Drömjobben: Bergsguide
Ett av de mest givna alternativen när man talar om skidåkning och drömjobb är såklart bergsguide. Vi träffar en livs levande sådan som berättar hur det är att jobba som lots på berg runtom i världen.
Att gilla att få småspik i ansiktet, sova skavfötters med klienter och pusha sig till den yttersta gränsen är inte helt fel om man vill bli bergsguide. Det kan Krister Jonsson, guide på Alpinemadness, intyga. Han blev den förste svensk att bestiga alla sex klassiska “northfaces” i Alperna, har nått toppen solo på Eiger och Matterhorns nordsida och satt nya rutter i Kirgizistan, Grönland, Norge, Kenya och Frankrike.
Hur började skidintresset?
– Mitt intresse för äventyr, i form av skidåkning utanför pisterna, började redan i grundskolan. Jag tog varje chans som gavs att åka offpist. Genom skolan hade jag möjlighet att åka med till den lokala backen i kommunen Bjurholm och Agnäsbacken. Utöver detta så var min far alltid med på noterna och drog mig upp med skoter i min hemby Bredträsk och Mullberget. Det gav ofta väldigt bra skidåkning.
När bestämde du dig för att bli guide?
– I samband med att jag jobbade på Tarfala Forskningsstation i Kebnekaise. Jag hade ett uppdrag som tekniker för Naturgeografiska Institutet i Stockholm som driver forskningsstationen. En dåvarande kollega gjorde anspråk att söka till Svenska Bergsguideorganisationen (SBO) och därav fick jag idén att göra likaledes. Det var 1998 eller -99.
Vad är det roligaste, och det svåraste, med att vara guide?
– Det absolut roligaste med mitt yrke som bergsguide är att få se människor uppleva sina drömmar. Det kan vara att bestiga ett berg eller ha en trevlig vecka med skidåkning i snö som någon bara drömt om och sett i ett skidreportage. Givetvis så finns det baksidor och ibland så faller det på att klienten inte har nivån som krävs för att dem ska kunna nå sina drömmar, hur mycket energi jag än sätter in för att hjälpa dem.
Hur lär man sig om snö?
– Att lära sig om snö är ett outtömligt ämne. Det går aldrig att bli fullärd. Min erfarenhet är att ju mer jag lär mig desto mera komplext finner jag det. Det handlar mer om att att bygga upp respekt och distans. Och lära sig säga nej, inte idag.
Vad är det bästa med att arbeta med Alpinemadness?
– Min firma Alpinemadness är lite provocerande i form av sitt namn, lite som jag själv. Jag vill stå ut och ge lite mera. Många av mina kunder är just människor som vill puscha sig själv till nästa nivå, oavsett om det gäller klättring eller skidåkning.
Vad har du för tips skulle du ge till någon som vill bli guide?
– Att jobba som bergsguide är många gånger väldigt fysiskt påfrestande men för att häva det så är det bara att ligga i och träna och aktivera sig.
– Vad många glömmer är att det även är psykiskt jobbigt. Om jag har en kund som bokat in en vecka med offpist och skidåkning och vädret gör allt annat än samarbetar. Det kanske är varmt och till och med regnar, ja då krävs en del engagemang och positivt tänkande för att få utkomsten att bli positiv. För att bli långvarig i yrket krävs en hel del initiativförmåga och att se möjligheter i komplexa situationer, och att gilla att ha folk inpå sig hela tiden. Det finns inte så många yrken där man ena stunden befinner sig i den mest exponerade situationen, därefter delar middag och sedan sover skavfötters med sin klient för att nästa morgon vakna och fixa frukost. Men om man gillar berg och att ge oförglömliga upplevelser, så är det ett drömyrke. Glöm aldrig att när det känns om jävligast att du faktiskt får betalt för att stå i ihållande regn och bara härda ut och hålla humöret uppe!
