Österrikisk gängskidåkning från Leogang till Saalbach

Freeride åker på en arrangerad skidresa alá Sällskapsresan till österrikiska Leogang  som är en del av den enorma skidområdet Skicircus, som förutom Leogang också inkluderar Saalbach, Hinterglemm och Fieberbrunn. Häng med på en resa med massor av skidåkning, historiska upplevelser och oväntade möten.

Den romantiserade bummardrömmen bestående av feta skidor, medhavd matsäck och billig bärs ska härmed krossas. Nu ska vi åka skidor tillsammans med en grupp skidåkare som aldrig träffat varandra förut där planeringen är klar sedan länge tillbaka. Vi säger härmed adjö till forna spontana beslut och luddiga oklarheter och välkomnar istället knivskarpa ställningstaganden och All Inclusive Deluxe.

Vi möter upp övriga deltagare på denna arrangerade resa som rest från Storbritannien respektive Amerika. Hotellet vi ska bo på heter Hotel Riederalm, vars stjärnkategorisering skulle kunna inkludera hela Vintergatan i jämförelse med alla sunkiga soffor och annex som undertecknad tidigare har spenderat otaliga nätter på. Inte nog med att rummen har en magnifik utsikt över omrkingliggande berg, här finns dessutom ett antal högkvalitativa restauranger, vinkällare och flera lyxiga spa-avdelningar.

Men vi har inte åkt till Österrike för att gå på spa och dricka vin (inte bara i alla fall), det är givetvis skidåkningen som hägrar mest.

Leogang

Vi har just mött upp vår guide Paul Pichler som till vardags arbetar som skidlärare i området och kliver därefter på första bästa lift som tar sikte på närmare 2000 meters höjd över havet. Som svensk skidåkare känns det i det närmsta surrealistiskt att vi bara kommit halvvägs upp på berget när dörrarna öppnas vid gondolens mellanstation.
– This is just the middle station, förklarar Paul och gestikulerar tydligt att vi lugnt kan sitta kvar i gondolen ett tag till.

Den österrikiska trädgränsen inte uppenbarligen inte jämförbar med den svenska då backarna fortfarande omges av tät granskog trots att vi närmar oss gondolens övre avstigning. Väl uppe på toppen öppnar landskapet upp sig och vi får njuta av den österrikiska storheten. Det är ett myller av backar och liftar i alla tänkbara väderstreck och bakom liftsystemet buktar mäktiga alptoppar upp på rad samtidigt som solen redan steker från en klarblå himmel.

Vi är en grupp på tio personer som Paul genast börjar dirigera runt berget. Han vallar ned oss i ett harmoniskt tempo som slutligen leder oss bort från en dalgång till en annan. Vi betar av backe efter backe samtidigt som solen sakta men säkert börjar värma upp det frysta underlaget till perfekt vårslask. Nedfarterna är långa och branta vilket gör det utmanande att ligga på rena skärande svängar, och i de toppmoderna liftarna diskuterar vi därmed så väl befintlig som bristande skidteknik.

Vårt mål för dagen är att med skidor ta oss till Saalbach som ligger drygt tre mils bilresa från Leogang, men uppskattningsvis knappt halva sträckan med skidor som transportmedel.

Vår skidlärare Paul, som för dagen agerar pistguide, är sannolikt rätt nöjd med sin tämligen enkla men uppskattade uppgift att leda en spretig grupp skidåkare i rätt riktning på berget. Han berättar att detta är hans första säsong i området och att hans vardag vanligtvis består av att lära ut plogsvängar till yngre barn. Paul är 22 år gammal och är därmed yngst i denna grupp.

Äldst i gruppen är brittiska Peter, som är 75 år gammal, och fördomarna skjuter dessvärre i taket. Britter är ett folkslag som (åtminstone jag) förknippar mer med fotboll och fish’n chips än med skidåkning och högalpina miljöer. Och inte lär det väl bli bättre med åldern, eller?

Tack och lov får jag gräva ned mina fördomar (vilket man bör göra med alla fördomar), Peters skidåkning vittnar om att han troligtvis har fler skiddagar i benen än genomsnittet. Han är fjäderlätt på foten trots den slaskiga snön och under tidens gång delar han gladeligen med sig av anekdoter och historier från några av alla skidorter han besökt under årens gång. Ack så fel man kan ha.

Detta sätter på något vis fingret på det fina med att åka på en arrangerad resa av detta slaget. Detta udda sammansatta gäng från olika delar av världen med ett ålderspann på drygt 50 år hade ju knappast åkt skidor tillsammans annars. Men nu står vi här mitt bland majestätiska österrikiska berg och diskuterar skidteknik, världspolitik och allt där emellan. Och vi behöver egentligen inte tänka på något annat än att svänga höger och vänster… resten är redan löst.

