Recension: Level 1 – Less

Freerides redaktörer sätter tänderna i Level 1:s senaste alster och känner sig smått patriotiska efter avslutat värv. Svenskarna Magnus Granér och Lucas Stål-Madison hör till dem som levererar absolut bäst av den stora skaran åkare i ”Less”.

Level 1 har med idogt arbete så sakteliga seglat upp som en pamp i skidfilmssammanhang. Med släppet Less, som är den femtonde filmen på lika många år, fyller filmbolaget moppe och besitter fortfarande förmågan att underhålla trots att receptet på det stora hela är snarlikt det vi sett tidigare. Man måste inte ha krusiduller och konstant bluebird för att göra skidfilm. Nedan hittar du en kronologisk chatt-analys av filmen, följt av en sammanfattning.

Intro:

Hedda: Ah! Pluspoäng för inga voiceovers och madstodontpampiga intron. Det kan vara kul ibland men det är skönt när det är mer rakt på sak också. Snabbt avklarat, över till det viktiga – skidåkningen.
Simon: Varken plus eller minus, bara ett *phjew* typ. Men lagom långt och inga krussiduller vilket passar bra när man är så peppad att komma igång. Vad skriver de egentligen?
H: Jag tror att en del av det är internskämt och citat.

Duncan Adams:

S: Duncan Adams har tagit det mycket kloka valet att lämna en blyhård isrink till halfpipe till förmån för fluffigt puder och har nog grymt mycket mindre ont i kroppen nu än tidigare. Halfpipekarriären avslutade nästan sig självt när Duncan fick käka pipevägg till middag för två år sedan. Hans stil i pudret påminner lite om Adam Delormes men nästan lite bättre. Den perfekta öppningsåkaren i mitt tycke. Det enda minuset jag kan komma på är att jag skulle vilja se mer av denna toppåkare som jag tror har framtiden för sig. Speciellt visa upp mer av hans mångsidighet och breda skidtalang.
H: Mmm, mycket trevligt av Level 1 att öppna med en parkåkare gone stora berg. Särskilt när det är en som hanterar det med samma finess som Duncan Adams. Bra blandning också, några stora snurrar och inversioner, några 180:s till supercleana switchlandningar. Välförtjänt att han får inleda.

Magnus Granér:

S: Här sitter man som svensk och slår sig (än en gång) i bröstet. Magnus första shot är filmens bästa. Lätt! Outrunnet i bakstänkan ser så bra och krispigt ut att jag trillar av stolen när jag imiterar den slappa bakstänkan.
H: Åtminstone ett av filmens bästa. Men ja, wow. Jag kan bara instämma med de upprörda röster på internet som konstaterade att “Magnus got robbed” när hans insatser inte belönades med mer än en nominering på iF3. Dessutom kan vi ju se fram emot en till filmdel med honom i höst, i Finess. Tjoho!

LJ Strenio:

S: Inte megaimponerad. Ja det är många kinkar och bitvis grymt tekniskt men ingen filmdel som kommer hänga i min julgran i år.
H: Det känns som att LJ målat in sig lite i ett hörn av sketchy räcken och ledges tillsammans med lite utåtagerande clown som inte bara framstår som spontant och att han inte kommer vidare från det hörnet. Inte dåligt men nej, inte imponerad heller.

Adam Delorme:

(som sedan blir hopp-shoot med Adam och Tim McChesney)
S: Jag är inte mer unik än att jag gillar allt Delorme gör. Jag kapitulerar. Han skulle kunna ha en femminuters del där han står i liften och snackar om vilka spel han lirade på X-boxen igår och jag skulle sätta popcornen i halsen. Som tur är gör han inte det här, även om jag hade gillat det, utan han bjuder på en bra variation av butters, puder och klossåkning.
H: Det stora felet med den här delen är att biten när Adam buttrar runt sådär som bara han kan är för kort. Flygplansljuden är svinroliga.

