Andermatt till Engelberg – Urner Haute Route

Den generiska storyn om ”Skidåkarnas Haute Route” är sprängfylld med vackra vandringar på skidor över stora isblåa glaciärer, åkning nedför orörda snödrypande vita nordsidor och barnsligt bra sömn i små pittoreska schweiziska bergshyttor. Vi tog turen mellan Andermatt och Engelberg och fick tidigare nämnda detaljer, plus kalla utedass och en bedrövligt hög lavinfara.

– Jag tror att det är ungefär 70/30 att vi kan göra turen, säger Daniel Loutrel.
Det är vår bergsguide som ska ta oss på Urner Haute Route mellan Andermatt och Engelberg som ringer med dystra nyheter. Vi ska flyga ner från Sverige till Alperna om två dagar, påbörja turen om tre dagar.

Femdagarsturen mellan Andermatt och Engelberg heter Urner Haute Route ”

Det har varit en märklig vinter i Alperna säsongen 2016/2017. Snöfattig till en början, nu i mars har det helt plötsligt vräkt ner massa flingor och stigande temperaturer gör att den relativt branta traversen som vi har tänkt företa oss är lite väl riskabel. Lavinskalan är uppskruvad till en fyra på den femgradiga skalan över området som vi ska ge oss in i.

Jag vågar inte ens fråga om det är 70-procents chans att vi kan klara av att göra hela traversen mellan Andermatt och Engelberg, eller om det istället är 70 procents risk att vi inte kan göra den planerade turen:

– Men hey! Kom ner, det snöar massa här nu. Vi hittar alltid något kul att göra. Vi kan väl bara bränna liftburen friåkning i Andermatt om vädret skulle helt spåra ur och snön inte hinner sätta sig tillräckligt för att ge sig ut i vildmarken? Det är också skoj!, peppar bergsguiden Daniel Loutrel.
Kan inte minnas att någonsin har blivit lika nedslagen av ett kraftigt snöfall precis innan avfärd före en skidresa.

Femdagarsturen mellan Andermatt och Engelberg heter Urner Haute Route och har – med en väldigt medveten blinkning till det überklassiska plattare originalet Haute Route mellan Chamonix och Zermatt – befästs med epitetet ”Skidåkarnas Haute Route”. Alpernas mest kända tur har cirka 12 mil av total sträcka där stigningar och nedfarter sammanlagt är ungefär 12 000 fallhöjdsmeter. Urner Haute Route mäter fågelvägen jämfört med Zermatt-Chamonix bara ungefär hälften. Detta samtidigt som turerna både uppför och nedför, landar på cirka 11 000 fallhöjdsmeter. Urner Haute Route är således kompaktare och kortare, men med i princip med samma mängd vertikala stigningar och utförslöpor. Att turen fått namnet Skidåkarnas Haute Route är med andra ord inte bara något lokalt marknadsföringstricks. Reella siffror backar upp påståendet.

– Nu slamrar vi inte in med pjäxorna när vi kommer in i själva hyttan, av med pjäxorna här i förrummet och på med ett par Foppatofflor. Det är bra och grundläggande hytthyfs, manar Daniel Loutrel.
Det är några timmar efter lunch. Det har gått tre dagar sedan det där första nedslående telefonsamtalet med vår bergsguide. Vi är i Alperna. Lavinrisken är nedskruvad till en trea. Vi gör ett försök på Urner Haute Route. Hittills går det alldeles strålande, för vi har precis gjort klart dag ett som är turen upp från Realp – by som ligger 13 minuters tågfärd västerut från Andermatt – på ungefär tusen höjdmeter.

Vi kliver vi in genom dörren till SAC-stugan (Schweizer Alpen-Club) Albert-Heim Hütte. Stugan är i sten och ligger på en klippavsats. De äldsta delarna är byggda 1918. Det är enkel standard, där toaletterna är två utedass en bit från stugan där avloppet helt sonika är de klipprännor som ligger under den lilla toalettbyggnaden. Stugan har inga duschar, sovsalarna på ovanplan är spartanska och termometern där uppe visar 12 grader, takhöjden låg och huvudrummet där mat och dryck serveras är helt klädd i trä. Det är fuktigt, lite dragit och kallt i hela Albert-Heim Hütte förutom i själva matrummet där en kamin går för högtryck.

