Helikopterskidåkning i Lappland

Naturen runt Riksgränsen och Björkliden är fantastisk och möjligheterna till bra skidåkning är enorma. Fotografen Martin Söderqvist begav sig norrut för att utnyttja bergens fulla potential med hjälp av helikopter.

Foto: Martin Söderqvist

Det är lördag morgon cirka 200 kilometer norr om polcirkeln. Vi släpar vår överdimensionerade packning genom lätt pudersnö på vägen mellan hotellet i Riksgränsen och tåghållplatsen 150 meter längre upp i backen. Solens strålar tränger med lätthet igenom de tunna molnen. Ett gäng skidåkare lägger spår i nysnön ovanför Café Lappis. En nio dagar lång sejour i främst Riksgränsen, då vi väntat på klart väder för att kunna komma upp i luften med Arctic Elements helikopter, har gjort oss både frustrerade och sugna på att stanna kvar. Kanske kommer det att klarna upp fram mot kvällen?

Våra möjligheter att förlänga vår vistelse ytterligare några dagar har tyvärr redan passerat. Vi får nöja oss med att ha fått provsmaka lite av Lapplands fantastiska terräng under torsdagskvällen, samt under fredagens tidiga morgon. Låt mig spola tillbaka bandet lite.

Joakim Croy tackar för solen tittar fram och tar luft ut för en klippa
Foto: Martin Söderqvist

Redan då åkarna Joakim Croy, Martin Webrant, Thomas Gaisbacher samt undertecknad fotograf anländer till Björkliden i mitten av mars, ligger ett lätt snöfall i luften.

Vi tar oss upp på berget för att röra på våra halvt paralyserade skidmuskler, orsakat av den långa tågresan. Sikten är obefintlig men vi, precis som Björklidens personal och invånare, är glada över det stundvis rikliga snöfallet. Björkliden och Riksgränsen har nämligen som många andra svenska skidorter, haft en mycket snöfattig säsong hittills, något som vi sydlänningar ovetandes tyvärr kommer få ”lida” för. Vi är på plats för att utforska den större terrängen runt Kebnekaise ihop med bergsguiden Mattias Cöster, som driver Arctic Elements heliskiing häruppe.

Thomas Gaisbacher och Martin Webrant avnjuter en lunch på Café Lappis med passande dryck Foto: Martin Söderqvist

Att vila är Martin Webrants favoritsyssla dag som natt. När han inte står på skidor vill säga Foto: Martin Söderqvist

Arctic Elements utgår från både Björkliden och Riksgränsen, mycket beroende på rådande snö-/väderförhållanden. Vi når Mattias på mobilen efter vår första skiddag i Björkliden och uttrycker en minst sagt lätt oro för det tunna snötäcket. Mattias säger att vi inte ska oroa oss. Enligt honom är det snö på väg enligt alla prognoser. Det vi istället borde hoppas på är sol så att vi överhuvudtaget kan ta oss upp i luften. Han föreslår att vi flyttar från Björklidens hotell till Riksgränsen redan dagen efter, för att komma närmare de stora bergen om vi skulle få en lucka i det jämngrå molntäcket.

Joakim Croy får tiden att gå genom att lyssna på P3-dokumentärer Riksgränsens hotellobby
Foto: Martin Söderqvist

Johan tankar helikoptern klockan 05:50 en fredagmorgon utanför Riksgränsen
Foto: Martin Söderqvis

På Riksgränsens nyrenoverade hotell får vi snabbt in rutinerna när det gäller att vänta på klart flygväder. Några timmar på berget i total whiteout, supergod soppbuffé på Café Lappis, ett träningspass på hotellgymmet och några öl på Grönan (Gränsens after ski ställe, reds anm) får dagarna att flyta på i makligt tempo medan snö och regn öser ned tillsynes oavbrutet.

Thomas Gaisbacher, som åkt hit ända från Österrike börjar bli märkbart irriterad då även den sjätte morgonen i rad bjuder på nederbörd i form av snöblandat regn. Han tröstäter Kalles kaviar som han kletar på allt som kommer i hans väg på hotellets frukostbuffé. Dessutom trycker han i sig en barburgare med pommes frites per kväll på Grönan. Det enda som verkar rädda honom från totalt kroppsligt förfall är stunderna på gymmet då han kör på som om det inte fanns någon morgondag. Det sista gäller kanske för oss allihop. Vi tränar på för att minska frustrationen och för att få tiden att gå.

På onsdagkvällen ringer mobilen när vi sitter framför brasan i hotellets lobby med var sin stor stark. Det är Cöster och han undrar om vi vill flyga upp och testa snön. Vi tittar ut och ser att molntäcket börjat tunnas ut. Kanske är det bara tillfälligt, men möjligheten till flygning får oss att studsa upp ur fåtöljerna och börja byta om till skidutstyrsel.

En halvtimme senare står vi startklara på helikopterplattan med skidorna i hand. Helikopterpiloten Johan ifrån Arjeplog håller på att förbereda helikoptern för avfärd. Kort därefter är vi i luften ovanför Riksgränsens små röda hus. Vi flyger upp på ett närliggande mindre berg i närheten av Abisko för att känna snön under våra skidor, och för att se om molntäcket längre söderut börjat avta. Det har det inte.

Österrikaren Thomas Gaisbacher åker svenskt puder i Lappland
Foto: Martin Söderqvist

Vi åker ett stort antal fallhöjdsmeter ned till helikoptern i totalt flatljus, men snön är förvånansvärt kall och fin. Efter teståket blir det direkt transport tillbaka till Gränsen eftersom ett nytt snöfall drar in över området. Ett krismöte samma kväll resulterar i ombokade tågbiljetter och en dags förlängd hotellvistelse. Vi måste få komma upp i klart väder!

Torsdag kväll har det äntligen blivit dags. Sopplunchen och gymbesöken har förlorat sin glans – vi behöver åtminstone få se de riktiga bergen. Vi träffar Cöster i lobbyn och utanför fönstret har molnen skingrats. Efter en snabb överläggning bestäms det att vi ska flyga till Kårsatjåkka, ett av de närmare åken som Arctic Elements kör med sina gäster och då vi lyfter den kvällen är ljuset magiskt.

Mäktig potential. Fast borde här inte vara en skidåkare? Just det: han hette Martin Söderqvist och åkte strax efter att den här bilden togs
Foto: Martin Söderqvist

Kårsatjåkka ligger fritt och ospårat under kvällssolen. Det är en omålad canvas där konstverket växer fram genom Martin Webrants ensamma stora svängar. Vi får till några riktigt fina svängar innan solen går ned och vi på allvar förstår bergens fulla potential.

Text: Martin Söderqvist
Foto: Martin Söderqvist