Ett samtal med Martin Letzter – Från Everest till Ramundberget
Seven Summits på skidor och VD för två av Skandinaviens mest älskade skidanläggningar till att nu valt att förtidspensionera sig. Vi tar ett samtal med Martin Letzter ute på fjället.
Jag träffar Martin på toppen av Nordalsfjäll, stunden efter att NM 2026 just avslutats.Tillsammans tar vi ett åk nerför en av de nordvästra bergsidorna. Snön är fantastisk och motiverar en extra tur till toppen. På vägen upp berättar Martin att han relativt nyligen valt att förtidspensionera sig.
– Nu gör jag bara vad jag tycker är roligt, säger han mellan stegen upp på Nordals, som till synes är ansträngningslösa.
Utrustningen han bär berättar sin egen historia. Slitna men välvalda prylar på en person som vet precis vad han behöver; inte mer, inte mindre.
Martin har ett ovanligt och intressant CV bakom sig. Tillsammans med Olof Sundström var han först i världen att åka skidor från de högsta bergen på varje kontinent enligt båda de erkända Seven Summits-listorna. Parallellt byggde han en karriär som managementkonsult innan han sökte sig till skidvärlden på heltid. Med ledande positioner på SkiStar ansvarade han för driften av Hemsedal i Norge och St. Johann i Österrike, innan han tog över som chef för Ramundbergets skidanläggning, som var hans senaste jobb.
Ursprungligen från Stockholm, numera bosatt i Åre och obunden från skidorternas dagliga drift har han ett osvuret perspektiv på branschen. Tillräckligt nära för att förstå detaljerna och tillräckligt långt ifrån för att se helheten. Givet hans bakgrund är jag nyfiken på vad Martin anser är grundpelarna för en bra skidort.
– Ett bra fjäll och natur är såklart grunden, samtidigt vill man att det ska sitta ihop med ett levande samhälle, att det finns restauranger och ett verksamt kulturliv knutet till orten. Utöver det behövs ett produktutbud och bra service som är anpassad efter målgruppen.
Martin berättar vidare om sin tid på Ramundberget som han menar representerar något mer traditionellt än de större kommersiella kedjorna.
– Det är mindre “Disneyworld” och ett mer äkta möte med fjällen. Många skidanläggningar går mot att bli mer “moderna” och lyx/premium, medan få rör sig åt de traditionella hållet. På Ramundberget jobbade vi med att ha en reklamfri skidanläggning, inte så mycket TV-apparater och stora billboards. Tanken var att inget skulle komma mellan besökaren och upplevelsen med naturen och på så sätt bygga mer lojalitet när besökarna upplever att de får något annat än det vanliga kommersiella.
Martin tog med sig sina erfarenheter från SkiStars väloljade maskineri och applicerade dem på Ramundberget, som i egenskap av en mindre skidort har mer utrymme att testa nytt och möjlighet att sticka ut på ett annat sätt än de stora kedjorna. 85% av högsäsongsbokningarna på Ramundbergets Fjällhotell är återkommande gäster.
– Besöker man en skidort vill man att det ska vara enkelt, att boende liftkort och hyra etc finns i samma system, en så kallad One Stop Shop. Vilket också är en stor del av SkiStars framgång – man säljer enkelheten.
Vi går vidare upp för fjället och jag kommer att tänka på ämnet med exploatering. Något jag tänker kan vara utmanande att förhålla sig till som VD på en skidort. Jag frågar hur man hanterar spänningen av att driva en kommersiell verksamhet och vara en del av ett lokalsamhälle när en skidort börjar ses mer som investeringsobjekt snarare än en destination och antalet kalla bäddar ökar.
– Exploatering kan vara stora processer där man måste ha lokalsamhället med sig, då det även påverkar stora politiska beslut och andra aktörer. Folk har olika åsikter och politiska partier har olika åsikter.
Martin fortsätter att berätta att som det ser ut nu görs de stora pengarna i branschen i fastighetsutveckling, som sen tillåter utveckling i liftanläggningen och snösystemen, vilket är det som gästen sedan möter. Det som ofta framförs i kritiken är att det blir mer köer, men det är svårt att investera i nya liftar först, utan fastighetsprojekten. Man ska också tänka på att det är skillnad beroende på vem som bygger; skidanläggningen eller privata aktörer. Skidanläggningen vill såklart optimera för varma bäddar som regelbundet fylls av nya gäster och där intäkterna återinvesteras i anläggningen. Och för att få in rätt nivå av service måste de också kunna erbjuda rätt boende för sin personal, till skillnad från externa aktörer som inte behöver ha samma incitament.
– Jag hade inte kunnat driva Ramundberget utan de motiverade 130 säsongsarbetare som jobbar ute i driften, det är där magin skapas.
Martin understryker vikten av en tydlig strategi för skidortens identitet, speciellt på destinationer med hög personalomsättning. Alla måste förstå vad gästen ska bära med sig härifrån, samtidigt som man vill vara en attraktiv arbetsplats för de som ska jobba där.
– Jag har alltid utgått från kärnan. Det kan vara svårt att positionera en helt ny anläggning som en gammal klassisk fjälldestination och vice versa. Att spinna vidare på kärnan och göra den starkare via arkitektur, utformning etc tror jag på. Det finns en historia redan kopplad till platsen. Den ska man respektera, bygga vidare på och få med lokalbefolkningen på resan.
Vi kommer in på ämnet om framtiden och det varmare klimatet, där Martin berättar att han upplever att Norden har tagit tag i klimatfrågan mer proaktivt än övriga Europa.
På grund av varmare säsonger påbörjas snöproduktionen ungefär en månad senare än vad den brukade göras, vilket påverkar tillgängligheten för exempelvis skidklubbar som vill börja träna tidigt på säsongen.
– Med mindre snöfall behöver en större del av arealen täckas med konstsnö, samtidigt som det är mindre tid att lägga snö. Det är en svår ekvation att få ihop och kräver ett väldigt effektivt snöläggningssystem som också belastar vattentillgången och kan vara utmanande på många ställen. Man behöver efterlägga mer snö för att ha snötillgång säsongen ut och dessutom spara snö under sommaren för att kunna erbjuda försäsongsträningarna. Kommer inte kylan tillräckligt tidigt tappar man helt enkelt de timmar som behövs för att kunna producera snö för att erbjuda den produkten.
Uppe på toppen av Nordals igen blickar vi ut mot Narviksfjället. Här uppe är det fortfarande rikligt med snö. Vi förbereder nästa åk och jag som knappt träffat Martin i en timme inser att skidåkning bara är ett av många kapitel i en fullspäckad biografi. Utöver Seven Summits-rekord och destinationschefjobb har han även vunnit segelrace i Östafrika, kört Tuareg-rallyt som är upp till 300 mil långt och tagit privatflygcertifikat. Man undrar ju vad som står på tur härnäst.
– Jag har ett projekt tillsammans med Olof Sundström att göra världens längsta sammanhängande skidåk. Det blir i Alaska, där planen är att åka från bergstopp hela vägen ner till havet. Jag har även tittat på att göra 7000 m-toppar i Asien som både är oklättrade och oskidade. Det lockar mig att ta skidor till ställen som inte är associerade med skidåkning, som Afghanistan. Det skulle visa en helt annan sida av landet och förmedla en bild som de flesta aldrig sett. Vill du hänga med?