Men utsikten från matsalens små fönster gör att det hela känns väldigt fint ändå. Albert-Heim Hütte ligger inbäddad på drygt 2 500 meters höjd av de omgivande bergens granitspiror och imorgon bitti ska vi ta riktning rakt norrut mot 3 074 meter höga Lochberg, via passet Winterlücke. Av de fyra stugor som är standard på Urner Haute Route – Albert-Heim, Chelenalphütte, Hotel Steingletscher och Sustlihütte – ligger Albert-Heim högst, medan Steingletscher är klart lägst på 1865 meter över havet och de två andra mellan 2200-2300 meters höjd.

Roman Felberger är manager på Albert-Heim Hütte och serverar oss en rejäl middag, med hjälp av kocken och assistenten Denise Kathriner. På kvällen råkar det vara Freeride World Tour live från Alaska och vi sitter allesammans upptrycka i matsalens ena hörn dit civilisationens internetvågor når något sånär. I det blåa ljuset från telefonskärmen ser vi när Reine Barkered mitt i sitt tävlingsåk nästan blir tagen av en lavin. Två engelsmän sitter också med oss, vi och de är de enda gästerna. I sovsalen somnar jag oväntat snabbt och gott, trots den lite råa fuktiga kylan.

När klockan ringer dag två är den 04.50. Det är stjärnkart ute på väg till utedasset. I matsalen får vi frukost med kaffe, te, yogurt, müsli, bröd, ost och marmelad. Det är trötta ögon runt bordet som småningom vaknar till liv i takt med att mat och dryck inmundigas. Bergsguiden Daniel är fundersam över hur snön kommer att vara när vi kommer upp på högre höjd.

Turen upp till Lochberg är ”bara” 700 höjdmeter, men det är bitvis ganska brant, över 30 grader, i dalen mellan Winterstock och Lochberg. Vi ger oss av och på ryggen spänner min 35 liters ryggsäck av all packning, det är verkligen precis att alla extra prylar som behövs för en flerdagarstur får plats i en lavinryggsäck av nämnda storlek. Stegjärn, skarjärn, stighudar, sovlakan, solbrillor, extra goggles, extra handskar, mössa, isyxa och så vidare, många saker ska med. Det är både något sjukt jobbigt med att behöva få med allt för egen maskin, å andra sidan också befriande eftersom det oundvikligen gör att materiellt krafs som verkligen inte behövs sorteras bort.

När vi går uppför i dalgången berättare Daniel Loutrel om några av rännorna som vi ser som är åkbara, bla Winterstock couloiren. När vi når passet Winterlücke är det sedan en klättring med skidorna på ryggsäcken och stegjärn på fötterna upp på Lochberg. Den sista biten är riktigt luftig och lite skrämmande. Här vill man inte trilla.

Från toppen av Lochberg är det ett nord-nordöst vänt rent bergsansikte ner mot dammen Göscheneralpsee. Det är 1200 fallhöjdsmeter i bra lutning på kring 30 grader. Snön sitter som den ska och vi sveper neröver.
”Det kanske blir en episkt bra tur i alla fall det här?” tänker jag där jag åker i de stora schweiziska alperna med mäktiga toppar som Dammastock och Sustenhorn i närområdet.

Urner Haute Route, eller Urner Traversen, är inget nytt påfund. Lokalbefolkningen har använt den i åratal, sommar som vinter. Men skidturen har fått en rejält uppsving de senaste åren i takt med att utrustningen för toppturande har blivit både lättare och robustare, samtidigt som den generella trenden inom friåkning har gått mot mer och mer toppturande. I mars 2015 spelade Salomon Freeski TV tillsammans med Mike Douglas in en episod från Urner Haute Route, en 14 minuter lång film som gav ett litet eko in friåkningsvärlden och spädde på tankar som ”Hey, det ser ju på riktigt ut som bra skidåkning! Inget jädra marscherande på platta glaciärer. Pang på brant och bra åkning”.

