Magisk försäsong i Borgafjäll

Plötsligt händer det, novemberdimman skingras och snön är faktiskt snö, och inte någon mystisk mix av frost och is. Mikael Frisk och Mattias Skantz prickade en perfekt novemberdag i Borgafjäll.

Lägger några vedträn i kaminen och ser på när elden på nytt tar fart. Ute är det vitt, och då menar jag vitt – dimman är tät och det är nästan omöjligt att säga vad som är snö och vad som är luft. Det är november och försäsongens skidåkningen har hittills inneburit mycket vilja och många nya repor på skidorna. Frågan vi ställer oss, ”Har vi kört 30 mil enkel resa bara för att vila några timmar i en stuga på fjället?”

Planen var att tillsammans med Mattias Skantz skida några toppar i Borgafjäll då snörapporter från flera håll talade för goda snöförhållanden för att vara mitten av november. Vädret såg dessutom, till skillnad från resten av landet, ut att bli riktigt fint. Några minusgrader, svag vind och sol. För att hinna med topparna under de få timmarna vi har av dagsljus lämnade vi Östersund redan kl. 0500 med gott om kaffe i bilen. Väl på plats kunde vi konstatera att snön såg riktigt bra ut men i övrigt kommer vi nog inte se någonting alls. Bestämmer oss för att skida upp till en raststuga till att börja med och se vad som händer med vädret, kanske lättar dimman. Ett ledkryss i taget tog vi oss upp på fjället.

Efter tre timmar i stugan med fika och viss återhämtning av nattens förlorade sömn börjar det bli dags att ge upp och skida tillbaka till bilen innan mörkret faller. Men vi väljer i stället att ändå prova gå upp en bit på närmaste berget i hopp om att få några svängar. Vi borde kunna följa våra egna spår tillbaka så slipper vi otrevliga överraskningar på vägen ner.

Plötsligt ser vi hur en soldränkt bergskam träder fram i dimman för att snabbt försvinna. Har vi börjat hallucinera? Är det på riktigt? Några hundra meter till och himlen ler som om det är oss den väntat på hela dagen. Vi står nu ovanpå ett tungt lock av dimma som täcker allt utom de högsta topparna. Solen är på väg att dyka i horisonten bakom Borgahällan. Mattias skidar snabbt upp till snöfältets början och jag tar fram kameran ur ryggsäcken. Med lekfulla svängar i skön snö tar han sig ner i grytan mot dimman som till slut slukar honom. Hör honom ropa ”Jag kommer upp igen!”

Snabba steg, av med stighudarna, nytt linjeval och ännu ett magiskt åk. Jag låter kameran smattra men står samtidigt mer än redo att själv kasta mig utför berget. Adrenalinet pumpar, snön sköljer över skidorna och jag tror bestämt att allt detta var för våran skull den här dagen.

Text: Mikael Frisk
Foto: Mikael Frisk/mfrisk.se
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. johan
    1
    johan | 2014-12-03 09:54          

    Magiskt var rätt ord!

  2. Corin
    0
    Corin | 2014-12-03 00:27          

    Men satan. Blir väl upp på fjället snarast möjligt.

  3. KlasH
    0
    KlasH | 2014-12-02 22:55          

    Riktigt härliga bilder!

  4. Erikbrand
    2
    Erikbrand | 2014-12-02 21:43          

    helvete vilka bilder! går det att få tag på i hd tro :)?

    Otroligt vackert.

  5. ella_swan94
    0
    ella_swan94 | 2014-12-02 17:24          

    Wooow