Fisktacos och varmvatten i Santa Teresa

Är du trött på blåfrusna tår och blåsiga ankarliftar? Längtar dina bleka skidåkarben efter lite sol? Eller är du bara sugen på att testa något nytt? Surfsäsongen i Costa Rica krockar visserligen med norra halvklotets vinter, men lockar å andra sidan med varma vågor och avslappnad stämning.

Santa Teresa i Costa Rica har de senaste åren figurerat flitigt i både surfreportage och resetidningar. Och det finns en anledning till det. Högsäsongen sträcker sig från december till april, vilket gör att resmålet förvisso koopererar sådär halvbra med den traditionella snösäsongen. Men den som vågar låta skidorna vila i några veckor möts av alla surfares drömställe, som trots hypen lyckats behålla både karaktär och charm.

Santa Teresa och Mal Pais, den lillasysteraktiga grannbyn, ligger längst ner på Nicoyahalvön. Klimatet är tropiskt och vågorna från Stilla Havet rullar in mot de vidsträckta stränderna med trivsam kontinuitet. Flera svenska researrangörer har surfcamps i Santa Teresa med kombinerat boende och surfskola, men vill man istället rådda boende själv (och på så sätt komma undan betydligt billigare) finns allt från hostels till privata bungalows med pool att välja på. Femstjärniga all-inclusives lyser dock med sin frånvaro.

Och kanske är det precis det som gjort Santa Teresa så populärt. För även om det mesta numera kretsar kring turismen så går det ändå att inbilla sig att det kanske hade sett likadant även utan oss bleknosar med surfambitioner. Byn består av en dammig grusväg kantad av små restauranger och ett fåtal affärer. Varken mer eller mindre. Inget svenskt kaffe eller köttbullar på menyerna. Åtminstone inte än.

Vattentemperaturen ligger på behagliga 29 grader, vilket innebär att våtdräkt är ett okänt begrepp. En av de lokala surfinstruktörerna hävdade även bestämt att vattnet är för varmt för att hajarna ska trivas, men det låter jag vara osagt. Att locka med tomma line-ups vore aningen vilseledande. Det är inte bara vi svenskar som upptäckt Costa Ricas vågor. Långt ifrån. Men många tenderar att hålla sig nära själva byn, så via antingen en kort promenad eller med hjälp av en fyrhjuling är det sällan något problem att hitta ett ställe utan trängsel.

Stränderna är långa och det finns vågor för alla nivåer. Beach breaken längs Playa Carmen, Playa Santa Teresa och Playa Hermosa är alla bra nybörjarbryt, men utan att för den sakens skull bli varken tråkiga eller för snälla. Under våra tre veckor där fick vi dock aldrig uppleva de där riktigt feta vågorna som vi hört ryktas om. Om det var otur, om vi var på fel ställe eller om bryten kanske blivit väl glorifierade är svårt att säga. Men utifrån relativt pålitliga vänner och deras bildbevis verkar alternativ ett och två mest troliga.

Brädor finns att både hyra och köpa på plats, men den kräsne rekommenderas att ta med sin egen quiver. Vågorna är generellt som bäst tidigt på morgonen och sent på eftermiddagen, vilket ger några timmars fri lek mitt på dagen. Flyger man från Sverige kommer man tack vare jetlagen dessutom snabbt in i rutinerna med uppstigning vid 5-snåret och hälsosamt tidiga kvällar.

I matväg finns det mesta man kan önska sig i Santa Teresa. Flera av restaurangerna drivs av inflyttade utbölingar som tagit med sig allt från japansk sushi till italienska pizzor. Den lokala varianten av svenskt fredagsmys – fisktacos – bör dock inte underskattas på något vis. Vågor har också en förmåga att göra god mat ännu godare, på samma sätt som våra snöklädda berg ofta gör.

För den desperate finns ett fåtal pubar och barer som med viss fantasi även skulle kunna kallas nattklubbar. Men vill man ha regelrätta fullmoonpartys, klibbiga drinkar i plasthinkar och technoremixad housemusik är Santa Teresa fel ställe att leta på. Santa Teresa känns snarare som ett enda stor hälso-resort med yoga, vitaminrika smoothies, stillsamma middagar och någon som plinkar på en gitarr i ett hörn.

