Lötschenlücke – overklig topptur på glaciär från Europas högsta tågstation
Vi åker till Schweiz och går på en hisnande topptur på glaciär som startar vid Europas högsta tågstation.
Vi befinner oss i schweiziska Grindelwald och det står topptur på schemat för dagen. Även om detta sällskap har genomfört några mer eller mindre klassiska svenska toppturer tidigare, så som Storulvån och Helags, så känner vi oss minst sagt ödmjuka inför vad som komma skall.
Det som väntar oss nu är toppturen med stort T. Och extra allt. Vi ska korsa flera glaciärer på över 3000 meters höjd och totalt ska vi ta oss 2,5 mil med skidor under fötterna, på ett område som dessutom är ett Unesco världsarv (ett världsarv är en plats, ort eller miljö som på ett unikt sätt vittnar om jordens och människans historia).
Det pirrar lite i magen inför dagen. Både av förväntan av vad som med största sannolikhet kommer bli en minnesvärd dag men också av det faktum att vi ska röra oss i seriös högalpin terräng.
Tidig start mot Europas högsta tågstation
Vi startar tidigt. Klockan 06:20 för att vara exakt. Vi får med oss en varsin macka från hotellet eftersom frukosten inte har öppnat än. Därefter tar vi oss med buss och tåg till Grindelwald Terminal som är en samlingsplats för såväl kollektivtrafik som liftar. Klockan 07:05 (avtalad tid) möter vi vår bergsguide för dagen; Adrian Kalin, från företaget Outdoor Switzerland, samt övriga deltagare som ska vara med under dagen. Totalt är vi åtta personer som ska genomföra denna strapats.
Planen är att ta oss med den nya jättegondolen Eiger Express till toppstationen Jungfraujoch – Top of Europe. Detta är inte Europas högsta topp men det är faktiskt kontinentens högst belägna tågstation (3 454 m ö.h.). Faktum är att det faktiskt slutar med att vi åker tåg upp då lite tekniskt strul gör att vi inte kan lifta med personalen upp innan öppning som planerat.
”Detta är inte Europas högsta topp men det är faktiskt kontinentens högst belägna tågstation (3 454 m ö.h.).”
Tågresan till toppen är en upplevelse i sig och tid och rum försvinner ombord på tåget men uppskattningsvis tar resan upp cirka en timme med några byten inkluderat.
Väl uppe på toppen förser vår guide oss med selar samtidigt som han packar ihop rep och andra nödvändigheter.
– Are all of you 100 procent sure you got your skins? Frågar vår guide oss med allvarlig ton.
Overkliga vyer över glaciären
Därefter stiger vi ut genom dörren på toppstationen och möts av en snudd på overklig panoramavy. Glaciären framför oss är enorm och det går att skymta några alpinister i storlek av ett par myror på glaciären, mellan sprickor och höga bergstoppar.
– You should always stay behind me, förklarar Adrian innan vi beger oss ut på glaciären.
Vi startar nedför. Faktum är att vi får ett gäng riktigt fina svängar i sisådär 20-30 centimeter perfekt puder. Vi blir glatt överraskade. Som svenska topptursentusiaster är vi van med vindpinat och bristande skare och detta känns exotiskt och härligt.
Jag åker ner till vår guide med ett leende på läpparna och stannar för att beskåda övriga deltagares förhoppningsvis lika härliga lössnösvängar.
– Always behind me… säger Adrian och pekar ner på mina skidor som står cirka fem centimeter framför hans skidor.
”– Always behind me… säger Adrian och pekar ner på mina skidor som står cirka fem centimeter framför hans skidor.”
Jag ursäktar mig snabbt och blir påmind om terrängens seriositet. Glaciären är cirka en kilometer tjock och när isen rör sig bildas sprickor som ligger gömda under ett täcke av snö. Vår guide förklarar dock att det är gott om snö under denna årstid som täcker merparten av alla sprickbildningar.
Dags för topptur
Efter ytterligare några fallhöjdsmeter nedför (ett högkvalitativt åk i svenska mått mätt) så är det dags att ta av sig skidorna och sätta på stighudarna. Vid det här laget blir det tydligt varför vi påmindes om stighudarna tidigare, det är inte ett alternativ att vända tillbaka för att hämta kvarglömda grejer.