Saalbach

Tids nog når vi Saalbach, en typisk alpby, inkilad i en dalgång som omges av skidbackar i alla väderstreck. Vi spatserar genom byn med skidorna på axeln. Saalbach har  till skillnad från Leogang  en kompakt bykärna med ett myllrande gångstråk och här finns en gediget utbud av charmiga cafeér och restauranger, sport- och souvenirbutiker och annat som hör de österrikiska Alperna till.

Vi tar en gondol upp på Schattberg Ost, som är en topp som mäter 2020 meter över havet, intill oss ligger också Schattberg West (2096 meter över havet) som är den högsta toppen i skidsystemet. Därefter tar vi några åk i Saalbach och kan på håll se bort till Hinterglemm, en by med tillhörande liftar som tillhör samma skidsystem, som i sin tur också är sammanlänkad med Fieberbrunn. Terrängen i detta område upplevs mer högalpin i jämförelse med Leogang och det går att snegla ett och annat inbjudande offpiståk från liften. Om vi ska sätta Saalbach i kontrast till någon anna välkänd österrikisk skidort så påminner den i mångt och mycket om Bad Gastein, inte minst när det kommer till den kompakta och pulserande bykärnan som kännetecknar båda orterna.
– Hade jag åkt hit med ett gäng polare hade jag nog föreslagit att vi ska bo i Saalbach, hörs en i gruppen säga.

Åk efter åk betas av, fallhöjden bränner i benen och kroppen påminner oss att det är dags att fylla på med energi. Lyckligtvis har vi ett bord bokat på Asitz Bräue i Leogang inom en snar tidsram. Därmed hinner vi (tyvärr) inte ta oss längre bort i skidsystemet idag även om det finns mycket kvar att upptäcka i Hinterglemm och Fieberbrunn. Vägen går istället från Schattberg Ost och vidare ned till Vorderglemm, ett riktigt långt åk som tar oss tillbaka mot den sidan av dalgången som vi kom ifrån.

Asitz Bräue

Totalt finns över 60 restauranger, eller så kallade ski huts, i skidområdet  men idag har vi alltså tagit sikte på Asitz Bräue utefter det förutbestämda schemat som samtliga i gruppen tilldelats. Återigen ett starkt argument för en gruppresa av detta slag, det är bara att följa strömmen och njuta, besluten är redan tagna.

Från utsidan ser ovan nämna restaurang ut som vilket hak som helst och på uteserveringen serveras skiwasser till tonerna av dunka-dunka musik alá Österrike. Inga konstigheter med andra ord. Men på insidan döljer sig ett stycke historia.

Restaurangen består av fyra våningar (vilket inte syns från utsidan) och innehåller dessutom ett eget bryggeri med tillhörande museum. Interiören är minst sagt imponerande och ser ut att vara hämtad från 1600-talet med oändliga detaljer så som delar av en gammal kyrkorglel och snidada trähantverk.

– Wow… susar i luften från flera håll.

Inte nog med det. Genom underjordiska tunnlar kommer du till en tillhörande restaurang längre bort i backen och det är också en kulvert dragen till liften för att underlätta transport av råvaror och liknande till restaurangerna.

Kort och gott; detta är en imponerande kåk som ser ut att vara flera hundra år gammal, och det faktum att hela schabraket byggdes för bara drygt tio år sedan under loppet av ett och ett halvt år är mer eller mindre ofattbart. Asitz Bräue är värt ett besök  för en enkel lunch eller en guidad visning  det förgyller garanterat skidsemestern.

Sammanfattning

Att resa på en pistorienterad gruppresa av detta slag var något jag tidigare förknippade med den stereotypa bilden av Sällskapsresan II  Snowroller. Men i ärlighetens namn är det fantastiskt bekvämt att sitta i baksätet och bara åka med. Ingen kräver någons åsikt vad gäller diverse mer eller mindre viktiga vägval så som vilken restaurang vi ska äta på eller vilken backe vi ska åka i. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta. Resten löser sig.

Personligen imponeras jag i synnerhet av skidåkningen i Leogang som levererar folktomma, breda och kuperade nedfarter av allra högsta klass. Samtidigt väcker pulsen och stämningen i Saalbach  som i kombination med den uppenbara potentialen för skidåkning utanför systemet  ett visst intresse.

Tack för den här gången… ski you later Skicircus!

Kort fakta:

Leogang:
Leogang är en kommun belägen i den norra delen av Österrike, inte långt från välkända skidorter som Zell am See, Kaprun och Kitzbühel, och tillhör förbundslandet Salzburg. Byn är belägen på cirka 785 meters höjd över havet och har strax över 3000 invånare.

Skicircus:
Skicircus är ett av Österrikes störstat skidområden och består av skidorterna Leogang, Saalbach, Hinterglemm och Fieberbrunn som är sammanlänkade med varandra. Tillsammans inkluderar detta skidområde 270 kilometer preparerad pist och 70 liftar. Det går också att åka skidor till Zell am See härifrån, men för att ta sig tillbaka krävs transport med buss, taxi eller liknande.

Text: Petter Elfsberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.