Det är svårt att säga hur lång tid det kommer ta innan grusvägarna asfalteras och taco-haken med stubbar istället för stolar ersätts av McDonalds och Burger King. Förhoppningsvis jättelång tid. Förhoppningsvis aldrig. För än så länge är Santa Teresa faktiskt precis det avslappnade och trevliga surfparadis som man vill att det ska vara.

Santa Teresa

Ta sig hit:

Flyg till San José eller Liberia, därifrån antingen buss till Santa Teresa eller inrikesflyg till Tambor (ca 200 USD tur och retur, extra kostnad för surfbrädor) och sen buss eller taxi. Direktbuss från San José till Santa Teresa avgår två gånger per dag från busstationen Atlántico Norte (även kallad San Carlos eller Coca-Cola station) tar cirka sex timmar och kostar 16 USD enkel väg (betalas på bussen). Bussresan är aningen skumpig, men väldigt prisvärd och man får se lite mer av landet. Färjeturen över till Nicoyahalvön, som ingår i bussbiljetten, är också trevlig.

Boende:

Hostel från 10 US dollar/natt. Egen bungalow från 60 US dollar/natt. Vi bodde på Hotel Ritmo Tropical som har helt okej bungalows med trevligt poolområde för 75 US dollar/natt.

Prisnivå:

Vi blev lite förvånade över de generellt höga priserna. Restaurangbesök och aktiviteter är aningen billigare än hemma, men det är ändå så att man håller i plånboken. Vill man känna sig svinrik och inte bry sig om prislappar rekommenderas annat land.

För landkrabbor och platta dagar:

Utöver surfing finns en mängd andra aktiviteter i Santa Teresa. Att hyra en fyrhjuling är ett enkelt sätt att ta sig runt och det är inte svårt att hitta ett eget hörn av de långa stränderna. Vattenfallen i Montezuma är ett populärt utflyktsmål, dit tar det cirka 20 minuter att köra. Andra populära aktiviteter är yoga, ridning och sportfiske. Det går även alldeles utmärkt att bara ligga still i en solstol och sörpla kokosvatten.

Missa inte:

  • Brunchen på The Bakery. Även deras öl-marinerade fisktacos bör upplevas.
  • Kycklingburritos på det lilla taco-haket La Esquinita del Taco vid den sydligaste bron i Santa Teresa. Ser inte mycket ut för världen men slår de flesta restaurangerna i taco-och burritokampen. Billigt dessutom.
  • Som ett mer sofistikerat alternativ rekommenderas Papaya Lounge i Mal Pais. Välsmakande tapas med mycket svårslagen utsikt.
  • Jobbie’s Longboards. Låt er inte skrämmas av den skelögda bulldoggen i dörröppningen. Jobbies hyr ut brädor, håller surfkurser och säljer snygga t-shirts. När en tjock tysk körde över mig och satte sina fenor i min stackars favoritbräda fick jag hjälp att plasta den här. Sköna halvalkoholiserade surfdudes och bra service.
Text: Ellekari Haraldson
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. LawndartGustav
    0
    LawndartGustav | 2014-07-22 23:12          

    Ooops... ;)

  2. Heddious
    0
    Heddious | 2014-07-22 22:40          

    @LawndartGustav – vattenfallen nämns ju i botten av texten, men inte så ingående. :)

  3. LawndartGustav
    1
    LawndartGustav | 2014-07-21 12:27          

    Kul läsning! Hade gärna sett ännu mer småtips om justea grejor =)
    Lägga till något om vattenfallen i Montezuma kanske? är det inte där de ligger?

  4. Corin
    1
    Corin | 2014-07-18 15:13          

    Jaha, då måste man alltså dra dit också.

  5. Jonek
    2
    Jonek | 2014-07-18 12:57          

    Var i Santa Teresa vid årsskiftet 11/12, helt magisk plats. Hoppas verkligen att dom behåller samma känsla för alltid där. Eftersom Jaco finns så behövs inte ett till sånt ställe. Åker gärna tillbaka till Costa Rica.