Skidåking och surf: Det bästa av två världar

Vad gör du när våren kommer, när du fått ihop alldeles för få skiddagar och är långt ifrån trött på skidåkning? Samtidigt som vårkänslorna får dig att blicka framåt mot sommarens surfresor? Det finns säkert tusentals lösningar men vi packade bilen och brände ner till södra Frankrike för att avrunda en säsong och påbörja en annan. Det här är artikeln om det bästa av två världar – surf och skidåkning. 

Ända sedan jag upptäckte surfingen har jag haft en resa allra högst på min bucketlist. En resa som skulle innebära en kombination av mina två största intressen, skidåkning och surfing. Delar du visionen med mig om att optimala skidförhållanden innebär ett snöigt British Colombia och de optimala surfförhållandena är en långsam vänstervåg på ett soligt Sri lanka? Då är det svårt att komma på ställen där man kan kombinera detta under en och samma resa. Efter en tids fundering slogs det fast att vårens skid- och surftripp skulle gå till Biarritz och sedan vidare upp mot Pyrenéerna.

Vårt lilla team bestod av Max Hahne, Arvid Ekeberg och jag själv. Tre studenter med en låg budget men en hög nivå av skid- och surfabstinens. Vi lämnade ett grått Sverige, körde ner genom ett regnigt Europa och anlände ett dygn senare till ett ännu regnigare Biarritz. Väl där blev vi mottagna av vår nyfunna vän, Amaury, en local vi träffat, surfat och druckit vin med under sommaren innan i Biarritz.

Amaury bjöd in oss i sin bohemiska surfarlya och upplyste oss om den positiva nyheten, på engelska med den stereotypiskt franska accenten:
– Tomöröew, it´s pömpin and de sön will be behajnd dö clouds, and sömtimes come out and säj hi!
Morgonen efter och en god natts sömn senare tog Amaury oss till ett av sina favorit-surfspots. Det var verkligen ”PÖMPIN’” som den gode fransosen sa när vågorna pumpade in och det blev verkligen en rivstart för oss otränade skandinaver. Dagen flöt på, solen tittade fram och det enda som inte flöt lika bra var solkrämen. Solkrämen som borde täckt våra vinterbleka ansikten, som efter den första dagens surf var rödare än det lokala rödvinet.

Under middagen diskuterade vi val av skidort i Pyrenéerna och medan ostronen, som Amaury fått med sig från sitt föräldrahem, slank ner – lättare för vissa än för andra – planerades den stundande skidåkning. Planen var, att efter surfen i Biarritz, bege oss upp till Pyrenéerna och närmare bestämt den största och mest omtalade skidorten Grand Tourmalet.

När vi sedan vakande upp i ett regnigt och stormigt Biarritz, packade bilen och satte kurs mot bergen insåg vi att ingen av oss hade kollat vädret, snön och om ens Grand Tourmalet skulle vara öppet när det blåste upp emot 24 meter per sekund. Efter lite research märkte vi mot vår förskräckelse att det såg väldigt mörkt ut för vår eventuella skidåkning i Pyrenéerna. Men efter ytterligare lite research och hjälp från vår gode fransman beslutade vi att byta plan helt, köra djupare in i Pyrenéerna och prova en skidort vid namn Superbagnéres. En liten ort, belägen ovanför den lilla byn Luchon på den franska sidan av de mellersta Pyrenéerna.

För att få till en sån här resa krävs planering och framförhållning men tydligen kan man ha lite tur också. Efter våra vädermotgångar och spontana ruttförändringar var vi nu i ett vindstilla och soligt Superbagnéres. Första dagen var fylld av wow-upplevelser. Det blir så mycket tydligare när man kommer till ett nytt ställe, förväntningarna är på botten och du hittar en alternativ lösning som sedan visar sig vara något utöver det vanliga.

”Åkningen påminner om några av de mindre systemen i Alperna. Fantastisk terräng, lättillgängliga offpist-möjligheter och även stora möjligheter att klistra på sig stighudarna och ta en liten tur upp till någon av rännorna”

Superbagnéres är ett litet och åldrat system. Tre sittliftar av det moderna slaget, annars enbart liftar som ständigt får oss att tänka på dödsliften i Gudauri några veckor tidigare. Åkningen påminner om några av de mindre systemen i Alperna. Fantastisk terräng, lättillgängliga offpist-möjligheter och även stora möjligheter att klistra på sig stighudarna och ta en liten tur upp till någon av rännorna. Toppliften går upp till cirka 2500 meter och därifrån kan man välja att glida ner för någon av de röda eller blåa pisterna, åka direkt ut i offpisten och testa på den varierande terrängen som jag mest kan efterlikna med terrängen Candide åker i den senaste One of those days. Eller helt enkelt fortsätta upp för egen maskin för att nå någon av topparna som omringar skidområdet.

