Hips don’t lie – filosoferande kring historiens högsta flygturer

Tjena på er. Det här med att komma upp med originellt innehåll till en hemsida när man sitter hemma på soffan och väntar på att få bli av med ett gips är ju inte det enklaste, så jag tänkte ta era ord till mig och bara helt enkelt dela med mig av lite minnen. Det har ju råkat bli så att jag alltid haft en fäbless för att gå ganska så stort i just corners, eller hips som de oftare kallas. Jag vet inte riktigt varför det blivit så, men det är bara något tillfredsställande med att hitta sin linje, och i varje åk gå några steg högre upp i inrunnet, för att sedan vara helt viktlös i några sekunder. På grund av att det krävs enorma mängder snö och väldigt många dyra pistmaskintimmar så byggs inte den här typen av hopp alltför ofta, vilket ytterligare bidrar till charmen. I ett ganska narcissistiskt, men ändå ärligt försök att rannsaka hippocampus (trumvirvel!), den delen av hjärnan som fungerar lite som en koordinationscentral för våra minnen, kommer här en kort och koncis redogörelse för de kanske viktigaste hipparna i skidhistorien:

Janne Aikio hoppar högre än alla andra på RBBA 2002
Janne Aikio hoppar högre än alla andra på R… Foto: Dimitri Charriere
zoom

Red Bull Big Air 2002, Åre – Jan Aikio, som nu för tiden är freeskiing-tränare på Vinteridrottsgymnasiet, gör den dittills högsta japan airen någonsin ovanför Åre by, och en bra bit högre än både Jon och Henke och hela den tillresta världseliten, i den av vårsolen snabbt smältande hippen. Aikio berättar om hoppet, som skedde efter att han inte kommit till final, men arrangörerna ändå lät alla fortsätta köra i cornern, där en fet klocka stod på spel till vinnaren:

I slutet av finalen så lyckades jag nypa åt mig den sista skotern upp med finalåkarna och väntade ut tills nästan hela finalfältet var klar, sen så droppade jag in och allting kändes så löjligt kul, bra väder, bra känsla i kroppen, och så ”råkade” jag ta lite mer fart! Det slutade med att jag flög över hela cornern och landade på framsidan! Ett av klippen hamnade även i Poor Boyz film Happy Days!

SuperPark 2002, Mammoth Mountain, CA – Efter några ”mediumhöga” straight airs på den stora höger-cornern på SuperPark, ett event som arrangerades av tidningen Powder, hikade Candide Thovex upp 50 meter högre än innan, och alla i parken tystnade och riktade blickarna mot den då 19-åriga fransmannen. Hans 540s fångades på film från 3 vinklar och var i de flesta skidfilmer det året, men den som gjorde mest intryck på mig var MSP’s Ski Movie III – The Frontline, ett förövrigt helt legendariskt segment med Candide. Många hävdar att rekordet sedan dess aldrig slagits.

Candide Thovex får hela skidvärlden att stanna under Superpark 2002, June mountain. foto: Dave Reddi… Foto: David Reddick
zoom
Ett par olika vinklar på Andreas och Jacob Wester
Ett par olika vinklar på Andreas och Jacob … Foto: Chris O'Connell, Johnny Decesare
zoom

Poor Boyz Productions shoot, 2005, June Mountain, CA – Vi är tillbaka i den numer nedlagda skidorten June, en timme från Mammoth Lakes i Kalifornien, och Andreas Håtveit har en vänskaplig battle med undertecknad om högsta flygturen i den perfekta vänsterhippen. Norrmannen går med en hårsmån vinnande ur striden med en flatspin 360 och hamnar på omslaget till filmen War. Er gästredaktör fick nöja sig med öppningsshotet i filmen, en air to fakie, som han ännu kan erkänna är det läskigaste han någonsin gjort. För referens kan jag säga att mätstickan på bilderna är 30 fot, alltså ca 9,15 meter.

En rolig fotnot i den här historien var att vi skidåkare var inbjudna att köra i cornern efter att MackDawg Productions precis hade filmat på den. Vi fick inte köra först då vi skulle ”förstöra kicken” med våra skidor, men när brädåkarna hade hoppat klart så stod skidåkarna på tur, i det här fallet Andreas Håtveit, TJ Schiller, Anthony Boronowski samt undertecknad. Samtliga gick flera meter högre än MackDawg-crewet och efter sessionen kom de upp och sa att de precis hade ”gotten showed up by a bunch of skiers”.

