Mürren – vertikala berg, gentlemannaspioner och rolig skidåkning

En stor svulstig skidort överfull med skrålande turister, stora hotellkomplex och fler nattklubbar än pister. Lägg till gräsligt dyra backrestauranger, överfulla parkeringar och gator där parkeringsvakterna hungrigt cirkulerar. Känns bilden plågsamt igen? Perfekt! Då ska du garanterat åka till Mürren.

Vi har vikit av från den fantastiskt vackra väg som slingrar sig längs med sjön Thunersees södra strandkant. Vid Interlaken svänger vägen sedan rakt söderut och jag, tillsammans med mina ständiga följeslagare, bröderna Andreas och Kristofer Lundstam, njuter för fullt när det bergspass som skall ta oss upp i bergen och till Mürren, visar upp sig i solskenet. Här nere i dalen är det varm, strålande sol och grönt – vanligtvis en plågsam mardröm för oss skidåkare. Men Schweiz storslagna vyer är så tillfredsställande genom bilens vindruta att vi alla direkt googlar bostadspriser och antagningskraven för att bli schweiziska medborgare. Vi vet också att högre höjder håller kallare temperaturer och snö, då Mürren ligger 1638 meter över havet och Schilthorns topp på 2970 meter.

Vår elbil, som tagit oss hela vägen från Sverige, susar tyst upp för den kolasås-slingriga vägen som ska ta oss de sista 1000 fallhöjdsmeterna upp till Schilthornbahn, som har sin dalstation några kilometer efter Lauterbrunnen. Mürren ligger i schweiziska Jungfrau regionen, och är den perfekta skidorten om du verkligen ledsnat på att prioritera trängsel, lunch för minst 400 kronor, parkeringar med tillhörande p-bot och hellre prioriterar vertikal skidåkning framför nattklubbens horisontella shot-skida. För upp till Mürren kan du inte ta dig med bil då hela byn är bilfri och det finns max tre stycken nattklubbar. Genom Mürren kan du gå på ca 20 minuter – perfekt för oss “erfarna” som dåsar in i sängen vid 23:00 efter en flaska lokalt vin och laddar skidbatteriet för morgondagen.

En speciell men genuin oliv i Vesper martinin

Det finns mycket som gör Mürren till en speciell juvel – förlåt, oliv! En är så klart att du inte kan köra upp med bil från dalen, utan måste ta kabinbanan som går från dalstationen och sedan använda dina massivt muskulösa skidåkarben. Hela byn känns så där mysigt gemytlig som ett vykort från Sound of Music. Fina gamla trähus i klassisk alpstil på bergsluttningar omgivna av de brantaste bergen du någonsin sett – och det luktar hemmagjord Rösti runt varje knut. Men, det som de flesta antagligen tänker på när de hör Mürren är englands nationalklenod: James Bond.

Vilket inte är så konstigt om du sett On Her Majesty’s Secret Service från 1969. Där superskurken Ernst Stavro Blofeld har sitt gömställe i den roterande restaurangen, Piz Gloria, som ligger på toppen av Schilthorn på 2970 meters höjd. Här kan du uppleva det mesta i James Bonds anda. Från 007-burgare till den obligatoriska Vesper Martinin. I byggnaden finns även ett mindre James Bond museum, Bond World, med kuriosa och annat från filminspelningen, samt en stor terrass (som även den syns i filmen som curlingbana) med utsikt miltals åt alla håll, samt ett 007 Walk of Fame – Bondigt värre!

Från Schilthorns topp ser du flertalet stora bowls och faces att välja mellan för skidåkning. De flesta relativt lätta att ta sig till om du har stighudar och/eller benmuskler. De är också väldigt “rena” utan större avbrott och konstigheter i linjen.

Skidåkningen – i hans guidehets hemliga tjänst

Skidåkningen i och runt Mürren är riktigt bra med långa och stora åk kortare (och längre) vandringar från Schilthorns topp. Oavsett om du vill skråa en bit från pisten eller ta dig längre bort, så hittar du alltid något. Och något som är extremt viktigt att ta med i dina beräkningar när du ska bege dig ut i offpisten i Mürren är att många bergssidor, åk och annat slutar med vertikala dropp rakt ned i avgrunden. I bästa fall får du göra en “hajk of shame” tillbaka upp och i värsta fall dina sista skidsvängar.