Här får vi Adrians tillåtelse att ta av oss båda skidorna samtidigt, vilket inte varit tillåtet tidigare då vi vill ha en stor understödsyta eftersom det inte går med säkerhet går att avgöra vad som döljer sig under snön.
”Omgivningen är snudd på overklig. Vi går i en slags dalgång där glaciären är belägen, helt omgiven av berg som mäter över både 3000 och 4000 meter”
Vi utrustar oss med topptursutrustning, tar en slurk vatten och börjar sakta men säkert röra oss i det minst sagt fenomenala landskapet. Omgivningen är snudd på overklig. Vi går i en slags dalgång där glaciären är belägen, helt omgiven av berg som mäter över både 3000 och 4000 meter, och varje steg är en upplevelse.
Tempot är långsamt och behagligt. Det är dock påtagligt att vi befinner os spå hög höjd vilket gör att lungorna får kämpa mer än vanligt trots att det knappt är någon stigning att tala om. Klockan har nu passerat lunch vilket innebär att vi varit igång i ungefär sex timmar sedan frukostmackan.
Med intervaller om cirka en timme stannar vi till för att dricka och fyller på med det vi har att tillgå, det vill säga nötter och energibars, samtidigt som solen fortsätter att värma.
Varje paus blir mer och mer välbehövlig och vi tömmer flaska efter flaska med vatten från ryggsäcken. Efter att vi gått i några timmar på en mer eller mindre helt platt terräng börjar slutligen stigningen som sätter vår fysik på prov. Stegen blir tyngre och andningen mer ansträngd.
Dags att åka skidor utför
Efter cirka sex timmar med stighudar når vi slutligen vårt mål. En klyka i berget utgör målet för vägen upp och starten för vägen ner. Framför våra fötter har vi nu ett åk på nästan 2000 fallhöjdsmeter ner till byn Blatten som går att skymta i dalen.
– Stay on the left side of my tracks, säger vår guide innan han åker ner några hundra meter.
Snön sprutar från Adrians skidor och vi andra följer med glädje med utför. Snön är fortfarande kall och fluffig och vi njuter av varje sväng. Vår guide navigerar oss med säker hand nedför berget på behörigt avstånd från glaciärsprickor och lavinfarliga sluttningar. På det här sätter fortsätter färden nedför. Guiden först och vi efter, några hundra meter i taget.
Lutningen varierar – från flackt till väldigt flackt, men ändå tillräckligt brant för att leverera riktigt fina svängar. Det känns som att åket aldrig ska ta slut men plötsligt börjar snön bli klibbig och varm, vilket indikerar på att allt gott har ett slut.
En smältande glaciär
Tids nog möts vi av det första trädet vi sett på väldigt länge och Adrian förklarar att vi nu längre inte befinner oss på glaciären. Vidare förklarar och visar han vart glaciären slutade för ungefär 100 år sedan och pekar ut en markant formation längre upp på berget som visar tydligt att glaciären var ungefär 100 meter djupare då. Glaciärerna smälter, det är tydligt och lika sorgligt att se.
Nåväl. Vi fortsätter åka skidor i några hundra meter till genom den glesa skogen innan vi till slut når ett längdskidspår som att oss hela vägen till den charmiga byn Blatten. Vi sätter oss på en servering för ett stycke välförtjänt dryck och inväntar bussen som ska ta oss tillbaka till platsen vis startade på för snart 12 timmar sedan.
Adrian förklarar att vi har ungefär tre timmar med buss och tåg framför oss, vilket är ungefär två och en halv timme längre än vad någon av oss hade föreställt sig. Vi passar på att vila ögonen en stund innan vi åter är tillbaka i Grindelwald och staplar in med pjäxorna på restaurangen för en sen middag. Efter 15 timmar med pjäxorna på fötterna lockar sängen. Vi är slutkörda, solbrända men lyckliga. Tack för en otrolig topptur.
Lötschenlücke Ski Tour
- Tidsåtgång: 1 dag
- Gåtid: 5-6 timmar
- Distans: 25 kilometer
- Antal höjdmeter: 450 meter
- Total fallhöjd: 2 350 meter
Åk alltid med guide. Vi genomförde denna tur tillsammans med guideföretaget Outdoor Switzerland. Läs mer om denna tur här.
