Maskingrävda leder och frigående får
63 mil från huvudstaden Stockholm ligger det lilla cykelparadiset där får vandrar fritt på berget och maskingrävda cykelleder krånglar sig ner för det natursköna berget. Vi befinner oss i Hafjell i Norge. 4650 invånare och en by i snabb utveckling.
Vi rullar in på den nästan proppfulla parkeringen och lyckas hitta en lucka mellan två stora pickups. Vi kastar några snabba blickar upp mot backen. En gondol sträcker från parkeringen och upp mot berget, där berget helt plötsligt slutar. Var det inte större än så här? En lustig känsla sprider sig i kroppen, men förhoppningarna och tanken av att något måste finnas bakom bergets horisont tar snabbt över.
Får jag cykla här?
Äntligen sitter skydden på plats och tillsammans med mina vänner och en kamera leder vi cyklarna upp mot liftsystemet som bara ligger ett stenkast från parkeringen. Kön till liftkortsförsäljningen visar att vi inte kommer att bli ensamma i cykellederna.
 En av hafjells välbygda velodromer. |
 Shoppen i Hafjell |
Ett dagskort i Hafjell kostar 300 norska kronor vilket motsvarar 360 svenska kronor. Hafjell erbjuder ett stort utbud av hyrcyklar och som Scott testcenter finns 40 fullutrustade downhillcyklar till förfogande. En dagshyra för en cykel med hjälm och skydd kostar 750 norska kronor (eller 900 svenska kronor). I jämförelse med att hyra en cykel i Sverige och Sälen Bike Park där en downhillcykel, hjälm och skydd kostar 500 kronor, känns 900 kronor väldigt mycket.
Luftmadrassen används för att träna in nya trick.
I shoppen erbjuds ett stort utbud av cykelkomponenter och just utanför shoppen står två partytält fyllda med cykelprylar till den som känner för att byta upp sig, eller behöver byta en trasig komponent på cykeln.
Äntligen är vi på väg upp med Gondolen. Det är en storslagen bild man möter när man tittar ut genom gondolens ruta. En blandning mellan byggarbetsplats, ängar med får och rökmoln efter cyklister som dundrar nedför bergets grusvägar passerar mina ögon. Vi närmar oss vad som ser ut att vara toppen på berget men det visar sig vara en mellanstation. Gondolen fortsätter upp ytterligare mot bergets topp och bakom det vi trodde var bergets horisont reser sig nu berget ytterligare några hundra meter. Gondolen tar dig upp en tredjedel av berget. Härifrån tar man cykeln ner för cykelled 5 som leder ner mot sittliften som tar dig upp till toppen. Uppe på toppen kan du välja mellan tre leder, NM Loypan som är en svart led i downhillanda. Gressloypan är en röd singeltrack med rötter, stenar och en gigantisk wallride som sträcker sig upp mot trädens toppar. Buldreloypan är den blå nedfarten med en blandning av maskingrävda velodromer, dropp, hopp och naturliga stigar.
Hafjell med sina 830 fallhöjdsmeter erbjuder totalt nio nedfarter i svårighetsgraderna blått, rött och svart. Här finns också ett dirt-område och en luftfylld madrass som utgör landning till ett trähopp där nya trix tränas in av entusiastiska cyklister. Bakom de maskingrävda lederna med sina perfekt byggda velodromer och hopp som skapar ett härligt flow, står en man vid namn Snorre Pedersen. Snorre som började som pionjär att gräva cykelleder, har de senaste tre åren designat och konstruerat cykellederna på Hafjell. Med en bakgrund inom rodel och en grävmaskinsutbildning i ryggsäcken finns ingen felande länk mellan ide och verklighet.
 Dirtlinjen i Hafjell. |
 En vänstersväng med utsikt, tack! |
När slutet av dagen börjar närma sig och vi nu sitter nere vid bilen, trötta och mörbultade och tittar upp mot backen vet jag att bakom det jag tidigare trodde var horisonten på ett berg, ligger ett paradis av cykelleder. Ett pirr sprider sig i kroppen och det adrenalin som pumpat runt i kroppen under dagen framhäver den kick alla äventyrare strävar efter. Snart sitter jag i bilen igen, rullandes hem mot Sverige. Snart börjar en ny resa, en resa som leder mot samma mål. Att känna adrenalinet pumpa i blodet och möta nya äventyr.
hafjell.no