Att göra en flerdagarstur mellan två skidorter i Alperna är också någon slags garanti för att få orörd snö och lite vildare natur. En friare känsla. Lite mindre bekvämt kanske, men mycket närmare naturen. Visst, Alperna har bra infrastruktur och du är inte så isolerade som du kanske känner dig, vilket kan vara skönt om något händer, men det är ändock en helt annan känsla i kroppen att stå på toppen av 3 503 meter höga Sustenhorn mitt i Urner, jämfört med att hika upp de drygt tvåhundra fallhöjdsmeterna som skiljer högsta liftarna i Engelberg från bergstoppen Titlis på 3 238 meter över havet. Skidåkningen från de båda olika startpunkterna skiljer sig också väsentligen åt: från Titlis kommer du ner till en av Schweiz populära friåkningsorter där mången andra skidåkare suktar precis lika illa efter nysnön som du själv, från toppen av Sustenhorn har du kanske sällskap av några tajta och smala skimo-schweizare, ett par gladlynta tyskar på snöskor och kanske en handfull andra skidåkare som inte ens ska samma väg ned som din grupp.

Dag 4 är vi uppe just på Sustenhorns topp i den tunna luften vid det stora korset. Det har varit vilda, jobbiga och härliga turdagar. Vi tog oss aldrig till Chelenalphütte andra dagen, utan gjorde på grund av snöläget en omväg via Gasthaus Göscheneralp och tog oss därifrån nästa dag vidare över Bergseeschijen och tog åket under Hoch Horfellistock ned mot Voralphütte där vi sov.

I Voralphütte mötte också norska äventyraren Tormod Granheim upp. Idag har vi, efter turens andra alpina start med pannlampor och mörker, gått nära 1400 höjdmeter. Utsikten är hänförande härifrån Sustenhorn, den rygg som Dammastock ligger på är mäktig och rakt norrut skymtar vi baksidan av Engelbergs Titlis. Vi har också fått inse at vi inte kommer att nå just Engelberg, vi planerade för fyra dagar och tre nätter, vilket var ett alltför tight schema. Vi kunde inte ta den genväg som vi hade planerat på grund av snöläget.

Nu har vi det stora åket från Sustenhorn kvar och vi kommer att åka tillbaka ner i dalgången vid Voralphütte och vidare ned mot Göschenertal. Ett åk på cirka 2000 fallhöjdsmeter, men då ska tilläggas att den sista fjärdedelen är nere i dalgången och flackt skråande. Daniel Loutrel har ordnat med en bil där Voralp-dalen mynnar ut i Göschenertal och med den tar vi oss till staden Göschenen, varifrån vi kan hoppa på tåget mot Engelberg. Inte exakt som vi hade tänkt från början, och inte exakt det som vi hade drömt om.

Men den skämtsamme och energiske bergsguiden Daniel Loutrel deppar inte för att sagan om Urner Haute Route inte helt gått i uppfyllelse just denna gång:

– Men hey! Kom ner näst vinter igen, så gör vi om turen. Salomon Freeski gjorde inte heller klart turen på riktigt. Om ni kommer nästa vinter tippar jag på att vi minst kommer att ha 30/70-chans att vi kan göra hela turen!

Urner Haute Route – skidåkarnas tur mellan Andermatt och Engelberg i Schweiz

Flyg: till Zürich 2.20 tim
Tåg: Zürich–Andermatt 2.19 tim.
Bil: Zürich–Andermatt 1.40 tim (107 km).

Vad? Urner Haute Route är i standardvarianten en femdagarstur mellan Realp (Andermatt) och Engelberg i Schweiz med boende i bergshyttor på vägen.

När? Mars-april bruker snö och väder fungera bra för Urner Haute Route.