”ingen basejumping sker på dagar när begravning hålls för en förolyckad basejumpare.”

Bergen i området är så kallade “nya” berg, där tidens tand inte hunnit haft sin gång. Detta gör att de är väldigt vertikala, branta och spetsiga. Detta gör också i sin tur att basejumping är en väldigt populär sport i området! Så populär att det finns en “gentlemans agreement” mellan utövare och lokal auktoritet där ingen basejumping sker på dagar när begravning hålls för en förolyckad basejumpare.

Förutom bröderna Lundstam så har även klent med snöfall följt mig på mina skidresor de senaste åren – och så även denna gång. Det har inte snöat mycket den senaste månaden och det är spår – överallt. Ett område som detta måste såklart fortfarande ha kallsnö någonstans, men vart? Som av snögudens vilja har vi den lokala guiden, Freddy, inbokad. Och det skulle visa sig vara den perfekta blodhunden för kall snö i området.

Som vilken respektabel offpistguide som helst dubbelkollar Freddy att vi inte har ljugit på CV:t och har våra transceivers på oss och påslagna, samt att vi kan stå på skidorna. Vi beger oss till sittliften Schiltgrat som tar oss upp till en mindre topp med samma namn på 2145 m.ö.h. Vi viker sedan rebelliskt av under avspärrningarna och tar oss ned vid området Schiltgrathüsi som ligger ovanför pist 20, Hindenburg. Här kör vi två varv i vår första direktkontakt med kallsnö för denna resa. Även om snön inte går oss upp till midjan, så är det fantastiskt vad fickor med vit fluffig snö kan få vuxna män att skratta och fnittra.

Efter att visat oss värdiga för större äventyr tar vi kabinen från Mürren upp till 2677 m ö.h och till näst sista stoppet innan Schilthorn, 2 Thrill. Här har du möjlighet att gå på en smal gång bultad i bergssidan och njuta av den vidunderliga utsikten. Vi väljer dock att ta den sista kabinen upp de återstående 300 fallhöjdsmeterna till toppstationen, 1 View, med restauranger, toalett och bondvärlden. Härifrån tar vi pisten ner första biten till starten av pist nummer 10, Inferno, och viker av över klippkanten som nästan går under kabinens vajrar. Vi skråar med skidspetsarna mot Wasenegg, men viker av nedåt med siktet på den bergskam som delar området med liftsystemet på skiers left och ovisshet och oändligt med äventyr åt skiers right. Eftersom kallsnön och ett av systemets bästa backrestauranger ligger vid liften med samma namn, Gimmeln, så väljer vi skiers left ner.

Soustal och Sousmännleni – enkelt, makalöst och alldeles, alldeles underbart

När energin fyllts på med Käseschnitte, vedugnsbakad pizza, “läsk” och Freddys historier om alla kändisar, inklusive Daniel Craig och Nicole Kidman, som han haft nöjet att jobbat med på olika berg runt om i världen.
– Daniel Craig är verkligen helylle att ha att göra med. Trevlig, professionell och artig som få! Säger Freddy samtidigt som han avslutar sin Käseschnitte och lokala äppelmust.

”–Daniel Craig är verkligen helylle att ha att göra med. Trevlig, professionell och artig som få!”

Vi beger oss återigen till kabinbanorna för färd upp till Schilthorns topp. Inte för att leka James Bond och dricka Martini, utan för att Freddy nu ska visa oss sitt ess i skaljacka-ärmen. Och för att förbränna de cirka 2000 kalorier av smält ost vi precis smällt i oss. Vi kliver ut på terassen och 007 Walk of Fame, för att återigen rebelliskt kliva över avspärrningarna och gå vidare ut på bergstoppen. Här skråar vi sedan västerut längs bergskanten med en enormt inbjudande bowl nedanför dalskidan och en brant klippvägg med expressväg rakt ner i avgrunden, ovanför bergsskidan.

