Puderrapport från Stranda
Norska Stranda är känt som ett riktigt puderhål, men i år har vädergudarna vägrat samarbeta. Tills nu. Oscar Almgren som är guide, fjälledare och chef för skidpatrullen på Strandafjellet har haft kameran framme och bjuder här på en djup snörapport.
Dålig vinter är bara förnamnet på det vi har upplevt på Stranda i år. Vi fick en bra dump i November, ett i december men efter det har snön lyst med sin frånvaro fram till i februari när vi fick en 30 cm. Själv har jag bott och jobbat här i området de sista fem åren och aldrig varit med om något liknande. 1982 var sist det var så här torrt i Stranda en vinter, då kom snön först i mitten på mars.
Stranda som annars kallar sig för puderparadis har haft svårt att leva upp till namnet den här vintern. Ett bättre namn kanske skulle vara stegjärns- eller isklättrings-paradis. Det är inte någon lokal torka på Stranda utan vinterns väder har kommit på sydöstliga vindar, något som ger minimalt med nederbörd här, medan platser som Hemsedal fullkomligt har snöat ner.
Årets säsongare här i Stranda hade mer eller mindre gett upp hoppet om att det skulle bli vinter i år, drömmar om midjedjupt puder såg ut att bli krossade i småbitar. Men i slutet på förra veckan vände äntligen vinden och vädret kom helt plötsligt från nordväst. Det ger oss stora mängder nederbörd och dessutom på rätt sida om noll-strecket. Till och med jag hade nästan börjat tvivla på att vi skulle få en riktig vinter i år men har envist bitit mig fast vid ”det kommer, det kommer”.
I skrivande stund har vi haft fem dagar med mer eller mindre kontinuerligt snöfall och ca 20-25 cm med snö per dygn.
Det är just det här som är charmen med ett ställe som Stranda, från barmark med gröna gräsmattor till halvmeterhöga plogvallar och mängder med puder på bara några dagar.
Sista fem dagarna har jag fått vara ute och njuta utav det vita guldet, både med våra gäster, våra två praktikanter och min sambo. Att guida gäster i de här mängderna med snö ger en känslan av att vara pastor på ett väckelsemöte. Inte för att jag varken varit på väckelsemöte eller testat jobbet som pastor. Men överösningar av ”thank you, thank you”, ”this is so good” etcetera i sann ”HE CAN WALK”-anda för tankarna dit.
Douglas och Teodor är inne och praktiserar i vår firma och i skidpatrullen på Strandafjellet. De kommer från två olika guide-utbildningar (Campus Åre och Storumans Folkhögskola) och får genom praktik testa på jobbet som guide/skidpatrullör. Att Douglas dessutom har konstaterat att han har haft sin livs bästa skiddag här i Stranda under praktiken får vi se som en bra bonus.
Det är tungt att spåra på topptur i de här mängderna med snö men belöningen när man väl är på väg nedför väger upp för det, med råge.
