Höstresan – Arktiska vågor i Lofoten

Blötdjur (Mollusca) är en djurstam med idag omkring 40 000 levande arter på jorden. En av dem är inte människan… Ibland överger dock människan sin torra trygga vardag med perfekt tempererat kaffe och fluffiga tofflor för att besöka och uppgå i blötdjurens normativa tillstånd. Detta kallas i människotunga – äventyr. Jacob Wester är en av dessa amfibier som behärskat rör sig mellan olika hastigheter på vattenmolekyler och nedan tar han er med på höstens mest karaktärsdanande surfresa.

Det blåser. 30 meter per sekund för att vara exakt, och fönsterrutorna i vår fiskestuga vid den mörkblå fjorden skallrar intensivt varje gång en vindby sveper genom den djupa dalen. Regnet kommer i kvartslånga stötar, skiftande mellan vanligt septemberduggregn och tropiskt hällregn där sikten reduceras till ett fåtal meter. Havet fullkomligt dånar en bit längre ut, onda muller från stormvågor och piskande skum. Webbkameran från Lofotens enda kända surfspot, Unstad, vittnar om ett osurfbart kaos. Efter en över 20 timmar lång bilkörning från Stockholm i en knökfull Mazda, lastad till gränsen med våtdräkter, tält, surfbrädor, kamerautrustning och en outtömlig källa surfpepp, är allt vi vill göra att få surfa, men just nu känns det som att man utsätter sig för livsfara bara genom att öppna ytterdörren. YR och SMHI visar båda varningar för fem meters vågor, liten storm samt höga vattenflöden längst kusten, och inte ser prognosen så mycket mer lovande ut de närmaste dagarna. Är en surftripp till Polcirkeln egentligt värd besväret?

”När väl dräkten sitter på så är man varm och redo för havet, och när man sitter i bilen i torra kläder med en kopp kaffe så mår man prima, men just de där sekunderna i limbo är de som verkligen fostrar en kallvattenssurfare”

Mellan den 68:e och 69:e breddgraden, ungefär i höjd med norra Alaska, ligger den bergiga skärgården Lofoten, namngett på vikingatiden efter sin likhet med just en lokatts fot. Trots sin nordliga position hovrar temperaturen under sensommaren runt 14 grader i luften och 10 i vattnet. Ö-kedjan är exponerad för Nordatlantens stormar och har surfbara vågor året runt, även om vår och höst är bäst lämpade för surfing, då vinterstormar fortfarande skickar svall mot kusten, där vädret oftast är lite mer stabilt än under vintern. I den omisskännliga viken Unstad på Vestvågøya har det surfats i många år, och en liten surfcommunity har vuxit fram med camps, webbkamera och surftävlingar. Här väljer vi att surfa i några dagar innan stormen, på ett beskedligt enmeters-swell med lugn frånlandsvind inne på den vita sandstranden, innan vi bestämmer oss för att ge oss ut på upptäcktsfärd. Enligt några vänligt sinnade locals ska det gå att hitta vågor som är skyddade för den hårda västvinden som är på väg, och efter lite luskande så har vi några kustremsor med potential lagrade i GPS’en.

På morgonen har den värsta vinden bedarrat, men regnet öser ännu ner utanför fönstret. Rastlösa och alldeles för utvilade packar vi ändå bilen och lämnar vårt boende på Lofoten Apartments i Svolvær, en av de större städerna i Lofoten. En timme norröver finner vi det vi hoppats på, en djup vik skyddad av höga berg, och ett vänster-pointbreak mjukt rullande nedför udden utan en själ i sikte. Vi får fort sällskap av lokala entusiaster som med lömska leenden frågar hur vi hittat hit, men efter en närmare inspektion av vågorna inser vi att det finns gott om plats för oss alla i lineup, och vi byter fort om för en första surf på det nya spotet. Det är nu som det mindre charmiga med kallvattensurf gör sig påmint – ombytet. När väl dräkten sitter på så är man varm och redo för havet, och när man sitter i bilen i torra kläder med en kopp kaffe så mår man prima, men just de där sekunderna i limbo är de som verkligen fostrar en kallvattenssurfare, och kanske också det som håller borta den värsta crowden.

