Även här får läsaren dra egna slutsatser om hur det kommer sig…

Ski Dubai – Förenade Arabemiraten

En ort som de flesta förmodligen har hört nämnas i något sammanhang tidigare. Eller ja, ort och ort är väl att ta i, orten i sig skulle vara Dubai då, Ski Dubai är trots allt bara en backe i staden. Och rent krasst, det är inte ens världens största inomhusbacke. Eller ens näst största. Men det är den inomhusbacke som ligger i den varmaste klimatzonen av alla inomhusbackar i världen, och det var den första inomhusanläggningen i världen som erbjöd en svartmarkerad nedfart. Med en årlig snittemperatur på 28 °C och en lokal geografi plattare än en pannkaka (bildligt talat, bokstavligt talat säger det inte så mycket) är det nog ett av de sista ställena på jorden en förväntar sig finna snöburen skidåkning på, men oljepengar ger stora möjligheter! Och även om de flesta förmodligen ser det som en klimatvidrig och meningslös anläggning, finns det säkert andra som ser det som en tröst att skidåkning på snö kan komma att fortsätta även efter ett kommande klimat-armageddon.

Oukaïmden, Marocko

Tidigare har nämnts en naturlig skidort i mellanösterns kornbod och en konstgjord skidort i mellanösterns öken. Men vad sägs som en naturlig skidort i nordafrikas stenöken? Och visst, det finns ju berg i Marocko, så att det finns någon lokal sketen “monte composte” med en trött knapp- eller replift från förra sekelskiftet som rullar en gång vart tionde år är ju inte otänkbart. Men en “riktig” skidort? Oukaïmden är kanske in en stor skidort med europeiska mått mätt, men med 600 meter fallhöjd, 6 liftar, skiduthyrning, skidskola, hotell, och restauranger får det nog ändå räknas som en riktig skidort. I nordafrika. 8 mil från Marrakech, där en ansenlig del av turistindustrin är i form av “ökentourer”. Det sägs att pistningens kvalitet ligger långt från den genomsnittliga italienska motorvägspisten, och att “pisternas” sträckning är högst tveksamt markerad. Planer har funnits på att förbättra detta i samband med en jätteinvestering från ett Dubai-baserat företag, men både aktuella bildbevis och avsaknaden av golfbanan som samtidigt skulle anlags tyder på att de investeringspengarna försvann snabbare än en avlöning till någon helt annan del av världen.

Haines – Alaska

Om La Grave är en skidord utan pister, men med en lift så är Haines i Alaska en skidort utan vare sig pister eller liftar. Att det då verkligen rör sig om en skidort är väl debatterbart, men med tanke på hur nära förknippat Haines är med helikopterskidåkning och hur många personer som varje år vallfärdar dit just för att åka helikopterburen skidåkning anser vi ändå att Haines platsar på den här listan. Med tanke på var det ligger är det inte så märkligt att det har blivit så. På en udde, längst inne i en fjord, bokstavligt talat omgivet av berg, på en plats som urinvånvarna kände som Dtehshuh – “slutet på vägen”. Av de skidorterna som listats här skulle ett besök till Haines förmodligen vara det dyraste. Inte nog med att heliskiing i sig är något av en dödsstöt för plånboken, Haines har också ett rykte om sig att vara notoriskt dyrt att leva i.

Text: Oscar Frick