Krasnaja Poljana Del 2 av 3
Vi stakar bort en bit längs bergsryggen för att orientera oss, stannar till ett slag och sveper med blicken över området innan vi droppar ner på en av alla de åsar som slingrar sig ner i den första bowlen.
Per Jonsson, ett steg närmare himlen.
Efter ett par åk börjar Per genast kasta lovord över snön och terrängen. Jag flikar in att vi är i princip ensamma att åka offpist i hela området, lite förundrat börjar vi titta oss omkring för att se vart alla andra håller till.
– Där är de, ropar Per och pekar på en lång orm av människor som sakta slingrar sig ned i en av de två pisterna i området. Det är för bra för att vara sant tänker jag för mig själv. vi kommer att vara ensamma om detta puderrike de närmaste två veckorna. Krasnaja lockar till största del nyrika ryssar som helst håller till i lekområdet i närheten av parkeringen där de kan hålla uppsikt över sina Mercedesar. Vi tar skidorna på axeln och börjar gå längs bergsryggen. Hur man än gör här i Krasnaja så får man verkligen anstränga sig och antingen gå eller staka sig fram om man skall komma åt åkningen som skymtat förbi i de två senaste MSP-filmerna.
Ingen trängsel här inte, Per njuter av ensamheten.
Vi har tagit sikte på den första bowlen bortanför skidområdet enligt talesättet att snön alltid är vitare på andra sidan och när vi når toppen efter 15 minuter och blickar ut över kanten börjar vi skratta. Framför oss ligger en nöjespark som saknar motstycke. Åsar, klippor, pillows, öppna ytor – ja det ser ut att finnas allt och lite till. För bra för att vara sant har plötsligt blivit bättre. Per hittar snabbt en linje och lägger fyra svängar rakt i fallinjen, droppar en klippa och surfar vidare ut i mitten av denna enorma lekpark och fortfarande inte ett annat spår i sikte. Själv letar jag mig ner längs en utav åsarna och stortrivs. Vi fortsätter i stora svängar ner mot trädgränsen över krön och klippor och snön är helt suverän. När vi närmar oss skogen dyker det upp ett gäng spår från höger som bara försvinner. Efter två sekunders detektivarbete går det sakta upp för oss att de fick lift med helikopter tillbaka till civilisationen. Nedanför oss ligger en stor igenvuxen dalgång och vi börjar ladda för en verklig strapats för att ta oss tillbaka. Nåja, det där åket var värt varenda stavtag och svettdroppe som väntar tänker jag.
– Ditåt borde vara hemåt, säger Per och pekar en aning åt vänster över dalgången med staven. Jag nickar instämmande och 45 minuter senare efter att ha vadat över en bäck tre gånger och spräckt linsen på brillorna kommer vi ut på en liten skogsbilväg helt genomsvettiga.
 Varning, Puder!! |
 Skogsåkning när den är som bäst. |
Efter ett tags stakande stöter vi på två ryssar som satt sin Range Rover rejält i diket. Vi slänger fram våra spadar och försöker gräva fram bilen men den sitter rejält på underredet. Någon stund senare kommer ytterligare två bilar för att undsätta sina polare. Jag och Per tittar på varandra och skakar på huvudena när elva ryssar provar att lyfta upp jeepen på vägen. Vi försöker förklara att skotta nog är melodin men språkförbistringen är total. Swedskji svarar vi på alla frågor och när ryssarna börjar dutta med spadarna och sätter jeepen ännu djupare i snön är vi nära att skänka dem spadarna och dra hem. Kalla och dyngsura gör vi en sista insats och börjar gräva ordentligt påhejade av elva kedjerökande ryssar i skinnjackor och loafers. Efter en timme lyckas vi äntligen knuffa upp bilen på vägen och två ryssar nämner något om vodka och tackar oss hjärtligt, 500meter senare ser vi liften.
– Äntligen hemma, mumlar jag till Per och vi ramlar in i lyan helt utpumpade.
Efter en stadig trerätters på restaurangen för cirka 80 kronor som förresten smakade alldeles förträffligt upptäcker vi att alla runt omkring oss sitter och pillar på sina laptops. Språkgeniet Stefan glider fram till en kille och frågar artigt på engelska vad alla gör? På klockren ryska förklarar han att det finns trådlöst bredband i lokalen som dessutom är gratis, eller åtminstone nåt i den stilen enligt Stefan. På något vis blir jag inte överraskad, det känns som att det här landet bjuder på något nytt en gång i timmen.
Trådlöst, snabbt och gratis, försök slå det Glocalnet!
Lite senare dyker Mary upp med ett gäng engelsktalande snowboardåkare. Vi tar in en kall till och njuter i fulla drag av att kunna göra oss förstådda. Mary frilansar som reseguide och tolk för Mack Dawg productions med Shin Campos och Lukas Hoffman i spetsen som är här i två veckor för att filma. Efter en längre pratstund börjar det snöa kraftigt ute, vi betalar notan och släpar kroppen på ren vilja de femton trappstegen upp till lägenheten. När vi vaknar upp snöar det fortfarande och nu skall minsann den ryska skogen få sitt..
Fortsättning följer…