Just den här morgonen är det bara 5 grader i luften, vinden mäts ännu i tvåsiffriga tal, och ett iskallt duggregn vägrar ge sig. Det är bara att bita ihop och snabbt strippa av sig, ställa sig i en våt IKEA-kasse och tvinga ner den stela kroppen i fem millimeter neopren, som dessutom knappt hunnit torka i det fuktiga garaget natten innan. Värre blir det imorgon, tänker jag, då vi ska spendera de kommande nätterna i tält, då blir det inga torra dräkter på ett par dagar. Väl iklädda gummi, fötter och händer även de täckta, sprintar vi ner över ängen med brädor under armarna. Känslan av frihet infinner sig efter den korta utpaddlingen, den smärtsamt vackra utsikten av hav, berg och lätt snöpudrade toppar runt oss, och den totala tystnaden mellan vindbyarna. Tiden stannar i några timmar där vi broderligt delar på de perfekt formade huvudhöga vågorna, pistade släta av frånlandsvinden. Ute runt udden är havet i fullt uppror, dyningar på flera meter piskas av stormen, men här i vår egen privata surfvik är det perfekta förhållanden.

Efter 4 dagars vansinnigt kul surf inser vi att oavsett vad vädersidorna visar, så bjuder Lofoten på sitt alldeles egna klimat. Hällregn byts ut mot solsken, som övergår i hagel, och avslutas med dramatiska norrsken om kvällarna.

 

Alla årstider avverkas, och så länge vi har våra torra tält att ta skydd i så gör faktiskt inte väderomslagen så mycket. Ute i vattnet är man ju ändå blöt, huden är vattentät, och så vidare. När vi packar bilen för ännu ett dygns sträck-körning hemåt så känns det som vi fått ut minst lika mycket av den här surfresan som en längre vistelse i ett mer tropiskt klimat som till exempel Indonesien eller Hawaii. Vågorna är inte lika perfekta, vädret är lite mer kaotiskt, men helhetsintrycket och belöningen av att tämja elementen och surfa i denna bedövande vackra skärgård väger upp alla baksidor med råge. Att vi inte ens har spenderat vad bara flygen till andra destinationer hade gått på gör också sitt. Nu gäller det bara att stå ut med lukten av fuktiga våtdräktsskor i 24 timmar till…

Så scorar du arktisk surf:

  • Fyll en bil. Det är dyrt att köra 170 mil (avstånd från Stockholm), men ännu dyrare att betala både flyg och hyrbil i Norge. I en Kombi eller SUV får ni enkelt in 4 personer som kan dela på bensin, samt lätt packning och tält. Surfbrädor surrar ni fast på taket i boardbags.
  • Handla mat i Sverige. Köp kompakt mat, som pasta, bönor och energi-bars. En favorit i trangia-köket var tortellini + pesto med soltorkade tomater. Glöm inte heller att ölen (utmärkt camping-tillbehör framför brasan), är minst 3 gånger dyrare i Norge.
  • Få inte hybris. Om det blåser storm och spöregnar när ni är framme, ta in på ett boende så slipper ni inleda resan med att blöta ner precis allt ni har med er. Boende för 4 personer inom rimligt räckhåll från surfspots kostar mellan 500-1000kr per natt på Air B’n’B.
  • Åk på kort varsel! Lofoten är vansinnigt vackert, men om ni är surf-junkies så tröttnar ni fort på utsikten och dagarna är långa när havet är platt. Håll koll på Magic Seaweed och Surfline för vågprognoser. Bästa vindarna är syd, ost och nord, och helst ska svallet vara över 1.5 meter för att det ska bli lite tryck.
  • Se över materialet. Våtdräkterna behöver inte vara de tjockaste, men även de minsta läckor förstör fort en session. Boots och handskar som sitter tätt över fot- och handleder är viktigast.
  • Underställ och stickade tröjor är bättre än hoodies och tshirts.
  • Glöm inte kameran, helst även stativ så ni kan fånga norrskenen som är starkast på hösten. Ni ska till en av världens mest fotovänliga platser, halva belöningen är bilderna ni kan visa där hemma.
Text: Jacob Wester
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.