Gängshredd i The Crib:

H: Är det här det roligaste jag sett i en skidfilm sedan krasch-segmentet i Claim? Ja, mycket möjligt. Tomtebloss, snötunnel och världens sprättigaste kicker. Sanslöst underhållande!
S: Ring brandkåren! Fy tusan vad kul och kaosartat detta ser ut. Om stora bergsåkning ser farligt och skadedrabbat ut verkar det här smått livsfarligt. Stor eloge till byggandet, det ser ut som en OS-arena!
H: Är det filmat under Superunknown-shootet tro? Kul att se alla ansiktsuttryck när de filmar sig själva görandes backflips också, haha.

Will Berman:

S: Filmens ouch. Inte sedan Rocky 4 släpptes på VHS har jag sett någon ta så mycket stryk och komma tillbaka efter mer. Will Berman, jag känner med dig.
H: Plockar fram kudden och gömmer mig bakom den pga det gör ont att titta. Fy fan vilka slams han tar, stackars krake. Imponerad att han överhuvudtaget står upp och sen även skrapar ihop en filmdel som glasyr på kakan (eller kylsprej på blåmärkena?).
Förresten, apropå att ta stryk, har du sett Passion of The Christ? Där snackar vi slagpåse 🙁
S: Passion of the Will. Box office smash hit. Eller kanske snarare Crashing on the Ice.

Sig Tveit:

S: För några år sedan kastade Sig hip-hopplattorna på soptippen och krängde på sig sina tighta byxor i sann black metalanda. Mycket bra säger jag för jag kan även skönja en förändring i hans åkstil till det bättre. Hans snärtiga stil skiljer sig något från den vägg av annars snarlika stilar som tar sig an tekniska urbans i denna film. Är det någon som vet vilken vattenpelare hans jacka i filmen har?
H: Sig kör bra, inget snack om det. Tyvärr blir jag sömnig och börjar tänka på politik av det monotona mässandet av “Russia, Russia” som parten är tonsatt med, vilket gör att jag tappar koncentrationen, och efter en stund även intresset.

Tanner Rainville:

H: Alltså, nu ska jag svära i kyrkan. Inte bara för att jag tycker den här delen är grym, men också för att jag tycker att den här Tanner är minst lika rolig att kolla på som hans superkända rasta-namne med förkärlek för versaler. Rainville buttersnurrar sig utför vinddrivor och åker fort och glatt genom avbränd skog. Ett segment som utan tvekan ger mig åkpepp.
S: Minns inte delen längre men den var nog bra.
H: Meeeeeen!

Khai Krepela:

H: Han har hajpats en del på Newschoolers och det känns ändå hyfsat berättigat efter att ha sett detta. Åkstilen är som en mix av Jesper Tjäder och Erik Lundmark ungefär, en kombo av spretigt och smooth som blir kul att kolla på. Klippet i motljus i slutet kan vara det snyggaste grässkidåkningsklippet i år.
S: Några sw. ups för mycket för min smak. Kände mest att jag hellre hade sett Tjäder eller Lundmark.
H: Instämmer. Vem fixar så Erka får filma med Level 1?!

Will Wesson:

H: Alltså, Traveling Circus posterboy toppar ju inte öppningsdelen han hade i förra årets film, men jag gillar det här ändå. Kluriga spots, roliga vinklar och en börjar ju undra om Will Wesson någonsin tappar humöret? Ler han jämt?
S: ?
H: ?!

Shay Lee:

H: Jag höll på att slumra till lite men då gjorde han en baklängesraggare utför nån sorts kant och sedan vaknade jag till. Får inte så lite Real Skifi-vibbar av den här duden, som verkar kunna det mesta. Dubblar i lössnö.
S: Mm, en skidfilm behöver minst en switch raggare och Shay levererar. Att den är kryddad med en solnedgång gör inte saken sämre. Solnedgång + switch raggare = win.

Banks Gilberti:

H: Gaspedalen i botten och en uppspeedad bluestolva – då bara måste det vara Banks som är i farten. Tidseffektiv men bra, gör han flest trick per minut av alla i filmen?
S: Gillar Banks skarpt men tyckte inte den här delen gjorde mig sugen att spela tillbaka och titta igen. Känns som att han har fått hälften så mycket tid att filma som övriga.
H: Han är ju med i nya Matchstick-rullen också (recension kommer snart) så det kanske är så..

