Kåbdalis – försäsong i sitt esse

Följ med till ett Kåbdalis med snötyngda granar, is som börjar lägga sig på omkringliggande sjöar och 15-20 cm av magiskt puder i skogen.  Skidåkningen? Tja, åkning i en pist där alpinåkare tar upp en majoritet av backen med käppar. Slutsats? Skidsäsongen är här, vintern har börjat och det är briljant och härligt i all sin anspråkslöshet.  

Nästan varje år under min uppväxt har min familj åkt upp till säsongsstarten i Tärnaby i slutet av oktober för att börja skidsäsongen. Allt eftersom åren gått har det blivit aningen varmare på hösten samt att Tärnaby av olika skäl mer eller mindre försvunnit från min karta när det kommer till skidåkningen vilket inneburit att säsongspremiären börjat dröja in i november.

Nu för tiden börjar det bli allt vanligare att skidorterna sparar snö från föregående säsong istället för att förlita sig på att tillverka snö när temperaturen faller under nollan. Två skidorder som är duktiga på detta är Idre Fjäll och Kåbdalis där båda erbjuder skidåkning från mitten på oktober och då främst till alpina landslag som behöver träna för den kommande tävlingssäsongen.

Idre fjäll slog upp portarna den 16:e oktober för landslag och slalomklubbar, men vi friåkare, alltså personer som inte är med i ett landslag eller en slalomklubb, får vänta tills långt senare. Där kommer Kåbdalis in i bilden som tillåter friåkning från den 20:e oktober detta år. Det sker på en begränsad basis där halva backen reserveras mellan 10-14 varje dag under den första perioden dagen, och sedan 10-16 från första november.

Normalt sett när man åker på försäsongsåkning är det barmark runtom i byn, i skogarna och öppna vattendrag. Detta tillsammans med det faktum att snön brukar vara stenhård och isig gör en påmind om hur tidigt på säsongen det faktiskt är.

Detta året kom dock att bli lite annorlunda då vädret slog om till riktig vinter bara några dagar innan öppning och vi kom upp till ett landskap som var i fullt vinterläge. Träden hängde med snötyngda grenar, isen på de omkringliggande sjöarna hade börjat lägga sig och runt om i skogen låg det 15-20 cm av magiskt puder. Detta förändrar inte det faktum att man endast kan åka i en pist där alpinåkarna tagit upp en majoritet av backen med käppar, men det inger en känsla som annars inte infinner sig. Vintern är här på riktigt.

Skulle man kolla på skidåkningen rent objektivt är det otroligt dyrt att betala 400 SEK per dag för att få åka en pistmaskinsbredd mellan 10 och 14 på dagen. Men ingen annan stans i Sverige går det som privatperson att åka liftbaserad skidåkning och med det i åtanke känns priset helt plötsligt fullt överkomligt. Att få stå på snö, få lite härligt snökanonssprut i ansiktet varje gång man kliver av liften samt se solen lysa upp det fantastiska vinterlandskapet som finns i norr är värt så mycket mer.

Kåbdalis är en otroligt liten by där det inte finns något annat än en lanthandel och ett skidsystem. Restaurangen är öppen för lunchservering men vill man ta en fika eller sätta sig och ta en öl efter skidåkningen får man lösa det på eget sätt. Ser man till statusen på omvärlden kanske detta är precis som det bör vara. Vi sätter oss på taket av vår lilla husbil efter en fantastiskt härlig dag i backen, delar på en flaska Cava och avnjuter solnedgången. Bättre kan det inte bli.

Text: Tim Larsson
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
0 kommentarer
Kommentera