Varför? Gå upp på sydsidor, åka skidor ned för nordsidor. Vacker miljö, bra skidåkning. Mitt i Urner-alperna i centrala Schweiz mellan de två skidorter Andermatt och Engelberg.

Hur? Tillsammans med bergsuide är att rekommendera, stor och brant terräng med både lavinfara och glaciärer som kan vara svåra att hantera på egen hand.

För vem? Du som vill ta turandet till nästa nivå, du som inte räds lite okomfortabla boenden och du som är sugen på riktigt bra och stor skidåkning i Alperna.

Vem inte? Du som sätter bekvämt hotell, röjig after ski och lökig lift åkning före storslagen natur, lite (ja, rätt mycket egentligen…) fysiska aktivitet och grym skidåkning.

Mervärden? Frisk luft, snygg solbränna (men använd solkräm) och minnen för livet.

Lift? Stanna några dagar i Engelberg eller Andermatt efteråt, det är sällan lika kul att åka liftburet som efter en femdagar lång tur för egen maskin. Dessutom råkar både start- och slutorten för Urner Haute Route var några av de schweiziska Alpernas mest episka liftburna offpistställen.

Kartor: Tyvärr behöver du två kartor om du ska täcka hela turen i skala 1:25 000, dels Landeskarte der Schweiz nr 1231 Urseren (Dammastock-Realp-Andermatt) samt nr 1211 Meiental (Tilis-Sustenpass- Wassen. Om du mer vill ha någon form av översikt och inte de facto ska navigera ser du hela turen i skala 1:50 000 på Skitourenkarte nr 255 Sustenpass (Gauli-Titlis-Andermatt) där även skid- och brädrutter är utstreckade.

Information: Andermatt turistbyrå  och Engelberg turistbyrå 
Bergsguide: Andermatt Guides  eller Engelberg
Hyttorna: Albert-Heimhütte,Chelenalphütte, Steinalp Lodge, Sustlihütte 


Galleri – Skidåkningen och bergen


Galleri – Hyttlivet



Klassisk väg Urner Haute Route

– 5 dagar och 4 nätter från Realp (Andermatt) till Engelberg

Dag 1: Från Realp 1000 höjdmeter upp till Albert Heim Hütte 2 542 möh.
Dag 2: Albert-Heim Hütte via Lochberg nedför mot dammen Göscheneralpsee och in i dalgången upp till Chelenalphütte 2 350 möh. 1 300 höjdmeter uppför och 1 200 höjdmeter nedför.
Dag 3: Rejäl tur upp till Sustenhorn 3 503 möh, via passet Sustenlimi. Långt glaciäråk på över 1600 fallhöjdsmeter ned till Hotel Steingletscher (1 865 möh).
Dag 4: Över Obertal mot Fünffingersöcken till Uratstock. Sedan ner till Chli Sustli och vidare upp till Sustlihütte (2 257 möh). Det är 1 300 höjdmeter uppför, och nedför lite snålare 900 vertikala meter.
Dag 5: Snart där och bara 700 vertikala meter uppför denna sista dag! Upp till Grassen (2 946 möh) som ligger jämte Engelberg-toppen Titlis. Sedan ett grymt åk på 1800 fallhöjdsmeter hela vägen till Engelberg (1 050 möh).

Text: Anders Wingqvist
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. Ywizzz
    1
    Ywizzz | 2018-02-23 09:22          

    Kul att se! Salomon avsnittet och en artikel i Åka skidor var verkligen den utlösande faktorn för mig för många år sedan som ni skrev. Riktigt härlig känsla att länka ihop orterna på det sättet på skidor - världen blev helt plötsligt lite mindre :-)

  2. AndersWingqvist
    2

    @Ywizzz Kul att du lade in din film här! Vi gjorde en superkortis från Sustenhorn:

  3. Ywizzz
    2
    Ywizzz | 2018-02-22 09:31          

    Gjorde samma tur (fast hela vägen) i påskas - fantastisk tur och inte alls omöjligt att göra i egen regi om man har grundläggande kuskap om att vistas i bergen!