Wiley Miller:

H: Jag gillar oftast Wiley, men jag blir inte överdrivet imponerad av detta. Han levererar det jag väntar mig, varken mer eller mindre. Saknar tyvärr den där sista lilla “wow”-grejen..
S: Börjar direkt spekulera i om det är så att han valt ut sina bangers till Real Ski-editen för detta är mellanmjölk. Kanske har Wiley själv tidigare peggat så högt att man har orealistiska förväntningar, men detta är mulligt på sin höjd men inte mycket mer.

Tatum Monod:

H: Dubbel backflip! 720! Ärligt talat är jag lite lack på att Level 1 lägger merparten av hennes filmmaterial som en bonusdel i slutet, efter eftertexterna, för hela alltet är bra. Det är fasen inte många tjejer som hanterar kombinationen bc-åkning + tricks bättre än Tatum Monod, och att ge henne futtiga 1,5 minut när det skulle kunnat varit det dubbla är lite synd. Hade gärna sett mer av henne i själva filmen, för det behövs.
S: Absolut en bra del och jag blir imponerad. Saknar dock någon “linje” inte bara inrun, klippa, nästa klipp. Någon puderspritzer kunde vi väl iallafall få se. Alla gillar pulverspritzers! Tror dock att Tatum är ett framtidsnamn som kommer leverera i många år.
H: Bonusdelen.

Sandy Boville och Logan Imlach:

H: Det är här någonstans jag tänker att de egentligen borde rundat av filmen, och det har ingenting med batterikaninerna Sandy Boville och Logan Imlach att göra, för de öser på, det är roliga spots men koncentrationsspannet tryter vid 40-minutersstrecket.
S: Förlåt, jag slumrade visst till lite.

Tim McChesney:

H: Det är för många klippbilder på irrelevanta skyskrapor och annat tjafs. Plus att hiphop gör mig sömnig. McChesneys bästa del i år är när han och Delorme overshootar parkhoppet tidigare i filmen.
S: Jaha, det där var hiphop-delen? Kunde inte tänka på annat än hur lik Luke Van Valin han är.
H: Berman och Magnus hade också hiphop.

Lucas Stål Madison:

H: Lucas är ett geni. Att se honom åka skidor är som att.. jag har ingen bra jämförelse. Wow. En otroligt välförtjänt closer som vrider upp peppen femtioelva hack efter den något sömniga (tyvärr) delen med McChesney.
Kan inte heller släppa tanken på att om det hade varit Level 1 istället för Sherpas Cinema som filmat JP Auclairs street-segment i All.I.Can hade det sett ut ungefär såhär. Det är lite samma känsla – mer härlig åkning i udda miljöer än bangertricks, även om de också dyker upp här och var.

S: LSM levererar i sedvanligt manér. Lucas lyckas med det som få andra gör, att hålla det unikt, intressant och krispigt. Kombinationen av en helt egen stil med valen att köra på unika spots får skidglädjemätaren att slå i taket. Precis när filmen börjar tappa momentum häller Lucas tre dunkar bensin på glöden och vi är alla eld och lågor. All hail LSM!

Riksgränsen:

S: Få har misslyckats med en Riksgränsendel. Sveriges norra avkrok har sett fler kamerateam på sitt berg än vad Ingemar Bergman gjort under en livstid. Denna del slår dock högre än många. Varför är svårt att sätta fingret på men både Pär Hägglund och Lucas Stål Madison kör grymt bra och vårljuset är svårt att inte smälta i.
H: There’s something about Riksgränsen, det är ett som är säkert. Och låten. Så muppigt skön och perfekt till firma LSM, Sig, Shay och Pär “Peyben” Hägglund, där den sistnämnde även får äran att leverera de sista tricksen innan eftertexterna. Ska vi tolka det som att vi får se mer av honom i kombination med Level 1 framöver?

Betyg: 26 av 35 Freeride-flingor.

Trailer: Level 1 – Less

Less finns på iTunes och Vimeo on Demand.

Text: Hedda Berander