Poor Boyz Productions shoot, 2006, Mammoth Mountain, CA – Året efter June byggs en lika stor hip, fast högervänd, på Mammoth’s baksida. Jag blir återigen inbjuden för att försöka slå förra årets hopp men misslyckas med några decimeter på grund av att böjen inte är lika jämn. Det blir ett minisegment i Poor Boyz-filmen Ski Porn. Tanner stjäl showen med perfekta alley-oops och jag får äntligen snurra åt rätt håll i en hip.

 

Tanner Hall och Jacob Wester i Mammoth
Tanner Hall och Jacob Wester i Mammoth. Foto: Chris O’Connell/Armada Skis Foto: Chris O'Connell
zoom

Jon Olsson Super Sessions 2010 – ”The Max Hip”, Åre – Jon bygger en hel lekpark av features nere i det gamla Olympia-området (är det någon här som säger VM:8an, handen på hjärtat?), och mitt i hjärtat står en otroligt brant spine style hip, dvs med landningar på båda sidorna. På väg in i den kändes det som att den var vertikal och mer som ett freestyle-hopp än en traditionell corner. Tom Wallisch gjorde till och med en lyckad flair i den och landade tillbaks i take-offen. Många av åkarna går redan första dagen stort på den med högst går nog Simon Dumont som plockar ner corkade 360s med sin signatur-safety grab nästan hela vägen till framsidan i flatljuset. Tyvärr blev aldrig vädret riktigt perfekt för den här sessionen, då hoppet hade alla förutsättningar för nya världsrekord.

Simon Dumont testar gränserna ovan Åresjön
Simon Dumont testar gränserna ovan Åresjön Foto: Team America
zoom

 Armada Skis shoot 2011, June Mountain, CA – Vad är det med Kalifornien och just corners? Jag inser just nu att den här listan börjar bli smått repetitiv. Åre, Kalifornien, Kalifornien, Kalifornien, Åre, Kalifornien. Det är väl inte mitt fel? Ni får gärna flika in med andra legendariska hip sessions, men mig veterligen har det inte blivit så många som platsar bland dessa fem. Hur som helst, år 2011 åkte Armada-teamet tillbaks till June för att försöka återskapa 2005-sessionen. En Guinness-representativ var till och med kontaktad och rekordet ”highest ski air from a snow ramp” skulle slås (rekordet hette tidigare ”highest ski air from a quarterpipe”, taget av Simon Dumont, men när Guinness-folket förstod att det fanns fler typer av hopp så valde de bara att slå ihop allihopa) Höga vindar ställde till med problem för några rekordförsök och Dumont’s rekord på 35 fot (10,6m) gäller ännu, men jag måste ändå ta med den här dagen då Gus Kenworthy gjorde förmodligen den första riktigt stora dubbeln på en corner. Klippen hamnade i en web-edit samt i MSP’s Attack of La Nina, kolla in hela spektaklet här:

Fråga: Kommer någon att slå Candide’s (eller Håtveit’s beroende på vem man frågar) inofficiella hip-rekord från tidigt 2000-tal, eller är gränsen töjd till max för länge sedan? Kanske måste bara platsen vara perfekt. Från erfarenhet är det ofta kompressionen i transition som ställer till det, så en optimal plats vore någonstans med en naturlig ”terräng-dipp” innan själva cornern, för att förlänga böjen i hoppet. Jag letar vidare och hoppas vi kan uppdatera den här listan snart…

Text: Jacob Wester
Logga in på Freeride för att kommentera.
Bli medlem logga in Logga in med Facebook
  1. hyllengren
    0
    hyllengren | 2015-03-30 08:24          

    Schysst med lite corners men june är inte alls nedlagt

  2. JWester
    0
    JWester | 2015-03-03 21:20          

    Simon_b: såklart - fel av mig. har rättat :)

  3. Simon_b
    0
    Simon_b | 2015-03-03 17:36          

    kul artikel Jakob!
    men visst är det i Mammoth som Candide plockar ner sina 5or?

  4. jeppenator
    1
    jeppenator | 2015-02-28 22:50          

    mycket uppskattad artikel. Känns ju som att någon eventarrangör borde ta på sig att fixa detta, publikfrieri-delux med cornersessions ju!

  5. RickardSmith
    1
    RickardSmith | 2015-02-27 03:59          

    haha fan va grym läsning!

  6. cookiedough
    5
    cookiedough | 2015-02-26 09:53          

    Underhållande läsning som vanligt Jacob!