När vi sedan viker av norrut och rundar bergskanten breder en stor dal: Soustal, ut sig framför oss. Bergstoppar, andra skidsystem och längre ner i dalen skymtar grön mark. Högt ovanför oss cirkulerar patrullerande stridsflyg för att säkerställa att offpisten fortfarande är en demokratisk rättighet för oss skidåkare.

”Här kan man åka varv, efter varv, efter varv, efte va… då hela den nordsidan är ett enda stort smörgåsbord av stora fina svängar.”

Högljutt lägger vi några svängar i första bästa fält med kallsnö innan vi viker av och håller oss längs med nordsidan för mer av samma frysvara. Här kan man åka varv, efter varv, efter varv, efte va… då hela den nordsidan är ett enda stort smörgåsbord av stora fina svängar. Vill man inte skråa ut från toppen kan man ta sig längs med den nordliga kam som går ut från Schilthorn och sedan hajka 5 minuter med skidorna på ryggen över själva kammen. Här börjar Sousmänneleni med nästan lika många, om än något kortare åk, än ovan ingångspunkt. Efter att du har skrattat och svängt klart så fortsätter du ner i dalen längs med böljande kullar och utsikten har du nu på nära håll.

Detta åk tar dig dock inte tillbaka in i Mürrens skidsystem, utan dalen tar dig ned till den lilla byn Isenfluh. Och, vägen ner är fylld med riktigt rolig busåkning! När du tagit dig ner från dalens första del så har du en fin variant av Åres susabäcken – i skogsformat. Du kommer sedan ut på en lång (lång!) slingrig transportsträcka som tar dig hela vägen ned till Isenfluh. Ett tips från coachen är att inte elva hela vägen ner, även om det är vansinnigt roligt, utan stanna till och njut av den vidunderliga utsikten emellanåt.

”När du tagit dig ner från dalens första del så har du en fin variant av Åres susabäcken”

Har du tur så är restaurangen Waldrand öppen för en välförtjänt godbit av valfri sort när du anländer i Isenfluh. Har du otur så är den stängt och du missar sista bussen som går kl 17:00 som ska ta dig tillbaka till Lauterbrunnen och sen vidare till Schilthornbahn. Av egen erfarenhet så kostar det 40 CHF i taxi. Istället för att byta buss i Lauterbrunnen till Schilthornbahn, ta den mindre kabinen upp till Grütschalp och sedan det lilla bergståget vidare till Mürren.

Byn, restaurangerna och människorna

Att Mürren inte är som alla andra byar står snabbt klart – och på ett bra sätt. Det är faktiskt väldigt skönt att kunna promenera runt den rustika byn utan att behöva oroa sig för att bli påkörd av en stressad turist med sommardäck. Det finns ett behagligt lugn här i Mürren som sällan finns i de överpopulerade och hajpade skidorterna i Alperna. 

Något som verkligen får byn att sticka ut är de fantastiska människorna som bor och verkar här. Då hela skidsystemet drivs genom en ekonomisk förening (ish) av de som är boende i byn sedan några generationer. Även de flesta hotell och restauranger är också familjeägda sedan långt tillbaka. Det ger en annan känsla av att nästan komma hem till någon än en vanlig generisk kedja.

En av dessa fantastiska människor är Adrian Stähli. Hans familj har drivit Hotell Eiger, Mürrens enda 4-stjärniga hotell, i generationer sedan 1897. Förutom att vara ett anrikt hotell med en fantastisk restaurang, så var även Eiger en viktig mötesplats för produktionen under inspelningen av On Her Majesty’s Secret Service. Adrian berättar att George Lazenby, eller James Bond själv snarare, bodde i Interlaken och flögs med helikopter när det var dags för kameran att rulla. Men när det vankades party (och martinis) i byn så var hotellet det självklara valet för Mr Bond – shaken, not drunk.

Förutom att stoltsera med en av byns få nattklubbar så har Eiger även en riktigt bra restaurang med touch av fine-dining.
Allt till tack för den franska kocken som styr i köket, berättar Adrian. 