Vi hade ett par fantastiska skiddagar i Superbagnéres och det jag skulle vilja slå ett extra slag för när det gäller vårskidåkning i Pyreneerén är den häftiga kontrasten när man kan blicka ut över fantastiska vitklädda alpliknande toppar åt ena hållet. När man sedan vrider blicken åt andra hållet ser man de franska slätterna breda ut sig i horisonten.

Inför den sista skiddagen blev vi rekommenderade av en av de lokala skidtillverkarna att testa på en skidort endast 45 minuter bort vid namn Peyragudes. Detta ställe skulle vara lite större, lite brantare och ha en mer tilltalande terräng för den erfarne friåkaren. Väl på plats upptäckte vi att det enda som skiljde Superbagnéres ifrån Peyragudes var att stället hade mer än det dubbla antalet turister och dagen blev därav mest bestående av liftköer och ett och annat bra åk.

Det som däremot utmärker sig mest med den sista skiddagen i Peyragudes är en fransman som vi träffar i liften. Han trycker sig in tillsammans med oss i fyrstolsliften. Ett åk senare märker vi att samma fransman tränger sig i liftkön för att lyckas klämma sig in med oss ytterligare en gång i liften. Först då öppnar han munnen och frågar vart ifrån i Spanien vi kommer. Vi alla skrattar till och svarar att vi kommer ifrån Sverige. Fransmannen brister likt oss ut i skratt och svarar att han tyckte det var en annorlunda spansk dialekt. Jag frågar ut honom om skidåkning och skidkulturen i Pyrenéerna och han svarar gärna.

I slutet av liftfärden berättar han att han livnär sig som poet och lever en så kallad ”Nomad Lifestyle”. De senaste sju åren har han ägt en cykel, sin skidutrustning och bott året runt i sitt tält på olika ställen runt om i Europa. Han beskriver sitt spartanska levnadssätt och berättar hur han länge haft detta som en dröm innan han väl gjorde verklighet av den. Det får mig direkt att tänka på vad vi gör där och då. Att vi faktiskt befinner oss på skidor i södra Frankrike, efter ett par dagars surfande bara några få timmars bilfärd bort. Att min dröm om att få genomföra en resa som inkluderade både surf och skidåkning på samma resa nu fullföljts. Det bästa av två världar helt enkelt. Det är med ett leende vi säger hejdå till den pratglade skidnomaden, tar det sista åket och hoppar in i en bil, luktandes våtdräkter och ruttna pjäxor, och sätter kurs mot Sverige.

Fakta skidorterna i franska Pyrenéerna 

Superbagnéres

Fallhöjd: 657
Antal liftar: 13
Mer information: Totalt antal nedfarter 28 och totalt 32 km pist. Genomsnittligt snödjup per säsong: 102 cm. Största snöfall säsongen 17/18: 46 cm.

Peyragudes

Fallhöjd: 800
Antal liftar: 17
Mer information: Totalt antal nedfarter 51 och totalt 60 km pist. Genomsnittligt snödjup per säsong: 96 cm. Största snöfall säsongen 17/18: 30 cm.

 

Läs mer om Pyrenéerna på Freeride: ”På puderspaning i Pyrenéerna” reportage om skidorten Grand Tourmalet.

Fakta surforten Biarritz:

Biarritz är en liten stad i sydvästra Frankrike belägen endast 18 km från den spanska gränsen. Från början var det bara en liten fiskeby men efter att Napoleon III byggt ett av sina sommarpalats i staden så förvandlades staden till en turistort. Nuförtiden är det allt ifrån brittiska turister till surfare från alla världens hörn som besöker Biarritz. Just för det fina vädret (på sommaren), den traditionella baskiska maten och surfen så klart.

Läs mer om Biarritz som surfort: ”Biarritz – surfen och kontrasternas stad” 

Text: Olle Stenbäck
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.