Vi kan inte annat än hålla med under kvällens gång som vi jobbar oss igenom den 4-rätters meny som Adrian rekommenderat oss. Han är inte heller den enda eldsjäl som jobbar på hotellet. Vår kypare, Linda, en Londonbo boendes på Kreta och rutinerad säsongare, ger oss en service värd sin egna Michelinstjärna. Att möta människor som verkligen brinner för det dem gör och samtidigt hamnat på exakt rätt ställe, gör en glad!

Lagom till kaffet så bjuder Adrian på ännu fler historier om byn. Vi får höra att familjevännen till hans föräldrar var verklighetens James Bond. En herre som var gentleman ut i fingerspetsarna och jobbade för MI6. Denne herre, Lunn, Peter Lunn, var även son till den moderna alpina skidåkningens fader, Sir Arnold Lunn. Förutom att uppenbarligen vara inbiten engelsk patriot och “Spymaster”, var även en inbiten skidåkare och tävlade i vinter-OS 1936. Vi får också lära oss att han åkte skidor varje dag hela vintrarna tills han var hela 97 år gammal. När han då fick veta av doktorn att han inte längre kunde åka skidor så gick han bort samma vår – snacka om legend.

Sammanfattning

Om du tröttnat på överhajpade skidorter, överfulla parkeringar och gator där p-boten är ditt enda val, så är Mürren stället för dig. En liten, rustik och mysig by halvvägs upp på berget, omgiven av fantastiskt branta och vackra berg. Eftersom byn är relativt liten så är det aldrigt långt att gå till liften, restaurangen eller hotellet. Skidåkningen är också väldigt bra och tillgänglig. När det väl har snöat så finns det väldigt gott om ställen inom systemet att åka på en kortare traversering bort. Har man stighudar eller svällande benmuskler kan man hitta orörd och kall snö även långt efter snöfall.

Även om Mürren inte är den största orten på kartan så lämnade den ett bestående intryck på oss. Byn har ett speciellt lugn och känsla över sig som inte finns på många ställen. Kanske är det just denna känsla, eller människorna i byn, som skapar ett fantastiskt community tillsammans där “det alltid finns en vän i Mürren” , som gör det.

Kanske är det det faktum att heller ingen polis finns i Mürren, som gör att vi senior-ligister känner oss tillfreds här. Oavsett, så är byn väl värt ett besök eller två!

Fakta:

Resa: Flyg till Zürich, Basel eller Genève, sedan tåg via Bern till Interlaken för byte till tåg eller buss till Lauterbrunnen och Mürren. Kommer du med bil finns det en stor (stor!) parkering vid Schilthornbahn för ca 10 CHF dygnet. Vid kabinbanans delstationer finns det vagnar att låna för din packning.  

Bo: Hotel Eiger som är byns enda 4-stjärniga hotell eller på Hotel Alpenruh (där vi bodde) som bokstavligen ligger ett snöbollskast från kabinbanan och med en fantastisk utsikt.

Äta: Hotel Eiger och deras fasta 3–5 rätters meny rekommenderas stark. Gillar man kött och vilt ska du besöka Hotel Bellevue som drivs av jägaren Othmar Suter som är en lokal legend (varning dock för uppstoppade djur). I backen är så klart den obligatoriska James Bond martinin i Piz Gloria ett måste att bocka av. Besök även Gimmeln för en riktigt bra vedungspizza eller Almendhubel för alpernas ostigaste Käseschnitte.

Se och upplev:

Såklart Piz Gloria med bondmuséet och utsikten – glöm inte en Martini i den roterande restaurangen. Soustal är en naturupplevelse i sig, ta den dock i slutet av dagen (men inte så sent du missar bussen). Spänn av dig skidorna på delstationen, 2 Thrill, och gå Thrill Walk som slingrar sig längs på bergssidan. En promenad i byn är även det en upplevelse i sig.

Kuriosa: Förutom att ha vunnit Best Ski Resort Award 2016 och 2018 så är Piz Gloria overall winner i Toilet Tourism Awards med sin James Bond inspirerade toaletter.

Text: Johan Ståhlberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.